Diskbänksrealism.

I vårt hushåll utkämpas en konstant strid om brödkniven. Jag, laglydig medborgare med 5:a i hemkunskap, använder brödkniven till att skära bröd och inget annat med. Min sambo vill skära allt som går att skära med denna jävla brödkniv. Frukt, grönsaker, bröd - inget går säkert när sambon smyger omkring med brödkniven i högsta hugg. Detta driver mig till vansinne ety brödknivens enda budord lyder "Du skall med mig inget annat skära än bröd". Am I right or am I right?

Först brukade sambon panikartat fråga hur man såg skillnad på brödkniven och de andra knivarna varpå jag ilsket pekade ut den tandade eggen på ett helt mentalt stabilt vis.

Hela denna situation är ju i grunden sinnessjuk, men jag trodde verkligen att sambon en gång för alla lärt sig. Tills jag nyss tittade ner i en skål med morotsstavar han skurit.

- "OI! DON'T USE THE BREAD KNIFE FOR CHOPPING CARROTS!"
- "How did you know????"
- *blänger menande på morotsstavarna*
-"Oh... crinkle cut."

Satsuma gif - The revenge!

Jag finns.

Hörrni, jag finns här. Jag är bara i lite allmän livschock just nu. Jag är så nära att kunna reda ut en massa livsknutar och om jag lyckas reda ut dom så skulle jag kunna få slippa gå omkring med en konstant molande psykosomatisk magvärk. Min hjärna är därför satt i total passivitetschock. Tyvärr innebär det även att jag inte har något att skriva om. Eller, det innebär att jag tror att jag inte har något att skriva om, men det har jag ju. Saker jag skulle kunna skriva om:

• att jag har träffat Effy TVÅ gånger
• att jag har hittat den perfekta Ron Swanson-färgen till mina vardagsrumsväggar
• att jag har börjat på ett nytt jobb
• att min nya rektor var utklädd till Eric Saade och mimade till Popular på förra skolavslutningen (mina förväntingar - skyhöga!!!)

Okej och det här då: skulle vara lite spontan och ba mobilblogga i personalrummet. Nej men då är mottagningen på min nya arbetsplats i paritet med typ Hitlers bunker. Så gick det med det.

Like-knappen börjar likea sig själv som svar på all kritik.

Det började med små tecken. Ett oansenligt svar skrivet av mig för några veckor sedan hade helt plötsligt 5 likes. Jag kunde bara minnas att jag sett 1 (nämligen klickat av den personen svaret angick). När jag klickade för att se vilka dessa 4 smyglikeare var, så såg jag bara namnet på den ursprungliga. Curious, very cuuurious (obs, Ollivander-referens, obs)...

And then - this:




Grattis Victor, till en kärnfullt formulerad kommentar - gillad av drygt 2800 personer. Var tvungen att klicka för att se vad som skulle hända, eventuellt att jag hoppades på att Facebook lyckats bryta the time-space continuum eller så. Men nä, det var bara ytterligare ett rop på hjälp och tydligt fall av överkompensation av Like-knappen, som ändå fått utstå onödigt mycket skit tycker jag. Det kan ni ju tänka på nästa gång ni formulerar sarkastiska och föraktfulla kommentarer om den där oskyldiga lilla funktionen :C



EDIT: Svaret som likeats 5 ggr är nu uppe i 46 likes. Something wicked this way comes...

När verkligheten överträffar Photoshop.

Det här är ju ta mej fan det sjukaste jag sett.

Avdelning halvbra men ändå ganska helbra rubrik-kombo