Dagens videoskörd.

1. Preggers eller inte, Jennifer Lopez är så jävla het i videon till Hold it, don't drop it. Gissar dock på rätt preggers med tanke på tuttstorlek och kläder/kameravinklar. Alltså har hon någonsin varit så här jävla übersnygg? Jag tror att jag skulle kunna sitta och stirra på henne i timmar. Tror och tror, jag vet!

2. Kan Foo Fighters sluta göra Hey Baberiba-videor snart eller? Jag börjar undra om det står i deras kontrakt att de måste göra minst en buskis-video per skiva, lustiga peruker included.

Rasta Mutyan!

Jag har absolut ingenting emot Mutya Buena. Hon var min favorit-Sugababe! Men i nya videon till Just a little bit, när hennes förnamn skrivs över skärmen i stora gula bokstäver med slarvig Paint-i-Windows-penna, så ser min hjärna två T efter varandra istället för T följt av Y. Det känns både hemskt och härligt på samma gång.

Shania Twain: Don't be stupid

Blir alltid så full i skratt när denna video visas på Vh1. Den dök upp någon gång när jag och Shaun satt framför tv:n och höll på att framkalla en grav ångestattack hos Shaun. Vid första anblick kan den tyckas vara en helt oskyldig lite dålig låt, men ju mer man funderar på det hela, desto hemskare framstår den. Speciellt när man då tvingas se videon till.

Låten är ju för det första tillhörande kategorin "modern country". "Modern country" är den typ av country som Jill Johnson gärna vill åka till Nashville för att spela in, och det tycker jag säger en hel del. Dessutom sjungs låten alltså av Shania Twain, som inte bara är irriterande beauty queen-vacker (på det där sättet som gör att folk tycker att det ju är fantastiskt att någon som är så vacker också är så duktig), utan också har en av musikvärldens jobbigaste röster. Lägg då till ett gäng jävligt hurtiga fioler och en text så tråkig att den får det lilla inlägget "relax, max" att verka sjukt fyndigt. Och sen liksom, videon. Shania stampar stelt som en äkta white girl på ett vattenfyllt golv och i bakgrunden: Riverdance. Aaaaaaarrrrgggh. Allt genom ett blått filter. Kan det bli värre? Ärligt talat, kan det verkligen bli värre? Den är ju liksom så raffinerad i sin uselhet, förklädd till en obetydlig radiohit men med största säkerhet utsänd av Hin Håle.

Why?

Okej och sen vill jag bara säga att det faktiskt inte känns bra att Six Feet Under-Billy är med i nya Maroon 5-videon. Inte bra alls faktiskt.

Duktig flicka.

Man tappar lätt tron på mänskligheten när Vh1 beslutar sig för att sända Top 10 LeAnn Rimes. Någon mer än jag som sett den förskräckliga Hallmark-filmen om LeAnn Rimes, starring LeAnn Rimes som sig själv? Väntade i flera år med spänning på att vår motsvarighet till LeAnn, hemska hemska Sanna Nielsen, skulle göra likadant och att jag då skulle få kaskadkräkas hemma i tv-soffan till historian om hur den lillgamla hurtbullen från Bromölla (eller var hon nu är ifrån) fann Stardom med Svensktoppshiten "Till en fågel" vid blott 11-års ålder och ändå lyckades förbli så jordnära.

Ehrm.

Pinsamhetsfaktorn är skyhög när jag gång på gång kommer på mig själv med att höja volymen på tv:n och digga med som fan när VH1 spelar "You win again" med Bee Gees. Every single time. Extremt antiklimax när de väljer att följa upp den med sömnpiller som Norah Jones (ja hon är jätteduktig, men så sjuuuukt tråkig, tacka vet jag falsettsång och kritvita tandrader på män i motvind).

Lubba?

[dräggel]
Allvarligt talat, fan vad det rinner till när videon till Patience visas på tv. Jason Orange - när blev du så snygg? Till och med Mark Owen ser het ut i den här videon. Fast Gary Barlow, ja alltså inte ens de andra killarnas snygghet kan smitta av sig tillräckligt för att han ska kunna ge mig ens en tillstymmelse till gåshud.
[/dräggel]

Det Stora Jukeboxmysteriet.

Ett av de stora mysterierna i mitt liv rör naturligtvis VH1. I programmet Viewers Jukebox, där alltså tittarna får göra egna spellistor, ser jag en mycket tydlig tendens. Alla som får sina listor spelade bor i Ungern, Lettland, Bulgarien, Rumänien. Hur kommer det sig? Jag har aldrig sett någon från Skandinavien välja låtar, inte heller någon från exempelvis Frankrike, Grekland eller andra Medelhavsländer. Har VH1 någon mystisk anknytning till den av Bert Karlsson så hypade Öststatskonspirationen? Jag vill verkligen veta! Vill även tillägga att jag inte har fabricerat det här, utan det är ett vedertaget faktum styrkt av andra bekanta som har VH1. Visserligen har mitt intresse för detta mysterium ökat sedan jag och Shaun febrilt skickade in listor till den fantastiska 80s-helgen där man kunde komponera egna 80-talsspellistor till Viewers Jukebox. Ingen kom naturligtvis med. Det gjorde inga listor komponerade i västra eller norra Europa.

Man gläds åt det lilla.

Njuter av att snyta mej i takt till de fantastiska videorna i So 80s på Vh1 (jag känner att en sponsring kanske borde vara på sin plats, hör av er Vh1!) och njuter än mer när jag får befria slemhinnorna i takt till Showroom Dummies av och med Kraftwerk. Känner mej hypnotiserad av sista scenerna när de robotlika tyskarna dansar runt i ett rum och ser lite fulla ut, men hypnosen bryts snabbt när det blir något fel på videon. Ja den liksom slutar inte som den ska utan fryser och sen blir det svart och hela tiden ligger den lilla rutan kvar som berättar för oss tittare att det här är Showroom Dummies med Kraftwerk och den är från skivan Trans-Europe Express. Sen börjar en video med Journey. Alla har hippie-hår och kanske lite moppe-musche. Nån har afro och spelar gitarr. Och vi tittare är fortfarande upplysta om att det här är Showroom Dummies med Kraftwerk.

Okej det är inte så roligt. Men vad som däremot är roligt är att efter cirka 1.30, när Showroom Dummies-rutan fortfarande hänger kvar, så börjar bokstäverna försvinna. Långsamt, en efter en, från sista ordet till första. Som om någon liten prao sitter på Vh1:s huvudkontor och har panik för att hen inte kan få bort Showroom Dummies-rutan och nu helt enkelt får ta till Backspace-tangenten.

Jag sitter och reviderar en inlämningsuppgift, då är det roligt, okej?

Fan vad jag är besviken på All Saints comeback förresten. Snarrk.

These boots..

Topp 3 Snygga Skor I Musikvideor

1. De tålösa tighta stövletterna som Sophie Ellis Bextor bär när hon tävlingsdansar i Murder on the dancefloor.

2. Jamelias sylvassa slingbacks med ett stort silver-J fäst baktill i remmen som går bakom vristen i videon till Superstar.

3. Paris Hiltons svartvit-randiga wedges som bärs i scenen vid footballhjälmarna i Nothing in this world.

Bisarr duett.

Okej, att Meatloaf gör en cover av Celine Dions gamla dänga "It's all coming back to me now" känns helt logiskt med tanke på låtens långa titel (jfr "I'd do anything for love but I won't do that", "Rock and roll dreams come true" m.fl) och det faktum att den helt självklart låter som en Meatloaf-låt i hans tappning. Det är elgitarr, piano och teatralisk sång - allt vi älskar med Meatloaf, med andra ord. Det som gjorde mej förvånad var alltså inte valet av cover, utan valet av duettpartner, han sjunger alltså Celine Dions gamla dramanummer tillsammans med Marion Raven. Marion Raven som är typ en 20-årig norska som hade några rätt stora hits förra året och som orsakade mindre skandal då en av hennes videor lanserades av en site med tvivelaktigt erotiskt innehåll. Marion Raven som, för oss med lite för gott minne för vår omgivnings bästa, var med i teenpopduon M2M, som i sin tur hade en jättehit med "Don't say you love me" cirka 1999.

Så Meatloaf smyger som vanligt runt på ett stort slott bland människor i historiska dräkter (denna gång en maskeradbal) och duettar loss på en gammal Celine Dion-låt i sällskap av Marion Raven. Jag tycker iallafall att det är lite märkligt.

Nej tack.

Temaprogram jag klarar mej utan: The Nu Metal Years 98-01

Skäms, MTV2.

Psychokiller, qu'est que c'est...

Trots idogt Vh1-gluttande och ZTV's evigt oförändrade julaftonsplaylist så har jag svårt att förlika mej med faktumet att Harry Connick Jr är mer smörig crooner än.. ja.. seriemördare. Inte ens rollen som äkta man till Grace i Will&Grace kan sudda ut min bild av honom som seriemördaren som ville sniffa på Sigourney Weavers trosor. Och där står han, i min tv, och sjunger med snett smilgropsleende i softat ljus. Det är faktiskt inte okej.

"And I'm back in the game!"

Idag hämtade jag och Shaun ut vår nya digitalbox. Det var, som Kishti Tomita skulle ha sagt, ett hallelujah moment utan dess like. Äntligen kan jag återuppta mina Vh1-orgier. Dessutom var de medföljande radiokanalerna inte fy skam, vi har utvärderat 80s-kanalen under kvällens tejpande och spacklande (och avancerat fuldansande) och konstaterat att den inte spelat en enda dålig låt. Att spackla och samtidigt sjunga stämmor (nåja) i spackelspadarna till "(I've had) The time of my life" var inte det lättaste, men allt går ju som bekant med vilja, våld och vaselin.

Nu börjar dock den känslomässiga utmattningen att sätta in, även om "We are the world" lyckades hålla vår låga uppe ytterligare ett tag, varför vi tänker resignera oss till sovrummet för ett avsnitt av Carnivále s2 innan vi däckar i snarkningar och med glasögonen på sniskan.

Chockartat uppvaknande.

Mtv står på i sovrummet medans jag försöker vakna till liv, reagerar lite över att de visar "Since I left you" med The Avalanches och precis när jag ska dryfta mej till ett blogginlägg om musikvideor så klämmer dom i med ett gammalt liveperformance av Suede, 'Beautiful Ones' från Mtv Live n' Direct som spelades in typ -96 eller -97. Brett i svart skjorta, lång lugg. Richard i tantblus. Jag hade den inspelad på Vhs och kollade alltid på den efter skolan (måste ha varit -96). Jag vet att majoriteten av befolkningen bara rycker på axlarna, men det är fan rätt konstigt att den visas. Jag blev lite ställd. Sen blev jag glad. Sen sjöng jag med. Sen slutade jag sjunga med för jag är förjävla morgonhes.

Lost it to bostik, kanske världens bästa off-rhyme.

Smells like the 90s, igen.

Älskar Vh1. Först Smells like the 90s och sen So 80s. Direkt efter varandra. Varje dag.

Men varför spelas Michael Bolton varje dag på Smells like the 90s? Det är alltså bara ett 30 minuters program, och han är med varje gång. "Time, love and tenderness" spelas nu. Och han har en hårdrockstrummis! Men om jag kom från framtiden och kollade på det här programmet för att göra någon sorts kulturstudie över 90-talet så skulle ju jag tro att 90-talets största artister var Michael Bolton och Sophie B Hawkins (ni vet bruden som rullade runt i stor rutig skjorta och sjöng "damn i wish i was your lover"). Och så är det väl inte? Eller det kanske bara var i Sverige han inte var giganternas gigant, och i resten av Europa och världen så kanske han var som Michael Jackson, fast med ännu konstigare hår?

Michael Bolton is the new not so black Michael Jackson.

Top Ten.

Top Ten på Vh1. Dagens tema är "Great storylines". Och tvåa på listan är liksom November Rain med Guns n Roses. Jag är tveksam. Okej att dom arrangerade ett stort fejkbröllop men är det någon som någonsin fattat vad fan det är som händer i videon?

Axl och Stephanie Seymour hänger på en bar, Axl och Stephanie Seymour gifter sej i en kyrka framför 300 gäster, Slash spelar sitt solo utanför kyrkan som visar sej ligga i öknen och vara stor som ett legohus, Axl och Stephanie Seymour genomför the cutting of the cake, det börjar regna, folk glider in under borden, KLIPP, Stephanie Seymours begravning, Axl deppar vid en gravsten. Vad fan hände? Hur dog hon? Av regnet? Är hon gjord av lera? Jag fattar inte! Det är en skitdållig storyline!

Okej, etta är Take on me med A-ha. Tacka vet jag logiska och bra storylines som den. Tjej blir indragen i serietidning och jagas av arga gubbar med skiftnycklar. Tjej träffar snygg seriekille som räddar henne från dom arga gubbarna. Tjej vaknar upp i en papperskorg på fiket. Den snygga killen bryter sej ut ur serietidningen och är lite svettig. Yes.

Smells like the 90s.

Oj. Blev alldeles yr i huvudet av en video med Alison Limerick (jaså, hon!). Hon danser snabbt och 90-talsaktigt iförd en magentafärgad klänning i krossad sammet och en Quality Street-lila skitstor keps mot en aprikosfärgad bakgrund. Ibland med speglar som gör att hon ser ut att ha fem armar. Argh, brain freeze!



Oh, nu: Michael Bolton. Love is a wonderful thing. Michael Boltons lockiga hockeyman is a wonderful thing. Fan vilken charmknutte alltså.