Världens bästa.

Idag är det pappas födelsedag. Igen. Och jag känner att jag vill göra något fint och bra och fantastiskt den dagen för att på något sätt hylla och fira en fin, bra och fantastisk person. Men som vanligt så omges jag av en massa Måsten och Borden och det blir inget av. Ibland känner jag att skulle vilja skriva om honom här. Berätta om honom, hur han var, vad vi gjorde. Men ingen människa kan sammanfattas i ett ruttet litet blogginlägg och särskilt inte han. Ibland blir jag väldigt arg. Jag tycker det är så jävla orättvist att han inte fick finnas kvar, men en massa andra pappor som är helt värdelösa på alla sätt och vis får minsann fortsätta sina skitexistenser. Det är fan helt sjukt. Ge mig min pappa tillbaka, jävla helvetes livjävel. Jag är så trött på att sakna.