Det vitaste ögonblicket i medias historia?

När Nyhetsmorgon och Gomorron Sverige blir alltför upptagna med att diskutera sport eller krämpor med någon random doktor så brukar jag slå över till Vakna med The Voice. När jag väl kom över Paul Haukkas fruktansvärt irriterande vana att jämt och ständigt titta rakt in i kameran, även när han samtalar med någon i studion, så insåg jag att den lite babbliga och opretentiösa stämningen i studion är precis det jag orkar med att ha på i bakgrunden när jag vaknar. Men den där Jakob. Han är ju inte rolig. På något sätt. Någon gång. Och det behöver man väl inte va, men han har ändå fått det här jobbet i egenskap av komiker? Och jag står inte ut med den förmodat coola grabbifieringen av honom. Som när han springer runt med sin egen lilla kamera och det ska kallas för Jake cam. Det ska låta coolt, men låter så sjukt töntigt. Men värst av allt är inslaget Rap attack. Förutom det down right aspiniga namnet på inslaget så går det alltså ut på världens ofräschaste humorkoncept: rolig rap. En gång i veckan skriver Jakob en rap som han sen framför live i studion med komp. Och det är så sjukt dåligt och så vansinnigt o-roligt och påminner bara om 50-årsfester på 90-talet när alla oldies skulle ge sig på att "rappa" sina tal vid middagen. I Jakobs fall kan jag dessutom inte låta bli att känna att han innerst inne tycker att han är ganska bra på att rappa, att umgänget med Özz Nujen liksom ska ha blattefierat honom lite skönt och att han därför har en fallenhet för att rappa. Sedan gömmer han det bakom en humorsköld som förevändning för att få visa hur grym han egentligen är och hoppas i hemlighet att förortskidsen ska sitta hemma och ba "fan den där Jake, han är fan grym asså, tjockt grym jag svär!". (obs detta är ej sättet på vilket förortskidsen talar, men jag inbillar mig att ärkerappern Jake tror det)

I vanliga fall så måste jag byta kanal när han kör sin jävla rap attack (alltså det uttalas på engelska i jingeln, det är därför det är särskrivet). Igår så hann jag dock inte, och tack vare det har jag nu fått uppleva det jag skulle vilja definiera som det vitaste ögonblocket i medias historia. Värre än när Ingvar Carlsson rappade på Sossarnas galafest iförd skojig peruk. The Artist Formerly Known As Blondinbella är i studion och pratar om sin blogg och visar upp sin tandblekning. Allt är fnissigt och inget stör än så länge min morgontrötta hjärna. Då slår Jakob till med sin rap attack och börjar rappa om Blondinbella. Jag känner hur en ven i min panna börjar bulta oroväckande hårt och slänger mig fram mot fjärrkontrollen. Lyckas tillslut byta kanal. Idag går jag in på Blondinbellas blogg och läser följande:

Visst gick The Voice bra? Och vilken härlig rapp-sång de sjöng för mig och med redaktörn Kjell i bakgrunden!

Det var en rapp-sång! En härlig rapp-sång! Som Jakob sjöng! Nog för att Jakobs rapp är under all kritik, men har en tonåring någonsin låtit mer som svenne-Berta 87 i ett uttalande om västvärldens mest dominerande musikstil? Och det här uttalandet gäller alltså den vitaste rappen i svensk mediahistoria, och ett plus ett blir ju som bekant två.