På 141:an till Hökmossen.

Någon satte sig bakom mig på tunnelbanan och luktade precis som pappa luktade om vintrarna under alla dom där bussresorna mellan hemma och skolan. Lukten av fodrad skinnjacka, skinnhandskar, hemmarullade cigaretter och Läkerol Special. Jag brukade luta mitt huvud mot jackans mjuka läder och han brukade berätta något eller fråga mig hur dagen hade varit med sin tysta lite sjungande röst. Jag tyckte alltid att dom där bussresorna var så mysiga. Jag brukade passa på att ta två Läkerol när han tog fram asken och hoppas att han inte märkte något. Det är fortfarande min favorit-Läkerol. Kanske inte för att den egentligen är godast, men för att den påminner så mycket om pappa.