I said I want you to know.

Det blev bra iallafall, bröllopet. Jag stog halvgömd bakom en bardisk och en trappa och slapp särskilt mycket kontakt med fulla människor. Jag begick dock ett sådant grovt misstag att när det påpekades för mig så kunde jag bara gapa. En full och dyrt ekiperad Pattan-bög hällde sig längsmed bardisken för att av mig önska...ta da.. Cara Mia. Och jag hade helt glömt att bränna den! Alltså det är så skämmigt. Det var ju typ den första låt jag tänkte på när jag skulle förbereda mig. Det finns ju inget som Patta-klientelet hänger sig åt på dansgolvet som Cara Mia! När han frågade gapade jag bara som en förvirrad guldfisk. "...eeeh....jag har faktiskt glömt att ta med den", svarade jag. Han såg lika chockad ut som jag. Så vi bara stog där och liksom glodde på varandra med tomma blickar.

Kvällens största hits var iallafall Pata Pata (lite otippat) och Lulus Shout(inte så otippat). Att se 50 snorpackade människor i 35-årsåldern släppa alla hämningar på dansgolvet och bara stå och studsa upp och ner helt hejvilt med armarna i luften var helt fantastiskt.