tisdag, december 04, 2007

Du ska skydda mig när mördaren kommer.

tisdag, december 04, 2007
Satt här på jättepuffen i vardagsrummet och snabbscannade bloggar för en stund sedan när jag tyckte att det lät som någon öppnade ytterdörren. "Är Shaun redan hemma?", hann jag tänka innan jag insåg att nej, det smäller bara i dörren men det är nog faktist ingen här. Jag rationaliserade bort det hela och tänkte på hur lyhört det kan vara här i huset ibland. Efter att yttterligare ungefär två bloggar betats av tänkte jag att ytterdörren kanske stog öppen. Jag gick genom det mörka vardagsrummet, genom den upplysta hallen och öppnade innerdörren och ja, visst stog ytterdörren öppen. Det händer ibland. Vi har en sådan ytterdörr som verkligen måste smällas igen, om man inte vill vara ambitiös och använda båda händerna (en för att stänga, en för låset). Och ibland blir det lite vinddrag och så tajmar man dåligt, och då studsar liksom dörren upp igen. Oftast brukar det märkas, men jag bar på en skittung och seriöst skitstor påse så det gick mig tydligen förbi.

Ja, så jag stängde dörren och det var då det slog mej. Hade jag inte trott att någon kom hem? Kom hem som i kom in. I lägenheten. Hade jag inte hört steg? Jag slogs plötsligt av insikten att det är nu Mördaren kommer. Han står där i mitt badrum, eller kanske har han krupit in under sängen, rör det sig inte lite där bakom klänningarna i klädkammaren (som inte har någon dörr, utan endast ett skynke för)? Jag tog några bestämda steg genom hallen och slet upp badrumsdörren. Ingen där. Jag kikade in i det kolsvarta sovrummet. Ingen där. Jag svepte undan skynket till klädkammaren med en agressiv rörelse. Ingen där.


Nähä.

Så då gick jag tillbaka till datorn. Och nu skriver jag det här, för jag vill att ni ska veta vad som har hänt om polisen undrar. Jag ska nu åka till jobbet, och då måste jag ge mig tilllbaka ut i lägenheten och det finns ju två rum och två garderober om jag glömde kolla. Han kanske står där nu och typ måttar med yxan. Faktum är att jag är övertygad om det. Jag kommer nu att vara tvungen att tokspurta ut till hallen, dra på mig stövlarna i ilfart och kappan får jag väl ta på mig i trapphuset. Sen stänger jag och låser, Shaun får styra upp det här när han kommer hem. Jag vägrar sätta min fot här igen ikväll om han inte genomsökt alla dunkla utrymmen.

2 kommentarer:

Szofia Jakobsson sa...

Usch det hände mig också häromkvällen. Dock med tillägget att jag hade gått och lagt mig, inser att dörren är öppen, tror att katterna smitit och får springa ut i trapphuset i pyjamas. Naturligtvis hade de inte alls gått någonstans och det var en smärre hjärtattack i onödan. Hata dörrar som inte håller sig stängda!

Johanna sa...

Ja, verkligen. En gång upptäckte vi att dörren stått öppen hela natten. Alltså inte olåst, utan verkligen öppen. Bah, eh?