Han kunde kasta en tomahawk med precision. Han bar mockasiner. Han visste värdet av en god hempermanent. Och han var inte rädd för att gänga med en 30-årig yrkeskvinna i en tid då kvinnors yrkesval begränsades till lärare och horor. Jag vet att Dr. Quinn var en extremt cheesy serie, men jag var i mellanstadieåldern och uppfostrad med Vilda Västern-romantik. I ett sådant läge är det svårt att motstå en fast stjärt i mockabyxor, speciellt om mannen som stjärten sitter på har en gullig varg och bär på en livssorg som fått honom att överge normislivet för att käka rötter och jaga buffel med indianerna. Dr. Quinn var som en politiskt korrekt Harlequin-roman filmad i softat ljus, en orgie i orättvisor, framflämtade repliker och chaps.
Jag ska sent glömma scenen där vi först fick stifta bekantskap med Sully. Doktor Michaela Quinn anländer i Colorado Springs iförd värsta societetsblåsan, efter att ha ramlat i en lerpöl försöker hon sätta upp en annons om sina tjänster inne hos tjurige butiksägaren Loren Bray. Loren Bray är precis som resten av invånarna i den lilla staden och vill inte ha något med kvinnliga doktorer att göra och förvägrar Dr. Mike att sätta upp lappen. Gnabb inledes. Gnabb avslutas när Sully tyst kastar sin tomahawk genom dörren, och med det välriktade kastet fäster Dr. Quinns lapp vid anslagstavlan likt ett stort Vilda Västern-häftstift.
Ack Sully, du kämpade för en kvinnas rätt att inneha och utöva ett proffesionellt yrke. For this I will always love you. This och dina tighta mockabyxor.
8 kommentarer:
pinsam bekännelse: jag var mer förtjust i äldsta sonen Matt...
flashback till när man rusade hem från skolan för att hinna se senaste avsnittet. loveli.
Virvla: Ja, de flesta av mina kompisar föredrog nog också Matt, han var kanske mer i rätt ålder (och gillade ju svenska kvinnor, icke att förglömma). Ett tag hade jag en softspot för Hank. Inte så pk för en 12-åring att ha en crush på byns alkoholiserade bordellpimp kanske..
Anna: I know!
hahaha, ja sully var verkligen en rolig karaktär. som en halv-indian-hunk, lite andlig på fejk-indianvis, lite vardagsfeminist. jag, mamma och syrran satt bänkade och väntade på att de skulle få ihop det. fan vad de drog ut på det. och mamma uttalade sully på svenska för att det var så kul. "när ska hon bli ihop med den där sully?!".
Men jag minns PONNYEXPRESSEN! Jag minns inte ett skit av vad den handlade om, men jag minns att jag följde den slaviskt... mmm, ponnyhästar och unga män i chaps med fransar... perverst...
haha jag sällar mig till skaran av prepubertala flickkåterier med mitt eget favoritminne: sully läser poesi av walt whitman för dr quinn och får henne att rodna. sedan lär han henne att det är okej att prata om sex. inte bara snygg läderrumpa och feminist, utan också sexualupplysare i vilda västern. some just have it all...
Vilken rolig idé, att lista sina tvkärlekar. Jag var oxå lite kär i Sully. Men jag tror min största är "Blossoms" storebror Joey Lawrence. Han var så dum, men ack så snygg...
Mim: Ja, det var en oändlig transportsträcka till den berömda tågscenen i Boston där Sully äntligen häver ur sig att han älskar henne! Åh jag får lite mysrysningar bara jag tänker på det.
Liza: Som sagt, jag har ett inlägg om Ponnyexpressen som väntar. Och jag kommer ihåg vad det handlade om!
A girl named dick: Hahaha! Så fantastiskt!
Bobby: Ja, han gick inte av för hackor. Men jag hade nog mer en girl crush på Six.
Skicka en kommentar