Clueless.

Ursäkta mig, men varför visar fyran Tre män och en baby/liten tjej back to back IDAG? Det är ju imorgon man behöver grym bakis-tv! (fast jag har varit förutseende och tagit hem Extras långa julavsnitt)

Nu ska jag göra dessert till nyårsmiddagen vi ska på, så i år blir det ingen himla fylleblogg alltså. Gott nytt år!

Gissa sammanhanget:

nej din mun måste vara runt mitt anus så jag kan få dig att "rapa"

Flumfylla.

Jag tror att ett vattentätt drinking game för den som känner för att bli riktigt jävla snorpackad vore att bevaka alla sveriges skolpolitiska debatter och ta sig en hutt så fort Jan Björklund använder sig av ordet "flum" som argument. Det verkar vara hans ständiga comeback på kritik till idéer han inte riktigt kan försvara att han har.

Vi ska ha betyg för 7-åringar, annars får vi en flumskola.
Vi ska tillåta att lärare får beslagta elevers egendom, annars får vi en flumskola.
Vi ska ha betyg i ordning och uppförande, annars får vi en flumskola.
Vi ska ha fler nationella prov i fler ämnen, annars får vi en flumskola.

Alltid denna jävla "flumskola"! Skulle ju vara intressant att någon gång höra honom definiera exakt vad en flumskola är, istället för att ilsket gapa "FLUMSKOLA" så fort någon inte håller med om hans idéer. Det känns som om hans begrepp om skolpolitik är lite som den där låten Alla som inte dansar är våldtäktsmän. Antingen håller man med Jan, eller så vill man ha en flumskola.

Nu vet jag.

Jag är råsugen på lax. Rökt lax. Men Ica stängde för en kvart sedan, och även om Porrlivs skulle ha lax så tror jag inte att jag vågar köpa den. Något säger mej att det här med skandalen runt Icas datummärkningsfusk bara var något dom småskrockade åt i fikarummet nere på gamla Porrlivs. Jaha. Tillbaka ut i köket för att öppna och stänga alla dörrar en gång till då.

Hopeless case of a kid in denial.

Jag är i det där stadiet då man bara vallar ut till köket då och då för att i tur och ordning först öppna och sedan stänga dörren till först skafferiet, sedan kylen och sist frysen i jakt på "något gott". Exakt vad det där goda skulle kunna vara är jag inte riktigt säker på. Därför är det ingen idé att gå ner till Ica, det skulle bara sluta med att jag vandrar runt runt runt och kommer därifrån med en festpåse chirre som jag egentligen inte vill ha.

Hopplös man känner sig.

Läget just nu:

Mir Big!

I'm the one who waaaaants to beeeee with yoooouuuu, deep inside I hooope you feeeel it tooooo

Läget just nu:

Den jäveln sjunger mitt blivande paradnummer "Alone" med Heart.

Jag gör därför mitt bästa för att överrösta via datorn. Det går sådär. Men vilken jävla rökare!

Läget just nu:

It must have been love

Han går in för en episk avslutning. Jag sjunger med. Högt. Jättehögt.

Läget just nu:

Bootylicious.

Läget just nu:

Marre har precis sjungit Foreigner. I hörnet: Jag + vinglas. Till höger i den stora bilden: Marres lugg.

Nu: Don't fear the reaper. Jag vrålar "I NEED MORE COWBELL" men vet ej om Marre hör. Han spelar luftcowbell med inlevelse.

A friend in need.

Mauricio tar sitt ansvar och underhåller mig: han demonstrerar Rock Band via videochatt på iChat. Nu har han gått över till att sjunga Singstar, och jag får välja låten (just nu: listen to your heart! Jag behöver fan ingen tv. Nu dansar han också! Jag kanske ska betala honom motsvarande tv-licensen för det här är ju jävligt mycket bättre än Doobidoo alltså.

Meddelande till allmänheten:

Jag är så jävla uttråkad!

Kanske borde ta tillfället i akt och städa lite. Men hur jävla roligt låter det på en skala?

The Quiz.

Onsdagen den 2:a januari är jag och min compadre Mauricio quizmasters hos Music For The Masses, på KGB. Jag tycker att ni ska samla ihop ett lag på högst 5 personer och komma och tävla. Allt man behöver göra är att dyka upp lite innan 20.00 och anmäla sitt lag när vi säger till. Vi har papper och pennor och baren har öl. Kom nu och visa alla synthgubbarna vart skåpet ska stå!

Hata, hata, haaaata..

I vanliga fall är vår lägenhet kall som en häxtutte. Bara hälften av alla element fungerar som de ska och det drar något fruktansvärt från fönster och balkongdörr (när jag kirrade ny tätningslist för balkondörren upptäckte jag att dörren var så fuktbucklig att jag fick in en fingertopp mellan dörr och karm, tätningslist på båda inkluderad). Men just nu i sovrummet är det så varmt att det inte går att sova. Jag har öppnat fönstret och varje liten vintervindpust som kommer in känns som på sommaren när det är så varmt att man tror att man ska dö av värmeslag och det enda som håller en vid liv är den där lilla lilla brisen. Jag vet inte vad det är för termotäcke min salig far hittade på IKEA för sju år sedan, men varmt som in i är det iallafall.

När jag var liten hade jag någon mystisk fantasi om att jag skulle kunna använda min säng som ett flygplan. Så skulle man kunna ha mat där, och böcker, och leksaker och bara bo i sängen medans den flög mig från ställe till ställe. Ja, redan som barn var jag lat bortom det normala och ville tydligen helst spendera all vaken tid i sängen. Jag kommer ihåg att jag blev helt begeistrad när Ture Sventon gick som julkalender och han lyckades krympa temlorna och ha jättemånga i ett litet kylskåp så att ransonen skulle räcka när han åkte flygande matta överallt. Det löste ju mina matproblem när jag skulle ut och resa i min säng. Poängen med min sängflygplansfantasi är ju iallafall att om jag nu skulle uppfinna något sätt att åka luftburen säng, då skulle jag ta med det här termotäcket. Jag skulle kunna flyga genom alla isvindar i världen och ändå komma fram med en kroppstemperatur som ett (påslaget) element.

Stjärnorna, som lyser upp vår natt.

Kollar på Stjärnorna på slottet, det känns lite mysigare denna säsong än förra säsongen. Jag klarar inte av att Börje Ahlstedt är knäpp och ogillad, han är ju liksom Mattis. Nu iallafall så går det ju inte att undvika att inse att Britt Ekland inte bara ser vansinnesopererad ut, hon har ju också haft ett antal ohälsosamma förhållanden som hon å ena sidan inte vill kommentera när de andra frågar, å andra sidan verkar hon inte vilja prata om något annat när hon jälv får välja ämne. Jan Malmsjö påminner väldigt mycket om min morfar, eller lite om vilken morfar som helst. Arja Saijonmaa framstår helt plötsligt som supergullig, efter skräckupplevelsen i Let's Dance. Och Magnus Härenstam verkar supermysig. Peter Stormare har ett stort glammigt damörhänge och är väldigt lågmäld och cool. Jag känner liksom inget oresonligt hat gentemot någon, inte heller är de dötrista. Jag måste ha ätit alldeles för mycket sötsaker de senaste dagarna, det här känns inte bra. Eller okej, Britt verkar faktiskt inte särskilt trevlig, men jag känner likom inte att jag vill slå henne på den märkligt opererade truten.

Julefrid, för i helvete.

Jag hatar min granne som alltid känner sig manad att borra när jag är i som mest behov av lugn och ro. Grannen borrar gärna när jag har jobbat sent kvällen innan, då sätter grannen gärna igång vid åtta på morgonen. Nu är det mellandagar, och jag vill ligga på soffan och äta praliner och läsa böcker eller kolla på Jane Austen-film, men grannen vill borra. Mycket och länge. Jag undrar naturligtvis vad i hela friden det är denna granne borrar på, grannen har nämligen hållt på med långa borrningssessioner sedan i somras. Alltså i över sex månader! Hur många hyllor, tavlor, jakttroféer kan en människa sätta upp? Jag menar, förr eller senare tar väl för i helvete väggarna slut?! Grannen kanske bara spacklar och börjar om från början då?

Åh vad jag hatar grannen.

Dagen efter dagarna.

Vi har nu firat jul i dagarna två. Den 24:e med lätt modifierat vegetariskt svenskt julbord och Kalle och glögg, och den 25:e med lätt modifierad engelsk julmiddag och Charlie Brown och öl. Jag har ätit så mycket mat att jag med största säkerhet kommer att bajsa mer de närmaste dagarna än vad jag gjort på hela året. Kändes viktigt att dela med mig av den vetskapen till världen.

Tips.

Jenny Hellström-butiken i Hornstull har 50% rea nu. Jag fick idag en fin stickad klänning med ugglor på i tidig julklapp av Shaun, som kändes helt överkomlig prismässigt. Så nu kan jag gå omkring och se härligt 70-talsintellektuell ut i min uggleklänning. Helst ska jag väl ha glasögonen på mig samtidigt också, men jag vet inte om jag är redo att komma ut ur den garderoben ännu.

Mina citrontryfflar blev jättegoda för övrigt.

Stepfordfru, del 2.0

Nu har jag kokat ingefärskola och chokladkola! Imorrn ska jag handla ingredienser och göra lite tryfflar. Eftersom jag kan relaxa på julklappsfronten kan jag ju ägna mina dagar åt godistillverkning istället. Fast idag handlade jag ju förstås några julklappar - till mig, från mig. Det är ju ändå den bästa sorten.

Tårarna.

Min granne slår ju just nu alla irritationsrekord genom att spela Jakob Hellmans Tårarna på emellanåt väldigt hög volym. Så jag hör gitarren som inleder och sen blir det tyst och så helt plötsligt så dånar hon föll i för samma gamla törst genom golvet så att rutorna skallrar och min hjärna hör fortsättningen, men det gör inte mina öron för då sänker grannen. Och så är det tyst ett tag och så helt plötsligt och undrar vart är han nånstans, och så beslutar sig min granne för att det bästa nog är om jag hör refrängen sjungas av honom och inte av Jakob Hellman, så då sänker han lite och så tar han i från tårna och ryar TÅÅÅÅÅRARNA, SNAAART KOMMER TÅÅÅÅÅÅRARNA. Fan är han full eller?

Onsdag.

Jaha, så då var det alltså onsdag. Varannan timme ungefär får jag för mig att det är fredag i några sekunder innan jag hårt och skoningslöst landar i vetskapen om att det är fel, fel, fel. Snart ska jag iallafall klä på mig och vandra från Allhuset mot Albano där jag ska leta upp Mauricio. Jag har fått en asbra vägbeskrivning som låter ungefär såhär: gå mot Kräftriket och sedan genom ett buskage. Så det kommer nog gå bra att hitta. Vi hade iallafall tänkt att vinna årets sista quiz på KGB med vårt asgrymma lag Ökenröfvarna. Det är Planen. Men först ska jag alltså hitta ett buskage på Roslagsvägen och klättra igenom det. Dessutom är jag kissnödig, kanske kan man slå två flugor i en smäll.

Zelda II - Link

Ha-ha-ha.

Hemtentamen i Talandets och skrivandets konst, 10 p.

Ett säkert tecken på att jag sitter framför en dator och försöker skriva hemtenta: min Slayer på Facebook blir helt plötsligt aktiv efter en månads total dvala.

Stepfordfru.

Nu har jag bakat peppisar också! Till tonerna av klassiska jullåtar som I'm a slave for you och Just like honey. Inget säger ju trots allt 'pepparkaksbak' som Britney Spears och The Jesus & Mary Chain.

Efter att ha julstädat i dagarna två har nu Shaun åkt för att hämta sin ömma moder på Arlanda. Jag belönar mig själv för mitt väl genomförda bak och vårt städ genom att sitta i det superrena vardagsrummet med alla 22 ljusen tända. Där sitter jag och smuttar på ett glas vin och äter oliver. Allt som fattas är en brasa och en fånig liten hund i sexiga tomtekläder. Det ska tydligen vara sådana i år, om man får tro statistikverktyget och Google.

Skakad och rörd.

Inledde min dag med en gigantisk kopp väldigt svart kaffe och hann faktiskt knappt dricka upp den förrän det var dags för kaffepaus i mitt seminarium. Av någon för mig oklar anledning köpte jag då en till kaffe (inte lika stor, inte lika stark, men ändock) och inmundigade på så sätt mer koffein på en timme än vad jag gjorde under hela förra veckan sammanlagt. Det höga och väldigt koncentrerade koffeinintaget i kombination med att boken jag nu läser (Fingersmith, av Sarah Waters) är så vansinnigt spännande gjorde att jag mitt under min hemresa från universitetet blev otroligt illamående och väldigt skakig. Satt som en annan Parkinsons-patient och vände blad i min bok med skakiga, inte darrande, händer. Hamnade såklart mitt i boken absoluta klimax, där allt faller på plats och kunde absolut inte sluta läsa när jag var tvungen att gå av. Så jag stapplade uppför trapporna i Asspudding med boken i ena handen och en matkasse, en BiB, och en bokpåse med kurslitteratur och mandariner i den andra handen. Kände att folk kollade lite snett, och min vänstra hand som bar på en veckas mat- och alkoholkonsumtion för hushållet är nu ännu ostadigare. Men vad gör man inte när man faktiskt inte är fysiskt förmögen att lägga boken ifrån sig? Då får man fan lida lite för konsten.


För övrigt: varför känner man sig så jävla alkad när man går på Systemet en måndagförmiddag? Man står där i kön med de lokala a-lagarna och känner sig lite som en i gänget. Det är nästan lite mysigt, om det inte vore för de fördömande blickarna jag inbillar mig kastas åt mitt håll från förbipasserande.

I said I want you to know.

Det blev bra iallafall, bröllopet. Jag stog halvgömd bakom en bardisk och en trappa och slapp särskilt mycket kontakt med fulla människor. Jag begick dock ett sådant grovt misstag att när det påpekades för mig så kunde jag bara gapa. En full och dyrt ekiperad Pattan-bög hällde sig längsmed bardisken för att av mig önska...ta da.. Cara Mia. Och jag hade helt glömt att bränna den! Alltså det är så skämmigt. Det var ju typ den första låt jag tänkte på när jag skulle förbereda mig. Det finns ju inget som Patta-klientelet hänger sig åt på dansgolvet som Cara Mia! När han frågade gapade jag bara som en förvirrad guldfisk. "...eeeh....jag har faktiskt glömt att ta med den", svarade jag. Han såg lika chockad ut som jag. Så vi bara stog där och liksom glodde på varandra med tomma blickar.

Kvällens största hits var iallafall Pata Pata (lite otippat) och Lulus Shout(inte så otippat). Att se 50 snorpackade människor i 35-årsåldern släppa alla hämningar på dansgolvet och bara stå och studsa upp och ner helt hejvilt med armarna i luften var helt fantastiskt.

Det är ju fredag!

Därför bjuder jag på en svängig version av Snoop Doggs gamla hit Gin & Juice.

Richard Cheese & Lounge Against the Machine. Kolla med fördel även in hans cover på mitt paradnummer Baby got back. Finns på YouTube, såklart.


Åh jag blir på så gott humör när han croonar att han har "bitches in the livingroom gettin' it on".

A free ride when you've already paid.

Jag brukar alltid känna att det är härligt ironiskt att Brett Anderson var som svårast beroende av heroin när han såg som svennigast ut. Den spinkiga svartklädda mannen som ständigt bar solglasögon som nästan täcktes helt av en lång lugg var ju på inga sätt lika fast i ett skitigt beroende som mannen i kort välansat hår, blå kortärmad skjorta och beiga chinos.

Glöm inte bandrutan, era jävla amöbor!

Okej, jag är extra mensarg idag, men i flera dagar har jag nu irriterat mig på att MTV2 glömmer att lägga in bandrutan på videon till The Enemys We live and die in these towns. Alltså i tre dagar har jag försökt ta reda på vad låtjäveln heter och vad bandet heter (han har så rolig dialekt) och hela tiden har jag trott att den lilla rutan med den infon typ har visats i en sekund och att jag då har missat den, både i början och slutet av videon. Det låter visserligen helt osannolikt eftersom jag efter snart 20 års MTV-tittande har utvecklat en kuslig förmåga att pricka in exakt när den där jävla rutan visas. Och så nu, när den visas, så tänker jag att nu ska jag fan stirra på skärmen utan att ens blinka från början till slut och se vad det här jävla bandet heter (jag laddar ju för fan för ett quiz nästa vecka) och det är då jag upptäcker att det inte är jag som har tappat min förmåga att spana bandrutor - det är MTV2 som glömt att lägga in den. Och av någon anledning är det jätteirriterande. Nu fick jag googla en del av texten, vilket inte är helt enkelt eftersom han sjunger som Paul Weller på The Jam-tiden och alltså sväljer halva orden. Ska man behöva krångla såhär? Va? Va? Va?



Ps. Förlåt för att jag svorde.

Min önskelista.

Rebecca, bloggosfärens alldeles egna populärkultursjunkie, passade vidare denna högaktuella bloggutmaning. Jag ska alltså skriva en önskelista inför jul. Jag är ingen jävla fröken Sverige, så jag tänker inte hålla på att tramsa med världssvält och HIV och all skit vi gärna blir av med, utan det blir strictly materialistic.

Här går:

1. Jag vill verkligen ha den nya, fina Twinpan-boxen där David Lynch tydligen har sett över färgerna. Tydligen var det hela alldeles för orange i de två säsonger man kunnat få tag i hittills? Men mest vill jag ju ha den för att det är hela serien, och jag tror att dötråkiga februari skulle bli mindre tråkig om jag kunde få kolla på den härliga dvärgen som jazzar så stämningsfullt.

2. Jag skulle vilja ha en jättefin cabaret-dräkt som a) är i exakt rätt färg, b) har plats för mina tuttar, och c) inte kostar 3000 spänn. Alternativt en charter till Egypten så att jag kan få tag i en själv. Jag är inte svår.

3. En flarra Ange ou Démon från Givenchy.

4. Singstar Anthems.

5. Ett team målare som känner en brinnande lust att måla om/klart sovrum, hall, kök. Gratis. Medans vi är bortresta.


Antecknade ni nu? Det är nog bäst, va?

Dagens videoskörd.

1. Preggers eller inte, Jennifer Lopez är så jävla het i videon till Hold it, don't drop it. Gissar dock på rätt preggers med tanke på tuttstorlek och kläder/kameravinklar. Alltså har hon någonsin varit så här jävla übersnygg? Jag tror att jag skulle kunna sitta och stirra på henne i timmar. Tror och tror, jag vet!

2. Kan Foo Fighters sluta göra Hey Baberiba-videor snart eller? Jag börjar undra om det står i deras kontrakt att de måste göra minst en buskis-video per skiva, lustiga peruker included.

Men Charlotte..

Så ska Charlotte Perrelli ta hem Melodifestivalen
Har helt lagt om sin kost och gått ned sju kilo.

Rubrik i Aftonbladet. Är det nu bara jag som känner att den bästa strategien för att vinna Melodifestivalen är att tävla med en bra låt, inte att banta järnet?

Lusse lelle, lusse lelle, elva nääääätter för juuul..

Kolla, jag har bakat lussebullar! Och varenda en ser helt normal ut. Föregående år så har jag till exempel bakat lussetuttar, lussesnorrar, lussesnippor och lussekändisar. Lussekändisarna var fina, synd att det inte finns fotobevis. Det finns väl inga foton va, Liza? Vi bakade Courtney Love och Mat Osman i Suede till exempel. Fast det kändes förstås taskigt att äta upp dom.

Traumatiskt barndomsminne: När jag var typ sju så bakade min plastis en pepparkakssnopp och spikade upp den på köksväggen. Jag trodde jag skulle skämmas ihjäl, vilket såklart också var skälet till att den a) tillverkades och b) spikades upp på väggen.

Vafan!

Stephen Fry gästar i denna stund Bones. Jag känner mig förvirrad. Jag älskar ju Stephen Fry.

My disco still needs you!

Hallå, har ni glömt disco-tipsen? Vad skulle just DU vilja dansa till på ett bröllop med lite för mycket vin under västen?

Som den mustasch-fantast jag är skulle jag själv gärna dansa till den här:

Men det är jag kanske ensam om. Gud vad mina grannar hatade mig i somras när jag spelade den på full patte dagarna i ända. De måste trott att samtliga karaktärer ur Svart katt, Vit katt flyttat in här och stämt upp till hysteriskt Balkan-party.



Ps. En smula har fastnat under S-tangenten, den går ej att krossa eller få bort. Förlåt alltså om det saknas s, jag måste trycka hårt som fan för att den ska funka.

Note to self, II:

Försök inte kompensera nattens vrålhunger genom att äta middag två gånger. Det hjälper inte.

Note to self:

Surfa inte matbloggar när klockan är tjugo i ett på natten och du egentligen borde skriva skoluppgiften som ska vara klar imorgon. Speciellt inte när du bara ätit en liten skål grönsakssoppa till middag.

Fråga: Varför åt jag upp min saffransrisotto till lunch?

Be silent, be still.

De sista avsnitten av Dexter säsong två är verkligen otroligt stressande. Mitt hjärta pumpar frenetiskt och jag tuggar ängsligt på insidan av läppen. Hur kunde jag någonsin vara tveksam till om en andra säsong skulle kunna leva upp till den första?

Hooked on a feeling, part II

Okej, den här analysen av musikens utveckling från 70-tal (=bra) till nutid (=förskräcklig) är också helt fantastisk:

I share your view. I like Glenn Campbell and ABBA and many other singers..But then music died. Kids then loved to hear others screamed. Now they turn to rap. It like old mother murmering.

Hooked on a feeling.

Jag vet att det är vanligt att fastna framför YouTube. Jag fastnar också där titt som tätt, men ofta inte på grund av videorna, utan på grund av kommentarerna som ofta återfinns till varje filmsnutt.

Det här är dagens favorit:
ahahaha but what you say? you go to make a control from the optical!!!

Och sedan känner jag inte att jag behöver motivera det något mer.

My disco needs you.

På lördag ska jag spela skivor på ett hejdundrande queerbröllop. Jag har blivit informerad om att de ca 150 gästerna kommer att vara en härlig blandning av unga och gamla, straighta och queera. Det kan ju gå ungefär hur jävla illa som helst. Jag har iallafall laddat armadan med låtarna man faktiskt inte kan låta bli att dansa till, hur gammal, skröplig eller sur man än är. Jag tänker Your disco needs you med Kylie, släng in Greatest hit med Annie, en gnutta Duran Duran, Bow wow wow och (Idolfinalen till trots) Can you feel it med The Jacksons, va? Då måste man ju dansa iallafall en dans? Jag har snurrat mej till illamående i stolen här i mina försök till att sittdansa (note to self: sittdansa inte i stolar som snurrar). Nu vill jag iallafall ha fler förslag! Ingen hip-hop, ingen techno. Okej?

Det här är för övrigt esset i min rockärm:

Min absoluta favoritlåt när jag var typ sju. Vi var i San Marino och jag handlade bootlegkassetter, men visste ingenting om vilken musik jag gillade. Det slutade alltså med att jag kom ut från butiken med soundtracket till Rain Man. Sedan dansade jag som fan hemma i mitt rum till den här låten. Spolade tillbaka igen och igen och igen. Anser fortfarande att om man inte vill dansa när man hör den på hög volym så är man ju fan inte klok.

För övrigt:

Efter gårdagens besök hos min frisör går jag nu in i min Velma Kelly-fas. Fast rödhårig då. Och med crazylugg.

Gud vad Mattias och Andreas sög. Det slår mig nu exakt hur mycket de faktiskt sög. Gigantiska elefantballar.

Sitter här i soffan och finner mig helt berörd av Idolavsnittet där Christoffer åkte ut. Han var ju så himla ledsen! Jag missade det när det var aktuellt, vill jag sedan bara tillägga.

Åh fy fan upphöjt i kvadrat.

Två äckliga händelser under dagen som fyller äckelkvoten för flera år, ja om inte årtionden, framöver:

1. Är på Coop i Skäris med Bel Hamim. På multi-kultihyllorna hittar jag en glasburk med.. KOMAGE. Alltså typ inlagd. Man ska tydligen ha den i soppa. Jag bara stirrade och gapade på de blekvita, lite svullna slamsorna och bitarna som simmade runt i lagen. Sedan var jag tvungen att hämta Bel Hamim. Så stog vi båda två där och gapade och vred på burken och utstötte gutturala ljud av äckel. Sedan såg vi att bitarna typ hade tarmludd, då mentalkräktes vi och gick vidare.

2. Kommer upp från tunnelbanan i Asspudding och går över gatan. Tittar ner och ser en jävligt död, jävligt blodig, jävligt jättestor råtta ligga död framför mina fötter. Började maniskt rabbla "åhfyfanåhfyfanåhfyfan" hela vägen hem, men jag är fortfarande helt chockad. Den såg så sjukt jävla äcklig ut. Jag såg liksom tänderna? Den var liksom typ 20 cm lång? Jag vill liksom tvätta näthinnorna med Vanish?

Min barndoms spikmatta.

Jag undrar idag vart spikmattorna tog vägen. När man var liten så var det ju alltid någon som låg på en spikmatta i varenda bok och serietidning man öppnade. Vart är dom nu?

Du ska skydda mig när mördaren kommer.

Satt här på jättepuffen i vardagsrummet och snabbscannade bloggar för en stund sedan när jag tyckte att det lät som någon öppnade ytterdörren. "Är Shaun redan hemma?", hann jag tänka innan jag insåg att nej, det smäller bara i dörren men det är nog faktist ingen här. Jag rationaliserade bort det hela och tänkte på hur lyhört det kan vara här i huset ibland. Efter att yttterligare ungefär två bloggar betats av tänkte jag att ytterdörren kanske stog öppen. Jag gick genom det mörka vardagsrummet, genom den upplysta hallen och öppnade innerdörren och ja, visst stog ytterdörren öppen. Det händer ibland. Vi har en sådan ytterdörr som verkligen måste smällas igen, om man inte vill vara ambitiös och använda båda händerna (en för att stänga, en för låset). Och ibland blir det lite vinddrag och så tajmar man dåligt, och då studsar liksom dörren upp igen. Oftast brukar det märkas, men jag bar på en skittung och seriöst skitstor påse så det gick mig tydligen förbi.

Ja, så jag stängde dörren och det var då det slog mej. Hade jag inte trott att någon kom hem? Kom hem som i kom in. I lägenheten. Hade jag inte hört steg? Jag slogs plötsligt av insikten att det är nu Mördaren kommer. Han står där i mitt badrum, eller kanske har han krupit in under sängen, rör det sig inte lite där bakom klänningarna i klädkammaren (som inte har någon dörr, utan endast ett skynke för)? Jag tog några bestämda steg genom hallen och slet upp badrumsdörren. Ingen där. Jag kikade in i det kolsvarta sovrummet. Ingen där. Jag svepte undan skynket till klädkammaren med en agressiv rörelse. Ingen där.


Nähä.

Så då gick jag tillbaka till datorn. Och nu skriver jag det här, för jag vill att ni ska veta vad som har hänt om polisen undrar. Jag ska nu åka till jobbet, och då måste jag ge mig tilllbaka ut i lägenheten och det finns ju två rum och två garderober om jag glömde kolla. Han kanske står där nu och typ måttar med yxan. Faktum är att jag är övertygad om det. Jag kommer nu att vara tvungen att tokspurta ut till hallen, dra på mig stövlarna i ilfart och kappan får jag väl ta på mig i trapphuset. Sen stänger jag och låser, Shaun får styra upp det här när han kommer hem. Jag vägrar sätta min fot här igen ikväll om han inte genomsökt alla dunkla utrymmen.

På spaning efter den skolgeist som flytt.

Spanat i kvällens dubbelavsnitt av CSI:NY :

- Rachels kille som var yngre och hennes assistens, hette han Tag? Ja, i Vänner då alltså.
- Tjejen som spelade den heta smeden i A Knight's Tale.
- En låt av The Knife.


Kontentan: om man skiter i handlingen kan man iallafall alltid sysselsätta sig med något. Korrigering: om man skiter i att göra sina skoluppgifter kan man iallafall alltid sysselsätta sig med något. Käre gode gud, jag behöver verkligen aktivera mig. Vad jag inte behöver är ett jättelångt jullov som tillåter mig att sjunka ännu längre ner i det filtinrullade, skräp-tv-tittande, rastlöst vankande TRÄSK jag befinner mig i nu.

When the dog bites, when the bee stings...

Jag är så fysiskt och psykiskt utmattad efter gårdagens maraton att jag fortfarande sitter i morgonrock. Det är uppenbart att det inte är nyttigt för mig att bara ha två seminarium i veckan. Därför tar jag nu mitt pick och pack och promenerar bort till Liza för några konstruktiva koppar ingefärste. Ingefära!

Sedan funderade jag lite på exakt hur många gånger jag har sett varje avsnitt av Fresh Prince i Bel Air med tanke på att den serien har repriserat i princip konstant sedan 1997, men numret blev så svindlande stort att jag var tvungen att äta några överblivna chips från gårdagen och istället tänka intensivt på raindrops on roses and whiskers on kittens.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Något försenad!

Påminn mig om att inte äta fast föda på åtminstone fem dagar. Skulle verkligen gå och lägga mig om det inte vore för att min högra skinka vuxit fast i soffan. 12 timmar Lord of the Rings! 12 timmar oavbrutet ätande! Kommer leda till 12 timmars hårt arbete för mina tarmar! Jag kommer efter stundande toasessioner att gå under täcknamnet Lord of the Ringmuskel.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Victor och Johanna illustrerar scener ur filmen, del 5:
Frodo blir attackerad av den äckliga jättespindeln i Cirith Ungol, han förlamas och rullas ihop i hennes nät som en liten puppa.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Discbyte, till allra sista skivan. Notera Balrogen som nyfiket syns kika ut genom tv-rutan.

Mm, we're about to lose it. Träsmaken känner inga gränser. Snart ger vi oss på skogsglöggen.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Dricker must ur svarta goblets. Äter chirre (poe-ta-toes). Stämningen är på topp!

Just nu: Gollum spelar ut Sam mot Frodo with the cunning use of lembas.
Annars: dricker så mycket frothy tea och frothy must att jag läcker som ett jävla såll. Önskar lite att jag hade en toastol i vardagsrummet.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Victor och Johanna illustrerar scener ur filmen, del4:
Pippin hittar Sarumans palantír i vattnet utanför det störtade Isengaard.


Det betyder: sista filmen, och tillika femte kannan hot frothy tea fresh off the bones, inledd.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Victor och Johanna illustrerar scener ur filmen, del 3:
Legolas surfar ner för en trappa ståendes på en sköld under The battle of Helm's Deep.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Lunchdags! Vi festar på en stämningsfull svamp- och tofupaj. Till detta dricker vi mineralvatten, med kiwismak förstås.

Victor låter hälsa att om han var ett folkslag så skulle han vara dvärg. Jag låter hälsa att jag skulle vara hobbit. Håriga, korta och hungriga. Det är vi det!

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Victor blir på äkta hobbitmanér hungrig mellan måltiderna och gör därför några senapsmackor.

Just nu: Théoden botas från Sarumans förtrollning och känner igen Éowyn.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Victor och Johanna illustrerar scener ur filmen, del 2:
It's miiine, my...preeecioussss

Just nu: Film 2. Saruman avlar arméer och bussar arga busar med dålig tandhygien på Rohans kungadöme. Teh horror!!

Antal druckna kannor hot frothy tea fresh off the bone: 3.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Victor och Johanna illustrerar scener ur filmen, del 1:
"Fly you fools!"

Hej då Gandalf, ses i nästa film.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Just nu: Filmen är så lång att man måste byta dvd-skiva mitt i. Som när man var liten och spelade Backpacker 2. Fast med orcher då förstås.

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Hobbitfrulle: te, scones, juice, marmelader, fikon, mandariner, gurka, ostar, lökpaté, sesamkakor.

Just nu: Hobbitarna springer för sina små liv till Buckleberry Ferry. Spriiiiiiiiiiiiiing! Nazgûl kommer!

EFIT: Lord of the Rings-maraton

Vi har bakat scones. Det ser nästan ut som lembas. Let the feast begin!

The final countdown.

Nu har vi laddat med ost, vattenpipa och YouTube. Vi är mentalt förberedda för vårt uppdrag. Om cirka nio timmar börjar det!

(just nu YouTube:ar Victor Metallica-klipp = cue to go to bed if there ever was one)