Veckans kvällstidningsord

Jobbar nu frenetiskt på att smyga in ordet på ett naturligt sätt i så många konversationer som möjligt.

Am I a boy or a lady, I don't know which.

Jag vill börja med att säga att jag använder ordet hen. Framför allt använder jag det i min yrkesutövning. Jag tror inte ni förstår hur mycket det underlättar att kunna skriva instruktioner med ett könsneutralt pronomen istället för ett tjatigt 'han/hon' när man undervisar i svenska. Det underlättar förresten i muntlig kommunikation också. Så jag använder hen. Och mina elever accepterar det. En del har börjat använda ordet själva, antagligen då de också inser att ordet faktiskt fyller en lucka i språket. Det underlättar kommunikation, och där tror jag att vi har pudelns kärna. Om man inte sätter sig på tvären och avfärdar ett nytt pronomen som trams grundat på märkliga uppfattningar om att män måste få vara män och kvinnor få vara kvinnor så inser man ganska snart att hen inte bara kan användas för att ersätta en han eller en hon som inte vill bli definierad enligt sitt biologiska kön, det kan också användas för att ersätta en krånglig språklig konstruktion.

Med det sagt så anser jag att det allra sjukaste i hen-debatten är att folk behandlar det som om det gällde en omröstning i ett politiskt beslut. Spaltmeter och tv-minutrar ägnas åt att debattera för och emot. Vi pratar liksom inte införandet av högertrafik eller en ny valuta? Vi pratar om språkbruk och jag kan säga att det är väldigt sällan man kommer till någon sorts konsensus om huruvida ett ord ska eller inte ska börja användas. Det vanligaste är att de som gillar att använda ett nytt ord börjar använda det, sedan kan resten av samhället välja att haka på eller inte.

Någonstans där landar jag. Jag är inte så intresserad av att övertyga folk om att börja använda hen. Jag är ointresserad av att bemöta förmodat roliga skämt som går ut på att man associerar ordet till hönor. Jag satsar istället stenhårt på exponering. Jag använder hen när jag kommunicerar med andra människor och förhoppningsvis leder det till att några av dessa människor dels vänjer sig vid ordet, dels inser att ett könsneutralt pronomen underlättar, för att så småningom börja använda det själva. Ringar på vattnet, folk. Ringar på vattnet.

If at first you don't succeed, remove all evidence you ever tried.

Ett stort LOL på mina läppar när man går in på en blogg och hittar ännu ett "djupt" bildkollage med svartvita bilder på Marilyn Monroe, dimmiga låtrader och hånglande Vaselinklibbiga par och mitt i all pekoral dyker ett livsråd från David Brent upp. Så passande!

Eller okej, det är ett Konfuciuscitat, men David Brent använder det som eget visdomsord i sina medarbetarsamtal så det är ju i princip ett David Brent-citat.


Eventuellt att det är jag som är sjuk i huvudet som börjar skrocka igenkännande och nynna på Handbags & gladrags när det dyker upp, men jag har ju åtminstone en ursäkt.

Diskbänksrealism.

I vårt hushåll utkämpas en konstant strid om brödkniven. Jag, laglydig medborgare med 5:a i hemkunskap, använder brödkniven till att skära bröd och inget annat med. Min sambo vill skära allt som går att skära med denna jävla brödkniv. Frukt, grönsaker, bröd - inget går säkert när sambon smyger omkring med brödkniven i högsta hugg. Detta driver mig till vansinne ety brödknivens enda budord lyder "Du skall med mig inget annat skära än bröd". Am I right or am I right?

Först brukade sambon panikartat fråga hur man såg skillnad på brödkniven och de andra knivarna varpå jag ilsket pekade ut den tandade eggen på ett helt mentalt stabilt vis.

Hela denna situation är ju i grunden sinnessjuk, men jag trodde verkligen att sambon en gång för alla lärt sig. Tills jag nyss tittade ner i en skål med morotsstavar han skurit.

- "OI! DON'T USE THE BREAD KNIFE FOR CHOPPING CARROTS!"
- "How did you know????"
- *blänger menande på morotsstavarna*
-"Oh... crinkle cut."

Är det rasistiskt att kalla någon för vitryss nu också?

"Så länge Afrikas största land heter Nigeria (vilket betyder "negrernas land" på latin) så är det fullt rimligt att kalla människor med afrikansk härkomst för negrer och negresser. Finns inget nedlåtande i det alls."

Om vi bortser från att Alexander Bard skulle kunna vara ny poster boy för Privilege denying dude när han som vit man avgör huruvida orden "neger" och "negress" bör uppfattas som nedlåtande så är ju detta argument något av det fånigaste jag någonsin läst inom ramen för det jag brukar kalla Lex Negerboll. 

Okej Alexander Bard, om vi utgår från att du har rätt (vilket du egentligen inte har, slå upp t.ex floden Niger) så är det alltså så att eftersom namnet på det största landet på en kontinent betyder "negrernas land" på latin så är det rimligt att kalla alla på den kontinenten för negrer och negresser? Att namnet är latin, och att latin är ett språk som uppstått på en helt annan kontinent, och att landet inte hette Nigeria förrän ett gäng profithungriga Européer beslutade sig för att det var ett lämpligt namn på sin senaste koloni verkar inte ha någon betydelse i argumentationen. Hur jävla historieblind kan man rimligtvis vara? Bards argument är ett skolboksexempel på vita människor som snabbt stämplar alla andra hudfärger än den egna som biologiska undantag. Det är samma funktion som får små barn att kalla den blekt laxrosa kritan för "hudfärgad". 

Kanske är det svårt för någon som ägnat så många år att vara normbrytande att förstå att ett konstant markerande av att utanförskap inte är allas högsta önskan. När Alexander Bard klär sig i en Elizabethansk latexsymfoni och matchar med knallrött helskägg så avviker han från normen på egna villkor. Han hade ett val när han klädde på sig: latexkostym eller jeans och t-shirt. Så vitt jag vet kan vi inte göra likadant med vår hud. 

Äntligen: tidning rapporterar om det som inte hänt.

Det här måste ju vara något slags rekord i att inte ha något att skriva om, men att ändå skriva om det.

Sanna Nielsen: "Vi är inte Östersundsbor"
Sanna Nielsen: "Vi är inte vaxdockor"
Sanna Nielsen: "Vi är inte Napalm Death-fans"


Något mer spännande än att Sanna Nielsen INTE är förlovad måste ju ha hänt i nöjessverige?!?!!

Årets fett synd.

Herr Ober, ett styck megalol tack!

Kul i Fejsboxfeeden:

Jag hade rätt på 10 av 10 ord på iphone-appen Svåra Svenska Ord! Det motsvarar ungefär 2.0 på högskoleprovet!

Hate to break it to you, men.. nej.

"Life is no Nintendo game"

Förlåt, jag vet att den ska vara djup och att man ska stå och gråtdansa med ciggen i mungipan och drinken i handen och liksom känna igen sig i smärtan, men när Eminem prettorappar en ordvits värdig Kålle å Ada så vill jag typ dö av skämsfnitter:

But you lied again, now you get to watch her leave out the window
Guess that's why they call it window pane

Kom igen liksom.. HAHAHA! Skrattar högt varje gång jag hör låtjäveln.

Where do I begin?

Inte för att mina intentioner är att den här bloggens sorgliga existens enbart ska byggas på screencaps från Aftonbladet eller så, men det är sjukt svårt att inte vandra den vägen när detta är vad som möter mig när jag besöker denna fördömda sida:



Vart börjar man? Med att konstatera att Dolores Umbride tydligen är kommunalråd i Nordmaling nu för tiden? Eller kanske med att undra vems röda hårfärg som kom först - Ulla-Majs eller hennes dockors? Är det rent av en liten Ulla-Maj som Ulla-Maj så muntert håller i sin famn? Kanske kan vi nöja oss med att konstatera att vi inte ens behöver läsa artikeln för att ana oss till Ulla-Majs mörka sidor; det räcker med att se den på väggen uppspikade kulturtantsråttan.

Oavsett så kan jag definitivt konstatera att jag kände mig lättad å mina egna vägnar när jag insåg att det inte var Ulla-Majs frivola approach till mode och make-up som ansågs vara en fara för arbetsmiljön. Nu har jag visserligen inte rött hår längre, men det är väl också i princip det som skiljer mig och Ulla-Maj åt, rent estetiskt.

Vissa blogginlägg skriver sig själva.

Tack Aftonbladet.

Fantasin tryter hos kvällstidningarna.

The Boston Strangler. Son of Sam. The Phantom Killer. The Baseline Killer. The Grim Sleeper. Original Night Stalker. Lasermannen. Yxmannen! Evamannen?

Tuut tuut!

AAAH! Man blir ju helt GALEN på att Twitter inte fungerar när en gammal klasskompis från grundskolan, tillika 5-barnsmamma, idag fyllt 30 och tackar för gratulationerna på Facebook med statusraden:

Är lyckligt lottad som har en underbar man som gick upp 04:00 imorse bara för att göra en ordentlig frukost åt mig för att sen överraska mig med Laila Bagge örhängen....

Klassfoto: Melodifestivalen 2011

En extremt klickbar bild, skamlöst stulen från Aftonbladet. Tack Jan Helin!

Den här bilden från genrepet tycker jag är väldigt rolig.

I bildens nav: Swingfly som sitter och blåser på sin nya Mello-tatuering (true story), tröstad av en uppmärksam dam utklädd till showdansande hockeydomare. Till höger om Swingfly en kristen Idol-kille som med händerna fromt knäppta i knät ber för Swingflys tillfrisknande eller kanske lite tender treatment från hockeydansösen. I förgrunden sitter Danny och kollar manikyren, helt omedveten om triangeldramat i bakgrunden. Erik Saade håller antagligen utkik efter ett förbannat syskonpar med efternamn Glenmark som nog har ett och annat att säga honom om upphovsrätt. Eventuellt bevittnar han hur nämnda syskonpar sakta stryper Fredrik Kempe i kulisserna. Och högst upp till vänster tronar Sanna Nielsen likt en självgod elevrådsordförande uppklädd i mosters fräckaste feststass.

Loves it!

Oh! The humanity!

Monkey see, monkey do.

Allvarligt talat, den där känslan man får ibland när man tittar på en människa som går omkring och typ.. är, dvs interagerar med andra, och allt man tänker är du är som en jävla apa.