Inte förrän jag såg Let's Dance slog det mej exakt hur wide screenen blir med widescreen. Alla i vanliga fall så otroligt pinnsmala dansöser fick världens bredaste rövar. Tobbe Trollkarls rumpa var helt enormt bred, han såg ut att ha det vi gärna kallar "child bearing hips".
Mina egna child bearing hips frodas då jag på senare tid upptäckt att man kan få en sjukt stor korg med pompa för 35 spänn på Murphys. Med dipp. Kan fortfarande känna den fantastiska smaken av smoky mayo i gommen. Så. Sjukt. Gott. Ibland känner jag bara för att resignera och blir 200 kg tung och leva resten av mitt liv i en såndär vagga medans min psykiskt ohälsosamme partner matar mej med fett dagarna i ända. Det vore livet.
söndag, januari 14, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Jag stöttar dig så jävla hårt i den framtidsplanen. Jag har också tänkt tanken men det innebär så jävla mycket arbete, att passera 100vallen är en sak men sen? Att dag för dag vidga magsäcken och intaget... Det är en jävla resa förvisso men det verkar också kräva ett visst sportsmanship för att inte säga diciplin. Men å andra sidan har man ju lång tid på sig och en ständigt stigande viktkurva kan ju vilken sucker som helst få till. Och sen det där med partnern... Ett ord: Bodycontact.
Skicka en kommentar