Shir habatlanim!

Ska jag säga en grej jag är trött på? Att varje år runt Eurovision Song Contest tvingas höra någon självutnämnd smart ass på krogen eller jobbet som ba "men varför är Israel med, det ligger ju'nte i Eurooopa, höhö".

Liksom okej att man ifrågasättar Israels deltagande på ett politiskt plan (då bör man rimligtvis ifrågasätta flera länders deltagande visserligen), men på ett geografiskt plan? Kom igen. För det första är det inte direkt det enda landet i tävlingen som inte är europeiskt. För det andra krävs det bara läskunnighet och en rimlig slutledningsförmåga för att förstå att urvalet av tävlande länder inte direkt baseras på just geografisk placering. Att det inte heter European Song Contest torde ju vara en första ledtråd..

Och om det nu är så jävla obegripligt att du måste dryfta detta mysterium år ut och år in med varenda kotte du möter i maj månad kanske du bara ska göra slag i saken och ta reda på det?

Dessutom...

..så skulle jag verkligen behöva typ en pannlampa anpassad för läsning. Känner att det är ett ofantligt problem att min hjärna verkligen behöver läsa bok, tryckt på papper - ej elektronisk version, för att hitta behagligt sömntempo. Det är visserligen ett problem först när jag ställs inför det faktum att personen jag sover bredvid alltid somnar typ 3 sekunder efter att huvudet landat på kudden och att samma person inte kan sova om det är lampor tända.

Behöver alltså en pannlampa med extremt riktat ljus. Eventuellt med en svart skärm, som kanske fästs på huvudet meddelst hjälmliknande form, som liksom döljer ljuset för min medsovare. Högerställd helst dårå. Någon som har en på lager?

WIndow licker.

Jag vet inte om jag nämnt det (antagligen, typ 347676343 gånger), men jag bor i renoveringsskärselden. När mitt hus ombildades så gjorde folk som nyblivna bostadsrättsägare gör mest: slet ut kök och badrum, satte in nytt, rev väggar och lade nya golv. Sedan sålde de läggan, och in flyttade nästa Sköna Hem-idiot, som typ lade nya golv, villa ha duschkabin istället för badkar och enstaka hyllplan istället för skåp. Kvar satt vi envisa hyresgäster och gnisslade tänder.

Det borras fan ta mej vecka ut och vecka in i detta satans bygge. Och detta i ett icke ännu stambytt hus. Oh. The. Humanity.

Anystörd, nu har det dragits om el (halvlyckat resultat i ärlighetens namn, men låt detta bli material för en annan svada i renoveringshatandets namn) och nu är det dags för alla husets fönster att bytas ut. Topp!

Denna ljuva fönsterenoveringstid inleds med att ett schema för när vilka våningsplan kommer att beröras sätts upp. Jajamän. Vårt våningsplan ska få nya fönster ("Vi arbetar mellan 07.00-18.00" - say whaaaaat?) veckan jag har sportlov. Hur glad? Inte så det störde direkt.

Sedan följer cirka fyra veckor av intensivt borrande, från ca 07.15 på morgonen. Heeelt normalt. Alldeles, fulkomligt urnormalt.

En dag när jag kommer hem ligger en lapp i brevlådan. Det är ett förtryckt brev med handskrivna datum och tider på. Den meddelar mig att eftersom det finns så lite plats i huset måste alla våra nya fönster ställas på vår balkong i väntan på byte. Mm. Där har de stått - i typ två veckor. En annan dag när jag kommer hem, onsdag innan lov, ligger en ny förtryckt lapp med nya förtryckta tider utställd på vårt lägenhetsnummer. Den meddelar oss att fönstergubbarna gärna vill komma och slutföra de fönsterarbeten de påbörjat i vår lägenhet. På fredag. Mellan 07.00 och 18.00. Jag, i min enfald, antar iskallt att de har tagit fel lapp, och att de då menar att de ska komma och påbörja arbetet på fredagen. Två kvällars vansinnesmöblering följer när jag och sambo tar ner gardiner, hittar typ tre oanvändbara lampfötter gömda bakom dessa gardiner och försöker flytta runt möblemanget så att fönstergubbarna har en rörelseradie på cirka två meter, som efterfrågat. Sambo lämnar en lapp till fönstergubbarna om att de helst inte kanske behöver jobba mer än en dag nästa vecka när vi båda har semester och hans mamma är på besök.

Fråga: tror ni att vi, när vi kom hem på fredagkvällen, möttes av ett enda pyttelitet ynka litet jävla nytt fönsterhelvete?

Klart som fan att ni inte tror det. Ni vet bättre än så. Lappen hade de dock tagit med. Sedan har vi inte sett röken av de här tjommarna, men orka möblera tillbaka allt när vi vet att de kommer denna vecka? Nej, det orkar man ju inte. Alltså: bor i kaos.

Idag i brevlådan: en förtryckt lapp som säger att de ska komma och inspektera det supposedly genomförda fönsterarbetet imorgon. Mellan 13-17. Och jag liksom QUÉ? YOU HAVE GOT TO BE SHITTING ME? Liksom, ett: lär er att använda rätt jävla förtryckt lapp. Två: LÄR ER ANVÄNDA RÄTT JÄVLA FÖRTRYCKT LAPP så att denna förkylda subba vet om hon ska förvänta sig tryckluftsborr och arktisk kyla inomhus imorgon mellan 13-17 eller om det bara kommer en soon to be förvånad förman som på 5 minuter kan konstatera att det inte finns något fönsterarbete att inspektera!!!! Är det så mycket begärt?


Och med allt detta vill jag egentligen bara säga: sitter och bloggar på toa. Det enda rummet som går att vistas i är sovrummet och där sover sambon, som hävdar att jag knattrar för hårt på tangenterna (!!). Alltså sitter jag i vårt pyttelilla badrum, som för övrigt inte har ett enda fönster. This is not how I imagined life at 30!

Två psykon - en lägga.

Alltså haha, denna kyla tränger sig inte bara in i min hjärnbark och transformerar mig till surgumma av ohyggliga mått, den har även samma effekt på min sambo.

Det som igår var ett hushåll genomsyrat av harmoni och kärlek (obs ej pga Alla Hjärtans Dag, utan pga helt normala skäl) är idag pms-hyddan gud glömde. Vi lyckas alltså dra igång ett storgräl inom loppet av 5 minuter från att båda kommit hem. Han kom hem och typ exploderade i en skur av subbig attityd, varpå jag genast började försöka trumfa.

Störtskön nivå var det på detta storgräl också! Argumentationstekniken är något som dagisbarn skulle avundas, kan jag meddela. Det avslutades med att sambon gick omkring och ryade om.. ja, jag vet inte vad han pratade om eftersom att jag bara vrålade "YAP YAP YAP YAP YAP" så fort han öppnade munnen tillslut.

Och eftersom min sambo hatar vitlök så har jag nu hämnats genom att laga spaghetti aglio e olio. En extra stor portion. Som jag inte kommer orka äta upp. Och vars tallrik jag inte kommer orka diska ur. På minst några timmar. Mmm...vad synd.

Påminner mig om att jag borde berätta om den där gången jag hämnades hans osolidariska fyllebeteende genom att hälla ut hans coca-cola, gömma Resorben och slänga en hel limpa rostbröd innan han kom hem från en utekväll. Men det spar vi till en annan gång!

Rolling in the deep.

Okej, att dela på en kanna lapsang och en leverans kardemummabullar tillsammans med Victor framför en dokumentär om hoarders livar upp lite i denna bistra vintertid. När han snörade på sig kängorna över sina tjocksockar och långkalsonger såg han min vinterdeppiga uppsyn och sade bestämt:

"Nu har nästan halva februari gått. Det är inte långt kvar. Speciellt inte jämfört med hur mycket av vintern vi lagt bakom oss."

Ska skriva ner det på en lapp och ta fram och läsa om och om igen nästa gång jag vill lägga mig ner på golvet och förbanna klimatet för att jag inte kan använda mina favoritskor året runt, vilket lär hända om cirka 10 minuter.