"Det finns ett ord för folk som använder coitus interruptus: föräldrar."

Läser om p-piller för män och det ointresse som läkemedelsföretagen visar dessa redan framtagna preventivmedel. Hormonreglerande preventivmedel för män existerar alltså i forskningslab, problemet är att läkemedelsföretagen ikläder sig rollen som den mest irriterande killen på festen och helt enkelt VET att män inte är intresserade av dessa produkter. Detta trots att det finns studier som visar att män absolut har ett intresse av en utökad beslutsmakt i frågan om föräldraskapets vare eller icke vara.

Att läkemedelsföretagen väljer att ignorera dessa studier och därmed systematiskt diskriminera män och deras rätt till sin egen kropp är naturligtvis helt sjukt. Det beslutet innebär ju även i förlängningen att det är kvinnan i den heterosexuella relationen som förväntas fortsätta manipulera sin fertilitet via hormonreglering och därmed har det yttersta ansvaret för att förhindra en graviditet. Kondom är såklart alltid ett bra alternativ, men det är väl ingen nyhet att det av olika anledningar slarvas med kondomer? Hallå, ju fler sätt att skydda sig mot oönskad graviditet, desto bättre.
När läkemedelsföretagen dessutom hävdar att p-piller för män inte kan bli en succé pga de biverkningar som pillren kan ge och att det därför inte ens är någon idé att försöka sälja.. give me a break alltså. Hade som preventivmedelslängtande man antagligen självantänt av ilska över detta.

Jag har själv tuggat preventivmedel sedan tonåren och det finns ju onekligen en himla trygghet i att veta att man minimerar risken för babymaking när man inte har något intresse av att bli gravid. Det känns ju helt sjukt att en manlig partner inte ska kunna känna samma trygghet? Att han ska behöva lita på att jag tar mina piller i tid, eller att jag tar dem alls för den delen. Jag tänker också på alla de vänner jag har som blivit på smällen trots p-pilleranvändande. Hade deras partners också haft tillgång till p-piller hade de kanske sluppit göra abort.

Jag undrar lite: var är alla mansaktivister och jämställdister och allt vad för skit de nu kallar sig? De borde ju rimligtvis vara intresserade av att utöva lite lobbyverksamhet i denna fråga. Hur många gånger har man inte hört allt ojande över ondskefulla kvinnor som medvetet ljuger om p-piller och sedan kräver män på underhåll (lol på den klyschan, men det är ju inte JAG som håller den vid liv, om man säger)?! Här har de sin chans att göra något vettigt, i jämställdhetens namn. Ut på gator och torg med er, kräv er rätt!



 (Rubriken till inlägget är ett citat ur en läsarkommentar till en artikel på dn.se)

Då hjälper inte ens svindyra droppar från Guerlain.

Skön man är när man kommer på sig själv med att ha något som närmast liknar dåligt samvete för att man inte är Härlig Äkta Kvinna. Tänker typ Marilyn Monroe som ba "åh jag sover endast i några droppar Chanel No 5".

Själv sover man i randig stortröja från Monki och skotskrutiga flanellbyxor i färger som inte matchar ens med den grövsta färgblindheten till hjälp.

Men have no fear, fellow suffragettes, ty sedan skärpte jag mig alltså och bara embraceade mitt sunkiga missmatchade urkvinnliga jag.

Det är liksom mörkt i den där källaren?

Klockan är nu 23.30. Jag har lektion med ett gäng sjövilda 12-åringar kl. 08.00 imorgon bitti och ska sedan undervisa och arbetslaga till cirka 16.30. Sedan ska jag åka och vara quizmaster på Pet Sounds resten av kvällen, direkt från jobbet utan att passera Gå.

Så varför sitter jag då HÄR, i soffan, och MÅLAR NAGLARNA i någon sorts avancerad fransk manikyr i färgerna greige och elektriskt blå istället för att till exempel sova som en liten gris?

Ja. Det kan man ju verkligen fråga sig. Jävla patriarkatet!!!!!