Hata, hata, haaaata..

I vanliga fall är vår lägenhet kall som en häxtutte. Bara hälften av alla element fungerar som de ska och det drar något fruktansvärt från fönster och balkongdörr (när jag kirrade ny tätningslist för balkondörren upptäckte jag att dörren var så fuktbucklig att jag fick in en fingertopp mellan dörr och karm, tätningslist på båda inkluderad). Men just nu i sovrummet är det så varmt att det inte går att sova. Jag har öppnat fönstret och varje liten vintervindpust som kommer in känns som på sommaren när det är så varmt att man tror att man ska dö av värmeslag och det enda som håller en vid liv är den där lilla lilla brisen. Jag vet inte vad det är för termotäcke min salig far hittade på IKEA för sju år sedan, men varmt som in i är det iallafall.

När jag var liten hade jag någon mystisk fantasi om att jag skulle kunna använda min säng som ett flygplan. Så skulle man kunna ha mat där, och böcker, och leksaker och bara bo i sängen medans den flög mig från ställe till ställe. Ja, redan som barn var jag lat bortom det normala och ville tydligen helst spendera all vaken tid i sängen. Jag kommer ihåg att jag blev helt begeistrad när Ture Sventon gick som julkalender och han lyckades krympa temlorna och ha jättemånga i ett litet kylskåp så att ransonen skulle räcka när han åkte flygande matta överallt. Det löste ju mina matproblem när jag skulle ut och resa i min säng. Poängen med min sängflygplansfantasi är ju iallafall att om jag nu skulle uppfinna något sätt att åka luftburen säng, då skulle jag ta med det här termotäcket. Jag skulle kunna flyga genom alla isvindar i världen och ändå komma fram med en kroppstemperatur som ett (påslaget) element.