Let's start from the very beginning.

Det är liksom Miami Ink hela dagen på Discovery Travel & Living! Från allra första början. Nu ska Yoji göra sin allra första tatuering på en betalande kund, och Kat joinade liksom teamet för typ två avsnitt sedan. The good old Miami Ink days, med andra ord. Åh hur ska jag hinna klämma in en powernap och hårfärgning nu?

En milstolpe i mitt liv:

Börjar vid 27 års ålder använda ansiktsprodukter som är age fighting.

Känslan stannar kvar länge.

Okej, okej, okej, ändå en så fin betraktelse över livets till synes oändliga ironi. Sitter på en iskall buss som tar mig runt hela Oahu för det facila priset av 2 dolares. Tittar ut genom fönstret på den grå inlandsstaden Wahiawa. Dog the Bountyhunter har för övrigt lärt mig att det inte är ett toppenställe, Wahiawa heights är ett av Oahus värsta områden. En stor pickup kör upp bredvid bussen i bilkön framför rödljuset. Den har ett litet klistermärke som det står I <3 Jesus på och registreringsskylten BRN AGN. Här snackar vi frälst. Efter två sekunder kör en bil upp bredvid Jesus-pickupen. Det är en helt vanlig bil, utan pimpad registreringsskylt. Dock med registreringsnummer 666. Jag bara: "KODAK MOMENT!", men hann inte få upp kameran innan rött blidde tille grönt och vi körde vidare mot nya horisonter. Dock - ett semesterminne jag bär med mig i hjärtat.

Förresten.

Alltså jag är så jävla hemma. Men jag är lite upptagen med att vara förkyld och att ha begränsad internetuppkoppling för tillfället. Inte för att ni sitter framför dattaskärmarna ändå, men i alla fall.

Okej..

Rufus Wainwright ar hos Martha Stewart och han har med sig hela familjen and they are all wearing ski sweaters!! Freakfaktorn ar skyhog men det ska va Rufus till att se ashet ut i en javla ski sweater.

Rapport fran himlen

Igar promenerade vi langs med hela Waikiki beach som ni ser pa bilden dar nere. Solnedgangarna ar rosa och har och dar dansas det hula. Jag tror jag stannar har horrni.

Say hello, wave goodbye.

Nu drar jag. Stockholm - London - Las Vegas - Honolulu. Har på mig min mentala bastkjol. Au revoir!

Bitch got hired!

Hallå, jag har fått jobb! Direkt efter examen! Okejokej, bara ett vikariat - men ett heltidsvikariat som sträcker sig över hela vårterminen! Utropstecken!!!!!! Åh alla mina små knäppa teens, vad härligt vi ska ha det.

Obs, påminn mig om denna glädje i januari när jag har prestationsångest över terminsplaneringen och i mars när jag tröttnat på alla kids och bara vill typ *bo i en sandgrop i öknen*.

Statusrapport.

Men ohmigod! Åker på torsdag och tro FAN att det känns som om en förkylning ligger och lurar. Imorrn är det jag som går till Apoteket och köper en skitstor kartong med Esberitox. Någon som har några grymma husmorstips på lut?

Saker som gör mig vansinnig!!

Man kommer till tunnelbanan och har så att säga lite ont om tid. Man kan höra det där lilla plongljudet som betyder att nu snart kör tåget in på stationen. Man störtar mot den rätt långa rulltrappan, bara för att bli omkörd av en kvinna med stor barnvagn. Kvinnan beslutar sig för att ställa sig precis i mitten av rulltrappan. Likt en kommunaltrafikens Gandalf står hon där. "None shall pass!". Man inser att man nog kommer missa sitt tåg. Man blir arg. Man tar en bild med mobilkameran i smyg och skriver ett surt blogginlägg. Man känner sig lite gladare.

Wax on, wax off?

Okej, jag såg bilden till den här artikeln och tänkte spontant att det här måste ju va en bild från något Madam Tusseauds typ? Sen insåg jag att man väl kanske inte brukar ha sponsrade eventväggar på vaxmuseum och kände liksom att vafan ska det här föreställa världens snyggaste par? Det går jag bara inte med på.

Nej men alltså allvarligt, är det inte en bild på två vaxdockor? Det måste det ju vara. Allt annat skulle vara så otroligt disturbing.

Det är bara å köpa!!!

Såfort jag känner mig lite ur gängorna brukar jag kolla på det här klippet med Bengt Frithiofsson. Jag älskar Bengan! Till exempel blir jag alltid lika glad när jag ser en flaska vin ur the Bengt Frithiofsson Collection på Systemet. Men allra gladast blir jag när Bengt och hans galna morgonhår inleder följande klipp med ett mustigt "Good morning wine lavörs!" för att sedan deklarera att "nu är det box-tajm".

Roliga översättningar, part infinity.

Jack i Will & Grace står framför badrumsspegeln och förbannar sin förmodade engångssuccé. Han är "a one hit wonder...Vanilla Ice..". I svensk översättning: "en dagslända...vaniljglass".

Whoooo are you, wo-oh, oh-oh..

Ett säkert tecken på att jag inte borde kolla på typ CSI strax innan jag somnar: står i duschen och tråkar Shaun som står och fixar håret. Han blir tyst och går ut från badrummet varpå jag blir helt övertygad om att han gått ut i köket för att hämta en stor kniv som han ska hugga ihjäl mig med. Alltså allvarligt. Det var som en helt galen fix idé som kraschlandade i mitt huvud. Kunde liksom se vilket typiskt avsnitt det skulle va. Grissom analyserar en silverfisk som återfunnits i mitt hår och Sara Sidle förhör Shaun och ba "So you went out to the kitchen, returned to the bathroom and stabbed her". Klipp till tillbakablick med gulfilter där man liksom ser allt genom mina ögon där bakom duschdraperiet och min falska känsla av säkerhet när Shaun drar undan draperiet och hugger mig några gånger. Jag var tvungen att ropa:
-"Shaaaaun?"
-"Yes?"
-"What are you doing? Can you come here?"
-"What? Why?"
-"JUST COME IN HERE"
-"Ok.."
*ser att han satt på sig jackan*
-"Oh, I just had a feeling you were out in the kitchen getting a huge knife that you'd come back and stab me with."
-"WHAT?"
-"Yeah, well, you know, just a feeling that came over me!"
-"Seriously."
-"Ok, you can go now, bye!"

Sedan återkom liksom den här känslan och jag tänkte "men skäääärpning, hur jävla störd i huvet är du Johanna?", men sedan tänkte jag att det vore ju typiskt att tänka så innan man blir ihjälhuggen i duschen av någon som typ fått en psykos eller gått lite allmänt Norman Bates sådär. Så då var jag ändå tvungen att igen ba:
-"Shaaaaaaaun?"
-"What?"
-"Öööh, what are you doing now?"
-"Well I'm not getting a fucking knife to stab you with, if that's what you think!"
-"Ok.."

Så, 1: sluta titta på crime shows innan jag somnar, 2: inte använda Psycho som referensram för hur livet skulle kunna te sig.

I <3 Resorb

En snubbe utanför korvmojen ba "asså ni är så roliga och söta!". Jag och Liza typ "niggah plz, vi vet", varpå han kontrade med "asså ä ni feminister eller?". "Eh JA?!!?!", svarade vi. "Men...", sade han, "... ni är ju så söta och roliga?". ÅÅÅåååh get with the jävla program liksom! Vi viftade ivrigt på en taxi och landade så småningom i Asspudding varpå nån jävla normis ba "ååååååååh hääääj, hallå, Boy George!!". Då var liksom talk to the hand-factorn så jävla epic att vi typ sjöng Karma Chameleon och hånskrattade åt normisens normishet hela vägen upp för Erik Segersälls Väg. Nu smuttar jag Resorb och känner att imorrn, då jävlar kommer jag va pigg och fräsch.

Koffein! WOHOOOOOOOO!!!!!

Jag är helt jävla hyper av allt kaffe jag hällde i mig tidigare idag. Magen snurrar, huvudet snurrar, jag vet inte om jag helst bara vill däcka på sängen och sova i en timme eller om jag hellre vill stå och studsa upp och ner i en timme. Klart är i alla fall att jag skiter i att skriva jobbansökan idag. Det är ju inte deadline förrns 8/12. Wohooo! Det är ju så min grej att göra saker i sista minuten.

Jag borde nog få i mig nån sorts vätska. Alltså jag känner mig typ full.

Plugghäst.

När jag antecknat allt som är värt i den här boken och sorterat anteckningarna, då. Då ska jag skriva en jobbansökan och sen är det fan fredag!

Hej tomten.

Jag tycker inte om att svara när det ringer på min hemtelefon. Det känns liksom som om det 9 gånger av 10 är nån asjobbig jävla försäljare eller min digitaltv-leverantör eller bredbandsleverantör som ringer och vill att jag ska uppgradera mina abonnemang. Men ofta jag tänker gör det! Jag har dåligt samvete över det här och försöker liksom peppa mig själv till att svara när hemtelefonen ringer. Men för någon dag sedan fick jag vatten på min kvarn när det ringde och jag - självpeppen var påtaglig - glatt svarade "Hallå?". I luren var det tyst. Sedan gick en inspelad kvinnoröst igång och sa "Congratulations, you've just won a Caribbean cruise..". Jag bara *paniiiiiiik* och slängde på luren. Nu är jag liksom tillbaka på ruta ett igen. Måste. Skaffa. Nummerpresentatör.

Could I write a requiem for you when you're dead?

WoW:ade nyss med Belle & Sebastian som soundtrack. Bara ytterligare ett exempel på min oerhört mångfacetterade personlighet.

Mood: improved

För idag är det ingen som borrar och på fiket spelar dom Divine Comedy. På den tomma tallriken låg det en gång i tiden en bit nötpaj. Jag borde verkligen plugga, men det är väl det jobbet är till för?

*grinar blod*

NU BORRAR DOM PÅ CAFÉT DÄR JAG SATT MIG FÖR ATT UNDSLIPPA MINA RENOVERANDE GRANNAR

Zombie.

Jag har varit tvungen att fly mitt eget hem eftersom mina grannar borrat som vore de påväg till andra sidan jorden sedan kl. 08.20 imorse. Det är alltså grannarna över mig som river ut hela sitt badrum, det konstaterades när jag nu lämnade huset och såg tunnorna med turkost kakel och cementsjok som lite stillebenskt stog bredvid ett gammalt badkar. Då håller dom säkert på minst hela veckan ut. Good times! I kombination med att bäbisen i lägenheten under (som hittills inte gjort ett ljud ifrån sig) vrålade oavbrutet mellan 01.00 och 03.30 cirka så är jag väl inte direkt på topp idag. Kan någon vara snäll att evakuera mig tills badrummet är klart och bäbisen fyllt 5 typ?

På 141:an till Hökmossen.

Någon satte sig bakom mig på tunnelbanan och luktade precis som pappa luktade om vintrarna under alla dom där bussresorna mellan hemma och skolan. Lukten av fodrad skinnjacka, skinnhandskar, hemmarullade cigaretter och Läkerol Special. Jag brukade luta mitt huvud mot jackans mjuka läder och han brukade berätta något eller fråga mig hur dagen hade varit med sin tysta lite sjungande röst. Jag tyckte alltid att dom där bussresorna var så mysiga. Jag brukade passa på att ta två Läkerol när han tog fram asken och hoppas att han inte märkte något. Det är fortfarande min favorit-Läkerol. Kanske inte för att den egentligen är godast, men för att den påminner så mycket om pappa.

Sluta renovera jävla idioter!!!!!!!

Alltså att vara student och försöka plugga hemma är som ett jävla skämt i det här huset. Alla mina grannar lider av nåt sjukt Martin Timell-syndrom och ska renovera på det där skitjobbiga och extremt högljudda sättet typ HELA TIDEN. Jag blir vansinnig! Är det inte badrum som totalrenoveras så är det golv som ska läggas om, och det verkar alltid vara lägenheterna precis runt vår som blir renoverade. Just nu sitter jag och försöker ta mig igenom Skolverkets rapporter rörande kunskapsdifferentiering från 1961 och framåt samtidigt som grannen under eller över typ river en vägg. Det är som om någon står och hamrar oavbrutet med värsta släggan. Skithögt! Jag hör alltså inte ljudet från min tv. Jag känner hur jag liksom bygger upp en helt vansinnig ilska som nog faktiskt ändå står i proportion till hur sjukt högt det här bankandet är. AAARRRGH!

Nej nu!

Tack vare ljuvliga Ataharis har jag nu lyckats mobilblogga hit till Skräpis istället för till en himla dummyblogg! Resultatet ser ni nedan. Det är en burk med färdigblandad whiskey + cola som Shaun köpte i Berlin när vi var där i början på året. Jag slog till på en Baccardi + cola (in the spirit of Daffyd - the only gay in the village) och lyckades till på köpet konversera på tyska med försäljaren (obs, konversationen var ej av typen "Ich heisse Strupsi, wau wau"). En bra kväll med andra ord!

Tekniska äventyr

Kolla! Jack & coke på burk! Röck n röll.

Hej hulagubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara!

Jag känner mig lite kluven inför det här med Hawaiiresan. Den innebär liksom att nästan hela december försvinner, och december är ju ändå den roligaste vintermånaden. Jag kommer missa glöggfester och glöggträffar och glögg...ja helt enkelt alla tillfällen där man hittar en ursäkt för att sänka en flaska glögg eller två. Eller tre. Så jag försöker ta igen det nu och pimplar glögg som en dåre. I annat fall får ja väl ta med mig lite glöggkryddor och stoppa nån liten smulig kanelstång i min Mai Tai när jag sitter där i den ljumma kvällssolen. Hmm. Nu när jag tänker efter så kanske jag inte känner mig så kluven ändå.

Det kanske är den dåliga energilampans fel?

I min ljuva ungdom sa en gång en kille jag dejtade att det första han hade tänkt på när han såg mig var "ditt röda hår, dina blå ögon och dina vita tänder". Ba *swoon*. Nu iallafall när jag stog och borstade tänderna så slog det mig att av dessa tre faktorer återstår bara en. Håret har en ny färg, men ögonen är fortfarande blå. Och mina tänder, dom ser ut att tillhöra en kedjerökande kaffesörplande tant. Hallå! Vad hände med mina vita tänder?! När jag drar till Hawaii är det jag som stormar in på Sephora och köper upp en livsförbrukning av whitening strips, det säger jag bara. Jag tänker: Ross i Vänner vars tandblekning gjorde att hans tänder lös i mörkret. Så ungefär. Då blir man dessutom lätt att identifiera i krogdimman!

Jo förresten, glömde jag säga att jag är klar med min tenta? Min sista tenta någonsin? Eller i ärlighetens namn kanske min näst sista, om jag får göra omtenta alltså. Jag ska fira genom att lyssna på Hearts Barracuda och sedan sova! Ain't no party like my nana's tea party, som det heter.

Jodå, det går skitbra.

Fan vad jag hatar ordet samtalsprocesser!!!!!!!!111oneone

Liten reflektion:

Vem fan döpte Emmerdale till Hem till gården?? Vilken gård? Vem kom hem? Det är ett så jävla random namn att ge till en tv-serie som utspelar sig på engelska landsbygden. Personen som kläckte idén typ "öööh...inte stan...utan landet..på landet finns det bönder...bönder bor på bondgårdar...gårdar...där man bor är hemma...JAG VET! HEM TILL GÅRDEN!". Alltså vem är du och hur fick du ditt jobb?


Ja, jag kollar på Emmerdale istället för att skriva tenta (eller levla). Jag vet!

Awol

Eftersom jag försöker levla till 70 och skriva hemtenta. Deadline för båda: imorgon. GL!HF!

Kanske är det den där jävla hustomten som varit framme igen.

I lördags hittade jag ett jätteviktigt papper som jag trodde att jag hade tappat bort. Jag blev så exalterad att jag förlade det. Nu ligger jag jävligt brunt till i min tentaskrivning kan jag meddela. Alltså livet!

När Skräphögen fick YouTube-spons.

Den här videon ramlade i knät på mig via Facebook:


Jag skrattade såhär mycket: jätte.

Sedan klickade jag ivrigt vidare till den här:


Och då skrattade jag såhär mycket: att min kille vaknade och kom ut i vardagsrummet och undrade vad fan jag höll på med. Nu vet jag inte om jag orkar skratta någonsin mer i hela mitt liv. Kanske om jag kollar på filmerna igen.

Där humor bor.

Sängen, text-tv, natt:

Jag: -"Look at this headline! Celebrity stung by scorpion.

*tystnad*

Jag: -"I hope it's someone from The Scorpions.
Shaun: -"I hope it's Sting.
Båda: -"Höööhöhöhöhöhöhöhöhöhöhöh!

Grattis!

Idag fyller min sambo år, men han är i England för att gå på begravning och jag ligger i soffan och plöjer avsnitt 5-8 av True Blood så något vidare firande är det väl inte tal om. Tänkte bara avdeppifiera situationen meddelst en liten hälsning:

Ey up darling! I know you pop in here every once in a while, so I just wanted to wish you a very happy birthday on a grand scale by dedicating a song for you in the old blogster.

Give it up for Dame Shirley Bassey (she has after all got the range darling, she's got the range!) :

Med livet som skyddad verkstad.

Alltså vad är det för fel på amerikanska tv-tittare? Varför måste alla tv-program göras om i amerikansk version för att de ska fatta? Amerikanska The Office är ju inte dåligt eller så, men liksom -varför- måste man flytta kontoret till USA? Intrigerna är ju ändå snarlika, så det kan ju inte handla om att The Office-humorn är för konstig för den amerikanska tv-publiken. Är det dialekten? Är det verkligen så svårt för en amerikan att förså brittisk engelska? Tillåt mig tvivla. Det är ju inte direkt Geordie eller Scouse vi stöter på i de här programmen.

Senast ut i raden är tydligen Life on Mars. Manchester har bytts ut mot New York, men i övrigt är plotten i princip precis exakt samma. Karaktärerna också. Är det någon sorts identifieringsproblematik som ligger bakom? Kan inte en amerikansk tv-publik identifiera sig med karaktärer och händelser som placeras utanför landets gränser? Det verkar ju helt stört. Det skulle innebära att de lättare identifierar sig med föräldralösa clownfisken Nemos öden och äventyr i Australien än med en faktiskt persons öden och äventyr i Australien.

Eller är det bara så att fantasin tryter hos produktionsbolagen? Whatever, men fatta hur jävla insnöad man blir om man aldrig exponeras för land som inte är ens hemland i populärkulturen. Om de enda gångerna du stöter på något eller någon som inte är amerikanskt filtreras genom en amerikansk kameralins. Konstigt att de är så jävla misstänksamma mot allt som inte är uramerikanskt.. Dom ba: "en ARAB! - han måste vara terrorist" (för det var Abdullah i senaste avsnittet av 24), "en FRANSYSKA! - hon måste vara en skitsexig kedjerökande beyotch" (för det var Mimi i EuroTrip 2) , "en RYSS! - han måste vara en vodkadrickande smygkommunist" (för det var Sergej i den där filmen.. eller var det tv-serien.. eller boken?..aja, han var vodkadrickande smygkommunist iallafall!).

Wag the dog.

Jag såg Dixie Chicks-dokun Shut up and sing för någon dag sedan och förfasades över pöbeln och hur pöbeln beter sig. För det är verkligen en pöbel vi pratar om. En stor massa med människor som samlas i grupp för att rasa och tappa koncepten och helt plötsligt tycka att censur, bojkott och ett minskat utrymme för yttrandefriheten är helt förenligt med synen på hemlandet som ett flaggskepp för demokrati. Att uttala sig negativt om presidenten gjorde det okej att mordhota bandet och kräva att de inte skulle spelas på radio eller att skivbolaget borde droppa dom. Påminner rätt mycket om stormen runt Katrin och Idol. Ett enda uttalande som folk inte gillar och man ska sparkas på direkten. Inte tillåtas att synas i tv-rutan. Folk tycker verkligen att det här är en helt okej strategi. And I can't help but wonder, som Carrie brukar säga, står antalet rasande tv-tittare verkligen i proportion till hur många tv-tittare kanalen faktiskt har? Till hur många tv-tittare programmet har? Känns det inte lite som Woodstock -69, som hade plats för typ 100 000 men fem gånger så många hävdar att de var där?

Samma tankar slår mig igen när jag läser att Russell Brand och Jonathan Ross hamnat i blåsväder i England efter att ha lämnat några meddelanden på Andrew Sachs mobilsvar under ett avsnitt av Brands radioprogram på BBC. Tydligen har 18 000 människor lämnat klagomål angående programmet. Liksom, varför? Hur är det möjligt? Hur kan detta lilla inslag göra så många människor så upprörda att de kräver Brands och Ross avgång? Om man använder sig av lite Google Fu så kan man rätt snabbt konstatera att de flesta klagomålen inkom efter att Brittisk massmedia skrivit typ "kolla vad opassande! några klagomål har inkommit!". Då går folk igång och ba yes äntligen något att KLAGA PÅ! Äntligen får jag RASA! Kom igen allihop så orsakar vi LYSSNARSTORM! Och så ringer 17 000 människor in och kräver Brands och Ross avgång för ett radioinslag som de inte ens har hört. Och media piskar såklart upp stämningen och helt plötsligt har vi gått från tre oseriösa telefonsvararmeddelanden på en radioshow till att premiärminister Gordon Brown gör ett uttalande om "skandalen", Jonathan Ross avstängs från hela BBC i två månader framöver och Russell Brand slutar. Glöm finanskrisen! Två komiker har busringt en kollega!

Jag tycker det är jävligt tydligt att:
1.) människor är såna jävla får. Bääää.
2.) moderna kommunikationsmedel såsom telefon och internet borde inte vara tillgängliga för alla. Låt dom klaga meddelst röksignaler och brevduvor.

Tja, hon tog väl en vända hos spraytan-salongen innan hon skulle va med i tidningen?

Konversation på iChat angående lilla Tatiana med en vän som av förståeliga skäl vill förbli anonym:

Anonym vän: -"varför är hela hon brun?"
Jag: -"men hon är ju från AFRIKA!"
Anonym vän: -"jag trodde hon var från ryssland?"
Jag: -"kamerun!"
Anonym vän: -"jag läste liksom bara lite snabbt och gjorde iskallt kopplingen "tatiana= är från ryssland"
Jag: -"på samma sätt som ljubljana är från slovenien?" *
Anonym vän: -"SMRT!"





*under omröstningen i ESC gjorde samma anonyma vän följande uttalande när kvinnan från Slovenien skulle avge landets röster med namnet på landets huvudstad i skärmens nedre hörn: "Men guuuuuud vad typiskt att hon heter Ljubljana och är från Slovenien, så jävla stereotypt!". Alltså I love her so fucking much, ni anar inte.

Ja 5 november är ju inte särskilt långt bort och dom är ju Yorkshire..

Får ett sms av min sambo som är i England och begraver sin morfar:

"It has been very nice, but incredibly sad. My nana wore a hat that made her look like Guy Fawkes. I shit you not."

Saker som oroar mig med mitt yrkesval:

Att mina kollegor fortfarande tycker att skinnrock är ett fränt ytterplagg.

Det vitaste ögonblicket i medias historia?

När Nyhetsmorgon och Gomorron Sverige blir alltför upptagna med att diskutera sport eller krämpor med någon random doktor så brukar jag slå över till Vakna med The Voice. När jag väl kom över Paul Haukkas fruktansvärt irriterande vana att jämt och ständigt titta rakt in i kameran, även när han samtalar med någon i studion, så insåg jag att den lite babbliga och opretentiösa stämningen i studion är precis det jag orkar med att ha på i bakgrunden när jag vaknar. Men den där Jakob. Han är ju inte rolig. På något sätt. Någon gång. Och det behöver man väl inte va, men han har ändå fått det här jobbet i egenskap av komiker? Och jag står inte ut med den förmodat coola grabbifieringen av honom. Som när han springer runt med sin egen lilla kamera och det ska kallas för Jake cam. Det ska låta coolt, men låter så sjukt töntigt. Men värst av allt är inslaget Rap attack. Förutom det down right aspiniga namnet på inslaget så går det alltså ut på världens ofräschaste humorkoncept: rolig rap. En gång i veckan skriver Jakob en rap som han sen framför live i studion med komp. Och det är så sjukt dåligt och så vansinnigt o-roligt och påminner bara om 50-årsfester på 90-talet när alla oldies skulle ge sig på att "rappa" sina tal vid middagen. I Jakobs fall kan jag dessutom inte låta bli att känna att han innerst inne tycker att han är ganska bra på att rappa, att umgänget med Özz Nujen liksom ska ha blattefierat honom lite skönt och att han därför har en fallenhet för att rappa. Sedan gömmer han det bakom en humorsköld som förevändning för att få visa hur grym han egentligen är och hoppas i hemlighet att förortskidsen ska sitta hemma och ba "fan den där Jake, han är fan grym asså, tjockt grym jag svär!". (obs detta är ej sättet på vilket förortskidsen talar, men jag inbillar mig att ärkerappern Jake tror det)

I vanliga fall så måste jag byta kanal när han kör sin jävla rap attack (alltså det uttalas på engelska i jingeln, det är därför det är särskrivet). Igår så hann jag dock inte, och tack vare det har jag nu fått uppleva det jag skulle vilja definiera som det vitaste ögonblocket i medias historia. Värre än när Ingvar Carlsson rappade på Sossarnas galafest iförd skojig peruk. The Artist Formerly Known As Blondinbella är i studion och pratar om sin blogg och visar upp sin tandblekning. Allt är fnissigt och inget stör än så länge min morgontrötta hjärna. Då slår Jakob till med sin rap attack och börjar rappa om Blondinbella. Jag känner hur en ven i min panna börjar bulta oroväckande hårt och slänger mig fram mot fjärrkontrollen. Lyckas tillslut byta kanal. Idag går jag in på Blondinbellas blogg och läser följande:

Visst gick The Voice bra? Och vilken härlig rapp-sång de sjöng för mig och med redaktörn Kjell i bakgrunden!

Det var en rapp-sång! En härlig rapp-sång! Som Jakob sjöng! Nog för att Jakobs rapp är under all kritik, men har en tonåring någonsin låtit mer som svenne-Berta 87 i ett uttalande om västvärldens mest dominerande musikstil? Och det här uttalandet gäller alltså den vitaste rappen i svensk mediahistoria, och ett plus ett blir ju som bekant två.

Och nu: lite g33kdom

Om man någon gång har spelat World of Warcraft så är den här filmen jeterolig. Nu kan det vara för att jag precis maratonquestat som en jävla dåre och är helt yr som följd (måste ju levla min warlock till 70 innan 13 november), men när Jempa länkade denna film till mig så skrattade jag högt och länge framför datorn. Högt. Och länge. Så illa ställt är det.

Avdelning: sociopater.

Fråga mig inte ens varför jag sitter här och läser gästboken/bloggen för Finlandsbåten/Restaurangen/After Work-templet Cliff Barnes. Men det gör jag iallafall. Där hittade jag följande rop på hjälp:

Hej, var på Cliff för snart två år sen och träffade en ursnygg kille som hette Janne. Eller Jens? Om du läser detta kan du väl höra av dig. du hade mörka byxor, en ljusblå skjorta och gympadojor. Storlek 42 eller kanske 43.Vi bytte telefonnummer men det måste varit nåt fel på din telefon. Jag blir så trött på det här mobil-samhället. Om du läser detta, hör av dig till Cliff, de har mitt nya tel.
Kram/Lisa

Dör, jag dör, jag döden dör!

Living on the edge!

Jag brukar påstå att jag är lat. Exakt såhär lat är jag: jag orkade inte koka bulgur (!) och hittade till min stora glädje en tupperwareburk fylld med bulgur i kylen. "Gud vad bra, orka koka ny bulgur liksom!" tänkte jag och motade snabbt bort tankarna på att den där burken stått där i typ en vecka. Minst. För säkerthets skull genomförde jag några basic matförgiftningstester. Lukta ok? Check. Se ok ut? Nja. Alltså det är bulgur kokad med värsta kryddtillsatsen så den är ju liksom flammigt mörkbrun/grön. Stog sedan i typ fem minuter och ninjaglodde på min bulgur för att försöka utröna om den kanske hade skaffat frisyr. Jag tror inte att den hade det. Så jag tänkte att vafan, there is no time like the present att vara lite wild & crazy så jag åt den! Nu sitter jag spänt här i soffan och väntar på resultat. Tycker att det drar lite i magsäcken men det kan ju likagärna vara den där keson som hade utgångsdatum idag som jag beslutade mig för att toppa min förhoppningsvis icke-håriga gamla bulgur med. Alltså..

Pms-bloggen.

Jag såg Låt den rätte komma in igår. Jag vet att jag älskade boken helt förbehållningslöst när jag läste den, jag blev liksom helt golvad och kunde inte sluta yra om hur sjukt bra den var. Jag kan dock inte komma ihåg att jag någon gång i samband med läsandet av boken satt och snyftade på sant blödigt Johanna-manér. Därför var jag helt oförberedd på att jag skulle känna mig så jävla grinfärdig hela filmen igenom. Jag satt med en stor gråtklump i halsen i hela den timme och de 54 minuter som filmen varade. Tur att salongen var proppfull med besökare annars hade jag väl ylat högljutt och snutit mig i halsduken. Nu undrar jag om filmen verkligen är så sorglig eller om jag har pms. Kanske en kombo.

För övrigt satt det en snubbe bredvid mig under filmen som hade på sig sin tjocka täckjacka hela filmen igenom. Ba svettas much?

Woopsy Daisy.

Läser på Katrin Zytomierskas blogg:
Inte sitta som den där Papa De frugan och tramsa.

Och i en nanosekund så tror jag att hon pratar om en svärfar, innan det går upp för mig att hon menar Papa Dees fru.

Conversational skillz.

Konversation på högstadieskola i Stockholms södra förorter:

Kille 1: -"Meh håll käften din jävla tjej!!!"
Kille 2: -"Ey, vafan du kan va tjej!!
Kille 1: -"Nej du, din fucking tjej!
Kille 2: -"Käften! Tjej!"
Kille 1: -"DIN MAMMA ÄR EN TJEJ
Kille 2: -"Alltså.. ja.. det är hon ju.

/the end

Obscene machines that glide away

Lordy lordy, man vet att man gått över gränsen för fandomsnobbism när man fnyser åt att folk applåderar och tjoar högre åt By the sea än Asda town. Alltså fnyser som i på riktigt gör ett högt fnysljud helt utan tillstymmelse av självdistans. Följt av, hör nu, en panna lagd i djupa veck och en blick till höger, vänster och sedan en djup suck.

Min enda tröst är att jag iallafall har vett att skämmas lite nu. Men jag skäms ändå bara pyttelite. För man är ju fan dum i huvet om man blir mer exalterad över att höra By the sea än Asda town.

Oh woe is me.

Igår på H&M hamnade jag mitt i skottlinjen för Dofternas Krig. Jag manövrerade mig i zick-zackformation runt hyllorna med reavaror på H&M i Ringen när jag helt plötsligt blev attackerad av Kokosdoften som Gud glömde (hallå dom håriga tyskarna på Playa del Inglés ringde och ville ha sin signature scent tillbaka). Jag beslutade mig för en reträtt och vände därför helt om, bara för att mötas av en pruttstank som inte var utav denna världen (hallå dina tarmar ringde och ville ha sitt innehåll tillbaka). Mitt luktsinne drabbades av tillfälligt bipolärt syndrom och slog i farten ut hela mitt tankesystem. Här hade jag tänkt att byta ett felköpt plagg mot ett annat av mig ännu ej upptäckt plagg, istället vacklade jag likt en a-lagare i Björns Trädgård mot utgången. Och här sitter jag nu, en doftchock senare. Med den där jävla H&M-tröjan som jag inte ens vill ha.

Mycket viktigt meddelande:

Jag har fått tag på en påse salt-och vinägerchips från Estrella. Funnen på Vi som ligger i Götgatsbacken. Slut på meddelande.

Fröken.

Idag spenderade jag min dag med att undervisa högstadieelever i hur man stavar och talar svenska och engelska. Sen kom jag hem och skulle skriva "spektakulärt" i ett meddelande till Bel Hamim. Jag fick hjärnsläpp och knappade långsamt och fokuserat in: SPEKTALUKÄLR

Kanske ska sadla om?

*trummar otåligt på skrivbordet*

Sitter i biblioteket på det som en gång var Lhs men som numera är Campus Konradsberg och försöker skriva klart en tenta. Problem: någon har lagt tassarna på det enda referensexet av en bok som jag behöver. Så nu lyssnar jag på Glasvegas och pillar i det jag redan skrivit. Men jag behöver verkligen den där boken och jag börjar ruttna på att vänta. Ska man dra till Akademibokhandeln och göra en fuling kanske? En fuling är att plocka på sig boken och sätta sig på cafét som finns inne i butiken och läsa det som läsas måste för att sedan helt enkelt ställa tillbaka boken och girigt gnugga händerna eftersom man precis sparat en sisådär 300 pix. What to do?

And how she was when she was beautiful.

Fattar ni hur mycket jag behöver en Babooshka-mugg eller? Det är knappt så jag fattar det själv, så mycket behöver jag den.

S.O.S från Latteland!

Livet i förorten är hårt. Jag sportar nu ett brännmärke på pekfingret som jag tillskansat mig i en espressomaskinsrelaterad olycka. Det är fan inte lätt att bo i Aspudden - lattedrickarnas högborg. Påminner mig om varför jag är en envis tedrickare.

Jag skriver hemtenta och det går jävligt segt kan jag meddela. Nu har jag börjat med ett belöningssystem. Läste att Mats Jonsson belönar sig med en folköl efter en halv tecknad sida och ett avsnitt Battlestar Galactica efter en hel tecknad sida, så jag applicerade detta på mitt tentaskrivande. Efter en halv sida skrivet får jag därför nu göra ett quest i WoW. Helsidor tänker jag inte ens bemöda mig med att belöna, de kommer så sällan ändå.

Och så en liten skvallerbonus:

Jag är släkt med Alex Schulmans nya flickvän.

Och nej,

jag har heller aldrig hört talas om Jean-Marie Gustave Le Clézio.

En fucking jävla kaka!

För några dagar sedan pratade jag med Liza om hur jävla trött jag är på att alla jämt är så intresserade av vad dom har på sig. Jag är ju också interesserad av vad jag har på mig och spenderar oproportioneligt mycket tid med att fundera på innehållet i min garderob. Någonstans känner jag bara uuuuuh inför det hela. Jag är så trött på att gå omkring och tänka på kläder, prata om kläder, kolla på bilder av andras kläder, se bilder av vilka kläder folk tänker köpa och bara höra en massa diskussioner om vart man köpt det plagget och om det kändes tillräckligt trendigt/snyggt/annorlunda. Alltså jag spyr fan på skiten. Jag orkar inte höra om fler vintagefynd och kommande designkollektioner på H&M. Jag orkar inte! Känner mig som en jävla hippie som typ förespråkar opersonlig plyschoverall ("nej alltså man kan inte ha plyschoverall längre, Juicy Cotoure är så ute - det är bara hiphoppare och Engla som har plyschoverall nu för ti'n") - men det SKITER JAG I. Och jag brukar aldrig racka ner på modebloggar för orka liksom, men jag fattar fan inte hur så många människor kan ägna så mycket tid åt att läsa och skriva om skor från Hope och vad man har "klickat hem". Min hjärna blir alldeles trött av bara en liten liten bloggingrunda och samtidigt är det så fascinerande att det kan ha så stort genomslag. Hur många professionella modebloggare finns det? Ganska jävla många! Folk läser och folk lyder. Blasétrendiga Citronmuffin bodde i Paris och skrev om macarons, några stora opersonliga bloggerskor med catwalk-koll snappar upp den färgglada franska kakans existens (cupcakes är ju såå 2006) och innan man vet ordet av är macarons trendiga! Macarons! En jävla kaka! Fattar ni hur sjukt det är? Kan man hypa vad som helst om man bara har en kofta från Chloé att backa upp det med? Jaja, whatever, sidospår, men faktum kvarstår att folk bryr sig asmycket om vad självutnämnda experter dikterar och någonstans på vägen så trillar man dit själv - fast man inte ens delar estetiska preferenser. Går omkring och funderar på om man ändå inte behöver en till klänning fast man har 20 stycken hängandes i garderoben. Jag skiter i om klänningen kostar 3000 spänn på Net-a-Porters rea eller en ynka "guldpeng" hos Faster Gunhild : jag är trött på att ens känna att jag behöver klänningen. Fattar ni?

Sold to the lady in the back!

Jag ebayar friskt födelsdagspresenter till sambon. Nu har jag hittat något som skulle vara helt jävla sjukt asbra, och till ett mycket överkomligt pris. Tyvärr verkar även en del andra människor tycka samma sak, för med två dagar kvar på auktionen så har redan 4 budat. Det är inte bra, inte bra alls. Jag suger nämligen på att vinna auktioner om en massa andra jeppar gett sig fan på att vinna samma. All my cool är som bortblåst och jag vill klicka in mitt bud nununu och blir skitstressad. Kommer få peta Valium innan det är dags att vaka in skiten och bring this baby home. Ett annat problem är att auktionen avslutas när jag har seminarium, men det är väl det trådlösa nätverk är till för? *seriös student*

Mannen, myten, legenden.

För ett tag sedan frågade Carin om det fanns någon artist man skulle kunna tänka sig att köa mer än 5 timmar för att se. Jag kom på en. Och han är död.



Ikväll eBayar jag Serge-parafernalia, för övrigt. Det finns en vägg här hemma som väntar på honom.

4 skäl att älska tonåringar.

Bad de sjövilda sjundeklassarna att skriva tio fakta om sig själv till mig som en liten presentation. Tjejerna skrev mest om vilka sorters killar dom gillade. Killarna däremot freestylade hejvilt. And I quote..

I am hot and I are sexig and I am brown. Me favorite singer is Chris Brown.
- Kille som gillar brunt

My favourite place is Heron City. In Heron City I'm eat kebab and looked at Media Markt.
- Teknikintresserad kille

I wanna by a kock!
- Matglad kille 1

I like to koking.
-Matglad kille 2

Okej, det var ändå värt att inte ha någon semester i somras.

Just nu alldeles precis nyss bokade vi en resa till Hawaii. I december åker vi. Då jävlar blir det tikifrossa, palmer och vulkaner tills jag spyr. Ursäkta att jag använder ett sjukt uttjatat ord, men PEPPEN!

Skalliga Tanten slår till.

Det var jävligt länge sedan jag bitchade om kvinnor som går samma dansklasser som mig och det beror främst på två saker: dels har jag slarvat med närvaron på söndagsklassen där de särdeles mest irriterade kvinnorna går, och dels är vi en mycket liten grupp på måndagsklassen och jag är alldeles för upptagen med att älska ihjäl (bildligt talat nu) min egyptiske danslärare som är helt fantastisk på alla sätt och vis.

Men. Igårkväll hände något som fick mig att vilja rulla ögonen bakåt in i skallen i sann Excorcistenanda. Vi är alltså bara tio stycken. Av dessa 10 är 9 habila dansare även under dåliga dagar. Den tionde är en liten tant med begynnande flint och danskläder värda tusenlappar. Som vanligt så är det djupt avslöjande att tanten har många olika uppsättningar dyra danskläder, det är som dansskolans motsvarighet till den impotente mannens Corvette. Skalliga Tanten, som jag brukar kalla henne, har inte problem med en specifik rörelse eller två, hon har fan problem att röra sig, punkt. Det är katastrof helt enkelt. Till saken hör att vi på denna kurs dansar med en melaya, det är ett stort tungt tygstycke som man kan svepa in sig i och som kräver rätt mycket teknik för att hanteras samtidigt som man dansar. Skalliga Tanten ska alltså inte bara hålla reda på sina fötter och ben, hon ska även veva runt med 2,5x1,5 meter tyg. Så iallafall sitter jag i lugnan ro och andas ut under vår 2-minuterspaus och då kommer hon fram till mig helt oprovocerat och sätter sig ned på huk bredvid mig och säger "Ja, du kanske undrar varför jag har lite problem med melayan, det är för att jag bröt armen för tre år sedan". Jag tänkte:
a) Vi har inte ens dansat med melaya idag än?
b) Om du har sådana problem med armen kanske du inte ska gå en danskurs som kräver att du kastar omkring ett skitstort stycke tyg?
c) PROBLEM MED MELAYAN? Jag undrar varför du har problem med HÖGER OCH VÄNSTER!


Som lite extra kuriosa kan jag även nämna att Skalliga Tanten dansade ett solonummer i förra årets dansföreställning. Hon gick i princip omkring i otakt på scenen i typ 4 minuter iförd en dansdräkt som kostat 4000 kronor. Now that's entertainment for you!

Ensam seriemördare söker

Jag söker min ängel, ängel med bar-
nasinnet kvar. Du ska vara i 35-40års
åldern och vara över 170 cm. Jag
tycker om bilutflykter, musik och
mjuka keliga små djur.


-Mitt i Söderort Liljeholmen 16/9

And I quote..

"Hon har hela tiden beskrivit händelser ur ett HELT annorlunda perspektiv. Nämligen ett feministisk perspektiv. Och då blir allt HELT annorlunda."

In anticipation of..

När man ligger i sängen med förkylningshuvudvärk och grannar som känner ett osvikligt behov av att hamra på stålrör på morgonkvisten, då finns det bara en kur -avledande manöver. Istället för att fokusera på ajaj så fokuserar jag på programmet jag älskar att hata: Efter Tio! Malou är på bokmässan och avbryter alla sina gäster med ointresserade kommentarer och snart efter pausen ska hon intervjua Susan Faludi. Susan Faludi! Och Malou! Malou intervjuar Susan Faludi! Alltså det kan gå huuur som helst. Jag väntar med skräckblandad förtjusning.

"Du lyssnar på P3 doku...zzzZZZzzz"

Exakt hur jävla pretentiös är man när man går och lägger sig relativt snorpackad vid halv fyra-snåret och som godnattsaga väljer att lyssna på en timslång dokupodcast om Kongokrisen? Jag bara undrar.

Joråsåatteh.

Telefonen ringer och ligger och skräpar på andra sidan lägenheten. Nu är inte detta något South Fork, men det är ändå cirka 69 kvm mellan stolen jag sitter på och soffan som telefonen ligger på. Likt en hård-mejkad Susanna Kallur hoppar jag över mystiska påsar från Coop fyllda med avlagda kläder, handväskor och Ikea-pirror. Jag glider över vardagsrumsparketten, får tag i telefonen, antar iskallt att det är Liza som ringer och svarar därför med ett inspector Closeau-liknande "Heeeleeeew". I en nanosekund tänker jag att "jag hoppas verkligen att det här är Liza nu".

Och det var det.

Ännu en gång kan min spexiga sida lugnt andas ut.

Extraknäck.

Hej alla barn,
från och med idag och några veckor framöver så kommer jag och min vapendragare Liza blogga om Idol för Telias räkning. Det ligger naturligtvis i allas intresse att läsa.

Okej, nu pratar Ewan McGregor om att vara naken på Ellen så jag har inte tid med det här. Men vahettere, här är Idol-bloggen. Read it and weep!

I was happy in the haze of a drunken hour

but heaven knows I'm jävligt pizzasugen now.

some walk like they own the place, whilst others creep in fear.

Apropå inlägget nedan så YouTubade jag idag gamla favoritlåtar från den perioden och jag vet inte hur mycket jag lyssnade på den här skivan, antagligen alldeles för mycket. Och Tony motherfucking Christie alltså. Sheffield ftw!



Hur denna låt kan vara nästan tio år gammal övergår mitt förstånd.

Balls to the wall.

Igår liknade Liza vår relation vid två pungkulor.

Vi pratade om Den Gamla Goda Tiden, när vi brukade frekventera vissa dansgolv i huvudstaden där även två killar brukade vistas. Dom där två snubbarna var lite som vår motsvarighet, fast inte lika snygga och coola förstås. Lite då och då, när kvällen led mot sitt slut, så brukade den ena försöka manövrera bort Liza meddelst discodans medans den andra försökte manövrera bort mig mot en vägg för lite discodans som eventuellt skulle leda till hångel. Detta skedde nästan alltid till tonerna av Blondie, och han fick aldrig hångla. Liza brukade surt dansa ifrån kompisen som jobbade hårt på den avledande manövern och vispa bort mot mig för att bestämt bumpa bort min kavaljer.

För ett tag sedan sprang vi på dom där två killarna ute. Man ba hej vi är samma duo som sist och vi ser nästan prick likadana ut. Det var då Liza hävdade att vi var som två pungkulor. Sedan menade hon på att även de två killarna var som pungkulor. Inseparable! A dynamic duo! Fast vi var mer som ett par perky pungkulor som nästan kryper upp i stjärten på innehavaren, medans snubbarnas pungkulepersonligheter var mer "som en jävla kalkonhals". Okej att klockan var typ 3 på natten, men jag tycker ändå att det var en ganska avancerad analogi hon fick till där.

En ocean av dubbla meningar.

Hej jag är en man nära Stockholm,
söker en dominant hästtjej för spän-
nande träffar. Jag rider själv.

(Mitt i Söderort Liljeholmen, 2/9)

Skintight, alright.

Jo jag såg när rapparen T.I retades med Russell Brand angående den senares mycket tighta byxor på presskonferensen inför VMA's. Han undrade "is that really denim", och efter ett jakande svar på frågan sa han något om att det var tjejbyxor. Visserligen har Russell väldigt tighta byxor, men inte tightare än vad man ser på snubbar en helt vanlig veckodag på Söder. And God bless them for it. Det påminde mig om ett uttalande Xzibit gjorde som liksom har fastnat i min hjärna. Han stog, sin vana trogen, i en tröja som räckte honom till knäna och skulle rymma en mellanstor barnfamilj, och kommenterade av någon anledning det enligt honom helt ABSURDA europeiska modet. Han syftade naturligtvis på det helt bisarra i att som man bära "a shirt, size medium, och såg sedan ut att hålla på att fnittra ihjäl över den för honom helt ofattbara tanken.

Här skulle jag kunna följa upp med en diskussion om hur tighta kläder anses vara något som endast brudar och bögar bör syssla med, eftersom de båda faller in i kategorier som med hjälp av sitt utseende bör försöka imponera på sexuellt lustande män. Men istället tar vi en bild på Xzibit och hans mycket manliga och extremt heterosexuella konfektyr.


we are the goonsquad and we're coming to town beep beep

En kärleksröst i natten.

Min inkorg, 20:21:
Med risk att låta som ett fyllosms, så är du det bästa som hänt mig denna sommar Joanie! Jag börjar dricka kl. 21 så akta dig! Det kommer mera.

Och så var alla grå moln som bortblåsta. Hör ni? Det är Mendehlsson som spelas. Bäva månde Kristdemokraterna.

En röst i natten.

Shaun: -"I'm gonna serenade you now. Naked with my guitar. Just like that guy in Central Park.
Jag: -"The naked cowboy?
Shaun: -"Yeah.
Jag: -"He's in Times Square..
Shaun: -"Whatevah.

Efterfest med kräft och läsk.

Hallåja,

ikväll ska jag äta kräftor. Shaun har svår skaldjursfobi och brukar väsa att han minsann inte förstår hur man kan äta "something with an exoskeleton". Jag fnyser naturligtivs högljutt och hänvisar till mitt skandinaviska kulturarv. Barbar 4 life! Och även om jag verkligen ser fram emot dom röda små liven så ska det erkännas att det bär mig emot att röra mig utanför lägenheten en kväll som denna när regnet verkligen vräker ner med ovanlig envishet. Helst hade man kanske knorvlat ihop sig på soffan under flera lager av filtar, men jag är fan tapper! På med ansiktet, klänningen och någon gammal framrotad höstkappa. Notera att jag inte nämner håret. Det ser för jävligt ut. Jag önskar att jag kunde printa ut en skitstor såndär Yearbook-bild och klippa ut ett hål för ansiktet och fäste det med snöre runt huvudet. Sen kunde jag trippa ner till tunnelbanan i godan ro. Jag kan liksom inte ha på mig mössa inomhus på en kräftskiva? Det är inte utan att man ibland önskade att man var slöjbärande muslim, alternativt sikh med en såndär mumsig turban.

Jag faller för grupptrycket.

Och spenderar 20 minuter med att Yearbooka mig själv. Kids, believe the hype.

Här, en osminkad bild från mina dagar i The Cosby Show:

Gorgeously Green.

Oprah har eko-tema och en eko-politikens Anna Skipper geggar med mask-komposter och pratar om aluminium i deodoranter och gud vet vad. Sen kommer tipset att man inte ska använda plastpåsar när man handlar mat utan att man ska ta med sig återanvändbara stora påsar och spara på miljön. Okej inte direkt Nobelprisvarning på det tipset, men väldigt roligt när Julia Roberts, som är gäst, berättar att hon alltid har stora återanvändbara påsar när hon handlar mat. -"And what I do is, I just leave them in the car so that I always have them with me when I shop for groceries!". Ekotanten hummar och ler och berömmer Julias initiativ. Skitbra! Lägg bara påsarna i bilen så ni inte glömmer dom! Ingen verkar tänka på bilen i den där ekoekvationen, utan alla ba "plastpåsar blir kvar på jorden i 1000 år!!!". Bitch please, om alla åker bil överallt hela tiden så spelar det ingen roll om plastpåsen ligger här och skräpar om 1000 år, för det kommer inte finnas något Här att tala om.

Jag reflekterar lite.

Kul att man bara nämner kändisar/tv-program/musik från England i inägget nedan :C

*andres lokko*

Höstdeppen.

Vad gör man när allt bara känns som en fruktansvärd grå, kläggig, iskall, seg jävla gröt? Vad gör man när man vaknar och inte hatar varenda grej i sitt liv, men åtminstone ifrågasätter varenda grej i sitt liv och undrar varför man har det man har och inte något annat istället? När man bara går omkring och är konstant förbannad och frustrerad på att det inte är jag som ser ut som Kate Moss, att det inte är jag som bor i det där skitfina huset i den där skitroliga staden, att det inte är jag som får oförskämt bra betalt för att göra något som andra betalar för att göra, att det inte är jag som ligger med Russell Brand. Vad gör man då?

Just nu självmedicinerar jag på sofflocket med The Mighty Boosh och den här:


Går sådär.

Three is the magic number.

Tre uppenbara tecken på att jag har PMS:

1. Börjar nästan grina åt en lite ensam tafatt dansande transa i tufsig peruk, alldeles för kort kjol och silverballerinas.

2. Börjar nästan grina åt att en man i 50-årsåldern är uppe och jobbar kvart över tre på natten med att dela ut DN till äckliga mediafamiljer med bostadsrätt "nära grönområde" för en lön som säkert inte ens räcker till espressomaskinen som står i de äckliga mediafamiljernas nyrenoverade kök med takspottar.

3. Börjar nästan grina åt Divine Comedys cover av Make it easy on yourself i iPoden och måste tårögd mima med när jag går längs med trottoaren.

Snillen spekulerar.

Konversation över en öl eller två eller tre.

Jag: -"Men kräftor går väl baklänges?"
Kollega 1: -"Kräftor går inte baklänges!"
Jag: -"Går räkor baklänges?"
Kollega 1: -"Räkor kan inte gå. Dom simmar baklänges!"
Kollega 2: -"Det gör dom väl inte?"
Kollega 1: -"Jo, klart dom gör. Dom är ju cirkelformade!"
Kollega 2: -"Men vad fan har dom ögonen till då?"

Dagen min tro på mänskligheten dog.

Man vill ju bara BiB:a sig själv in i evigheten när man exponeras för denna rubrik. Kom ihåg det om tio år Victor, när jag sitter på en parkbänk och smuttar på en alkoholstinn herrdeodorant. Det var den här bilden, som du så omtänksamt mailade mig när du själv tryggt befann dig på andra sidan jorden, som slutligen knäckte mig. Kom ihåg det.

You preggers? No, just fat.

Dålig idé: leta reda på en helkroppsmingelbild av sig själv tagen i dagsljus.

WHAT WAS I THINKING?

Microsambo.

Shaun har börjat med Twitter. Jag erkänner mig vara lite lockad, men nöjer mig än så länge med att kolla in andras. Kanske om jag hade en lite mer Twitter-vänlig telefon. Hm.

Någonting att äta.

Idag lurade jag iväg en en brett leende Asian American till Pelikan och sa till honom att beställa "salty pork with root vegetable mash". Det var alltså min rätt trött hjärna som översatte begreppet "stekt fläsk med rotmos". Why rotmos, you ask. Han dök liksom upp som en gourmandernas Jack in the Box och ba "hello i want to eat traditional Swedish food! Like what your mom used to make you for dinner as a kid!". Jag och min kollega, som är vana att besvara samma frågor om toaletter, vaktparader och den där mammaknullande isbaren dag ut och dag in, tittade hjärnslött på varandra och sa typ "Eh, meatballs?". "Oh, I had meatballs in IKEA", svarade vår glada amerikan. "Maybe...herring? Fermented herring?", svarade min kollega. "Yeah, I had that in Copenhagen", svarade mannen. Då spelade jag i ren förtvivlan ut Pelikan-kortet.

Min fråga är: fermented herring? Alltså surströmming. Och rotmos? Det har jag aldrig blivit serverad hemma någonsin. Och ändå så var det våra spontana reaktioner på frågan. Exakt hur hjärntvättade är vi när det kommer till kritan och man ska presentera typisk svensk kokkonst? Vi kanske borde ha skickat honom till ICA med en inköpslista bestående av leverpastej, Krögarpytt och Bullens pilsnerkorv. Det är iallafall mat jag någon gång blivit serverad av mina föräldrar.

Hoppsan.

Att jobba dagen efter man kommit hem från festival kändes sådär. Trots att festivalen inte innehöll något jävla tältande. Men å andra sidan kanske på grund av att Arlanda Express kände ungefär såhär: "varför köra de sista tre tågen på dygnet när man kan ställa in alla tåg 6 minuter innan avgång när man är säker på att 150 personer redan betalat för en biljett i våra automater och alla våra bemannade kassor stängt, okej det låter som en skitbra idé NU KÖR VI". Alltså hatet. Oj vad det brann. Men hem kom vi tillslut och efter fyra timmars sömn var det bara att infinna sig nystruken och vänligt leende på en Turistattraktion nära dig.

Vet ni jag har hittat så roliga Amy Diamonklipp på YouTube. Okej, jag vet att det där lät otroligt tveksamt. Men dom är det. Lovar. Ska visa någon dag.

Okej en asäcklig stor monstermal flyger längs med fönsterrutans utsida. Men EW dom är ju två! Måste släcka lampa + dator och tänka på raindrops on roses and whiskers on kittens.

Wayne Out West

Om några timmar!

Hello Gothenburg!

Fatta blogghappening, just nu sitter jag och släkten och har datanördsparty i deras luxuösa våning. Alla har varsin dator, utom Shaun som har sin iPhone. Man ba "socialt beteende much?". Jag älskar det. Varför prata när vi kan typ Facebookchatta med varandra?

Vi har iallafall anlänt för att närvara vid ett event av typen "musikfestival". Den här musikfestivalen heter Way Out West och tydligen så är vi inte ensamma om att ha hittat hit. Det kommer bli fedt!

Världens bästa.

Idag är det pappas födelsedag. Igen. Och jag känner att jag vill göra något fint och bra och fantastiskt den dagen för att på något sätt hylla och fira en fin, bra och fantastisk person. Men som vanligt så omges jag av en massa Måsten och Borden och det blir inget av. Ibland känner jag att skulle vilja skriva om honom här. Berätta om honom, hur han var, vad vi gjorde. Men ingen människa kan sammanfattas i ett ruttet litet blogginlägg och särskilt inte han. Ibland blir jag väldigt arg. Jag tycker det är så jävla orättvist att han inte fick finnas kvar, men en massa andra pappor som är helt värdelösa på alla sätt och vis får minsann fortsätta sina skitexistenser. Det är fan helt sjukt. Ge mig min pappa tillbaka, jävla helvetes livjävel. Jag är så trött på att sakna.

Intressen: killar, smink, disco.

Apropå allt skamlöst raggande som pågår i Pride Park så hade jag en diskussion med en vän om vilken "typ" man har. Rent utseendemässigt. Vad går man igång på? Länge var mitt svar: allt som ser ut som Brett Anderson. Eller. Det är väl fortfarande mitt svar. Men mitt svar just då i den diskussionen var "fulsnygga". Jag gillar fulsnygga killar och det är så jag brukar definiera mina preferenser när jag måste. Ni vet när man kan sitta och titta på personen jättelänge och ba "hmm är han sjukt snygg eller rätt ful?". Typexempel: Adrien Brody. Whoa Nelly, liksom. Men iallafall så kom jag fram till en ny hang up, nämligen de grå tinningarnas charm. Är det inte jävligt hett med lite grått hår eller är det nån sorts pensionärsfetischism jag helt plöstligt givit vika för? Vad är liksom the low down på det här? Jag menar inte silverrävar nu alltså, utan mer surfarsilvrigt. Typexempel: Wayne Coyne och Keith Murray. Hur vanligt är det att man får sådär lite lagom mycket grått i håret i relativt ung ålder och att man inte bryr sig om att färga? Borde det inte vandra omkring en massa människor och se ut såhär? Vart är dom? Come out come out, where ever you are.. så mamma får dräggla lite.

Love is in the air.

Hallå jag fick av någon mystisk anledning förtroendet att sätta ihop musiken till organisationens paraddeltagande. Känns sådär. Varför sa jag ja till det för? Sitter nu och poppar den ena osannolika låten efter den andra. Det här kommer ju bli helt schizofrent. Men visst kan man spela Naughty Girls (need love too) i paraden? Den kommer väl folk ihåg? Den är ju asbra. Sam Fox for president liksom. Om det skiter sig så har jag ju alltid mitt i sammanhanget oslagbara äss i rockärmen:

Delrapport.

En dag in på Pride Park-vistelsen och jag har för fan sand i varenda kroppsöppning Gud välsignat mig med. Finns det någon i Sthlm Pride som hört talas om det fantastiska begreppet gräsmatta? Att förstöra ett par skor varje år samt att gå omkring och se ut som om man hånglat i en kissgrop på Roskilde känns fan inte kosher.

I can feel it move me.

Nu jävlar visar jag prov på min utomjordiska simultankapacitet. Jag ska såhär efter arbetsdagens slut skriva en artikel på ca 10 000 tecken, samt hinna klippa min lugg, färga mitt hår och fixa naglarna. Det är ju ändå Pridedags and bitch don't wanna get outdone by Stolta Transvestiter i tältet bredvid liksom. Så nu har jag öppnat ett Word-dokument och en flaska rosé, nu väntar jag bara på att inspirationen ska komma flödande. Extra livsbonus: om en vecka kommer jag bara jobba på ett jobb och ha normala arbetsdagar och inget alls att oroa mig för i hela världen. Or so I like to tell myself.

Psykotiskt beteende aside alltså.

Förlåt, men är det fel av mig att tycka att Jokern är vansinnigt het i The Dark Knight?

Välkommen hem.

Som ytterligare ett led i vår totala brist på empati och snabbhet i att döma hundar efter håren så presenterar jag och Liza en ny spännande underavdelning på Norsblogg: Hemma Hos Morsan.

Det går i princip ut på att vi hånar folks hem.

En annan glad nyhet är att min sambo till slut kommit hem från Berlin efter att ha spillt ketchup över sin Jenny Hellström-tshirt, kissat på sin tandborste och missat planet som skulle tagit honom hem i söndagsnatt.

All is well in Asspudding.

An orchestra of angels playing with my heart.

På riktigt nu så kan jag för tillfället inte tänka på något annat än att få sjunga den här låten på karaoke. Jag och Bel Hamim har övat (det lät skitbra!) och delat upp refrängen så att en sjunger Annie och en sjunger den tjocka operaängelns operawailande. Jag sjunger den tjocka operaängelns operawailande btw. Vi har även övat på dansstegen till vårt paradnummer, Addicted to love, så att det ser välsynkat och seriöst ut. Allt det här hann vi med på kontoret när vi jobbade med vårt Prideprojekt. Det är inte klokt alltså.

"Girls, boys, art, pleasure"

Okej igår efter några öl i solen började jag och Shaun diskutera vem som är världens kändaste bög. Vi kom fram till Elton John. Idag, för en liten stund sedan, i sällskap av en flaska vin på balkongen så återkom vi till diskussionen. Jag hade strax innan middagen på balkongen hittat Fejangruppen "If gay marriage is good enough for Dumbledore, it's good enough for America" och frågade mig därför om kanske Dumbledore klår Elton. Vi kom fram till att nej, Dumbledore är nog inte kändare än Elton John, även om böckerna sålt ungefär hur många miljoners exemplar som helst. Däremot konstaterade vi att om Harry hade varit bög, alltså i kanon nu - calm down alla slashare, då hade nog han toppat listan.

Vad tror du? Vilken öppet homosexuell man är mer känd världen över än Elton? Is he the only gay in the village eller?

Facebook + Babelfish = Sant

Såhär stog det i min Compare People:

(1) infödd.
En av din kompis har en krossa på du.

Super funny!

En liten parentes.

Jag hör fel varje gång tv-reklamen som går för nya "stjärnskottet" Amy McDonald dyker upp i reklampauserna. Jag hör Amy McDiamond. Nu. Är det för att jag är hjärntvättad eller för att voice overn mumlar? I don't know. Do I really care? Hell no.

And now for some geekdom.

Ibland tvivlar jag på min egen coolhet. Till exempel när jag sitter hemma framför datorn med en termos kamomillte och peppar inför min första instans i Outlands i World of Warcraft. Sex, drugs and rock n' roll har aldrig känts så långt borta som i de stunderna. Det är då jag litar på mina instinkter, och mina instinkter säger mig att Mr T är måttstocken mot vilken jag mäter min everyday cool.

Då känner man ungefär GNÖÖÖÖÖÖRGHFGFHF.

Man går upp klockan sju för att man verkligen måste tvätta arbetskläder. Man är lite putt eftersom man inte börjar jobba förrän kl. 11.30. Man har tjatat om det här i någon dag eller två. Man är verkligen putt. Man samlar ihop sin tvätt. Man letar efter tvättmedel. Man väcker sambon och frågar försynt vart han ställde tvättmedlet när han tvättade sist. Han svarar ungefär "hoppsan, jag glömde säga att det är slut".





____________________________________________________________
EDIT: Sambon reste sig ur sängen, fortfarande lite full efter sin utekväll, och gick på eget bevåg bort till macken och tillbaka - en promenad på cirka 20 minuter - för att handla tvättmedel. Kärleken återuppväckt och ordningen återställd.

Jag och Billy.

Idag har jag legat på en filt i solen nästan hela dagen. Och av denna fysiskt ansträngande aktivitet blev jag så vansinnigt trött att jag inte orkade göra ett jota på kvällskvisten. Bara lyssna på Cyndi Lauper och Billy Idol och Alison Moyet och det andra som spelas på min bästa radiostation i iTunes, Radioio 80s New Wave. Eller näst bästa kanske. Luxuria är faktiskt ohotad på förstaplatsen. Så jag ligger här i sängen och sittdansar, eller liggdansar då kanske, till Mony Mony och drömmer om att ha råd att gå på Breakfast Club på Bonden på onsdag. Med tanke på att det är en klubb utan inträde kanske ni fattar exakt hur det ligger till på kontofronten.

Lyssna på det här då. Imorgon har jag tvättid klockan 7. Och så jobbar jag. En dags helg. Det var vad jag hade. Skandal. Nu ska jag liggdansa hela vägen till sömn!

Så tog månadens ölbudget slut.

Jihu, nu är jag jävligt pank för jag har köpt en biljett till Way Out West!

Flaming Lips! Sigur Rós! Grinderman! Grina till Broder Daniel!

Alltså civiliserat festivalliv på gamla dagar, precis efter Pride (där jag kommer svettas och slita mitt hår i ett tält). Det är vad den här sommaren behöver. Släkten, förbered soffan. Here we come. Måste köpa regnjacka.

Vad man gör på jobbet.

Man blir poppis bland de nya kollegorna:
Ny kollega: -"Alltså, your're not a lezzy, right?"
Jag: -"Haha, nej."
Ny kollega: -"Jag visste det. You're too funny!"

Man råkar eventuellt delta i sexuella trakasserier av 19-åriga pojkar i uniform:
Jag: -"Dom får ju komma in gratis när dom har uniform."
Ny kollega: -"Mm..in my pants!"
19-åriga pojkar i uniform: *tittar förskräckt på barracudorna bakom kassan*

Man blir lite mer poppis:
Ny kollega: *håller fram en papperslapp där det står DU E FAB*
Jag: -"Jag ska fan ta hem den där lappen och rama in den. Som ett diplom."

Man förstår sig inte på finnar:
Finsk pappa: *muttrar på helt obegripligt och för fingret i en stadig cirkel runt, runt på en karta utan att titta mig i ögonen*
Jag: *tyst*
Finsk pappa: *vänder sig om och går*
Ny kollega: -"Alltså varför sa du inget?"
Jag: -"Men vad skulle jag säga? Han bara pekade ju i en cirkel utan att ens försöka mima en fråga!"
Ny kollega: -"Han var lite konstig."
Jag: -"En runda till på Finlandsbåten, anyone?"
Ny kollega: -"Dissa inte Finlandsbåten, där har jag haft några av mina bästa stunder!"
Jag: -"You and me both, darling."

Man förstår sig verkligen inte på finnar:
Kvinna med tung finsk brytning och en väldigt dramatisk inställning till biljettinköp: -"I come from Finland with 4 children. I need tickets."

Hänt på ballen.

Jag och Shaun har balkongpaus. Stereon shufflar högt och glatt fram och tillbaka i iTunesbiblioteket. Vi står och hänger över räcket och lär oss vad olika trädarter heter på svenska när en grannkvinna kommer gående med sin hund. Hon hör musiken och tittar upp. Hon ser att det är vi och höjer handen i en hälsning. Vi höjer handen och hälsar tillbaka i samma ögonblick som iTunes beslutar sig för att blasta på den av många bortglömda Le Sport-låten Show me your penis. Där står vi glatt och vinkar när ett bestämt

Come on now and show me your peniiiiis
Come on now and show me your diiiiiick

helt plötsligt hörs från vår lägenhet. Det gäller ju att göra ett bra intryck inför den eventuella ombildningen.

Byggare Bob.

Det är sån hantverkarstämning här hemma alltså. Vi mäter, skär, rollar, fixar i en kvart. Sedan är det kaffepaus på ballen i tjugo minuter. Är det så konstigt att det tagit oss typ två och ett halvt år att fixa med den här lägenheten eller? Snart är i alla fall helveteshallen klar. Då återstår bara två köksväggar, en sovrumsvägg och ett pianorum. I vår arbetstakt är vi väl klara runt år 2020. Då är ni alla välkomna på inflyttningsfest.

Yes, father of crown prince Mr Hanky the christmas poo.

Härliga turister som liksom svenskarna har lite problem med engelskans läspande th-ljud och därför satsar på ett stabilt t-ljud istället. Gustav III blir nämligen av dessa ständigt omnämnd som Gustav the turd. Dag ut och dag in frågar folk mig om Gustav the turd. Och varje gång ler jag mitt varma service-leende, svarar på frågorna och reflekterar tillslut inte över vår gamla fekaliekonung.

Inkorgen.

Fick ett sms av en vän idag. Han rättfärdigade med följande få ord den vuxne mannens rätt att fly vardagslivet meddelst World of Warcraft:

du det var min andra 12-timmarsdag den här veckan. imorrn skall yours truly, pedagogen, medmänniskan, hålla en heldagsutbildning om komplexa saker för icke tekniskt bevandrade personer. du kanske förstår mina behov av att spela en alvprinsessa som hackar monster for a living!

How do you argue with that?

For a Frenchman it is very difficult to explain.

Jag älskar Serge. Det här är min bästa sommarlåt.

Att välja eller inte välja.

Josh Homme har tydligen vrålat homofobiska skällsord från scenen och får såklart gå ut offentligt och be om ursäkt. Intressant ursäkt ändå. Han inleder med ett starkt Min familj och mina vänner, precis som jag själv, vet att jag inte är homofob.. Good on you Josh! Sedan klämmer han ur sig ett ytterst tveksamt I åratal har jag vetat att homosexuelitet inte är något du väljer, precis som din hudfärg inte avgör din intelligens eller att vara rödhårig inte innebär att du är någons styvbarn. Att veta att homosexualitet inte är något människor väljer är inte ett bevis mot homofobi. Människor är mycket medvetna om att man inte kan välja sin hudfärg, det hindrar dem inte från att klä sig i klanhuvor eller aktivt diskriminera människor med annan etnisk härkomst än de själva. Sedan kan jag inte låta bli att undra hur Josh skulle ställa sig till homosexualitet om det var så att man faktiskt aktivt valde sin sexualitet. Skulle det då vara okej att vara homofob? Så länge du inte har något val är det okej att vara homosexuell, det kan man ju inte hjälpa! Man kan ju inte hjälpa om man är lite defekt liksom.

Han klämmer även i med ett Ni förstår, det handlar inte om själva orden – utan om avsikten. Jag sa aldrig – eller ens föreslog – att det skulle vara något fel med att vara homosexuell. Avsikten var alltså att förolämpa folk. Det har tydligen ingenting med orden i sig att göra. Däremot så måste ju Josh vara medveten om att de han skällde på skulle uppfatta det som just skäll om han använde sig av homofobiska uttryck. Så även om Josh själv inte tycker att det är något fel med att vara homo så var han medveten om att publiken tyckte det och bekräftade med sin svada deras åsikter. Det var ju jättesmart. Väldigt icke-homofobiskt!

Påminner om när Michael Richards använde rasistiska tillmälen på en komediklubb. Han ba "jag är inte rasist!". Nähä. Men vet du vad, jag är inte heller rasist eller homofob för den delen och jag lyckas konstigt nog undvika att vråla bögjävel eller nigger efter folk när dom gör mig förbannade. Och det i situationer som är bra mer psykiskt påfrestande än att bli häcklad på scenen av några packade publikmedlemmar. Åh, skärp er!

Jag är sjuk.

Allt jag orkar göra är att sitta framför datorn och lyssna på pudelrock och lägga in/ladda ner musik på min fortfarande ganska nya iPod. Shaun har städat hellholet som är vårt extrarum, nu är det helt stört rensat och rent och nästan.. trivsamt. Trivsamheten dras visserligen ner något av att han emellanåt kommer in och tittar fördömande på de få föremål jag har på skrivbordet. Sist så kom han med ett litet underlägg och ställde prompt mitt glas ovanpå och sade nåt förebrående om att vi minsann ägde sådana av ett skäl. När han säger att jag borde ligga till sängs och tillfriskna så tror jag att han egentligen säger det för att han inte vill att jag ska stöka till rummen han ägnat två dagar åt att städa. Med andra ord borde jag hålla mig i det enda rummet som är ostädat. Känner att jag får aningens lite cred här med tanke på att det vanligtvis är jag som är gnällspiken när det gäller städning i det här förhållandet. Bah. Städa är ändå borgerligt.

Safe and clean and green and modern, bright and breezy, free and easy

Turist: -"Hello!"
Jag: -"Hello!"
Turist: -"Great hair!"
Jag: - "Thanks.."
Turist: -"Not typical Swedish!"
Jag: -"Ehhh, no?"

(obs andra konversationen med exakt samma tema under dagens lopp obs)

Jag lovar att alla utländska turister hade tyckt att jag såg helt normal och typiskt svensk ut om jag haft två blonda saftiga Fräuleinflätor lindade kring skallen sådär som en krans. Alla svenska turister hade nog däremot tyckt att jag såg ut som en idiot. Imorgon ska jag fan greeta folk i folkdräkt, Fräuleinflätor och med en falukorv hängande runt halsen. Eventuellt toppa med en liten namnskylt där det står "My name is Inga, ja".

Heil Selma!

Idag upptäckte jag en 20-lapp i kassalådan på vilken någon hade förärat Selma Lagerlöf med en noggrant tecknad Hitlermustasch. Jag spenderade naturligtvis resten av dagen med att noja över hur jag säkert skulle vara tvungen att lämna den till någon tysk turist. Utvecklade flertalet strategier för att slippa detta, varav den mest effektiva var att bara lägga Hitler-Selma längst ner i högen med tjugor. Men tillslut var det bara hon kvar där i sedelfacket. Då övergick jag till att freestyla med växel i tior. Till sist såg jag mitt tillfälle då en stressad kvinna med alla sina sedlar i ett såntdär gult Forexkuvert kom farande. Hon skulle ha 70 kronor tillbaka. Jag lade noggrant 50-lappen över tjugan och tittade sedan andlöst på när hon stoppade tillbaka båda sedlarna i sitt Forexkuvert. Ha. Kupp väl genomförd. Nu är det Forex som får ta antisemitsmällen när kvinnan upptäcker den inte så politiskt korrekt pyntade Selma Lagerlöf som ligger och lurar jämtill den ljuva Jenny Lind.

Men!

Alltså mitt halsonda. Det är så aj aj. Jag gick in på apoteket med ambitionen att plocka på mig typ Strepsils (goda) men kom därifrån med Mucoangin (äckliga). Hade jag vetat att Mucoangin är precis som Bafucin fast jättestora så hade jag hastigt ryckt till mig ett paket Strepsils och snabbt manövrerat mig bort från hyllan, men jag ba "åh smärtstillande vid halsont fan va bra!". Och visst, dom är smärtstillande. Mycket smärtstillande till och med. Men dom smakar verkligen precis som Bafucin, och jag kan absolut inte förlika mig med detta.

När jag var liten så hade min pappa en ask Bafucin i sovrummet. Nån dag när jag var ensam hemma och jävligt godissugen så snokade jag omkring på jakt efter sötsaker. Hittade pappas Bafucinask och tänkte väl att halstabletter med mintsmak nog skulle vara gott. Vaddå, Läkerol är ju asgott. Så jag drog i mig typ en hel ask. Ni kan ju själv tänka er hur man mår när man är sju år och har ätit en ask Bafucin. Not ok, kan jag meddela. Sedan dess mår jag väldigt illa och får kväljningar av dom små rackarna, och nu sitter jag alltså här med en ask Mucoangin och känner att den här sortens chockterapi är jag nog faktiskt inte redo för.

Det blir till att äta glass när Mucoanginet släpper. Vad synd.

Inköpslista:

- Esberitox
- Läppstift
- Köksluckehandtag

Man ba jag är min egen fru!!!11.

Och jag måste gå till ICA också..

Idag är det en deppig, regnig och sorglig dag. Och jag toppar med något som antagligen bara är en förkylning men som känns som minst halsfluss. Och i detta tillstånd ska det tvättas, borras, skruvas och gås till frisören som har sin sista arbetsdag innan mammaledighet.

Whiskey är bra mot halsont va?

Are you taking the piss, ma'm?

Lokal: inte Vasamuseet iallafall.
Amerikansk kvinna: -"Do you sell tickets for the Vasa Museum here?"
Jag: -"No."
Amerikansk kvinna: -"So, where do I get tickets for the Vasa Museum?"
Jag: -"At the Vasa Museum?"

Lokal: inte Livrustkammaren iallafall.
Skånsk kvinna: -"Säljer ni biljetter till Livrustkammaren?"
Jag: -"Nej, det gör vi inte."
Skånsk kvinna: -"Vart köper man dom då?"
Jag: -"På Livrustkammaren?"

Herr Ober?

Idag kom det in en finsk kvinna och ville titta på en halskedja i silver. Hon hade nämligen köpt ett så väldigt fint solkors tidigare under dagen berättade hon för mig. Ett solkors? Sedan när säljer guldbutikerna i Gamla Stan svastikor till turisterna?

You trade your passion for glory.

Det är fan stämning att inleda en hårfärgningssession med någon till Survivors Eye of the tiger.

Saker jag inte kan hantera:

Celine Dion sjungandes Hearts fantastiska Alone.


Det är så hemskt, så hemskt, hemskt, hemskt.

Män, kvinnor och deras avföring.

Liza berättade för mig att hon gått förbi en kvinna som satt och sket utanför Göta Lejon här om natten. Det var både ganska äckligt och ganska roligt. Det går ju inte att förneka att det är roligt när folk bajsar på öppen gata. Och det är ju roligt för att det naturligtvis är helt absolut tabu att bajsa lite sådär i allmänhet, och att bajsa offentligt i synnerhet. Med den generella regeln i åtanke är det kanske inte så konstigt att den bajsande kvinnan utanför Göta Lejon blir till en anekdot som jag med största sannolikhet kommer återberätta för andra. Hon är liksom en tjej som gör nummer två i offentlig miljö. Det är tabu på tabu på tabu.

För det slog mig också att jag för några veckor sedan beskådade en man som helt resolut spankulerade fram till perrongkanten vid Mariatorget och började kissa ner på spåret. Det är inte något jag berättat för någon. Det kommer aldrig bli en rolig anekdot. Helt enkelt för att det hela inte direkt omges av några större tabun. Jag avskyr hela grejen med snubbar som tycker att det är deras fulla rätt att kissa precis var som helst så fort andan faller på av väldigt många anledningar. Jag hatar att offentliga miljöer jag måste röra mig i kan vara nerpissade och lukta därefter för att någon inte orkade leta reda på en toalett eller pissoar. Jag hatar att jag måste vika undan med blicken för att slippa se främmande kukar nonchalant framhalade, eftersom det innebär att den aktuella kuken har företräde i det offentliga rummet and I will not play second violin till nåns jävla könsorgan liksom. Jag hatar såklart också att det är mer okej för män att kissa på öppen gata än vad det är för kvinnor. Inte ens på festival kan en tjej sitta och kissa vid ett stängsel mitt på ljusa dagen utan att det blir en mindre sensation hos förbipasserande. Jag hatar med andra ord att tjejer förväntas kontrollera sin blåsa i ur och skur, medans killar inte riktigt lyder under samma sociala regler. Inte ens i avföringshänsyn är vi jämställda.

Bad boys, bad boys, what you gonna do, what you gonna do when they come for you..

Lördagnatt, utanför 7 Eleven i Gögtatsbacken.

Pundarkvinna: -Din jäääääävel. Din jävla idiooooot.
Pundarman: -Men vafan ska jag göööra då? Ska jag skära mig eller? Ska jag skära i mig? Som jag gjorde förut? Är det det du vill eller?
Pundarkvinna: -Mambo...number five!
Johanna och Liza: ?????????

Hoppsan.

Ibland är min arbetsplats den bästa arbetsplatsen. Till exempel när man får en hel kartong med bakelser bara sådär vid arbetsdagens slut. Det här med Beach 2008 har väl aldrig varit min grej ändå.

Men orka!

Jag hatar vuxna män som skaffar motorcykel efter 35-årsåldern och bränner runt på den som om dom var 15-åriga snorvalpar som ska stajla för brudarna utanför korvmojen. Alltså icke-knuttar i hyreshus som bara vill verka lite coola och ensamvargiga och lite farliga, I hate you so much right now!

Man sitter på ballen och läser sista sidorna i Den som vässar vargars tänder med kräket i halsen och så helt plötsligt ekar ett VROOOM VROOOM i min sköna gröna förortsidyll. Då har liksom mc-grannen bestämt sig för att ta sig en tur på sin motorcykel. Fair enough. Men kan någon förklara varför han sätter igång motorn tio minuter innan han tillslut bränner iväg? Jag iakttog den jäveln och han ba VROOM VROOM bränner på lite, sedan plockar han sakta fram hjälmen allt medan motorn puttrar i högan sky och så rättar han till jackan och då har det tagit sån tid att motorn puttrar lite lägre. Då bränner han på med ett jävla VROOM VROOM igen så helvetesputtrandet sätter igång ytterligare en gång och jag tänker att nu får han väl sätta på sig den där förbannade störtkrukan och dra, men inte då, först ska jackärmarna förslutas och något stoppas ner i en ficka. Motorn puttrar lägre. VROOM VROOM. Motorn puttrar ashögt igen. Sakta på med hjälmen. Kolla mobilen. Efter typ 10 minuters dödsputtrande och VROOM VROOM:ande så åker han tillslut iväg. Min högst retoriska fråga är ju: kan han inte bara klä på sig och kolla mobilen innan han sätter igång den där motorn? En motorcykel låter ju så sjukt mycket och han står ju i princip tio meter från sitt eget bostadshus. Lite hänsyn people! Men det är ju just det. Vuxna män som kommer på att dom verkligen behöver en motorcykel helt plötsligt en dag när dom vaknar upp och upptäcker att dom är medelålders medelsvenssons och inte rockstjärnor i LA förstår sig inte på det begreppet. För dessa människor är brännandet och puttrandet någon sorts pulverersättning för allt det de skulle vilja vara.

Kul bara att jag i hela processen känner mig som korvmojstanten som blänger surt mellan senap - och ketchupjuver på fjortiskillarnas tappra försök att impa på en ointresserad omvärld.

Tillfälligt skadad.

Jag har en plan. Jag har ett mål. Jag ska tvätta. Jag ska ut i solen. Jag ska quizza skiten ur KGB.

Ungefär så. Har lyckats dra något ur led i min vänstra hand. Det är en liten broskplutt eller något som gör sig synlig på handryggen. Det ironiska i sammanhanget är alltså att detta har skett när jag burit en näst intill tom kassalåda upp till ekonomiavdelningen. Mina jungfruliga händer kunde tydligen inte hantera bördan av 700 kronor i sedlar. Det gör lite ont att skriva.

Aje.

Säg vilken Facebookgrupp du är med i och jag ska berätta för dig vem du är.

Ny hobby: att kolla kändisars Facebook för att se vilka grupper de gått med i. Facebookgrupper är ju den nya tidens pins (av typen "cheer up goth!" och "I only date vegans") och säger mer om en person än tusen slogantröjor från H&M och Gina Tricot tillsammans. Det här går ju alltså då bara att applicera på de kändisar som inte har låsta profiler och som publicerat tillräckligt mycket information om sig själva för att bevisa att de inte är nån galen fjortis med för mycket fritid och en uppenbart fejkad presentation. Men i alla fall. Det som är roligt med denna min nya hobby är ju dels när gruppmedlemskapen är förutsägbara in absurdum, dels när de är otroligt otippade, och kanske framförallt kombinationen av medlemskap som i sin helhet ger väldigt intressanta intryck av personen som innehar profilen. Det är så att säga en win/win situation.

Wille Crafoords profil visar bland annat följande medlemskap: Rottweiler Lovers, mustaschgruppen, och naturligtvis Fattigast i Äppelviken. Carina Rydbergs grupper är i stort inriktade på opinionsbildande, men bland alla politiska upprop återfinns medlemskap i grupperna Vi som älskar schlager och melodifestivalen!!!, SOFO MY ASS och kanske med en viss självironisk twist: Stoppa Carina Rydbergs spam. Babben Larsson är med i många grupper med schlageranknytning, men är även med i Saltsjöbadens Disney Grupp!, Mata Hästen och sist men inte minst Vi som tycker att Henrik Schyffert har damp och jätte liten penis.

En outsinlig källa till förströelse vill jag lova, och en rent utav utmärkt aktivitet en baksidag som denna.

Skräphögen har ett Saida-moment.

Alltså det här låter helt sjukt, men det gör det inte desto mindre sant. När Prideminglandet var över igårkväll, då dök bandet i YouTube-videon nedan upp på Café Opera. Jag kanske är synsk?

Det måste även vara en av de mest oortodoxa gästblandningar som någonsin huserat tillsammans i lokalerna. Prideminglare, KISS Army och typ brats vid champagnebord. Det var en studie i sällsamhet att betrakta samspelet alla emellan. Många mer eller mindre kända ansikten befann sig i lokalen och det var ändå jävligt spännande att gissa vilket mingel de tillhörde, Pride eller KISS?

Jag blev hur som helst starstruck av tre personer: Birgitta Stenberg (Pridemingel), Fredrik Lindström (KISS-mingel) och Tjockisbraten (oklart). Kan dessutom konstatera, i sann Se & Hör-anda, att Anton Körberg är ungefär ett helt huvud längre än vad jag trodde, att Martin Rolinski är en jävligt het tamale irl och att allas vår Karl Martindahl har gått ner ungefär 20 kg i vikt och numer bär solglasögon inomhus som den superstar han är (ironiflaggan i topp hörrni!).

Ja. Gene Simmons var ju väldigt lång. Hans hår såg lite ut som Reidars frugas i Rederiet. Bakåtkammat och hårdsprayat på ett sådant vis att inte ens den starkaste kuling skulle kunna rubba ett hårstrå. Imponerande.

Not single but sure as hell ready to mingle.

Nähäpp, nu drar jag och Prideminglar på Café Opera i ett par skor som är vansinnigt obekväma men naturligtvis så vansinnigt snygga att jag tänker envisas med att ha på mig dom i alla fall.

Soundtrack till mitt förfiffande har varit världens mest heterosexuella band:

Konflikt.

Vad man planerar att göra en ledig dag: färga håret, städa, tvätta, dricka kaffe ur ny termos i solen, ta en promenad, laga god lunch, fixa naglarna, läsa, organisera klädkammaren, spika upp en tavla, byta några glödlampor, gå på jobbmingel.

Vad man faktiskt gör en ledig dag: ligger i sängen och är förbannad på att någon borrar i porten.

Ni na ni na ni nanaa

Nu har jag ledigt i två dagar. Då tänkte jag läsa ut Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Är det någon som har läst den? Jag känner att jag behöver diskutera den lite. Bara lite. Skrapa på ytan sådär liksom. Åh, jag behöver en bokcirkel! God damn it.

Ps. Kan det vara ett av de bästa romannamnen någonsin? Ja. Det kan det.

But at least I didn't screw up the first 5 and a half hours!

Hej hej hallå dagboken,

idag råkade jag av misstag printa ut 270 gratisbiljetter på jobbet.


Varje biljett är cirka 10 cm lång, det blir över två och en halv meter biljetter.


Tillverkaren av biljettprintern verkar aldrig ha filosoferat över tanken på att någon människa någon gång skulle kunna göra något så sjukt korkat och trycka på fel ställe i kassan och därmed generera cirka 270 biljetter fler än önskat. Därför finns det inget kommando som stoppar printning som redan initierats. Det var bara att ställa papperskorgen under printern och vänta ut. Men innan matningen av de 270 fribiljetterna (som i systemet tydligt markerats med mitt namn) avslutats så kom chefen och tog bilder med digitalkameran till säsongsavslutningens bildspel. Say cheese!

Jag går ut starkt den här sommaren. Känns tryggt att kunna visa för sina överordnade att man har koll, att man är rutinerad och att de kan lita på min kompetens.

Eurovision 2008: VII

Grattis Ryssland! Jag unnar er denna vinst av hela mitt hjärta! Obs, ej ironi. Dom borde ha vunnit redan med Prime Minister.

Dock, tredje året i rad som jag ogillar vinnarlåten. För att inte tala om Dimas hemska vibrato. Hooray! Kvällens fråga: hur många år av 20-nåntingplaceringar kommer det ta innan Sveriga fattar att man inte kan rösta fram låtar som är "en riktig schlager" om vi vill vinna Eurovision Song Contest? Haja poäng vi hade kammat hem med Lay your love on me och Alexander Bard i Queen Elizabeth goes BDSM-utstyrsel. Precis rätt avvägning av hit, kitsch och crazy för att sopa banan med alla usla pirater, mimare och powerjuckare.

Men vilka jävla konstiga tacktal från Dima, Plusjenko och fiolsnubben. Är dom fulla eller? I fucking wish I was..

Nu ska jag sova bort min förkylning. Imorgon ska jag jobba. Ynk.

Eurovision 2008: VI

Jag tänkte precis skriva "Isländarna är genier" när de gav sin 8:a till Frankrike. Sedan gav de en 12:a till Danmark..

Eurovision 2008: V

Att jag aldrig lär mig: jag hatar att kolla på röstningen. Alla är ju idioter! Alla mina sämsta låtar ligger för närvaranda i topp.

Eurovision 2008: IV

Men hur slår man Goran Bregovic som pausunderhållning? Det GÖR man bara inte! Nu river dom liksom av Kalasjnikov från min pappas favoritfilm Underground. Kalasjnikov! Jag sjunger med! Vill dansa! Måste leta fram skivan. Vi brukade dansa omkring i vardagsrummet till den här när den kom. Jag och pappsen.

Eurovision 2008: III

Nu jävlar ska det röstas.

Skräphögens rösttips: Israel, Frankrike, och om ni vill ha nån plastig partykvinna som kan ackompanjera dansen på bardisken: Armenien.

Eurovision 2008: Norge

Vad snygg hon är! Vad tråkig hon är!

Eurovision 2008: Ryssland.

Alltså Ryssland vill verkligen vinna. Schlagerdivan Dima sjunger, nån Timbalandproducent har fått skitmycket betalt för att skriva en låt och Plusjenko åker skridskor. Synd bara att den där Timbalandsnubben skrivit världens tråkigaste låt och att Dima inte lärt sig att uttala ordet "impossible", för jag irriterar ihjäl mig på att han sjunger "impassibaaal" hela tiden. "Unthinkabaaaal" sjunger han också. Men jag älskar Plusjenko. Faktiskt.

Eurovision 2008: Serbien.

En balkanballad skriven av Zjelko Joksimovic! Quelle fucking surpris!

Fan skärp er Serbien.

Eurovision 2008: Spanien

Var det bara jag som tyckte att det lät som om han spelade Per Olsson hade en bonnagård på sin lilla leksaksgitarr innan låten drog igång?

Alltså den låter ju prick som Gasolina (anno sommaren 2006), men så länge han främjar de nya danserna el brekindans, el crusaito, el maiquelyason och el robocop så är jag nöjd och glad.

Eurovision 2008: Grekland.

Jag trodde ju då att Grekland nått rock bottom i låttextförfattandets historia med Elena Paparizous "you're my lover, undercover". Det var ända tills Kalomira frenetiskt juckande sjöng

My secret combination, its a mystery for you,
use your imagination, i'm not easy but i'm true.
My secret combination, boy you have to try it hard,
to win a destiantion in the centre of my heart.

Eurovision 2008: Azerbadjan

Jag kan inte ens stava landets namn. I suck.

Men vad är det för fel på dessa människor? en här låten innehåller så mycket märkligt metalwailande i falsett.. Ängelns inledande kattstryparopera måste ligga farligt nära the brown note för jag känner en plötslig ingivelse att gå och bajsa.

Intressant fakta: djävulens hår har vuxit med typ 30 centimeter sedan semifinalen.

Eurovision 2008: Frankrike

"Artisten som fått Kobra att börja bry sig om Eurovision Song Contest". Hahaha! Det här är ju såklart skitbra. Körsångerskor med lösskägg. Monsieur Tellier i en liten fånig bil. En seriöst skitbra låt. Jag vill nästan gråta bara av tanken på att folk kommer ...HAHAHAHAHAHA NU INHALERADE HAN HELIUM FRÅN SIN BADBOLL OCH SJÖNG... anyway.. jag vill nästan gråta bara av tanken på att folk kommer rösta på typ Pirates of the Sea istället för det här.

Eurovision 2008: Ukraina.

Fan då Ukraina, jag litar på er. Så skickar ni en überplastig wailamoster med en låt som börjar bra och sen bara blir trist. Vad hände med refrängen? Dessutom har jag en ännu inte helt utvecklad teori om att textförfattaren tror att låttitelns "shady" syftar på att någon står i skuggan. Det är förstås väldigt roligt om det skulle vara så.

Eurovision 2008: Georgien.

Alltså äntligen en blind deltagare! Det var länge sedan nu. Dessutom är det dubbelost: blind OCH sjunger om fred! Kul även att dom här i början av numret har Michalis Rakintzis gamla avlagda S.A.G.A.P.O-kläder.

Eurovision 2008: Danmark.

Allvarligt talat Danmark. Det här är inte okej. Det här är en såndär låt som skickar road rage-signaler till hjärnan. Efter första refrängen vill man bitchslappa gulliga hundar, lagom till den sista minutens eviga refrängupprepande står man med k-pisten i handen på Donken likt en annan Michael Douglas i Falling Down.

Eurovision 2008: Sverige

Den glittrigaste, hårigaste och plastigaste primadonnan av dem alla! Men gud så snyggt det är med vattenfallet i bakgrunden. Kom igen nu för fan Charlotte!

Eurovision 2008: Lettland

Alltså det här är ett nummer där de 1) sjunger och 2) dansar. Leadsångaren kan varken sjunga eller dansa. På vilka premisser fick han ens vara med i bandet? Dessutom intressant att han själv verkar trött på låten innan den ens har tagit slut.