On a further note.

Information som jag väldigt gärna vill dela med mig av:
Kan ej gå och lägga mig eftersom jag läcker som ett såll. En dag av extremt vätskedrivande drycker kan ha den effekten om kissblåsan uppvisar samma storlek som ett blåbär.

Slut på information som jag väldigt gärna vill dela med mig av.

Mer skomysterium.

En annan jävligt skum grej är att damloaferserna (måste älska den grammatiken) i trappen försvann efter att ytterligare ha avancerat upp några trappsteg. Men sedan igår när vi gick ut från huset och liksom ner för trapporna som leder till husets baksida så stog det ett annat par övergivna skor där. Är det något sorts konstprojekt på gång här eller?

Men jag orkar inte.

Idag var en sån dag som snabbt förvandlades till en Men-Jag-Orkar-Verkligen-Inte-dag. Så jag gjorde det enda rätta: fikade utomhus i två timmar med Liza för att sedan förflytta oss till lokala indiern och äta middag i tre timmar för att sedan förflytta oss hem till Liza och Alex för att äta mer poppadums, dricka te, håna goter på LiveJournal och diskutera idioter på universitetet. Så spenderas en lyxig söndag.

Nu måste jag bara sträckläsa 150 sidor.

AppleTV in tha hizzouse!

Idag kom Shaun hem med en AppleTV. Det bästa med det är såklart att jag kan kolla på mina illegalt nedladdade tv-serier på tv istället för dator OCH att jag kan YouTube:a som en jävla dåre på vår stora härliga tv. Vi har premiärkollat på två klassiker: Miss Teen Carolina och hennes teorier om amerikanska folkets bristande geografikunskaper, samt Samwells What What (in the butt). Fast riktigt invigd blir den inte förrns imorrn när vi äntligen har tid att kolla nya Heroes.

Varken snygg eller smart.

Starx efter att någon hade googlat nipple tassels sverige så googlade någon jag är inte ihop med dej för att du är smart utan för att du är så jävla snygg och hamnade här. Ba sen när har Shaun lärt sig googla på svenska?

Idoolander.

Carolina Gynning intervjuar Knut och frågar apropå hans modellkarriär om han har någon speciell spegelmin typ som Zoolanders Blue Steel. Under hela tiden som hon formulerar frågan sitter Knut och ser ut som värsta inkarnationen av just Derek Zoolander. Sedan svarar han sakta "neej". Helt utan ironi.

För övrigt fattar inte jag att inte Carolina Gynning och Carina Berg får leda hela programmet. Dom är ju så bra. Och jag kanske är töntig men jag fnissade högt åt Gynnings "Snart är det dags för Snövits favorit, nämligen en snabbis med sju killar i miniformat".

Update:

Nu har damloafersen ställt sig i trappan upp till mig i stället. De står på varsitt trappsteg och ser ut att vara på väg uppåt i sidled. Känner mig förföljd.

Hallå?

Hur fan gick det här till? Här skulle man svira iväg på en stilla middag för att avsluta säsongen på sommarjobbet för att sedan åka hem i tid för att skriva klart sin hemtenta. Så helt plötsligt sitter man på Movitz och ser på när ens kollega kräks i ett tomt ölglas under bordet. Klockan är för fan halv tre! Jag ska ju för fan vara klar imorgon! What the HELL happened?

Nåja, vad det än var som gick fel i min minutiösa planering så var det trevligt som sjutton. Kan man ju alltid glädja sig med. Nu alltså - hemtenta.


EDIT:
Ps. Skorna står fortfarande kvar!

Ta av dig skorna..

När jag nyss kom hem från tandläkaren (Folktandvården, jag älskar dig) så stog det ett par svarta damloafers i trapphuset. Väldigt prydligt placerade strax övanför trappen ner till källaren. Som nya. Det hela påminner om mysteriet med Den Gäckande BiB:en, med den stora skillnaden att även om skorna var i min storlek så skulle jag aldrig utarbeta en listig plan för att erövra dem.

Och just det.

Måste bjuda på några googlingar såhär när jag sitter knädjupt i Kung Oidipus och Medea:

guinness tjockaste man
up and down låten turkiet
bra sex torrent
bisarra.citat
carolas tänder


Människor. Can't live with 'em, pass the beer nuts.

Somliga ha WC, somliga ha potter..

För övrigt känns det som om nästan alla jag känner är och kollar på Nitzer Ebb ikväll. Själv sitter jag ju då hemma med min hemtenta och lyssnar ihjäl nya Sugababeslåten. Olika falla ödets lotter..

I'll keep my women like Flo-Jo.

Hörrni, igår knäckte jag i SingStar när jag äntligen fick köra Sir Mix-a-Lots Baby Got Back. Så. Jävla. Epic.

MyTunes och YourTunes!

Det är något fuffens med den här konstanta spellistan "25 mest spelade" i min iTunes. Låtarna på topp 10 har varit oförändrade sedan två år tillbaka, ungefär. Är inte det lite mystiskt? Nog för att jag lyssnade mycket på de låtarna ett tag, men att de fortfarande håller ett järngrepp om de översta platserna på listan är för mig ett mysterium av oerhörda mått.

Anyhoodles, eftersom de 25 mest spelade låtarna i iTunes naturligtvis säger allt om en människa vill jag veta hur topp 10 på era "25 mest spelade" ser ut. Kom igen! Man får inte censurera. Dom som har dåliga låtar på listan får sitt IP-nummer spärrat. Nä skoja. Man får ha vad som helst på sin topp 10. Till och med Shania Twain!


Min Topp 10:
1. Orpheus - David Sylvian
2. Breathless - Nick Cave & the Bad Seeds
3. What are we waiting for - Marion
4. Everyone else in the world - Stina Nordenstam
5. Kiss me like you mean it - Magnetic Fields
6. Let me kiss you - Morrissey
7. Sway - Strangelove
8. Baby - Gal Costa
9. Bentswood Boys - Suede
10. Ava - Perry Blake

Liksom vad är dealen med alla deppiga snubbar? Varför har jag bara 2 tjejer på min topp 10? Jag lyssnar ju på Kate Bush hela tiden, vart fan tog hon vägen? Jag kommer dessutom inte ihåg sista gången jag lyssnade på Let me kiss you. Nej det är verkligen något fuffens med mina 25 mest spelade.

Mumma.

Man går ut i vardagsrummet. Man slår på tv:n. Det är Topp 10 med Bon Jovi. Man avnjuter Bed of Roses och suckar nöjt över Jon Bon Jovi iklädd snortighta ormskinnsbyxor och matchande ormskinnsväst (obs! ingen skjorta!). Eventuellt sjunger man med högt och tar i för kung och fosterland på Richie Samboras andrastämma i den fantastiska raden I wanna be just as close as your holy ghost is för att sen gå tillbaka till Jon och episkt avsluta med and laaaaaaaay yooooou dooooown on a be-eh-d of ro-o-ses. Men bara eventuellt alltså.

Shania Twain: Don't be stupid

Blir alltid så full i skratt när denna video visas på Vh1. Den dök upp någon gång när jag och Shaun satt framför tv:n och höll på att framkalla en grav ångestattack hos Shaun. Vid första anblick kan den tyckas vara en helt oskyldig lite dålig låt, men ju mer man funderar på det hela, desto hemskare framstår den. Speciellt när man då tvingas se videon till.

Låten är ju för det första tillhörande kategorin "modern country". "Modern country" är den typ av country som Jill Johnson gärna vill åka till Nashville för att spela in, och det tycker jag säger en hel del. Dessutom sjungs låten alltså av Shania Twain, som inte bara är irriterande beauty queen-vacker (på det där sättet som gör att folk tycker att det ju är fantastiskt att någon som är så vacker också är så duktig), utan också har en av musikvärldens jobbigaste röster. Lägg då till ett gäng jävligt hurtiga fioler och en text så tråkig att den får det lilla inlägget "relax, max" att verka sjukt fyndigt. Och sen liksom, videon. Shania stampar stelt som en äkta white girl på ett vattenfyllt golv och i bakgrunden: Riverdance. Aaaaaaarrrrgggh. Allt genom ett blått filter. Kan det bli värre? Ärligt talat, kan det verkligen bli värre? Den är ju liksom så raffinerad i sin uselhet, förklädd till en obetydlig radiohit men med största säkerhet utsänd av Hin Håle.

Att banta eller inte banta.

Det sjukaste med Brittans comeback på VMA:s var ju inte hennes lama mimande, kassa extensions eller seriöst asfula scenkläder. Det sjukaste var ju att en oproportionerligt stor del av eftersnacket handlade om att hon var tjock. Tjock! Alltså folk såg hennes typ 56 kiloskropp och tyckte att hon var för tjock för att ha på sig en glittrig bikini och stövlar. First of all: ingen är smal nog att dansa omkring i en glittrig bikini och stövlar. För det andra: sedan när är anses en kvinna med en kropp som denna vara tjock? Det har alltså skrivits om Britneys ölmage. Ölmage! Ser ni någon ölmage? Jag ser en normal mage med lätt utbuktning som kvinnomagar ofta har, eftersom kvinnokroppen ser ut så. Alltså jag blir så upprörd. Vad fan är det för fel på folk? (Jag vet, jag vet..)

Det är som hela Amy Winehouse-grejen. När hon släppte sin första platta så var hon en snygg tjej som med stor generositet eventuellt skulle kunna kallas lite kurvig. Sedan släpptes Back to Black och helt plötsligt såg det ut som om hon hade gått på crystal meth sedan hon låg i livmodern, typ. Hon var, och är fortfarande, som ett vandrande skelett och modetjejer postar inlägg och hyllar hennes album och vill "sno stilen" eftersom hon är så cool. Men, och detta är ett stort men, hennes tatueringar är ju för fula. Men heliga guds moder, vem tittar på en bild som den till vänster och tycker att nja, hon är snygg och cool om det inte vore för tatueringarna??? Jag skulle vilja påstå att de fula sjömanstatueringarna är Amy Winehouses minsta problem. Jag ser henne och tänker instinktivt den här tjejen är fan sjuk, och sedan blir jag förfärad av att ingen verkar tycka att hon är lite för smal för sitt eget bästa. Istället kör folk på med sina "men en del människor är faktiskt jättesmala av naturen" och jag vet också det men Amy Winehouse är inte en av dom! Vad lever vi i för jävla pissvärld när bilden här uppe på Brittan anses vara en bild på en tjock tjej? Är det konstigt att man bara vill stoppa fingrarna i halsen varje gång man ser sig i spegeln när vi är så jävla hjärntvättade?


Nu tänker jag äta choklad för jag är en rebell

Varats olidliga lätthet.

Nej vet du vad, nu tar jag min chickpea flatcake och mina honey roasted vegetables och åker till Universitetet. Det är någonting med denna lägenhet som gör att tummen är konstant fastpluggad i röven och därför hindrar mig från allt det där som jag måste göra. Typ läsa Tartuffe och skriva klart min VFU-rapport (en halv termin försent). Ba tjena. Två timmar kvar. Nu ligger jag jävligt brunt till.

Dagens LOL, som internetkidsen säger:

Jeteroligt faktiskt.

Lite snabbt.

Så sitter man här med domnad röv och försöker fokusera på litteratur som ska vara färdigläst till imorgon 13.00. Har väl ungefär 300 sidor att klämma, det hinnar jag va?

Nu har vi äntligen packat upp de där sista kartongerna som vi bara tryckte in i klädkammaren och förträngde för ett år sedan. Men det har fan tagit hela helgen och våra ryggar är helt knäckta. Har dessutom damm i varenda kroppsöppning.

Och hur jävla nerklippt var VMA:s när de sändes i lördags? Helt sjukt. Sarah Silverman var med hur länge? 5 minuter! (haha: "Amy Winehouse is Jewish, right? Cause if she isn't somebody needs to tell her face") Och så fick man inte ens se Tommy Lees och Kid Rocks handgemäng. Allt ska man fan behöva YouTube:a. Fint med Mark Ronson som husband dock.

Okejokej, återkommer i veckan när jag ska läsa världens tråkigaste bok (Gullivers Resor), skriva hemtenta och vara värdinna åt Londons mesta kvinnokarl. Blir nog bra det här!

Kärlekslistor.

Alla skrev väl kärlekslistor när dom var små? Vi skrev kärlekslistor utav bara helvete på lågstadiet. Vi skrev hatlistor också. Sedan var man tvungen att gömma dom på något fiffigt ställe, alltså något fiffigt ställe i bänken eftersom syftet med en kärlekslista ändå var att klassisarna skulle veta att man var intressant nog att ha en och sedan göra allt för att få läsa den. Gud alltså, så tycker folk att det här med dagbok på internet och bloggar är något nytt fenomen? Redan när man var liten ägnades ju oproportionerligt mycket tid åt att markera att man hade åsikter och känslor om något som angick omgivningen (då: vem man var kär i och vem som var ens bästis, nu: vilken musik man gillar och vilka tv-program som suger). När kärlekslistorna blev omoderna började några tjejer i min klass att skriva de två första bokstäverna i för-och efternamnet på killen de var kära i på sina händer. De vägrade säga vem det var de syftade på, men den begränsade tillgången på killar gjorde ju att man inte behövda vara någon Stephen Hawking för att klura ut det. Det var illafall roligt när min kompis Hanna gick omkring med FISO skrivet på handen i en vecka, det tycker jag fortfarande.

Jaja, poängen är alltså att alla de här debatterna om internet som pågår är så bisarra. Det är som om människor i allmänhet har väldigt svårt att koppla gamla varianter av social interaktion och indentitetsmarkörer till de nya och istället tycker att allt det här med bloggar och communities är så himla problematiskt och nytt. Men det är ju samma sak, om och om igen. På skrynkliga brevpapper gömda i skolbänken, på högstadieskåpet, på Lunarstorm, på Blogger.

Ett till snabbinlägg.

Det är väl ändå inte okej att direktöversätta "photoshoot" till "fotoskjutet" som Vendela Kirsebom nyss gjorde i Top Model? Det är ju faktiskt helt hysteriskt på alla sätt och vis.

Tyckte jag var roligt.

Varför i hela friden har någon från Brisbane googlat mr henke the christmas poo????

Mr Henke!

Mwahahaha.

Reverend Sambo.

Det är intressant att komma hem sent efter att ha jobbat i tio timmar och på hallbordet hitta ett certifikat som intygar att min sambo nu får förrätta vigslar i USA. Om någon därute hade tänkt åka över och göra slag i saken kan ni väl höra av er? Jag kan vara brudtärna.

Mitt första och sista inlägg om Facebook.

Jag: "Alltså man kan ju inte sluta att klicka runt."
Anonym väninna: "Men det är helt sjuuuukt."
(tystnad)
Anonym väninna: "Jag fejjar alla jag någonsin knullat med...och några till."

Ur Arkivet: Märkliga Mail Jag Fått, Part Deux.

Ja, jag tar mitt kulturella ansvar och publicerar härmed det andra mailet som skickades till mig från honom som vi nu med gott samvete kan kalla vår favorit-spanjor.


On the radio...

Hola ojos bonitos... I just arrived from the radio... we are in a program called "Pop diary" with my band.. and ok... It sounded three songs from the band and we gave more than 40 free tickets for the concert we play tomorrow...
Quickly I run at home, today there is a wild wind in Madrid and at six o clock is night... now I´m listening "Ten storey love song" of stone roses... I need something happens in my life...

Anyway, they are strange days for me... Maybe I´m very sensitive person and when I feel bad for the behaviour of someone or the people in general... I´m more & more strange...

In the other hand, I could feel in the interview that my head was in other place... I´m not really sure that my dream in this world is my band...(But maybe is the medium) I was thinking about you, the words that sometimes we have between us and the exotic distance that makes we are so close and so far...

I thought that my dream is walking with someone like you ... someone common and different in the same time, see the things in the world like a child again and share cuddles and sweet kisses in the night in a sweet hot bed... Where is the door to that world.... are you there...?

Ur Arkivet: Märkliga Mail Jag Fått

Blev igår påmind om en jävligt skum mailväxling jag var en del av på MySpace år 2005. Nån himla snubbe från Madrid med världens Richey Edwards-komplex såg min profil och kände sig nödd och tvungen att skicka ett gäng smäktande meddelanden till mig i vilka han verkligen gick till botten med sina känslor inför sitt eget ytliga rockstarliv och känslorna inom honom som mina profilbilder tydligen lockade fram. Jag svarade aldrig på hans meddelanden, men han fortsatte att skicka dom. Det var som adelsdamen som sitter i sitt torn och är sval medans någon himla jeppe i knästrumpor och befjädrad hatt står nedanför och knäpper på sin mandolin och sjunger om damens fullkomlighet. Fast på MySpace. Och på nästintill obegriplig engelska. Det måste varit mitt dåvarande Louise Brooks-hår som snärjde honom.

Meddelandena är iallafall av sådan art att de förtjänar ett bättre öde än att ligga och ruttna i min inkorg på MySpace, och de publiceras härmed som ett kulturminne för eftervärlden. Läs och njut.

My Kings night redraft... "Where the roses grow...?"

Hola Joahanna...

Now it´s half past six in Madrid... I´m very drunk at my home listening Nick Cave, little minutes ago a girl friend of mine carried to me in her car to my home.. night was cold throught the car window, fast traffic on the empty and soft road, tress like shadows and the eternal enigma inside of all that buildings, little people in little houses making a normal life...? that´s life that I can´t find...?

Last night I was in the Milky Way (The club in which I work...) ok: tequila sunrise and ron all the night with 50´s music... hummm... very freaky people... then... I was in a club called Astoria with a MTV person djing..and I could feel the emptiness, the empty night, the empty life... two or three girls catched my body but when I didn´t wanted more they catched another of my friends...

Then I feel the pressure... maybe it´s better go fuck with a momentary happy girl... but i can´t do it...

Some of my friend are fucking in the bathrooms and all the people look crazy, but it´s simple... I can´t... so I´m living on mars...? That´s my question...

I love a manic street preachers song called "A design for life" (A design for not die..." you must listen this song... "I wish I had a bottle..." when there´s no soul at all and my mind is sad...

A japanese girl came to me and I thought she was different... but no...

I´m a passive person in clubs... This is not my land at all...I believe in sweet life and all I find there, is emptiness...

Sometimes when I see you in the pics I could sing: "I wish you were here..." this world is a terrible thing, here and there... The stars wars is a real thing, inside of everyone there´s a war, but sadly... almost all the people prefers a libertine rol than fight for a better world where feelings rule... I can understand it but it´s sad anyway... and I ask to myself... and now ... what...?

All people lie, all people laugh and then die...

I´m a love warrior and it´s for it that the nights for me are f*** bored...? I´m 31 years old and I don´t like fuck with persons that tomorrow after the cocaine and alcohol effects only they would want to die... empty souls.

Johanna, When I see you, you are a sun for me... you look so ethereal, magic and beautiful...

"I wish I had a bottle... I wish you were here..."

Really love is easy when two persons know what they like...? true love is cruel love when you can see around...

I am Sick and pale but Strangely alive...

Un beso.

FYI.

Under tiden som min sambo har ätit en tallrik mat har jag skruvat ihop en hel jävla bokhylla. Själv. *Wonder Woman*

Why?

Okej och sen vill jag bara säga att det faktiskt inte känns bra att Six Feet Under-Billy är med i nya Maroon 5-videon. Inte bra alls faktiskt.

Jag fattar, men jag känner det inte.

Det finns en del företeelser, mestadels popkulturella, som är så bra att jag blir uppriktigt begeistrad över dom. Sedan finns det andra popkulturella företeelser som jag rent intellektuellt fattar är bra men som jag inte kan förmå mig själv att byr mig om. Typexempel: Rufus Wainwright. Han är snygg, han är cool, han är en fantastisk musiker, men jag kan inte för mitt liv uppbringa någon som helst entusiasm inför honom. Videon till Rules and Regulations spelas för fullt på Vh1, och den är så skitfin med Rufus i snofsig rökrock och all Judy Garland-glam en man kan önska, han har till och med jättefina balettdansörer i trikå och Fin de Siécle-muschar. I vanliga fall är det allt som krävs för att jag ska falla. Men det är något hos Rufus som bara inte gör det för mig. Jag tror att det är hans röst. Den är väldigt speciell. Och jag står verkligen ut med speciella röster, jag kan gladeligen höra Nick Cave grymta sig igenom en platta med kukig grottblues eller höra Nina Hagens operapunk utan att ha något problem med att rösten skiljer sig rätt markant från de vanliga topplisterösterna. Det måste vara något med frekvenserna kanske, mina öron kanske bara inte kan filtrera Rufus Wainwright på rätt sätt. För som sagt, jag fattar med min hjärna att karln är bra. Jag orkar bara inte lyssna.

MEN GNÖÖÖÖÖÖH!

Om det finns en websida som verkligen får mig att pusta och frusta och fan ta mig nästan grina av ren hopplöshet så är det Lärarhögskolans. Jag fattar inte vad det är för sjuk hjärna som har konstruerat den. Vart man än klickar så får man bara upp en massa länkar som säkert är extremt användbara om man är spekulant på läraryrket. Om du däremot redan är student och vill få tag i något så obskyrt som din egen kursplan med litteraturlista, då kan du räkna med att klicka dig runt tills pekfingret krampar och tårarna sprutar. I bästa fall hamnar du i en mikroskopisk ruta med vårens aktuella kurser som du sedan måste bläddra dig igenom, en efter en, för att tillslut inte hitta kursen du för tillfället går. Varför skulle den finnas där? Det vore ju logiskt och användarvänligt! Nejnej, du måste förstå att du inte ska befinna dig på Lärarhögskolans hemsida över huvud taget, du ska istället gå in på hemsidan för den institution du för tillfället INTE studerar vid (Nordiska på SU) för att där hitta kursplanen och litteraturlistan för kursen du läser nu (Littvet på SU). Och det värsta med Lhs-portalen är att man sitter där och klickar som en jävla tönt för att man VET att någonstans där så finns informationen jag söker. Bara det att länken till den specifika sidan bara existerar i ett parallellt universum och alltså inte går att spåra såvida inte en personal vid Lhs skriver ner den seriöst svinlånga adressen innehållandes en miljarrrd tildes och / och vad som verkar vara helt random bokstäver på en whiteboard nära dig. Bara det att jag inte har kontakt med någon personal på Lhs för tillfället så sug min raffiga röv, o du sinnessjuka skapare av det som med största säkerhet är Världens Mest Oanvändarvänliga Hemsida.

Jag är ute.

Alltså jag har helt missat att dom har poppat till Glamours ledmotiv. När hände detta? Känner mig hopplöst ouppdaterad.

Inte så mångalen.

Fakta: Klarar ej av filmen Mångalen med Cher och Nick Cage.

Duktig flicka.

Man tappar lätt tron på mänskligheten när Vh1 beslutar sig för att sända Top 10 LeAnn Rimes. Någon mer än jag som sett den förskräckliga Hallmark-filmen om LeAnn Rimes, starring LeAnn Rimes som sig själv? Väntade i flera år med spänning på att vår motsvarighet till LeAnn, hemska hemska Sanna Nielsen, skulle göra likadant och att jag då skulle få kaskadkräkas hemma i tv-soffan till historian om hur den lillgamla hurtbullen från Bromölla (eller var hon nu är ifrån) fann Stardom med Svensktoppshiten "Till en fågel" vid blott 11-års ålder och ändå lyckades förbli så jordnära.

När heterosexualitet är som mest camp.

Nej vet ni vad.

Idag skiter jag i all väggslipning och målning och allt vad fan det nu är. Istället tänker jag packa de överblivna skaldjuren från gårdagen och några små flarror vatten och ta min picknickfilt, min Sarah Waters-bok och Expressens kryssbilaga och lägga mig nere i Vinterviken. Inte i kanske, men vid.

Hej hopp.

Adolf extraknäcker på Expressen.

"En kvinna, en svart och en konservativ abortförespråkare kandiderar för jobbet som USA:s nästa president" står det att läsa i ingressen till den här Expressenartikeln. Inte för att jag är någon Nogger Black-hetsare men liksom.."en svart"? En svart vaddå?

Kvinnan får vara åtminstone kvinna, och den vite mannen får vara både konservativ och abortförespråkare, men den afroamerikanska mannen får bara vara "en svart". Och det här är efter korrläsning? Hur såg ingressen ut innan? "En hysterika, en hottentott och en komplex vit man kandiderar för jobbet som USA:s nästa president"?

Please shoot me.

Jag har precis satt upp en arg lapp i tvättstugan.


Men vafan, så går man upp okristligt tidigt för att göra något så trist som att tvätta och så har nån jävel laddat maskinerna och satt igång dom. Nej, man kan inte stänga av dom. Nej, jag kunde inte gå och ringa på och be vederbörande stänga av ström och tömma maskinen på vatten för att sedan tömma den på sin fula tvätt eftersom skurken inte hade låst tvättstugedörren med sin personliga tvättstugekolv och jag alltså inte vet vem det är som begått detta brott. Alltså fatta vilken LOSE-LOSE situation jag hamnar i!

Om jag bara skiter i det så kvarstår det faktum att jag inte har ett enda par rena underkläder samt att jag har gått upp kl. 07.00 på min sista semestervecka helt i onödan och alltså måste göra det ytterligare en dag för att inte behöva gå klädd i de svarta sopsäckarna som ligger i städskåpet. Om jag tar strid så tvingas jag alltså göra det via en tvättstugelapp.

Detta i kombination med den arga lappen Shaun satte upp i trappen förra veckan* innebär att vi har tagit steget från att vara ett coolt par i 25-30årsåldern till att vara hela husets griniga gamla gubbar. Vi har nu även matchande skinnjackor och sneda crazyluggar, vilket torde vara indielivets motsvarighet till matchande träningsoveraller.


"This is what British people do, we try not to get on with our neighbours", konstaterade Shaun när jag kom tillbaka efter att ha tejpat upp den arga tvättstugelappen.





*Arg lapp angående den frenetiskt via förstärkare elgitarrspelande skithögen som alltid känner att det är som mest lämpligt att göra sina Eric Clapton-imitationer mellan 7 och 8 på morgonen, gärna morgnar då jag har jobbat till typ midnatt innan.





EDIT: åh nej! nu ringer det på dörren! både jag och hallen ser förjävliga ut, vill inte öppna! det är ju tvättstugetjuven! hjääälp!

Anakronism?

Kan väl inte bara vara jag som har svårt att förlika mig med att Evangeline från Huset Eliott nu luskar mordgåtor i CSI?

Beauty and the beast.

Ursäkta mej, men är jag töntig som inte kan låta bli att titta på Kyle XY? Kyle ser ut som en het monchichi (yes, there is such a thing as a monchichi with sex appeal), hans fostersyrra är också jävligt het och inte så himla ungdomsseriesnygg, och intrigen är väl helt okej.

Olika typer av tv-snygg:

Ungdomsseriesnygg
Salongsfärgat hår i för sin tid normala frisyrer, jämn och blek hudton med rosiga kinder, osynligt smink, ingen övervikt trots stort matintag och noll motion, allt oklanderligt ljussatt.
As seen on: Dawson's Creek, Gilmore Girls, Smallville, OC.

Såpasnygg
Plattång, locktång, stylingprodukter. Läppglans och läppenna, metallicögonskuggor och så många smycken som möjligt. Bar hud.
As seen on: Glamour, Days Of Our Lives

Eftermiddagstvsnygg
En kombination av Ungdomsseriesnygg och Såpasnygg. Fast ful.
As seen on: Sjunde himlen.

Skräphögen: nu med crazylugg.

Så The Sounds + JC-spons = ocreddigt move som förstör hela karriären. Men Nachtkidsen + JC-reklam = ? Känner mig förvirrad. Bär Nachtkidsen verkligen kläder från JC? Kan ju ej vara möjligt. Det måste ju JC också förstå? Den där reklamfilmen gör mig verkligen förvirrad.

Den där bilden i hörnet på mig måste bytas ut. Den får det ju att se ut som om jag har långt mörkt hår. Det har jag ju inte. Längre. Nu är det kort och rött och sedan några timmar tillbaka med en crazylugg som kräver en hel del smink för att jag inte bara ska se ut som Mongoloid Tjockis Med Ambitiös Frisör (låter som en karaktär i rollistan på en John Waters-film). Men jag jobbar på det! Hörrni det är skolstart snart. Måste hinna fixa en vägg i köket, måla klart sovrummet och köpa hyllor på IKEA innan dess. Bel Hamim, Liza, gör ni något på lördag? Är gräsänka med stort behov av att skruva ihop bokhyllor och äta skaldjur.

Goth alert!

Kan någon med Helgonkonto vara så vänlig att mejla admin, för mitt konto är tydligen raderat?

Det lever.

Och vill bara säga apropå Pojkfrökens inlägg om heteromännen Belfrages och Schulmans (Stureplan.se och Aftonbladet.se) förklädda gaybashingkrönikor/bloggposts (my words, not Pojkfrökens, han uttrycker sig mer välformulerat än så) och Bögjävlars utveckling av inlägget och följande kommentarsdebatt, att det som störde mig när jag läste skiten (för det känns mer som skit) var att det inte känns som ärlig kritik och debatt kring gaykultur och dess yttringar. Det känns mest som om två snubbar som alltid varit lite homofoba men som haft vett nog att hålla käften om det i forum utanför den direkta bekantskapskretsen nu ser en chans att vädra lite unken luft i media. Och med en prydligt ditsatt klisterlapp markerad "God Smak" kommer man tydligen undan med vad som helst.

Tycker det dyker upp lite här och var, och inte bara i samband med just någon sorts hbt-debatt. Minns också att t.ex Schulman valde att inte kommentera rättegången/gångarna kring "Stureplansprofilerna" eftersom alla är innocent til proven guilty. Visserligen sant, (eller, mer "sant" än sant kanske) men en märklig kommentar att göra. Han tyckte däremot att det var viktigt att kommentera att snubbarna inte var några riktiga Stureplansprofiler. Eh, jaha? Så det är viktigt att ta avstånd från killarna trots att de är oskyldiga tills fällande dom avkunnats? Äh jag vet inte, det hela känns så jävla shady. Å ena sidan: vill absolut inte kopplas ihop med dom. Å andra sidan: Så kan ju tjejerna ha hittat på våldtäkterna och det handlar bara om två sköna snubbar som gillar att ha våldssex med halvt medvetslösa tjejer som faktiskt inte sagt nej tydligt nog. Och den kopplingen är okej att göra under etiketten "Juridisk praxis kontra det demokratiska samhället"?



Ps. Har ett myggbett på ögonbrynet.

Stoppa pressarna - igen!

Älskar rubriken "Många knarkbrott vid reggaefest" på Svd.se. Verkligen breaking news. Ingressen lyder: Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Uppsala och fått beskedet: Ditt barn har gripits för narkotikabrott på reggaefestivalen här i stan.

Flera förslag till angelägen journalistik med uppseendeväckande rubriker:

"Många Cheap Monday-byxor vid Way Out West"
Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Göteborg och fått beskedet: Ditt barn har burit alldeles för tighta byxor som i längden kan leda till svampinfektion i underlivet på rockfestivalen här i stan.

"Många trettioåriga mediaprofiler på Spymlan"
Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Stockholm och fått beskedet: Ditt barn har badat i den lilla fontänen, druckit asdyr öl och fulraggat på Quetzala Blanco på en uteservering här i stan.

"Många Gina Tricot-plagg på Ung 08"
Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Stockholm och fått beskedet: Ditt barn har haft på sig en skitful aprikosfärgad tunika med sidenband under tuttarna på ungdomsfestivalen här i stan.

Det är sommar och sol och vi har kort tight kjol åh vi vill ha dig, släkting med stor lastbil!

Nu drar jag till Blekinge/Skåne. Där tänkte jag typ äta, läsa och sova. Krama lite på mamma och farmor. Dra en lillebror i håret. Förhoppningsvis åtminstone se röken av en annan lillebror. Kanske att jag lyckas kapa en dator mot slutet av veckan för att avge ett livstecken. Fan bokar jag alltid så tidiga flyg för? Måste liksom åka från dear old Asspudding vid halv sju. Inte okej. Är annars sjukt sugen på att köpa lite bokhyllor. Mmmm, bokhyllor. Men orka fixa med leverans.. ååååh varför är jag bara inte utrustad med någon himla farbror eller nån annan såndär släkting med sketastor lastbil och an urge to deliver furniture?

I didnt do it nobody saw me do it can't prove anything.

Vill upplysa om att det är 90s ikväll och att jag kommer spela "Do the Bartman" ute i tältet. Häpp!

Analyze this.

Känner en stark längtan efter att i onyktert tillstånd få gunga fram och tillbaka med näven i luften på ett svettigt dansgolv till Midnight Oils aboriginhit Beds are burning.

Pervo-tv

Alltså ursäkta mig, men jag tyckte att det var suspekt när man började visa poker på tv. Men liksom, backgammon?????? Med kommentatorer! Det är ju för fan perverst. What next? World Series of Fia Med Knuff?

Bara undrade.

"And can we stop pretending that mainstream porn is not misogynic? Seriously? I mean, you wanna dress young boys up in skimpy outfits and make them arch their backs and pant and moan and beg while five anonymous women fingerfucks them from behind and calls them sluts and the camera focuses on their pouting, inviting, boyish lips and you put them in every straight porn movie out there, you do that and add some man-on-man action alongside every single lesbian sex scene, and I promise I will re-open the discussion on wheather pornography is misogynic or not. Until then - not so much."

Ni har väl ändå inte missat världens bästa Sleepless?

Lite oreos på det här så.

Det finns nånting lite fint men samtidigt djupt oroväckande i Pridefestivalens sista skälvande timmar (alla vet ju att söndagen inte räknas, förutom drugbingon kanske). Bananarama uppträder och folk dansar på borden till Love In The First Degree, cavan är slut i bartälten och dansbanan fylls av svinpackade människor i paradutstyrslarna som Gud glömde. Spanade in Dexo utanför champagnetältet (vart annars?), men som den stalker jag är kände jag mig alldeles för nykter och framförallt alldeles för ful för att gå fram och hälsa. Man skulle kunna säga att min fabulousness låg på en stabil nolla hela dagen. Dansade istället bort en Riesenpåse värt av kalorier till ett Michael Jackson-medley. Utanför parken stog det en full kille som höll en knallgul trädgårdstomte i ett krampaktigt grepp i famnen, nere i tunnelbanan möttes jag av spandexrockare i drag (skillnaden är hårfin).

På bemärkelsedagen.

Idag skulle min lilla pappa ha fyllt 50. Då hade jag ställt till med ett jättekalas. Det var han värd. Han var värd ett jättekalas varje dag i hela sitt 47 och ett halvt år långa liv. Med tårtor och whiskey och rock. Och miljarders miljarders kramar. Jag skulle ha kramat tills armarna gick av. Men istället har jag legat hemma med mensvärk och saknad i hjärterot. Kanske grinat en skvätt eller två.

En hälsosam dos schlager och skam.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt stog jag väldigt långt fram i publiken framför schlagerkvällen med en stor flarra cider i handen. Beundrade Sarah Dawn Finers brön och villa gulla med Mark. Tjoade när Bobby syntes på storbildsskärmen, snygg, solbränd och vitklädd. Funderade seriöst på den närvarande publikens mentala tillstånd när de inte bara jublade åt vidriga Sonja Aldén och hennes än vidrigare låt, utan även applåderade in henne på scen igen och okej det var jag som vrålade "neeeeeeeeeeeeeeeeeeje" när hon frågade om vi verkligen ville höra låten igen. Jag ville verkligen inte det. Men det ville resterande 5000 personer (seriously, what's wrong with you) och jag halsade frenetiskt ur min ciderflaska och tröståt choklad under tre långa minuter. To add insult to injury hade hon på sig något som såg ut som en asymmetrisk bröllopsklänning från Domus extraprishylla och as for mellansnacket så kan vi väl nöja oss med att säga att hade det varit på Oscarsgalan hade den där nu-är-du-klar-låten gått på innan hon hävt ur sig hälften av alla de floskler hon hann med. Sliskigheten som vällde över publiken efter hennes dubbelperformance hade endast gått att tvättas bort meddelst stor dos finsk monsterschlager, men sån tur hade jag icke. Fick därför fortsätta kvällen oren och smutsig till tonerna av Angels comeback (viftade livligt med ciderflaskan och sjöng med för kung och fosterland), och min gamla barndomsfavvo Nästa weekend med Uffe Persson. Hann även med att grupponanera till Andreas Lundstedts skållheta uppenbarelse och återigen känna skammen komma krypande när Mums-Mums roterande höfter uppenbarade sig i nattens hetta.

Men ändå känns det som om något saknades?

Apokalypsen minus ryttarna.

Alltså första arbetsdagen på Pride i all ära, men allt hbt-minglande och tältfixande hamnade liksom lite i skymundan av den plötsliga flygmyreattacken som var kanske det äckligaste på väldigt väldigt länge. När jag anlände till parken vid 12 så var det soligt och frid och fröjd och vi spikade lite mattor och organiserade vårt material och hämtade vatten ur "kranen" (brandslangen). Sedan öppnade portarna och med besökarna kom ungefär 25 000 flygande myror modell svinstora. Följande teorier utarbetades: a) apokalypsen är här, b) Tanto är dubbelbokad för Pride 2007 och Flugfest 2007, c) besökarna är oduschade bondlurkar som tagit med sig insekterna från landet.

Även om alternativ a) kändes relativt troligt så känns det idag skönt att höra att det bara var något sorts försenat massuppvaknande som hade skett. Dessutom är det skitsvårt att säga flygmyra, det blir bara flugmyra eller flygmura. Why?

Missriktad snoppattack.

Traskar in på 7 Eleven för att tillskanska mig lite vätska. Den manlige expediten passerar mig på väg till kassan och hejar glatt. Uppmuntrad av hans trevlighet gör jag sedan det katastrofala misstaget att ta honom för en s.k "trevlig kille". På disken vid kassan där jag ska betala för mitt vatten och min slushie ligger en Aftonbladet ihopvikt. Glenn Hysén är på löpet och vänd uppåt är den halva som täcks av det fantastiskt roliga Hyséncitatet "Ingen tar mig på snoppen ostraffat". Flinande pekar jag på tidningen och säger typ "vilken fin rubrik" i tron att den "trevliga killen" också förstår varför det är ett roligt citat.

-"A fy fan vad läskigt alltså. Höhö. Jag brukar säga det till mina kompisar alltså, att den enda gången jag är rädd för att promenera i Tanto är under Pridefestivalen. Fy faaaaan alltså. Höhö. Ska ru ha kvitto eller?"

..nej kvittot klarar jag mej utan, men en fräsch attityd och lite social kompetens kanske vore på sin plats?

Tid för reflektion.

Fråga: Varför är den gemensamma nämnaren i mina tre senaste inlägg saker som kommer ut ur underlivet?

Det är öken!

Fakta: Har inte druckit sedan klockan halv fem. Men har kissat flera gånger och ätit hemmagjord nachostallrik och några exotiska snacks sedan dess. Fatta exakt hur törstig jag är? Det finns god iskall tranbärsjuice i kylen men orka resa sig ur soffan? Predator 2 har ju nyss börjat (haha!).

Apropå nachostallriken så dog jag idag när jag och Shaun går omkring på Hemköp och funderar på middag (trodde jag) och han plötsligt kläcker ur sig att han ska göra egna nachos..and I quote.."I saw them making some on Queer eye for the straight guy today".

Nej nu måste jag bara dricka alltså annars spyr jag.

Auntie Flo is about to come visit.

Alltså man vet att måttet är rågat när man blir alldeles fuktig i ögonvrån så fort den där vidriga reklamen med "så är du ändå min lillebror"-låten kommer på tv. Jag blir genast alldeles töntig och tänker på mina små brollor och vilka snuttisar dom är, fast dom inte är så snuttiga längre. Dom spelar WoW nätterna igenom och har tjejer och färgar håret och läser fantasy och allt vad det nu är som tonårskillar gör. Men såfort jag hör den där låtjäveln så tänker jag bara på mjuka små armar och varma små kinder och bubbliga små skratt.

Jesus Christ, tror ni det är lingonvecka på intåg eller?

Make what?

Förresten så önskar jag verkligen att jag kunde blogga om jobbet. Så jävla mycket sjuka konversationer som man finner sig i där alltså. Härom dagen använde sig en man på riktigt av konstruktionen "make shit". Han menade på att han behövde ha med sig blöjor eftersom "my baby maybe needs to make a shit". How very Borat.

Veckan som gått.

Den senaste veckan stavas M-I-S-E-R-A-B-E-L. Min legitimation är puts väck, major fuck up på jobbet som nog inte var orsakad av mig men som verkligen ser ut att vara det och alla förklaringar låter som att jag skyller ifrån mig = even worse, schemaläggning som gör att jag missar Le Muhr på En Ljummen.., depp över att lägenheten alltid ser ut som Satans rövhål och att vi inte orkar fixa skiten eftersom vissa personer aldrig kan bestämma sig för hur de vill ha det, fettnojan from outer space. Hallå konstigt att man har druckit öl två dagar av fem?

The good news: vann segern i PlayStation-triathlon (guitar hero, dansmatta och singstar) och hade sedan epic theme med Marre, jobböl (där jag visserligen kunde hållt käften cirka 50 % av min totala taltid, att jag aldrig lär mig, fick definitivt ta alldeles för mycket plats när jag var liten).

Plus nästa veckas stora moment of anticipation: Kommer jag få genomlida samma lönetrauma som förra sommaren?

A woman's got one thing on her mind.

Jag och Shaun tittar på Hogan Knows Best.

Jag: "He really looks like a fried chicken."
Shaun: "Yeah, and he's probably rotten inside from all those 'roids."

*tystnad*

Jag: "Hemorroids?"
Shaun: "..Steroids."

Mitt i Legenden.

En tidig morgon under vår New York-resa i November svängde vi som vanligt runt hörnet på det kvarter i vilket vårt fina hotell var situerat. Vi var rejält jet-laggade och hade redan legat vakna i hotellsängen i säkert en och en halv timme och kollat på alla miljarder tv-kanaler och käkat Peppermint Patties, så när jag helt plötsligt tyckte mig se en massa små grästuvor som stack upp ur stora sprickor i trottoaren så tänkte jag att det nog var min konstiga dygnsrytm som gjorde att jag uppfattade det hela som extremt märkligt.

Efter ytterligare ett halvt kvarter av fler och fler grästuvor och bilar som såg mer och mer dammiga och skabbiga ut vaknade våra sömniga hjärnor till liv och vi började undra vad fan som stog på. Ytterligare ett bevis på exakt hur sega vi var i kolan är att vi på fullaste allvar undrade om typ någon jävla lastbil full med ja..plantor, typ hade krockat lite längre fram och att hela lasten bara hade flugit ut över trottoarerna. Denna förklaring är naturligtvis helt ologisk och rimmade dessutom illa med att alla grästuvorsåg ut att växa upp ur trottoaren, men vi kunde inte fatta vad det annars kunde vara. Vi hade ju promenerat i de här kvarteren i flera dagar och då såg dom helt normala ut.

Efter att ha vandrat förbi ett antal bilar som såg ut att ha varit med i en smärre naturkatastrof fann vi oss helt plötsligt framför något som såg ut som en ordentlig trafikolycka (veckans understatement). En brandbild hade krockat med en polisbil och asfalten var helt demolerad och överallt dessa jävla grästuvor. Ungefär då fattade vi att vi hade promenerat rakt in i en filminspelning. På äkta turistmanér tog vi varsitt kort framför "katastrofen" och sedan strosade vi vidare för att moffa i oss vår dagliga brakfrukost.

Efter att vi kommit hem gjorde vi ett halvhjärtat försök att googla fram vilken filminspelning det kunde varit, men gav upp ganska snart då vi inte var sådär hundraprocentigt engagerade. Spola fram sisådär en åtta månader och vi befinner oss på Rigoletto för att kolla på Harry Potter och Fenixorden (kodord för att smygonanera till minderåriga pojkar som "viftar med sina trollstavar"). Trailer på trailer visas medans vi försöker reda ut vårt biogodis och så helt plötsligt. Will Smith är lyckligt gift och har ett gulligt barn. Stor katastrof inträffar. New York är ödelagt. Will springer runt som ensam överlevande i ett episkt sci-fiäventyr. "Eeeeh", säger jag lite för högt för att vara acceptabelt i en biosalong. "Eeeeeh", svarar Shaun genast, för på den jättestora bioskärmen ser vi helt plötsligt stora sprickor i trottoaren ur vilka grästuvor spretar argt. "Seriously", väser jag medans kameran sveper förbi gator med dammigt tomma fordon och övergivna polisbilar. "So I guess this is the movie", säger Shaun och ja, sannerligen.
Will är bister och sammanbiten bland alla grästuvor.

I Am Legend. Premiär nägon gång under 2007. The Last Man On Earth, I think not. Någonstans i närheten av brandbilen i Flatiron District roamade två turister omkring, höga på Peppermint Patties och märklig tv-reklam.

"Ohmigod! I'm in the middle of disaster! And I have no makeup on!"


(Här är trailern. Ungefär 00:58 kom mitt första "Eeeh". 01.23 var vi säkra.)

Sipp Sipp

Jag dricker lite vin. Snart ska vi spela på 90s (varannan vecka, all summer long, man får knula, you know the drill). Sedan har jag iallafall min första lediga lördag söndag sedan i juni och många fler lediga helg-helger blir det inte förrän i mitten på augusti.

Idag när jag gick ner i tunnelbanan i Gamla Stan så möttes jag av tre muntra unga män i medeltidsdräkter som spelade muntra medeltidsmelodier på muntra medeltidsinstrument. En hade små bjällror fastspända runt anklarna och stampade takt samtidigt. Jävligt tr00. Kändes som ett fint sätt att avsluta arbetsveckan på.

Ps. Lyckades göra det omöjliga, dvs förvandla en katastrofal hårdag till en bra hårdag. Händer en gång per millennium. Skål för det.

TRAUMA

EN MAL FLÖG PRECIS IN I MITT ÖRA DEN VERKAR VÄLDIGT FÖRVIRRAD FÖR SEDAN FLÖG DEN NÄSTAN IN I MIN LUGG OCH JAG LYCKADES TRÄFFA HONOM MED EN STADIG BACKHAND OCH DEN VAR SÅ STOR OCH ÄCKLIG OCH JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR FAN VAD JAG HATAR MALAR ÄCKLIGAST I VÄRLDEN.


need. valium. now.

XD 2.0

Why, you ask. I give you...Dancing Derrick:


Bah HALLÅ. 22 avsnitt kvar. Åh sommar-tv borde alltid vara SYTYCD, Forever Eden (som jag älskade det jävla programmet) och andra fantastiska och vidriga realityprogram (which reminds me: måste kolla in Baby Mindreader, det verkar helt bisarrt). Mordgåtor i landsortsmiljö har aldrig riktigt varit min kopp te ändå.

XD

So You Think You Can Dance säsong 3! Nu! På Femman!

Funsounds?

Men hörrni. Titta på den här frågan: "Får jag doppa min fläskfilé i din marinad?"

Är det verkligen roligt? Haha-roligt? Finns det verkligen människor som sitter hemma och tycker att det är humor att ha en mobilsignal där en röst på highspeed sjunger det? Och då menar jag inte människor som tycker att det roliga gått varvet runt, från tråkigt till supertråkigt till så tråkigt att det nästan blir roligt till roligt. För det klarar sig fan inte varvet runt, "Får jag doppa min fläskfilé i din marinad" stannar liksom på supertråkigt utan några som helst utsikter att ta sig vidare därifrån. Jag blir så upprörd. Hatar när folk som inte är roliga tror att något tråkigt automatiskt blir roligt för att man gör en töntig eufemism eller metafor av det (se "som person/föremål/företeelse på speed/fultjack/valfri drogrelaterad referens").

Watch out for the one wearing the invisibility cloak.

Jag är en sån mobbare, men det är ju så kul när folk översätter fel och man liksom kan följa processen. Ni vet, man ser nästan hur personen bearbetar sitt inre lexikon och sedan beslutar sig för något som kan tänkas vara rätt och så blir det så fel. Fast man fattar hur personen tänkt för att komma till denna slutsats.

Typexempel: Tjejen i Femmans nya reseprogram är i Everglades och tittar på alligatorer. Hon passar på att fråga guiden om den där myten om alligatorer som softar nere i kloakerna och kanske biter folk i häcken när de sitter på toastolen. Men mitt i frågan så måste hon översätta "kloaksystem" och då slår det slint. Man ser hur hennes hjärna febrilt tänker.. "kloak...kloak...vad fan heter det...kloak..." och så processas frågan genom hennes lexikon och ut kommer: "So is it true about alligators living down in the..in the.. cloak system?". Guiden fattar vad hon menar och svarar. Jag får sitta hemma i soffan och fnissa åt hur alligatorerna bor nere i mantelsystemet (alligators are the new moths?). En så kallad win-win situation.

Förra året ringde, det ville ha sitt högaktuella skvaller tillbaka.

Älskar när människor som gör programbeskrivningar ska vara lite hemlighetsfulla och marknadsföra programmet genom att få mig som läser tablån att instinktivt känna att näe nu måste jag ju bara kolla på det här för att få reda på vad som menas.

Fint exempel ur 7:ans tablå:
"22:05 Listad: Ökända par
Olle Lindberg listar världens mest ökända kändispar. Vi får bland annat bekanta oss med den drogberoende rockkillen som dejtar en av världens vackraste fotomodeller."

Man känner verkligen att wow här har vi ett outforskat ämne och som om inte det vore nog så bara måste jag slå på 7an fem över tio för att få reda på vem den där drogberoende rockkillen och hans tjej är! Ny och fräsch kändisrapportering, må jag säga.

Hahaha!

Jag är visserligen trött och ligger i färgångor i sovrummet, men googlingen världens längsta knull fick mig att fnissa hysteriskt i flera omgångar. Började också tänka på hur man var helt insnöad på Guinness rekordbok när man var liten. Önskade alltid dom i julklapp och om man var hemma hos någon som hade den så kunde man bläddra hur länge som helst. Kommer idag bara ihåg den svartvita bilden på världens tjockaste tvillingar. De var asfeta och satt på varsin moppe och log glatt. En dog visst. Konstig grej att bli ihågkommen för.

Ps.

Jag har mens.

Forex, anyone?

Kan någon vara snäll och förklara för mig varför så många amerikaner besöker Stockholm utan att växla till svenska kronor och sedan blir chockade, ibland rent utav förbannade, när vi inte tar emot dollar som betalning?

Konversation på arbetsplatsen:

Arg Amerikansk Tant: "Excuse me, give me the key for the restroom!"
Jag (sitter i kassa): "Sorry, there is no key. You have to pay 5 kr to use the restroom."
Arg Amerikansk Tant: "Well, I don't have 5 kr so just give me the key."
Jag: "I cannot give you a key, since there is no key to give. You have to use a 5 kr coin."
Arg Amerikansk Tant: "Ok, here is a dollar, give me a coin."
Jag:"I'm sorry, I can only accept Swedish money from you."
Arg Amerikansk Tant: "WELL I DON'T HAVE ANY SWEDISH MONEY SO JUST GIVE ME 5 KR SO I CAN USE THE BATHROOM!"
Jag:"I am under no circumstances allowed to give people money from the register without receiving any money first. You have to give me money, Swedish money, for me to be able to give you change."


Alltså människor. Vi tar inte emot dollar eftersom det är amerikansk valuta och jag vet inte om du märkte det innan du slog ihop dina röda klackar kärringjävel BUT WE'RE NOT IN KANSAS ANYMORE! Du har åkt på semester till ett annat land där dina jävla dollar är värdelösa och jag fattar om din lilla russinblåsa håller på att spricka men när man är på sightseeing är chansen rätt överhängande att man någonstans längs vägen måste gå och kissa på offentlig toalett och då kan man väl för I HELVETE inte räkna med att de toaletterna tar emot utländsk valuta eller AmEx! Tänk på det innan du går av kryssningsfartyget nästa gång din vidriga gamla hagga.


Och jo. Visst har vi nyckel till toa i händelse av nödsituation, och visst hade jag en femma i plånkan som jag hade kunnat erbjuda men då får man fan visa lite hyfs. Så många människor är verkligen dåliga kunder. Pinsamt.

Spinderella ain't a fella (but a girl DJ)

Skillnaden mellan tjej-DJs och kill-DJs
När Shaun (kill-DJ) spelar och trixar lite med skivspelarna och råkar trycka på paus och det blir tyst så händer följande: folk vänder sig om, kollar mot båset, ser att en kille står där, pustar ut, tänker "okej, snubben fixar det" och fortsätter supa.

När jag (tjej-DJ) spelar och en propp går varpå hela anläggningen plus en rad med lampor dör så händer följande: folk vänder sig om, kollar mot båset, ser att en tjej står där, rusar fram, ropar "oj, råkade du trycka på OFF-knappen?". Då svarar jag "nej, strömmen har gått". Då får jag till svar "testa att trycka på ON-knappen", av välmenande killar. Då vill man svara "Mmm, kan du komma hit och trycka på ON-knappen med din KUK så ska vi nog se att allt börjar funka som det ska igen".


Bah mänskligheten alltså! Hur ska vi fortleva med alla dessa heterokarlar i vår omgivning? Jag bara undrar. Okej lite varm om bakhuvet nu. Måste sova. Ska upp och jobba klockan 08. Välstruken och välkammad. Fick shots av bartendern. Varför gav jag inte bara bort dom? När jag kommer hem från jobbet imorrn kommer jag typ ha intentionen att komma hem och kolla på The Riches, men istället somna kl. 19 framför Förfest hos Gabriel (visserligen säsongsavlsutat men you get my point) med dräggel i mungipan.

Nya Fröken Sverige del av pedofilnätverk?

"Till vardags studerar hon till läkare på Umeå universitet och tycker om barn" står det att läsa i Aftonbladets artikel om denna högst viktiga profil för Sveriges unga kvinnor. Menar Aftonbladet alltså att Lina till vardags ägnar sig dels åt läkarstudier dels till att sitta hemma och tycka om barn? Vad innebär det att "tycka om barn"? Hur ställer sig alla deltagare i den livliga pedofildiskussionen i den här frågan?

Jag vet inte om jag, som ung kvinna inkapabel att representera mig själv, vill bli representerad av någon vars fritidsintresse består av att tycka om barn. Det verkar lite sjukt på något sätt.

Simma lugnt.

Eh. Konversation hemma:

Jag: "Du, har du hört av din mamma på ett tag eller?"
Shaun: "Näe, det var ett tag sedan vi pratade."
Jag: "Mm, för typ hela södra Yorkshire är översvämmat och de evakuerar människor som bor i närheten av Sheffield."
Shaun: "Oj då, kanske är dags att ringa?"

Men mamma mår bra. Några kilometer från hennes hus har de visserligen börjat evakuera folk, och hon har packat alla sina viktiga ägodelar och lagt på en av extrasängarna i huset. Men annars är det tydligen bra (!). Ser framför mig hur hon sitter och äter toast framför tv:n iförd simring runt magen, typ.

XTRMNTR

Efter att igårkväll ha njutit av en sann fiskfrossa i goda vänners lag hos supertjusiga Karin, tätt sammanstjärtade på den fina glasverandan med utsikt över den lummiga trädgården, övergick mitt liv idag abrupt från gemytligt, fryntligt vitvinspimplande och allmänt River Cottage-porrigt till att bara vara ett INSEKTSHELVETE.

Bananflugorna har tagit över mitt kök. Ironiskt nog alltså efter min storstädning. De har inte bara tagit över, de har förvandlat det till ett Förökningsläger av mastodontmått. Tydligen är vår köksbänk ett jävla knullmecka för de äckliga små liven. De sitter i rad på sladden till vattenkokaren och bara .. sitter. Bidar sin tid. Ligger med varandra. Åh äckliga jävla flugor! När vi spolade vatten idag så flög typ en miljard flugor upp från nowhere och bah "SURPRIIIIISE". Så nu är det krig. Har bombarderat hela köket med min häxbrygd (vatten, diskmedel, saft, vinäger) och medans jag skriver det här förvandlas alltså mitt kök till ett bananflugeholocaust av sällan skådat slag.

Bring it on, bananafly BEE-YOTCHES!

This is a public service announcement.

Sias nya sorbetglass med smak av blodapelsin och ingefära är det bästa som hänt min frys sedan isbiten.

Dagen.

Idag blev jag så arg att jag powerstädade kök och badrum och följde upp med att måla en vägg.

Måste älska konstruktiv ilska.

Smother me in Riches.

Okej, jag anade visserligen hur det låg till, men jag har ju inte haft tid att bekräfta. I examinationstider, med extrajobb och två säsonger av Six Feet Under att ta mig igenom. Men nu, när jag har sommarlov ända till på måndag, så har jag äntligen kommit mig för att hämningslöst låta min åtrå till Eddie Izzard flöda fritt. Jag har börjat beta av säsong 1 av The Riches.

Holy moly! Han är så het! Trots amerikanskan! Till och med Minnie Driver är het, och hon är ju aldrig het! Och dottern är het! Och storyn är het! Jag har positionerat mig i ett enmanscongatåg och dansar genom tillvaron mummandes "feeling HOT HOT HOT". Nu har jag inte tid med det här. Måste hinna hela säsongen innan måndag då jag officiellt drar på mig den vita sidenblusen och blir ett med Stockholms turistparadis.

But of course.

17 Juni 01:40:16 www.google.se engelsk svt bajskorv

Nejnejnej.

Alltså Madonnas nya låt Hey You.

INTE OKEJ

Tänker inte länka till någon jävla video. Min första tanke när låten satte igång: "Har The Corrs kommit ut med nytt?". Sedan såg jag att det var Madonna. Åh fy fan. Flashande flaggor. Akustisk gitarr. Högländsk marschtakt. Textrader om hur du måste älska dig själv innan du älskar någon annan mixat med lyckliga scener från olika kontinenter. "Kolla vad coolt, först ett klipp med en motorbåt, sen ett klipp med en djonk". Afrikanska armar som bollar en jordglobsbadboll. Det är som om hon försökt skriva sin egen "We Are The World" och sedan låtit Angelina Jolie regissera videon.

The Japanese know how to do it!

Okej, den här typen av Dolda Kameran är ju faktiskt helt fantastisk:



Speciellt mannen de kastar i luften.

Candyman.

Blir så upprörd när jag hör Christina Aguileras Candyman. Den har potential att vara så jävla bra och så bara förstör hon allt med sitt powerwailande. Innan låten ens har satt igång så är hon där och bah "ÖÖÖÖHWÖÖÖÄÄÄÄHWÅÅÅÅÄÄÖÖÖÄÄH". Blir helt jävla galen. Kunde ju vara kul om hon någon endaste gång litade på att låten hon sjunger är såpass bra att man inte behöver piffa till biten med wail de luxe så fort det inte finns någon text att sjunga.

RajRaj.

Ramlade in i dolda kamera-programmet RajRaj som ikväll sändes på Tv4. Hatar 9 gånger av 10 alla typer av dolda kameran (10 minuter av Punk'd ger mig stroke), men RajRaj är lite som Three None Blondes som är ett program som jag av någon anledning älskar. I TNB härjar tre tjejer Londons gator med den ena karaktären konstigare än den andra, favoriten är den katastrofalt dåligt rappande bruden som rappar överallt - när hon handlar grönsaker på torget, när hon ska beställa på donken, you name it. Fast roligast av allt var förstås inslaget när en av tjejerna, hon med de saftiga kurvorna (mm, call me Ranelid), står och tvättar ett caféfönster innanför vilket ett par sitter och äter och avslutar det hela med att långsamt torka fönstret med bröna. Så jävla roligt, av någon anledning. Jo just det! Kom ihåg att jag skrattade så jag nästan grinade åt när två av tjejerna sitter och käkar lunch i en Food Court, de delar bord med ett annat par intet ont anande tjejer och diskuterar högljutt ett brev den ena tjejen fått av sin kille. Brevet är naturligtvis helt vansinnigt och inleds med den numer klassiska "Hello darling, how's your arsehole".

Okej men det här skulle ju handla om RajRaj. Det är lite likadant. Inte riktigt där, men kanske på väg. En av tjejerna skapar en sjukt lång kö bakom sig under ett bankomatuttag och det är faktiskt mer roligt än pinigt att se hur människorna i kön blir mer och mer aggro för varje gång hon på klingande skånska säger "najmen hoppsan, det gåur inte. Jag fåur försöuka igen". Tillslut får killen bakom henne nog och tycker att hon ska gå till en annan bankomat.

-"Men chilla Gunilla, som vi säger i Skaune", säger hon kolugnt.
-"Då kan du ju åka till skåne och ta ut pengar då!", är killens comeback.

Precis så känner man ju när folk tar ååååår på sig att göra grejer det tar en själv typ högst 10 sekunder att göra. Man blir helt på bristningsgränsen och så kommer världens lamaste replik ur ens mun. Fy fan. Det är förnedring på hög nivå. Och utgör av någon anledning kvällens "höhöhö" för min del. Men ändå innehåller programmet en del sånt som jag inte pallar, när det bara blir pinigt och jobbigt. Om jag ska palla måste det hålla sig inom någon sorts gräns, antingen att man triggar folk att liksom kliva utanför sina bekvämlighetszoner men utan att det är på deras bekostnad liksom, eller att man själv försätter sig i en situation som inte är direkt pinsam utan mer .. ja.. jag vet inte. När tjejerna diskuterar How's your arsehole-brevet är det ju inte pinsamt, för tjejerna som de delar bordet med blir inte illa berörda. Personerna som får se sitt caféfönster bli torkat av fönsterputsarens bröst blir ju helt chockade och håller sen på att skratta ihjäl. Alltså, man använder sig själv som komisk rekvisita på något sätt, utan att behöva göra något uppenbart konstigt som göra folk illa till mods. Då pallar jag att kolla. Okej, hejdå.

Lady Madonna.

Som alla andra uppvuxna under det glada 80-talet så hyser jag en väl rotad tillgivenhet för Madonna. Men jag klarar inte av att se intervjuer med henne nu för tiden på grund av hennes helt bisarra sätt att prata. Hon låter precis som Beyonce när hon pratar phony-RP i Making the Video för Listen. Skillnaden är att Beyonce skämtade och att Madonna bor på ett gods på engelska landsbygden/townhouse i London och liksom vill få oss att tro att dialekten bara kommit till henne tillsammans med tweedkjolarna och morgondaggen. Nu är hon på Oprah och då är det .. ja, min hud krullar sig åtminstone inte. Det gjorde den när hon var hos Parkinson, jag stog inte ut, var tvungen att bita hårt i skämskudden och tillslut byta kanal.

Tema: Tranny!

Det är tydligt att trean försöker kompensera mig för uteblivandet av The Next Pussycat Doll i onsdags. Igår Tootsie, och nu Victor/Victoria! Jag firar att jag blev klar med den katastrofala slutuppgiften nyss genom att käka banan och melon (så Freudianskt!) och kolla på den senare. Toddy är så fantastisk! Bäst i hela filmen faktiskt.

Going down in a blaze of glory!

Note to self: Fixa Young Guns I och II på dvd asap.

Insåg nyss, tack vare Vh1, att jag fortfarande kan hela texten till Jon Bon Jovis mest klockrena bidrag till musikhistorien, Blaze of Glory.

Dessvärre vet nu även mina grannar det eftersom jag tagit mina skolpapper ut till ballens softa skugga. Satt där vid mitt illgröna bord och skrev med Vh1s program The Sound of Movies i bakgrunden när jag hörde den bekanta gitarrsliden och jag på given signal börjar sjunga med för full hals. Tror att grannarna speciellt uppskattade mitt högljudda "I'm the devil's son call me youuuuuuuuung guuuuuuuuuun". Skäms lite nu. Men ändå. Hur jävla bra var inte Young Guns liksom? Var så himla förtjust i ... ja, Keifer Sutherland såklart. Helt heartbreaking den där kärlekshistorian han har med den söta kinesen som typ är ägd av nån äcklig gubbe. Och så när dom ska skjuta sig ut ur huset! Emilio Estevez bara dyker upp ur kofferten och PANG PANG PANG. Mycket slow-mo och damm. Härliga tider. Någon som märker hur jag utvecklar det här i evighet för att slippa gå tillbaka till min egentliga uppgift?

And the beat goes on.

Innan jag fortsätter min ångestladdade helg av kontextanalysförfattande så vill jag dela med mig av lite Google. För det lyckades få mig på någorlunda gott humör trots att jag nu är cirka 4 timmar ifrån panik-knappen.

1. champagne slampan
That would be me..

2. världens längsta skägg
Ge mig några timmar kontextanalys till så.

3. några little tjocka kvinnor med stora tuttar
Sorry, can only provide one!

Okej hej då nu ska jag skriva i jättemånga timmar och jag vet inte vad jag skriver om och helvetes bajskorv hej då!

And on she goes..

Och nu, Tootsie på Trean! Gud jag skriver VFU-rapporter så tangentbordet glöder. Är sjukt uttråkad och trött, känns så lockande att lägga sig i sängen och njuta av Dustin Hoffman i röd damperuk. Men nej. Måste. Skriva. Mer.

Ocensurerat.

Åh. Här satt jag och var olycklig över att solen skiner och att jag är ett värdelöst mähä som inte skrivit mina uppgifter i tid och alltså måste ägna fredagkvällen åt att skriva mumsiga läsloggar och pirriga kontextanalyser istället för att typ rumla runt på en gräsmatta uppkopplad till en IV-dropp fylld med Stolichnaya.

Och precis när tröstmaten är klar så börjar Tv400 visa fyra avsnitt på rad av Världens Snaskigaste Tv-Program Alla Kategorier In The World Ever: Ocensurerat. Jag hjulade hela vägen ut till köket och tillbaka och kan nu trösta mig med fyra timmars frossande i ful(l)a engelska killar i fotbollströja och Beppehatt som äckelraggar på lika ful(l)a engelska tjejer i silvrig ögonskugga och för små adidastoppar.

Alltså om man bara hade lite chirre och dirre så skulle kvällen vara top notch.

Jul i Juni.

MTV visar lämpligt nog ett julavsnitt av South Park när vi befinner oss såhär i permafrostens månad. Men vad gör den dåliga tajmingen när det är det fantastiska julsångsavsnittet Mr Hankys Christmas Special, där Mr Hanky the Christmas Poo (världens bästa översättning är när han får heta Mr Hanky - julskitkorven) presenterar julsånger sjungna av South Park-borna. Höjdpunkter är bland andra Mr. Garrisons rasistiska julsång Merry Fucking Christmas, Jesus och tomtens jazziga duettmedley som bara innehåller sånger om dom själva (tills tomten drar igång Duran Durans Rio), samt en av mina absoluta bästa South Park-sånger ever: Familjen Brofslofskis version av The Chanukka Song.



Är det inte fint med stämmorna? Med Mrs Brofslofskis operabalett? Med Mr Brofslofskis plötsliga kärleksförklaring till Courtney Cox? Väl spenderade 3 minutrar.

Information Ni ej kan klara er utan.

I London läste jag en intervju med Keira Knightley där hon fick den djuplodande journalistiska frågan "Vem är snyggast, Orlando Bloom eller Johnny Depp?". Keira svarade att det absolut var Johnny. Ett helt ointressant faktum, tills man får reda på att Keiras nuvarande pojkvän är tjommen som spelade Mr Wickham i "hennes" version av Stolthet och Fördom.

"Hur ser han ut", undrar ni kanske då.

"Såhär", svarar jag då:



Och nu dags för en Joe Labero. Looki, looki:




Alltså. Bild 1: Keiras pojkvän. Bild 2: Orlando Bloom. I'm just saying...

Och det, mina barn, skulle kunna ligga till grund för många extremt löst grundade skvallerklipp.

Frukosthjälte.

Inget laddar mig inför en dag av astråkigt och panikartat skolarbete som att äta frukost framför Mac Gyver. Ingenting är omöjligt!

Jag tyckte för övrigt att han var så jävla snygg när jag var liten. Bör föräras en plats under labeln Tv-kärlekar.

EDIT: Trodde hur länge som helst att Mac Gyver var hans efternamn och att han var en sån person som man bara tilltalar med efternamnet. Hallå Mc Donalds-skadad.

Hmpf.

Känner mig genuint upprörd över att 3an ikväll skippar både Project Runway och The Next Pussycat Doll till förmån för något så svennigt heterobröligt som ett jävla EM-kval. Please, jag behöver lite nålochtråd-drama och strippwannabes. Inga jävla Chippen och Henke och Larsa och allt vad fan de där särfriserade jepparna nu kan tänkas heta.

Får trösta mig med The Girls Next Door på femman istället. Men med min tur är det väl en repris.

Jo just det.

Jag är ju lite efter med att kommentera saker på grund av (tack vare?) min lilla semester. I vanliga fall skulle jag släppt det och väntat på nästa sjuka medierapportering, men den här gången går det bara inte.

Angående den polska debatten om Tinky-Winkys eventuella homosexualitet så är det såklart trist om man ser det som ett symptom på polska regeringens (och samhällets?) syn på homosexualitet. Men det bisarra är ju att de är så jävla efter! Det var ju flera år sedan som någon amerikansk dåre var Tinky-Winky på spåren och folk bah "Har du hört att den lila Teletubbien är gay?", och då hade Teletubbies varit ett populärt program länge och inga föräldrar "stormade" över att Tinky-Winky var den som blev mest förtjust i den rosa ballerinakjolen som Tubbiesarna hittar i ett avsnitt. Och skälet till att inga föräldrar ringde ner medierna var för att de fattade något som dessa, ofta högerkristna, dårar inte verkar ha fattat: att Teletubbies är ett program om gulliga små aliens som kramas och att allt är hittepå.

Alltså för det första: Hör ni själva hur det låter att diskutera den eventuella sexuella läggningen hos en fiktiv figur i ett barnprogram som går ut på att ett gäng små figurer studsar omkring i ett landskap och kramas och visar filmer på sina magar? Men hör ni inte? Det är som att titta på Björnes magasin och diskutera huruvida Snigel och Hugo har ett inter-racial relationship typ. Alltså figurerna finns inte på riktigt, och därmed finns inga handlingar utanför det vi som tittare ser. Det är alltså ingen idé att diskutera vad som eventuellt pågår när tittarna inte ser på. Vi kommer inte hitta Tinky-Winky svingandes bira och/eller snorre nere i Soho eftersom att 1) Tinky-Winky inte har ett liv utanför de 20 minutrarna vi ser de olycksaliga dagar då vi tittar på Teletubbies, och 2) Teletubbiesarna bor inte ens på den här planeten (argumentet för folk som är intellektuellt slappa).

Såvida vi inte faktiskt får se Tinky-Winky och Dipsy (den andra teletubbien av "manligt kön") gå deep down and drrrty i programmet så finns det ingen homosexualitet att ens börja diskutera.

För det andra. Om vi ändå ska ta diskussionen dithän så finns följande fakta att ta hänsyn till (och dessa faktorer uppmärksammades och diskuterades av mig och mina vänner för nästan tio år sedan när en av oss kom hem från London och visade detta högst märkliga tv-program för resten av oss)..

Ärade jury, dessa är bevisen för att den fiktiva utomjordingen Tinky-Winky är homosexuell:
1. Han är lila
2. Han har en triangel på huvudet
3. Hans personliga gadget är en röd handväska

Om vi först utgår ifrån att Tinky-Winky faktiskt är av hankön måste vi även göra följande antaganden om hans hemland, som vi vet består av ett rymdskepp, en grön äng och en sol med ett bebisansikte i:

1. Trianglar och färgen lila är även på denna planet en symbol för homosexualitet. Tänk det finns nog en gaymaffia ändå, om det här har spritt sig ända ut i rymden!
2. Även på denna planet vet varje heterosexuell alien med en tv på magen att endast kvinnor och fjollor bär handväska. Särskilt tjejigt röda.

Alltså Giv Mig Styrka. Jag orkar inte mer, hör ni hur stört det här är? Nu lade ju polska regeringen ner tanken på att censurera programmet, men det måste ju ha föregåtts av en diskussion liknandes denna? Jag förstår att faktumet att en av teletubbiesarna är lila och har en triangel på huvudet kan få folk att undra, men programmet är alltså skapat för barn i typ 2-årsåldern och chansen att dessa barn skulle uppfatta dessa subtila hintar till gayrörelsen och helt plötsligt byta tankebanor från "gooh gahh mat bajs leka krama" till "gooh gahh måste flytta till San Francisco och ha samkönat sexuellt umgänge" känns ju rätt liten. Jag antar nämligen att det är just detta alla Tinky-Winky-antagonister är rädda för, att Tinky-Winky ska normalisera något som de jobbar häcken av sig för att motarbeta. Och även om jag verkligen inte förstår folk som aktivt arbetar för att inskränka människors rättigheter till att leva sina liv i frid och fröjd oavsett sexuell läggning, så förstår jag verkligen inte att folk tror att det riktiga hotet mot heterosexualitetens överhöghet kommer från ett gäng små bubbelformade, färgglada aliens som säger "UH-OH" och kramas och har en dammsugare som heter Noo-Noo.

Det bevisar liksom bara vilka kulturellt retarderade jävla ollon som ingår i hela anti-gayrörelsen. Inte ens Vit Makt-grupper, som vanligtvis leder ligan för just kulturellt retarderade jävla ollon, har reagerat på att Dipsy är mörkhyad (kanske tror de att han varit på solsemester) och bah "Nooooo, vita Teletubbies kramas och bor ihop med en negertubbie!", antagligen för att till och med dom har insett vilken lönlös och sanslös idiotdiskussion det hela utmynnar i. Och det säger en hel del.

Pank.

Nya utmaningen: att leva i cirka 3 veckor på ungefär 1000 kronor. Vaddå, det är ju typ 333 kronor i veckan. Sen var det ju det där med SL-kort. Hmm. Från och med den 13:e träffas jag endast inom gångavstånd.

Jag har varit i London! Det var asvarmt och jag har ungefär världens största blåsa där trampdynan övergår i tåfäste på vänster fot. Ser ut som Quasiomodo när jag går. Shaun har föreslagit att vi ska skaffa en liten skateboard med långt handtag som han kan dra runt mig på. Känns väldigt lockande med tanke på SL-kortsdilemmat. Är i fixartagen och avverkar krissituationer i rasande tempo. Tur att det är varmt så att man inte är så hungrig (ref. "333 kr i veckan").

Icke-nyheten förföljer mig.

Alltså det evinnerliga tjatet om den här jävla "vattenattacken" på Fredrik Reinfeldt. Det driver mig till vansinne. Imorse på frukost-tv hade SVT sin tittarombudsman där som fick redogöra för tittarnas reaktioner på detta, tydligen skandalösa, beteende från SVT:s sida. Inte nog med att den där stackars reporter-tjejen hotas med polisanmälning och att inslaget alltså inte kommer att sändas - folk har liksom skrivit in till SVT och på allvar skällt ut kanalen för att de är så oansvariga och sänker sig till 3:an, 4:an och 5:ans nivå. Tydligen är det årets skandal att attackera Fredrik Reinfeldt på detta sätt när han "besöker en avslappnad tillställning med sin familj".

Men SERIÖST. "Avslappnad tillställning"?? Det var ju inte direkt som om han tog med ungarna på tisdagsvisningen på Rigoletto. Han gick på kändispremiären av sommarens största blockbuster! Finns det en tillställning som kan vara mindre avslappnad? Om vi nu lider av något sorts nationellt trauma i kölvattnet av Palme och Anna Lindh kanske det vore på sin plats att Säpo bah "hmm, statsministern vill gå på Pirates of the Caribbean-premiär och käka snittar med Pernilla Wahlgren och Sanna Bråding. Där kommer det vara asmycket folk som fotar och asmycket folk som kollar på när alla blir fotade. Kanske läge att hålla lite koll". Eller? Är det bara jag som inte tycker att statsministern nödvändigtvis måste gå på kändispremiärer?

Om det blir nationell kris för att en kändisreporter lyckas sprutta lite vatten på statsministern under en premiär så kanske inte statsministern ska gå på några premiärer? Det är uppenbarligen inte säkert nog. Och om han då tvunget måste gå så kanske han ska ledas in bakvägen eller köras runt i en såndär ostkupa som påven har? Vad vet jag. Det känns bara bisarrt att kräva att han ska kunna gå på tillställningar och undslippa de saker som så att säga kommer med territoriet (jobbiga reportrar med eller utan vattenpistol, fotografer, folk som bara glor) och som alla andra inbjudna vet om och förväntas stå ut med. If you can't stand the heat, get out of the kitchen. För i helvete.

Driving miss Starlet.

Nu när Lindsay Lohan kraschat sin bil igen (denna gång på lyset, men hon har väl typ kört på folk för att hon sörplat kaffe och pratat i mobilen samtidigt som hon kör också, om jag inte minns fel) diskuterar alla om kokainet som hittades i bilen var Lindsays (ya think?) samt om hon skola vandra samma väg som Paris och faktiskt få avtjäna något sorts straff.

Jag undrar mest varför människor som är sjukt täta inte anställer en nykter person som kan köra dom runt LA. De har ju råd? Är det typ ute att ha chaufför eller? Om jag var asrik skulle jag lätt ha en uniformsklädd chaffis som kunde köra mig mellan ICA och Lärarhögskolan.

Google dårå.

Men hörrni. Vad ÄR det för googlingar ni utför? Allvarligt! Och nu menar jag på riktigt. Vilka är ni egentligen? Hur ser era liv ut? Hur ser era hjärnor ut?

1. jag knullade en kvinna i tunnelbanan
2. vilken stil använde sig john steinbeck av i möss och människor?
3. knulla med gurka
4. sex med eltandborste
5. friskis och svettis torrent

Ett gäng perverterade, friskis & svettis-besatta skolfuskare?

Jag, en gubbe.

Dör inombords åt min egen töntighet. Människor måste sluta stava "skate"som SK8, för jag läser alltid "skotta". Gubbvarning på det eller?

Pussycat Dicks.

Alltså det är ett hårt liv att jobba inom barnomsorgen. Har idag druckit cirka 200 koppar kaffe samt dragit på mig något som verkar vara solsting. Är övertygad om att jag imorgon kommer att vakna upp och vara signalröd i fejan. Vill även tillägga att jag alltså måste gå upp kl. 05.30 för att hinna till jobbet i tid. HALLÅ ELLER?

Är dessutom smått besatt av Pussycat Dolls-programmet. Inget på tv har haft så hög tranny-factor sedan trean visade The Birdcage för några månader sedan. Skaparen av Trannycat Dolls ser så vansinnig ut, hon är som en hårt plastikopererad 102-åring i en 22-årings kläder. Inte konstigt att kärringen alltid bär hatt, det skulle jag också göra med det ansiktet. Annat fascinerande är att det faktiskt finns folk i denna världen som tycker att P-cat D's är ett gäng heta kvinns som representerar female empowerment. Av tjejerna som tävlar är rödhåriga punkaren Sisely naturligtvis min faborit (alla småtuttingar säger faBorit). Alltså jag har en favorit! Jag måste ha solsting.

Jämnt skägg sprider sig i Tjottahejti.

Apropå DNs användning av uttrycket "jämnt skägg" i sin politiska rapportering så är det nu tydligen "tjottahejti" ett vedertaget uttryck att svänga sig med i media.

På tvguiden.com beskrivs handlingen i en film med följande ord:
När den före detta nakendansösen Rachel Phelps äkta make, tillika ägare av basebollklubben Cleveland Indians, går ur tiden vet hon först inte vad hon ska göra med sin till synes värdelösa arvslott. Hon har inte ett dugg lust att basa över ett idrottslag som har sin hemmaarena långt uppe i tjottaheiti!

Otroligt roligt och jag kan bara applådera, även om vår stavning av orten i fråga diffar lite. Men det är smällar man får ta!