söndag, augusti 03, 2008
Intressen: killar, smink, disco.
söndag, augusti 03, 2008
Apropå allt skamlöst raggande som pågår i Pride Park så hade jag en diskussion med en vän om vilken "typ" man har. Rent utseendemässigt. Vad går man igång på? Länge var mitt svar: allt som ser ut som Brett Anderson. Eller. Det är väl fortfarande mitt svar. Men mitt svar just då i den diskussionen var "fulsnygga". Jag gillar fulsnygga killar och det är så jag brukar definiera mina preferenser när jag måste. Ni vet när man kan sitta och titta på personen jättelänge och ba "hmm är han sjukt snygg eller rätt ful?". Typexempel: Adrien Brody. Whoa Nelly, liksom. Men iallafall så kom jag fram till en ny hang up, nämligen de grå tinningarnas charm. Är det inte jävligt hett med lite grått hår eller är det nån sorts pensionärsfetischism jag helt plöstligt givit vika för? Vad är liksom the low down på det här? Jag menar inte silverrävar nu alltså, utan mer surfarsilvrigt. Typexempel: Wayne Coyne och Keith Murray. Hur vanligt är det att man får sådär lite lagom mycket grått i håret i relativt ung ålder och att man inte bryr sig om att färga? Borde det inte vandra omkring en massa människor och se ut såhär? Vart är dom? Come out come out, where ever you are.. så mamma får dräggla lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag skulle ge min ena testikel för att få se ut som Wayne Coyne.
men hear hear! så jävla hett! grr. jag längtar till mitt gråa hår. fast det kommer bi blondgrått och helt intetsägande.
Åh Brett Brett Brett.
ÅÅÅÅHÅHÅHÅHÅ älska grå tinningar på unga! Ibland ser man dem och ba *orgasm + dör*. Brett däremot känns skittråkig, hata 90-talet. 90-talet är inte grå tinningar, det är begynnande flint.
jag har min egen silversurfare in the making. ge det ett halvår. max.
Jag tror att du gillar det gråa, för att få känna dig yngre. En tydlig åldersnojja ;-)
Skicka en kommentar