Nej vet ni vad.

Idag skiter jag i all väggslipning och målning och allt vad fan det nu är. Istället tänker jag packa de överblivna skaldjuren från gårdagen och några små flarror vatten och ta min picknickfilt, min Sarah Waters-bok och Expressens kryssbilaga och lägga mig nere i Vinterviken. Inte i kanske, men vid.

Hej hopp.

Adolf extraknäcker på Expressen.

"En kvinna, en svart och en konservativ abortförespråkare kandiderar för jobbet som USA:s nästa president" står det att läsa i ingressen till den här Expressenartikeln. Inte för att jag är någon Nogger Black-hetsare men liksom.."en svart"? En svart vaddå?

Kvinnan får vara åtminstone kvinna, och den vite mannen får vara både konservativ och abortförespråkare, men den afroamerikanska mannen får bara vara "en svart". Och det här är efter korrläsning? Hur såg ingressen ut innan? "En hysterika, en hottentott och en komplex vit man kandiderar för jobbet som USA:s nästa president"?

Please shoot me.

Jag har precis satt upp en arg lapp i tvättstugan.


Men vafan, så går man upp okristligt tidigt för att göra något så trist som att tvätta och så har nån jävel laddat maskinerna och satt igång dom. Nej, man kan inte stänga av dom. Nej, jag kunde inte gå och ringa på och be vederbörande stänga av ström och tömma maskinen på vatten för att sedan tömma den på sin fula tvätt eftersom skurken inte hade låst tvättstugedörren med sin personliga tvättstugekolv och jag alltså inte vet vem det är som begått detta brott. Alltså fatta vilken LOSE-LOSE situation jag hamnar i!

Om jag bara skiter i det så kvarstår det faktum att jag inte har ett enda par rena underkläder samt att jag har gått upp kl. 07.00 på min sista semestervecka helt i onödan och alltså måste göra det ytterligare en dag för att inte behöva gå klädd i de svarta sopsäckarna som ligger i städskåpet. Om jag tar strid så tvingas jag alltså göra det via en tvättstugelapp.

Detta i kombination med den arga lappen Shaun satte upp i trappen förra veckan* innebär att vi har tagit steget från att vara ett coolt par i 25-30årsåldern till att vara hela husets griniga gamla gubbar. Vi har nu även matchande skinnjackor och sneda crazyluggar, vilket torde vara indielivets motsvarighet till matchande träningsoveraller.


"This is what British people do, we try not to get on with our neighbours", konstaterade Shaun när jag kom tillbaka efter att ha tejpat upp den arga tvättstugelappen.





*Arg lapp angående den frenetiskt via förstärkare elgitarrspelande skithögen som alltid känner att det är som mest lämpligt att göra sina Eric Clapton-imitationer mellan 7 och 8 på morgonen, gärna morgnar då jag har jobbat till typ midnatt innan.





EDIT: åh nej! nu ringer det på dörren! både jag och hallen ser förjävliga ut, vill inte öppna! det är ju tvättstugetjuven! hjääälp!

Anakronism?

Kan väl inte bara vara jag som har svårt att förlika mig med att Evangeline från Huset Eliott nu luskar mordgåtor i CSI?

Beauty and the beast.

Ursäkta mej, men är jag töntig som inte kan låta bli att titta på Kyle XY? Kyle ser ut som en het monchichi (yes, there is such a thing as a monchichi with sex appeal), hans fostersyrra är också jävligt het och inte så himla ungdomsseriesnygg, och intrigen är väl helt okej.

Olika typer av tv-snygg:

Ungdomsseriesnygg
Salongsfärgat hår i för sin tid normala frisyrer, jämn och blek hudton med rosiga kinder, osynligt smink, ingen övervikt trots stort matintag och noll motion, allt oklanderligt ljussatt.
As seen on: Dawson's Creek, Gilmore Girls, Smallville, OC.

Såpasnygg
Plattång, locktång, stylingprodukter. Läppglans och läppenna, metallicögonskuggor och så många smycken som möjligt. Bar hud.
As seen on: Glamour, Days Of Our Lives

Eftermiddagstvsnygg
En kombination av Ungdomsseriesnygg och Såpasnygg. Fast ful.
As seen on: Sjunde himlen.

Skräphögen: nu med crazylugg.

Så The Sounds + JC-spons = ocreddigt move som förstör hela karriären. Men Nachtkidsen + JC-reklam = ? Känner mig förvirrad. Bär Nachtkidsen verkligen kläder från JC? Kan ju ej vara möjligt. Det måste ju JC också förstå? Den där reklamfilmen gör mig verkligen förvirrad.

Den där bilden i hörnet på mig måste bytas ut. Den får det ju att se ut som om jag har långt mörkt hår. Det har jag ju inte. Längre. Nu är det kort och rött och sedan några timmar tillbaka med en crazylugg som kräver en hel del smink för att jag inte bara ska se ut som Mongoloid Tjockis Med Ambitiös Frisör (låter som en karaktär i rollistan på en John Waters-film). Men jag jobbar på det! Hörrni det är skolstart snart. Måste hinna fixa en vägg i köket, måla klart sovrummet och köpa hyllor på IKEA innan dess. Bel Hamim, Liza, gör ni något på lördag? Är gräsänka med stort behov av att skruva ihop bokhyllor och äta skaldjur.

Goth alert!

Kan någon med Helgonkonto vara så vänlig att mejla admin, för mitt konto är tydligen raderat?

Det lever.

Och vill bara säga apropå Pojkfrökens inlägg om heteromännen Belfrages och Schulmans (Stureplan.se och Aftonbladet.se) förklädda gaybashingkrönikor/bloggposts (my words, not Pojkfrökens, han uttrycker sig mer välformulerat än så) och Bögjävlars utveckling av inlägget och följande kommentarsdebatt, att det som störde mig när jag läste skiten (för det känns mer som skit) var att det inte känns som ärlig kritik och debatt kring gaykultur och dess yttringar. Det känns mest som om två snubbar som alltid varit lite homofoba men som haft vett nog att hålla käften om det i forum utanför den direkta bekantskapskretsen nu ser en chans att vädra lite unken luft i media. Och med en prydligt ditsatt klisterlapp markerad "God Smak" kommer man tydligen undan med vad som helst.

Tycker det dyker upp lite här och var, och inte bara i samband med just någon sorts hbt-debatt. Minns också att t.ex Schulman valde att inte kommentera rättegången/gångarna kring "Stureplansprofilerna" eftersom alla är innocent til proven guilty. Visserligen sant, (eller, mer "sant" än sant kanske) men en märklig kommentar att göra. Han tyckte däremot att det var viktigt att kommentera att snubbarna inte var några riktiga Stureplansprofiler. Eh, jaha? Så det är viktigt att ta avstånd från killarna trots att de är oskyldiga tills fällande dom avkunnats? Äh jag vet inte, det hela känns så jävla shady. Å ena sidan: vill absolut inte kopplas ihop med dom. Å andra sidan: Så kan ju tjejerna ha hittat på våldtäkterna och det handlar bara om två sköna snubbar som gillar att ha våldssex med halvt medvetslösa tjejer som faktiskt inte sagt nej tydligt nog. Och den kopplingen är okej att göra under etiketten "Juridisk praxis kontra det demokratiska samhället"?



Ps. Har ett myggbett på ögonbrynet.

Stoppa pressarna - igen!

Älskar rubriken "Många knarkbrott vid reggaefest" på Svd.se. Verkligen breaking news. Ingressen lyder: Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Uppsala och fått beskedet: Ditt barn har gripits för narkotikabrott på reggaefestivalen här i stan.

Flera förslag till angelägen journalistik med uppseendeväckande rubriker:

"Många Cheap Monday-byxor vid Way Out West"
Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Göteborg och fått beskedet: Ditt barn har burit alldeles för tighta byxor som i längden kan leda till svampinfektion i underlivet på rockfestivalen här i stan.

"Många trettioåriga mediaprofiler på Spymlan"
Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Stockholm och fått beskedet: Ditt barn har badat i den lilla fontänen, druckit asdyr öl och fulraggat på Quetzala Blanco på en uteservering här i stan.

"Många Gina Tricot-plagg på Ung 08"
Tiotals föräldrar runt om i landet har ringts upp i helgen av socialjouren i Stockholm och fått beskedet: Ditt barn har haft på sig en skitful aprikosfärgad tunika med sidenband under tuttarna på ungdomsfestivalen här i stan.

Det är sommar och sol och vi har kort tight kjol åh vi vill ha dig, släkting med stor lastbil!

Nu drar jag till Blekinge/Skåne. Där tänkte jag typ äta, läsa och sova. Krama lite på mamma och farmor. Dra en lillebror i håret. Förhoppningsvis åtminstone se röken av en annan lillebror. Kanske att jag lyckas kapa en dator mot slutet av veckan för att avge ett livstecken. Fan bokar jag alltid så tidiga flyg för? Måste liksom åka från dear old Asspudding vid halv sju. Inte okej. Är annars sjukt sugen på att köpa lite bokhyllor. Mmmm, bokhyllor. Men orka fixa med leverans.. ååååh varför är jag bara inte utrustad med någon himla farbror eller nån annan såndär släkting med sketastor lastbil och an urge to deliver furniture?

I didnt do it nobody saw me do it can't prove anything.

Vill upplysa om att det är 90s ikväll och att jag kommer spela "Do the Bartman" ute i tältet. Häpp!

Analyze this.

Känner en stark längtan efter att i onyktert tillstånd få gunga fram och tillbaka med näven i luften på ett svettigt dansgolv till Midnight Oils aboriginhit Beds are burning.

Pervo-tv

Alltså ursäkta mig, men jag tyckte att det var suspekt när man började visa poker på tv. Men liksom, backgammon?????? Med kommentatorer! Det är ju för fan perverst. What next? World Series of Fia Med Knuff?

Bara undrade.

"And can we stop pretending that mainstream porn is not misogynic? Seriously? I mean, you wanna dress young boys up in skimpy outfits and make them arch their backs and pant and moan and beg while five anonymous women fingerfucks them from behind and calls them sluts and the camera focuses on their pouting, inviting, boyish lips and you put them in every straight porn movie out there, you do that and add some man-on-man action alongside every single lesbian sex scene, and I promise I will re-open the discussion on wheather pornography is misogynic or not. Until then - not so much."

Ni har väl ändå inte missat världens bästa Sleepless?

Lite oreos på det här så.

Det finns nånting lite fint men samtidigt djupt oroväckande i Pridefestivalens sista skälvande timmar (alla vet ju att söndagen inte räknas, förutom drugbingon kanske). Bananarama uppträder och folk dansar på borden till Love In The First Degree, cavan är slut i bartälten och dansbanan fylls av svinpackade människor i paradutstyrslarna som Gud glömde. Spanade in Dexo utanför champagnetältet (vart annars?), men som den stalker jag är kände jag mig alldeles för nykter och framförallt alldeles för ful för att gå fram och hälsa. Man skulle kunna säga att min fabulousness låg på en stabil nolla hela dagen. Dansade istället bort en Riesenpåse värt av kalorier till ett Michael Jackson-medley. Utanför parken stog det en full kille som höll en knallgul trädgårdstomte i ett krampaktigt grepp i famnen, nere i tunnelbanan möttes jag av spandexrockare i drag (skillnaden är hårfin).

På bemärkelsedagen.

Idag skulle min lilla pappa ha fyllt 50. Då hade jag ställt till med ett jättekalas. Det var han värd. Han var värd ett jättekalas varje dag i hela sitt 47 och ett halvt år långa liv. Med tårtor och whiskey och rock. Och miljarders miljarders kramar. Jag skulle ha kramat tills armarna gick av. Men istället har jag legat hemma med mensvärk och saknad i hjärterot. Kanske grinat en skvätt eller två.

En hälsosam dos schlager och skam.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt stog jag väldigt långt fram i publiken framför schlagerkvällen med en stor flarra cider i handen. Beundrade Sarah Dawn Finers brön och villa gulla med Mark. Tjoade när Bobby syntes på storbildsskärmen, snygg, solbränd och vitklädd. Funderade seriöst på den närvarande publikens mentala tillstånd när de inte bara jublade åt vidriga Sonja Aldén och hennes än vidrigare låt, utan även applåderade in henne på scen igen och okej det var jag som vrålade "neeeeeeeeeeeeeeeeeeje" när hon frågade om vi verkligen ville höra låten igen. Jag ville verkligen inte det. Men det ville resterande 5000 personer (seriously, what's wrong with you) och jag halsade frenetiskt ur min ciderflaska och tröståt choklad under tre långa minuter. To add insult to injury hade hon på sig något som såg ut som en asymmetrisk bröllopsklänning från Domus extraprishylla och as for mellansnacket så kan vi väl nöja oss med att säga att hade det varit på Oscarsgalan hade den där nu-är-du-klar-låten gått på innan hon hävt ur sig hälften av alla de floskler hon hann med. Sliskigheten som vällde över publiken efter hennes dubbelperformance hade endast gått att tvättas bort meddelst stor dos finsk monsterschlager, men sån tur hade jag icke. Fick därför fortsätta kvällen oren och smutsig till tonerna av Angels comeback (viftade livligt med ciderflaskan och sjöng med för kung och fosterland), och min gamla barndomsfavvo Nästa weekend med Uffe Persson. Hann även med att grupponanera till Andreas Lundstedts skållheta uppenbarelse och återigen känna skammen komma krypande när Mums-Mums roterande höfter uppenbarade sig i nattens hetta.

Men ändå känns det som om något saknades?

Apokalypsen minus ryttarna.

Alltså första arbetsdagen på Pride i all ära, men allt hbt-minglande och tältfixande hamnade liksom lite i skymundan av den plötsliga flygmyreattacken som var kanske det äckligaste på väldigt väldigt länge. När jag anlände till parken vid 12 så var det soligt och frid och fröjd och vi spikade lite mattor och organiserade vårt material och hämtade vatten ur "kranen" (brandslangen). Sedan öppnade portarna och med besökarna kom ungefär 25 000 flygande myror modell svinstora. Följande teorier utarbetades: a) apokalypsen är här, b) Tanto är dubbelbokad för Pride 2007 och Flugfest 2007, c) besökarna är oduschade bondlurkar som tagit med sig insekterna från landet.

Även om alternativ a) kändes relativt troligt så känns det idag skönt att höra att det bara var något sorts försenat massuppvaknande som hade skett. Dessutom är det skitsvårt att säga flygmyra, det blir bara flugmyra eller flygmura. Why?

Missriktad snoppattack.

Traskar in på 7 Eleven för att tillskanska mig lite vätska. Den manlige expediten passerar mig på väg till kassan och hejar glatt. Uppmuntrad av hans trevlighet gör jag sedan det katastrofala misstaget att ta honom för en s.k "trevlig kille". På disken vid kassan där jag ska betala för mitt vatten och min slushie ligger en Aftonbladet ihopvikt. Glenn Hysén är på löpet och vänd uppåt är den halva som täcks av det fantastiskt roliga Hyséncitatet "Ingen tar mig på snoppen ostraffat". Flinande pekar jag på tidningen och säger typ "vilken fin rubrik" i tron att den "trevliga killen" också förstår varför det är ett roligt citat.

-"A fy fan vad läskigt alltså. Höhö. Jag brukar säga det till mina kompisar alltså, att den enda gången jag är rädd för att promenera i Tanto är under Pridefestivalen. Fy faaaaan alltså. Höhö. Ska ru ha kvitto eller?"

..nej kvittot klarar jag mej utan, men en fräsch attityd och lite social kompetens kanske vore på sin plats?

Tid för reflektion.

Fråga: Varför är den gemensamma nämnaren i mina tre senaste inlägg saker som kommer ut ur underlivet?

Det är öken!

Fakta: Har inte druckit sedan klockan halv fem. Men har kissat flera gånger och ätit hemmagjord nachostallrik och några exotiska snacks sedan dess. Fatta exakt hur törstig jag är? Det finns god iskall tranbärsjuice i kylen men orka resa sig ur soffan? Predator 2 har ju nyss börjat (haha!).

Apropå nachostallriken så dog jag idag när jag och Shaun går omkring på Hemköp och funderar på middag (trodde jag) och han plötsligt kläcker ur sig att han ska göra egna nachos..and I quote.."I saw them making some on Queer eye for the straight guy today".

Nej nu måste jag bara dricka alltså annars spyr jag.

Auntie Flo is about to come visit.

Alltså man vet att måttet är rågat när man blir alldeles fuktig i ögonvrån så fort den där vidriga reklamen med "så är du ändå min lillebror"-låten kommer på tv. Jag blir genast alldeles töntig och tänker på mina små brollor och vilka snuttisar dom är, fast dom inte är så snuttiga längre. Dom spelar WoW nätterna igenom och har tjejer och färgar håret och läser fantasy och allt vad det nu är som tonårskillar gör. Men såfort jag hör den där låtjäveln så tänker jag bara på mjuka små armar och varma små kinder och bubbliga små skratt.

Jesus Christ, tror ni det är lingonvecka på intåg eller?

Make what?

Förresten så önskar jag verkligen att jag kunde blogga om jobbet. Så jävla mycket sjuka konversationer som man finner sig i där alltså. Härom dagen använde sig en man på riktigt av konstruktionen "make shit". Han menade på att han behövde ha med sig blöjor eftersom "my baby maybe needs to make a shit". How very Borat.

Veckan som gått.

Den senaste veckan stavas M-I-S-E-R-A-B-E-L. Min legitimation är puts väck, major fuck up på jobbet som nog inte var orsakad av mig men som verkligen ser ut att vara det och alla förklaringar låter som att jag skyller ifrån mig = even worse, schemaläggning som gör att jag missar Le Muhr på En Ljummen.., depp över att lägenheten alltid ser ut som Satans rövhål och att vi inte orkar fixa skiten eftersom vissa personer aldrig kan bestämma sig för hur de vill ha det, fettnojan from outer space. Hallå konstigt att man har druckit öl två dagar av fem?

The good news: vann segern i PlayStation-triathlon (guitar hero, dansmatta och singstar) och hade sedan epic theme med Marre, jobböl (där jag visserligen kunde hållt käften cirka 50 % av min totala taltid, att jag aldrig lär mig, fick definitivt ta alldeles för mycket plats när jag var liten).

Plus nästa veckas stora moment of anticipation: Kommer jag få genomlida samma lönetrauma som förra sommaren?

A woman's got one thing on her mind.

Jag och Shaun tittar på Hogan Knows Best.

Jag: "He really looks like a fried chicken."
Shaun: "Yeah, and he's probably rotten inside from all those 'roids."

*tystnad*

Jag: "Hemorroids?"
Shaun: "..Steroids."

Mitt i Legenden.

En tidig morgon under vår New York-resa i November svängde vi som vanligt runt hörnet på det kvarter i vilket vårt fina hotell var situerat. Vi var rejält jet-laggade och hade redan legat vakna i hotellsängen i säkert en och en halv timme och kollat på alla miljarder tv-kanaler och käkat Peppermint Patties, så när jag helt plötsligt tyckte mig se en massa små grästuvor som stack upp ur stora sprickor i trottoaren så tänkte jag att det nog var min konstiga dygnsrytm som gjorde att jag uppfattade det hela som extremt märkligt.

Efter ytterligare ett halvt kvarter av fler och fler grästuvor och bilar som såg mer och mer dammiga och skabbiga ut vaknade våra sömniga hjärnor till liv och vi började undra vad fan som stog på. Ytterligare ett bevis på exakt hur sega vi var i kolan är att vi på fullaste allvar undrade om typ någon jävla lastbil full med ja..plantor, typ hade krockat lite längre fram och att hela lasten bara hade flugit ut över trottoarerna. Denna förklaring är naturligtvis helt ologisk och rimmade dessutom illa med att alla grästuvorsåg ut att växa upp ur trottoaren, men vi kunde inte fatta vad det annars kunde vara. Vi hade ju promenerat i de här kvarteren i flera dagar och då såg dom helt normala ut.

Efter att ha vandrat förbi ett antal bilar som såg ut att ha varit med i en smärre naturkatastrof fann vi oss helt plötsligt framför något som såg ut som en ordentlig trafikolycka (veckans understatement). En brandbild hade krockat med en polisbil och asfalten var helt demolerad och överallt dessa jävla grästuvor. Ungefär då fattade vi att vi hade promenerat rakt in i en filminspelning. På äkta turistmanér tog vi varsitt kort framför "katastrofen" och sedan strosade vi vidare för att moffa i oss vår dagliga brakfrukost.

Efter att vi kommit hem gjorde vi ett halvhjärtat försök att googla fram vilken filminspelning det kunde varit, men gav upp ganska snart då vi inte var sådär hundraprocentigt engagerade. Spola fram sisådär en åtta månader och vi befinner oss på Rigoletto för att kolla på Harry Potter och Fenixorden (kodord för att smygonanera till minderåriga pojkar som "viftar med sina trollstavar"). Trailer på trailer visas medans vi försöker reda ut vårt biogodis och så helt plötsligt. Will Smith är lyckligt gift och har ett gulligt barn. Stor katastrof inträffar. New York är ödelagt. Will springer runt som ensam överlevande i ett episkt sci-fiäventyr. "Eeeeh", säger jag lite för högt för att vara acceptabelt i en biosalong. "Eeeeeh", svarar Shaun genast, för på den jättestora bioskärmen ser vi helt plötsligt stora sprickor i trottoaren ur vilka grästuvor spretar argt. "Seriously", väser jag medans kameran sveper förbi gator med dammigt tomma fordon och övergivna polisbilar. "So I guess this is the movie", säger Shaun och ja, sannerligen.
Will är bister och sammanbiten bland alla grästuvor.

I Am Legend. Premiär nägon gång under 2007. The Last Man On Earth, I think not. Någonstans i närheten av brandbilen i Flatiron District roamade två turister omkring, höga på Peppermint Patties och märklig tv-reklam.

"Ohmigod! I'm in the middle of disaster! And I have no makeup on!"


(Här är trailern. Ungefär 00:58 kom mitt första "Eeeh". 01.23 var vi säkra.)

Sipp Sipp

Jag dricker lite vin. Snart ska vi spela på 90s (varannan vecka, all summer long, man får knula, you know the drill). Sedan har jag iallafall min första lediga lördag söndag sedan i juni och många fler lediga helg-helger blir det inte förrän i mitten på augusti.

Idag när jag gick ner i tunnelbanan i Gamla Stan så möttes jag av tre muntra unga män i medeltidsdräkter som spelade muntra medeltidsmelodier på muntra medeltidsinstrument. En hade små bjällror fastspända runt anklarna och stampade takt samtidigt. Jävligt tr00. Kändes som ett fint sätt att avsluta arbetsveckan på.

Ps. Lyckades göra det omöjliga, dvs förvandla en katastrofal hårdag till en bra hårdag. Händer en gång per millennium. Skål för det.

TRAUMA

EN MAL FLÖG PRECIS IN I MITT ÖRA DEN VERKAR VÄLDIGT FÖRVIRRAD FÖR SEDAN FLÖG DEN NÄSTAN IN I MIN LUGG OCH JAG LYCKADES TRÄFFA HONOM MED EN STADIG BACKHAND OCH DEN VAR SÅ STOR OCH ÄCKLIG OCH JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR FAN VAD JAG HATAR MALAR ÄCKLIGAST I VÄRLDEN.


need. valium. now.

XD 2.0

Why, you ask. I give you...Dancing Derrick:


Bah HALLÅ. 22 avsnitt kvar. Åh sommar-tv borde alltid vara SYTYCD, Forever Eden (som jag älskade det jävla programmet) och andra fantastiska och vidriga realityprogram (which reminds me: måste kolla in Baby Mindreader, det verkar helt bisarrt). Mordgåtor i landsortsmiljö har aldrig riktigt varit min kopp te ändå.

XD

So You Think You Can Dance säsong 3! Nu! På Femman!

Funsounds?

Men hörrni. Titta på den här frågan: "Får jag doppa min fläskfilé i din marinad?"

Är det verkligen roligt? Haha-roligt? Finns det verkligen människor som sitter hemma och tycker att det är humor att ha en mobilsignal där en röst på highspeed sjunger det? Och då menar jag inte människor som tycker att det roliga gått varvet runt, från tråkigt till supertråkigt till så tråkigt att det nästan blir roligt till roligt. För det klarar sig fan inte varvet runt, "Får jag doppa min fläskfilé i din marinad" stannar liksom på supertråkigt utan några som helst utsikter att ta sig vidare därifrån. Jag blir så upprörd. Hatar när folk som inte är roliga tror att något tråkigt automatiskt blir roligt för att man gör en töntig eufemism eller metafor av det (se "som person/föremål/företeelse på speed/fultjack/valfri drogrelaterad referens").

Watch out for the one wearing the invisibility cloak.

Jag är en sån mobbare, men det är ju så kul när folk översätter fel och man liksom kan följa processen. Ni vet, man ser nästan hur personen bearbetar sitt inre lexikon och sedan beslutar sig för något som kan tänkas vara rätt och så blir det så fel. Fast man fattar hur personen tänkt för att komma till denna slutsats.

Typexempel: Tjejen i Femmans nya reseprogram är i Everglades och tittar på alligatorer. Hon passar på att fråga guiden om den där myten om alligatorer som softar nere i kloakerna och kanske biter folk i häcken när de sitter på toastolen. Men mitt i frågan så måste hon översätta "kloaksystem" och då slår det slint. Man ser hur hennes hjärna febrilt tänker.. "kloak...kloak...vad fan heter det...kloak..." och så processas frågan genom hennes lexikon och ut kommer: "So is it true about alligators living down in the..in the.. cloak system?". Guiden fattar vad hon menar och svarar. Jag får sitta hemma i soffan och fnissa åt hur alligatorerna bor nere i mantelsystemet (alligators are the new moths?). En så kallad win-win situation.

Förra året ringde, det ville ha sitt högaktuella skvaller tillbaka.

Älskar när människor som gör programbeskrivningar ska vara lite hemlighetsfulla och marknadsföra programmet genom att få mig som läser tablån att instinktivt känna att näe nu måste jag ju bara kolla på det här för att få reda på vad som menas.

Fint exempel ur 7:ans tablå:
"22:05 Listad: Ökända par
Olle Lindberg listar världens mest ökända kändispar. Vi får bland annat bekanta oss med den drogberoende rockkillen som dejtar en av världens vackraste fotomodeller."

Man känner verkligen att wow här har vi ett outforskat ämne och som om inte det vore nog så bara måste jag slå på 7an fem över tio för att få reda på vem den där drogberoende rockkillen och hans tjej är! Ny och fräsch kändisrapportering, må jag säga.

Hahaha!

Jag är visserligen trött och ligger i färgångor i sovrummet, men googlingen världens längsta knull fick mig att fnissa hysteriskt i flera omgångar. Började också tänka på hur man var helt insnöad på Guinness rekordbok när man var liten. Önskade alltid dom i julklapp och om man var hemma hos någon som hade den så kunde man bläddra hur länge som helst. Kommer idag bara ihåg den svartvita bilden på världens tjockaste tvillingar. De var asfeta och satt på varsin moppe och log glatt. En dog visst. Konstig grej att bli ihågkommen för.

Ps.

Jag har mens.

Forex, anyone?

Kan någon vara snäll och förklara för mig varför så många amerikaner besöker Stockholm utan att växla till svenska kronor och sedan blir chockade, ibland rent utav förbannade, när vi inte tar emot dollar som betalning?

Konversation på arbetsplatsen:

Arg Amerikansk Tant: "Excuse me, give me the key for the restroom!"
Jag (sitter i kassa): "Sorry, there is no key. You have to pay 5 kr to use the restroom."
Arg Amerikansk Tant: "Well, I don't have 5 kr so just give me the key."
Jag: "I cannot give you a key, since there is no key to give. You have to use a 5 kr coin."
Arg Amerikansk Tant: "Ok, here is a dollar, give me a coin."
Jag:"I'm sorry, I can only accept Swedish money from you."
Arg Amerikansk Tant: "WELL I DON'T HAVE ANY SWEDISH MONEY SO JUST GIVE ME 5 KR SO I CAN USE THE BATHROOM!"
Jag:"I am under no circumstances allowed to give people money from the register without receiving any money first. You have to give me money, Swedish money, for me to be able to give you change."


Alltså människor. Vi tar inte emot dollar eftersom det är amerikansk valuta och jag vet inte om du märkte det innan du slog ihop dina röda klackar kärringjävel BUT WE'RE NOT IN KANSAS ANYMORE! Du har åkt på semester till ett annat land där dina jävla dollar är värdelösa och jag fattar om din lilla russinblåsa håller på att spricka men när man är på sightseeing är chansen rätt överhängande att man någonstans längs vägen måste gå och kissa på offentlig toalett och då kan man väl för I HELVETE inte räkna med att de toaletterna tar emot utländsk valuta eller AmEx! Tänk på det innan du går av kryssningsfartyget nästa gång din vidriga gamla hagga.


Och jo. Visst har vi nyckel till toa i händelse av nödsituation, och visst hade jag en femma i plånkan som jag hade kunnat erbjuda men då får man fan visa lite hyfs. Så många människor är verkligen dåliga kunder. Pinsamt.

Spinderella ain't a fella (but a girl DJ)

Skillnaden mellan tjej-DJs och kill-DJs
När Shaun (kill-DJ) spelar och trixar lite med skivspelarna och råkar trycka på paus och det blir tyst så händer följande: folk vänder sig om, kollar mot båset, ser att en kille står där, pustar ut, tänker "okej, snubben fixar det" och fortsätter supa.

När jag (tjej-DJ) spelar och en propp går varpå hela anläggningen plus en rad med lampor dör så händer följande: folk vänder sig om, kollar mot båset, ser att en tjej står där, rusar fram, ropar "oj, råkade du trycka på OFF-knappen?". Då svarar jag "nej, strömmen har gått". Då får jag till svar "testa att trycka på ON-knappen", av välmenande killar. Då vill man svara "Mmm, kan du komma hit och trycka på ON-knappen med din KUK så ska vi nog se att allt börjar funka som det ska igen".


Bah mänskligheten alltså! Hur ska vi fortleva med alla dessa heterokarlar i vår omgivning? Jag bara undrar. Okej lite varm om bakhuvet nu. Måste sova. Ska upp och jobba klockan 08. Välstruken och välkammad. Fick shots av bartendern. Varför gav jag inte bara bort dom? När jag kommer hem från jobbet imorrn kommer jag typ ha intentionen att komma hem och kolla på The Riches, men istället somna kl. 19 framför Förfest hos Gabriel (visserligen säsongsavlsutat men you get my point) med dräggel i mungipan.

Nya Fröken Sverige del av pedofilnätverk?

"Till vardags studerar hon till läkare på Umeå universitet och tycker om barn" står det att läsa i Aftonbladets artikel om denna högst viktiga profil för Sveriges unga kvinnor. Menar Aftonbladet alltså att Lina till vardags ägnar sig dels åt läkarstudier dels till att sitta hemma och tycka om barn? Vad innebär det att "tycka om barn"? Hur ställer sig alla deltagare i den livliga pedofildiskussionen i den här frågan?

Jag vet inte om jag, som ung kvinna inkapabel att representera mig själv, vill bli representerad av någon vars fritidsintresse består av att tycka om barn. Det verkar lite sjukt på något sätt.

Simma lugnt.

Eh. Konversation hemma:

Jag: "Du, har du hört av din mamma på ett tag eller?"
Shaun: "Näe, det var ett tag sedan vi pratade."
Jag: "Mm, för typ hela södra Yorkshire är översvämmat och de evakuerar människor som bor i närheten av Sheffield."
Shaun: "Oj då, kanske är dags att ringa?"

Men mamma mår bra. Några kilometer från hennes hus har de visserligen börjat evakuera folk, och hon har packat alla sina viktiga ägodelar och lagt på en av extrasängarna i huset. Men annars är det tydligen bra (!). Ser framför mig hur hon sitter och äter toast framför tv:n iförd simring runt magen, typ.

XTRMNTR

Efter att igårkväll ha njutit av en sann fiskfrossa i goda vänners lag hos supertjusiga Karin, tätt sammanstjärtade på den fina glasverandan med utsikt över den lummiga trädgården, övergick mitt liv idag abrupt från gemytligt, fryntligt vitvinspimplande och allmänt River Cottage-porrigt till att bara vara ett INSEKTSHELVETE.

Bananflugorna har tagit över mitt kök. Ironiskt nog alltså efter min storstädning. De har inte bara tagit över, de har förvandlat det till ett Förökningsläger av mastodontmått. Tydligen är vår köksbänk ett jävla knullmecka för de äckliga små liven. De sitter i rad på sladden till vattenkokaren och bara .. sitter. Bidar sin tid. Ligger med varandra. Åh äckliga jävla flugor! När vi spolade vatten idag så flög typ en miljard flugor upp från nowhere och bah "SURPRIIIIISE". Så nu är det krig. Har bombarderat hela köket med min häxbrygd (vatten, diskmedel, saft, vinäger) och medans jag skriver det här förvandlas alltså mitt kök till ett bananflugeholocaust av sällan skådat slag.

Bring it on, bananafly BEE-YOTCHES!

This is a public service announcement.

Sias nya sorbetglass med smak av blodapelsin och ingefära är det bästa som hänt min frys sedan isbiten.

Dagen.

Idag blev jag så arg att jag powerstädade kök och badrum och följde upp med att måla en vägg.

Måste älska konstruktiv ilska.

Smother me in Riches.

Okej, jag anade visserligen hur det låg till, men jag har ju inte haft tid att bekräfta. I examinationstider, med extrajobb och två säsonger av Six Feet Under att ta mig igenom. Men nu, när jag har sommarlov ända till på måndag, så har jag äntligen kommit mig för att hämningslöst låta min åtrå till Eddie Izzard flöda fritt. Jag har börjat beta av säsong 1 av The Riches.

Holy moly! Han är så het! Trots amerikanskan! Till och med Minnie Driver är het, och hon är ju aldrig het! Och dottern är het! Och storyn är het! Jag har positionerat mig i ett enmanscongatåg och dansar genom tillvaron mummandes "feeling HOT HOT HOT". Nu har jag inte tid med det här. Måste hinna hela säsongen innan måndag då jag officiellt drar på mig den vita sidenblusen och blir ett med Stockholms turistparadis.

But of course.

17 Juni 01:40:16 www.google.se engelsk svt bajskorv

Nejnejnej.

Alltså Madonnas nya låt Hey You.

INTE OKEJ

Tänker inte länka till någon jävla video. Min första tanke när låten satte igång: "Har The Corrs kommit ut med nytt?". Sedan såg jag att det var Madonna. Åh fy fan. Flashande flaggor. Akustisk gitarr. Högländsk marschtakt. Textrader om hur du måste älska dig själv innan du älskar någon annan mixat med lyckliga scener från olika kontinenter. "Kolla vad coolt, först ett klipp med en motorbåt, sen ett klipp med en djonk". Afrikanska armar som bollar en jordglobsbadboll. Det är som om hon försökt skriva sin egen "We Are The World" och sedan låtit Angelina Jolie regissera videon.

The Japanese know how to do it!

Okej, den här typen av Dolda Kameran är ju faktiskt helt fantastisk:



Speciellt mannen de kastar i luften.

Candyman.

Blir så upprörd när jag hör Christina Aguileras Candyman. Den har potential att vara så jävla bra och så bara förstör hon allt med sitt powerwailande. Innan låten ens har satt igång så är hon där och bah "ÖÖÖÖHWÖÖÖÄÄÄÄHWÅÅÅÅÄÄÖÖÖÄÄH". Blir helt jävla galen. Kunde ju vara kul om hon någon endaste gång litade på att låten hon sjunger är såpass bra att man inte behöver piffa till biten med wail de luxe så fort det inte finns någon text att sjunga.

RajRaj.

Ramlade in i dolda kamera-programmet RajRaj som ikväll sändes på Tv4. Hatar 9 gånger av 10 alla typer av dolda kameran (10 minuter av Punk'd ger mig stroke), men RajRaj är lite som Three None Blondes som är ett program som jag av någon anledning älskar. I TNB härjar tre tjejer Londons gator med den ena karaktären konstigare än den andra, favoriten är den katastrofalt dåligt rappande bruden som rappar överallt - när hon handlar grönsaker på torget, när hon ska beställa på donken, you name it. Fast roligast av allt var förstås inslaget när en av tjejerna, hon med de saftiga kurvorna (mm, call me Ranelid), står och tvättar ett caféfönster innanför vilket ett par sitter och äter och avslutar det hela med att långsamt torka fönstret med bröna. Så jävla roligt, av någon anledning. Jo just det! Kom ihåg att jag skrattade så jag nästan grinade åt när två av tjejerna sitter och käkar lunch i en Food Court, de delar bord med ett annat par intet ont anande tjejer och diskuterar högljutt ett brev den ena tjejen fått av sin kille. Brevet är naturligtvis helt vansinnigt och inleds med den numer klassiska "Hello darling, how's your arsehole".

Okej men det här skulle ju handla om RajRaj. Det är lite likadant. Inte riktigt där, men kanske på väg. En av tjejerna skapar en sjukt lång kö bakom sig under ett bankomatuttag och det är faktiskt mer roligt än pinigt att se hur människorna i kön blir mer och mer aggro för varje gång hon på klingande skånska säger "najmen hoppsan, det gåur inte. Jag fåur försöuka igen". Tillslut får killen bakom henne nog och tycker att hon ska gå till en annan bankomat.

-"Men chilla Gunilla, som vi säger i Skaune", säger hon kolugnt.
-"Då kan du ju åka till skåne och ta ut pengar då!", är killens comeback.

Precis så känner man ju när folk tar ååååår på sig att göra grejer det tar en själv typ högst 10 sekunder att göra. Man blir helt på bristningsgränsen och så kommer världens lamaste replik ur ens mun. Fy fan. Det är förnedring på hög nivå. Och utgör av någon anledning kvällens "höhöhö" för min del. Men ändå innehåller programmet en del sånt som jag inte pallar, när det bara blir pinigt och jobbigt. Om jag ska palla måste det hålla sig inom någon sorts gräns, antingen att man triggar folk att liksom kliva utanför sina bekvämlighetszoner men utan att det är på deras bekostnad liksom, eller att man själv försätter sig i en situation som inte är direkt pinsam utan mer .. ja.. jag vet inte. När tjejerna diskuterar How's your arsehole-brevet är det ju inte pinsamt, för tjejerna som de delar bordet med blir inte illa berörda. Personerna som får se sitt caféfönster bli torkat av fönsterputsarens bröst blir ju helt chockade och håller sen på att skratta ihjäl. Alltså, man använder sig själv som komisk rekvisita på något sätt, utan att behöva göra något uppenbart konstigt som göra folk illa till mods. Då pallar jag att kolla. Okej, hejdå.

Lady Madonna.

Som alla andra uppvuxna under det glada 80-talet så hyser jag en väl rotad tillgivenhet för Madonna. Men jag klarar inte av att se intervjuer med henne nu för tiden på grund av hennes helt bisarra sätt att prata. Hon låter precis som Beyonce när hon pratar phony-RP i Making the Video för Listen. Skillnaden är att Beyonce skämtade och att Madonna bor på ett gods på engelska landsbygden/townhouse i London och liksom vill få oss att tro att dialekten bara kommit till henne tillsammans med tweedkjolarna och morgondaggen. Nu är hon på Oprah och då är det .. ja, min hud krullar sig åtminstone inte. Det gjorde den när hon var hos Parkinson, jag stog inte ut, var tvungen att bita hårt i skämskudden och tillslut byta kanal.

Tema: Tranny!

Det är tydligt att trean försöker kompensera mig för uteblivandet av The Next Pussycat Doll i onsdags. Igår Tootsie, och nu Victor/Victoria! Jag firar att jag blev klar med den katastrofala slutuppgiften nyss genom att käka banan och melon (så Freudianskt!) och kolla på den senare. Toddy är så fantastisk! Bäst i hela filmen faktiskt.

Going down in a blaze of glory!

Note to self: Fixa Young Guns I och II på dvd asap.

Insåg nyss, tack vare Vh1, att jag fortfarande kan hela texten till Jon Bon Jovis mest klockrena bidrag till musikhistorien, Blaze of Glory.

Dessvärre vet nu även mina grannar det eftersom jag tagit mina skolpapper ut till ballens softa skugga. Satt där vid mitt illgröna bord och skrev med Vh1s program The Sound of Movies i bakgrunden när jag hörde den bekanta gitarrsliden och jag på given signal börjar sjunga med för full hals. Tror att grannarna speciellt uppskattade mitt högljudda "I'm the devil's son call me youuuuuuuuung guuuuuuuuuun". Skäms lite nu. Men ändå. Hur jävla bra var inte Young Guns liksom? Var så himla förtjust i ... ja, Keifer Sutherland såklart. Helt heartbreaking den där kärlekshistorian han har med den söta kinesen som typ är ägd av nån äcklig gubbe. Och så när dom ska skjuta sig ut ur huset! Emilio Estevez bara dyker upp ur kofferten och PANG PANG PANG. Mycket slow-mo och damm. Härliga tider. Någon som märker hur jag utvecklar det här i evighet för att slippa gå tillbaka till min egentliga uppgift?

And the beat goes on.

Innan jag fortsätter min ångestladdade helg av kontextanalysförfattande så vill jag dela med mig av lite Google. För det lyckades få mig på någorlunda gott humör trots att jag nu är cirka 4 timmar ifrån panik-knappen.

1. champagne slampan
That would be me..

2. världens längsta skägg
Ge mig några timmar kontextanalys till så.

3. några little tjocka kvinnor med stora tuttar
Sorry, can only provide one!

Okej hej då nu ska jag skriva i jättemånga timmar och jag vet inte vad jag skriver om och helvetes bajskorv hej då!

And on she goes..

Och nu, Tootsie på Trean! Gud jag skriver VFU-rapporter så tangentbordet glöder. Är sjukt uttråkad och trött, känns så lockande att lägga sig i sängen och njuta av Dustin Hoffman i röd damperuk. Men nej. Måste. Skriva. Mer.

Ocensurerat.

Åh. Här satt jag och var olycklig över att solen skiner och att jag är ett värdelöst mähä som inte skrivit mina uppgifter i tid och alltså måste ägna fredagkvällen åt att skriva mumsiga läsloggar och pirriga kontextanalyser istället för att typ rumla runt på en gräsmatta uppkopplad till en IV-dropp fylld med Stolichnaya.

Och precis när tröstmaten är klar så börjar Tv400 visa fyra avsnitt på rad av Världens Snaskigaste Tv-Program Alla Kategorier In The World Ever: Ocensurerat. Jag hjulade hela vägen ut till köket och tillbaka och kan nu trösta mig med fyra timmars frossande i ful(l)a engelska killar i fotbollströja och Beppehatt som äckelraggar på lika ful(l)a engelska tjejer i silvrig ögonskugga och för små adidastoppar.

Alltså om man bara hade lite chirre och dirre så skulle kvällen vara top notch.

Jul i Juni.

MTV visar lämpligt nog ett julavsnitt av South Park när vi befinner oss såhär i permafrostens månad. Men vad gör den dåliga tajmingen när det är det fantastiska julsångsavsnittet Mr Hankys Christmas Special, där Mr Hanky the Christmas Poo (världens bästa översättning är när han får heta Mr Hanky - julskitkorven) presenterar julsånger sjungna av South Park-borna. Höjdpunkter är bland andra Mr. Garrisons rasistiska julsång Merry Fucking Christmas, Jesus och tomtens jazziga duettmedley som bara innehåller sånger om dom själva (tills tomten drar igång Duran Durans Rio), samt en av mina absoluta bästa South Park-sånger ever: Familjen Brofslofskis version av The Chanukka Song.



Är det inte fint med stämmorna? Med Mrs Brofslofskis operabalett? Med Mr Brofslofskis plötsliga kärleksförklaring till Courtney Cox? Väl spenderade 3 minutrar.

Information Ni ej kan klara er utan.

I London läste jag en intervju med Keira Knightley där hon fick den djuplodande journalistiska frågan "Vem är snyggast, Orlando Bloom eller Johnny Depp?". Keira svarade att det absolut var Johnny. Ett helt ointressant faktum, tills man får reda på att Keiras nuvarande pojkvän är tjommen som spelade Mr Wickham i "hennes" version av Stolthet och Fördom.

"Hur ser han ut", undrar ni kanske då.

"Såhär", svarar jag då:



Och nu dags för en Joe Labero. Looki, looki:




Alltså. Bild 1: Keiras pojkvän. Bild 2: Orlando Bloom. I'm just saying...

Och det, mina barn, skulle kunna ligga till grund för många extremt löst grundade skvallerklipp.

Frukosthjälte.

Inget laddar mig inför en dag av astråkigt och panikartat skolarbete som att äta frukost framför Mac Gyver. Ingenting är omöjligt!

Jag tyckte för övrigt att han var så jävla snygg när jag var liten. Bör föräras en plats under labeln Tv-kärlekar.

EDIT: Trodde hur länge som helst att Mac Gyver var hans efternamn och att han var en sån person som man bara tilltalar med efternamnet. Hallå Mc Donalds-skadad.

Hmpf.

Känner mig genuint upprörd över att 3an ikväll skippar både Project Runway och The Next Pussycat Doll till förmån för något så svennigt heterobröligt som ett jävla EM-kval. Please, jag behöver lite nålochtråd-drama och strippwannabes. Inga jävla Chippen och Henke och Larsa och allt vad fan de där särfriserade jepparna nu kan tänkas heta.

Får trösta mig med The Girls Next Door på femman istället. Men med min tur är det väl en repris.

Jo just det.

Jag är ju lite efter med att kommentera saker på grund av (tack vare?) min lilla semester. I vanliga fall skulle jag släppt det och väntat på nästa sjuka medierapportering, men den här gången går det bara inte.

Angående den polska debatten om Tinky-Winkys eventuella homosexualitet så är det såklart trist om man ser det som ett symptom på polska regeringens (och samhällets?) syn på homosexualitet. Men det bisarra är ju att de är så jävla efter! Det var ju flera år sedan som någon amerikansk dåre var Tinky-Winky på spåren och folk bah "Har du hört att den lila Teletubbien är gay?", och då hade Teletubbies varit ett populärt program länge och inga föräldrar "stormade" över att Tinky-Winky var den som blev mest förtjust i den rosa ballerinakjolen som Tubbiesarna hittar i ett avsnitt. Och skälet till att inga föräldrar ringde ner medierna var för att de fattade något som dessa, ofta högerkristna, dårar inte verkar ha fattat: att Teletubbies är ett program om gulliga små aliens som kramas och att allt är hittepå.

Alltså för det första: Hör ni själva hur det låter att diskutera den eventuella sexuella läggningen hos en fiktiv figur i ett barnprogram som går ut på att ett gäng små figurer studsar omkring i ett landskap och kramas och visar filmer på sina magar? Men hör ni inte? Det är som att titta på Björnes magasin och diskutera huruvida Snigel och Hugo har ett inter-racial relationship typ. Alltså figurerna finns inte på riktigt, och därmed finns inga handlingar utanför det vi som tittare ser. Det är alltså ingen idé att diskutera vad som eventuellt pågår när tittarna inte ser på. Vi kommer inte hitta Tinky-Winky svingandes bira och/eller snorre nere i Soho eftersom att 1) Tinky-Winky inte har ett liv utanför de 20 minutrarna vi ser de olycksaliga dagar då vi tittar på Teletubbies, och 2) Teletubbiesarna bor inte ens på den här planeten (argumentet för folk som är intellektuellt slappa).

Såvida vi inte faktiskt får se Tinky-Winky och Dipsy (den andra teletubbien av "manligt kön") gå deep down and drrrty i programmet så finns det ingen homosexualitet att ens börja diskutera.

För det andra. Om vi ändå ska ta diskussionen dithän så finns följande fakta att ta hänsyn till (och dessa faktorer uppmärksammades och diskuterades av mig och mina vänner för nästan tio år sedan när en av oss kom hem från London och visade detta högst märkliga tv-program för resten av oss)..

Ärade jury, dessa är bevisen för att den fiktiva utomjordingen Tinky-Winky är homosexuell:
1. Han är lila
2. Han har en triangel på huvudet
3. Hans personliga gadget är en röd handväska

Om vi först utgår ifrån att Tinky-Winky faktiskt är av hankön måste vi även göra följande antaganden om hans hemland, som vi vet består av ett rymdskepp, en grön äng och en sol med ett bebisansikte i:

1. Trianglar och färgen lila är även på denna planet en symbol för homosexualitet. Tänk det finns nog en gaymaffia ändå, om det här har spritt sig ända ut i rymden!
2. Även på denna planet vet varje heterosexuell alien med en tv på magen att endast kvinnor och fjollor bär handväska. Särskilt tjejigt röda.

Alltså Giv Mig Styrka. Jag orkar inte mer, hör ni hur stört det här är? Nu lade ju polska regeringen ner tanken på att censurera programmet, men det måste ju ha föregåtts av en diskussion liknandes denna? Jag förstår att faktumet att en av teletubbiesarna är lila och har en triangel på huvudet kan få folk att undra, men programmet är alltså skapat för barn i typ 2-årsåldern och chansen att dessa barn skulle uppfatta dessa subtila hintar till gayrörelsen och helt plötsligt byta tankebanor från "gooh gahh mat bajs leka krama" till "gooh gahh måste flytta till San Francisco och ha samkönat sexuellt umgänge" känns ju rätt liten. Jag antar nämligen att det är just detta alla Tinky-Winky-antagonister är rädda för, att Tinky-Winky ska normalisera något som de jobbar häcken av sig för att motarbeta. Och även om jag verkligen inte förstår folk som aktivt arbetar för att inskränka människors rättigheter till att leva sina liv i frid och fröjd oavsett sexuell läggning, så förstår jag verkligen inte att folk tror att det riktiga hotet mot heterosexualitetens överhöghet kommer från ett gäng små bubbelformade, färgglada aliens som säger "UH-OH" och kramas och har en dammsugare som heter Noo-Noo.

Det bevisar liksom bara vilka kulturellt retarderade jävla ollon som ingår i hela anti-gayrörelsen. Inte ens Vit Makt-grupper, som vanligtvis leder ligan för just kulturellt retarderade jävla ollon, har reagerat på att Dipsy är mörkhyad (kanske tror de att han varit på solsemester) och bah "Nooooo, vita Teletubbies kramas och bor ihop med en negertubbie!", antagligen för att till och med dom har insett vilken lönlös och sanslös idiotdiskussion det hela utmynnar i. Och det säger en hel del.

Pank.

Nya utmaningen: att leva i cirka 3 veckor på ungefär 1000 kronor. Vaddå, det är ju typ 333 kronor i veckan. Sen var det ju det där med SL-kort. Hmm. Från och med den 13:e träffas jag endast inom gångavstånd.

Jag har varit i London! Det var asvarmt och jag har ungefär världens största blåsa där trampdynan övergår i tåfäste på vänster fot. Ser ut som Quasiomodo när jag går. Shaun har föreslagit att vi ska skaffa en liten skateboard med långt handtag som han kan dra runt mig på. Känns väldigt lockande med tanke på SL-kortsdilemmat. Är i fixartagen och avverkar krissituationer i rasande tempo. Tur att det är varmt så att man inte är så hungrig (ref. "333 kr i veckan").

Icke-nyheten förföljer mig.

Alltså det evinnerliga tjatet om den här jävla "vattenattacken" på Fredrik Reinfeldt. Det driver mig till vansinne. Imorse på frukost-tv hade SVT sin tittarombudsman där som fick redogöra för tittarnas reaktioner på detta, tydligen skandalösa, beteende från SVT:s sida. Inte nog med att den där stackars reporter-tjejen hotas med polisanmälning och att inslaget alltså inte kommer att sändas - folk har liksom skrivit in till SVT och på allvar skällt ut kanalen för att de är så oansvariga och sänker sig till 3:an, 4:an och 5:ans nivå. Tydligen är det årets skandal att attackera Fredrik Reinfeldt på detta sätt när han "besöker en avslappnad tillställning med sin familj".

Men SERIÖST. "Avslappnad tillställning"?? Det var ju inte direkt som om han tog med ungarna på tisdagsvisningen på Rigoletto. Han gick på kändispremiären av sommarens största blockbuster! Finns det en tillställning som kan vara mindre avslappnad? Om vi nu lider av något sorts nationellt trauma i kölvattnet av Palme och Anna Lindh kanske det vore på sin plats att Säpo bah "hmm, statsministern vill gå på Pirates of the Caribbean-premiär och käka snittar med Pernilla Wahlgren och Sanna Bråding. Där kommer det vara asmycket folk som fotar och asmycket folk som kollar på när alla blir fotade. Kanske läge att hålla lite koll". Eller? Är det bara jag som inte tycker att statsministern nödvändigtvis måste gå på kändispremiärer?

Om det blir nationell kris för att en kändisreporter lyckas sprutta lite vatten på statsministern under en premiär så kanske inte statsministern ska gå på några premiärer? Det är uppenbarligen inte säkert nog. Och om han då tvunget måste gå så kanske han ska ledas in bakvägen eller köras runt i en såndär ostkupa som påven har? Vad vet jag. Det känns bara bisarrt att kräva att han ska kunna gå på tillställningar och undslippa de saker som så att säga kommer med territoriet (jobbiga reportrar med eller utan vattenpistol, fotografer, folk som bara glor) och som alla andra inbjudna vet om och förväntas stå ut med. If you can't stand the heat, get out of the kitchen. För i helvete.

Driving miss Starlet.

Nu när Lindsay Lohan kraschat sin bil igen (denna gång på lyset, men hon har väl typ kört på folk för att hon sörplat kaffe och pratat i mobilen samtidigt som hon kör också, om jag inte minns fel) diskuterar alla om kokainet som hittades i bilen var Lindsays (ya think?) samt om hon skola vandra samma väg som Paris och faktiskt få avtjäna något sorts straff.

Jag undrar mest varför människor som är sjukt täta inte anställer en nykter person som kan köra dom runt LA. De har ju råd? Är det typ ute att ha chaufför eller? Om jag var asrik skulle jag lätt ha en uniformsklädd chaffis som kunde köra mig mellan ICA och Lärarhögskolan.

Google dårå.

Men hörrni. Vad ÄR det för googlingar ni utför? Allvarligt! Och nu menar jag på riktigt. Vilka är ni egentligen? Hur ser era liv ut? Hur ser era hjärnor ut?

1. jag knullade en kvinna i tunnelbanan
2. vilken stil använde sig john steinbeck av i möss och människor?
3. knulla med gurka
4. sex med eltandborste
5. friskis och svettis torrent

Ett gäng perverterade, friskis & svettis-besatta skolfuskare?

Jag, en gubbe.

Dör inombords åt min egen töntighet. Människor måste sluta stava "skate"som SK8, för jag läser alltid "skotta". Gubbvarning på det eller?

Pussycat Dicks.

Alltså det är ett hårt liv att jobba inom barnomsorgen. Har idag druckit cirka 200 koppar kaffe samt dragit på mig något som verkar vara solsting. Är övertygad om att jag imorgon kommer att vakna upp och vara signalröd i fejan. Vill även tillägga att jag alltså måste gå upp kl. 05.30 för att hinna till jobbet i tid. HALLÅ ELLER?

Är dessutom smått besatt av Pussycat Dolls-programmet. Inget på tv har haft så hög tranny-factor sedan trean visade The Birdcage för några månader sedan. Skaparen av Trannycat Dolls ser så vansinnig ut, hon är som en hårt plastikopererad 102-åring i en 22-årings kläder. Inte konstigt att kärringen alltid bär hatt, det skulle jag också göra med det ansiktet. Annat fascinerande är att det faktiskt finns folk i denna världen som tycker att P-cat D's är ett gäng heta kvinns som representerar female empowerment. Av tjejerna som tävlar är rödhåriga punkaren Sisely naturligtvis min faborit (alla småtuttingar säger faBorit). Alltså jag har en favorit! Jag måste ha solsting.

Jämnt skägg sprider sig i Tjottahejti.

Apropå DNs användning av uttrycket "jämnt skägg" i sin politiska rapportering så är det nu tydligen "tjottahejti" ett vedertaget uttryck att svänga sig med i media.

På tvguiden.com beskrivs handlingen i en film med följande ord:
När den före detta nakendansösen Rachel Phelps äkta make, tillika ägare av basebollklubben Cleveland Indians, går ur tiden vet hon först inte vad hon ska göra med sin till synes värdelösa arvslott. Hon har inte ett dugg lust att basa över ett idrottslag som har sin hemmaarena långt uppe i tjottaheiti!

Otroligt roligt och jag kan bara applådera, även om vår stavning av orten i fråga diffar lite. Men det är smällar man får ta!

Attention Party People:

Någon har under lördagens Singstar-rus lämnat en tom Systemetpåse i min kyl. Denna tomma påse visade sig innehålla en ask Bafucin. Om du var här igår och saknar en ask Bafucin så hör av dig, återfås mot beskrivning.

Jämn kroppsbehåring i DN.

Jag tycker att det är roligt att man i en artikel angående svensk politik använder sig av uttrycket "jämnt skägg" i dagens DN. And I quote:

"Och i Stockholmsregionen, där de borgerliga hade en stor majoritet på cirka 65-35 efter valet, är det nu nästan jämnt skägg mellan blocken."

Livar upp min dystra tillvaro på universitet dit jag är förpassad att skriva inlämningsuppgifter.

Som sagt.

I Nelly Furtados nervskavande låt "All good things (Come to an end) så sjunger hon några falsettrader som alla slutar på o-ljud. Efter slarvigt googlande kan jag meddela att hon sjunger:

"Dogs were whistling a new tune
Barking at the new moon
Hoping it would come soon"

Och varje gång jag hör den delen vill jag sjunga

"I was sitting in my mu-mu
watching clips on YouTube
chum-a chum-a choo choo"

Vad är det för fel på mig? Jag har ju ingen mu-mu! Däremot kollar jag ofta klipp på You Tube samtidigt som jag mumlar "chum-a chum-a choo choo". Vill tillägga att nervskavande i detta sammanhang inte är något bra. Det är sådär på gränsen till irriterande, inte så irriterande att man byter kanal utan istället sitter man och är irriterad på att man inte bytte kanal när låten, som efter 25 sekunder blir jätteirriterande, började (nu är den ju ändå snart slut).

Annan låt jag tvångsmässigt sjunger med i och med medvetet fel text:

1. Ledmotivet till CSI. Vet att det är "Who are you" och att texten alltså går "whoooooo are you, woh-oh, oh oh". Istället vill jag inflika Baba O' Riley (alltså en annan låt av The Who) och sjunga "oooooooo' riley, woh-oh, oh oh".

But why?

Kan någon förklara för mig varför jag sitter uppe och kollar V.I.P - en genomusel Remington Steele-kopia med Pamela Anderson som Pierce Brosnan och ett gäng fult mejkade nobodys som hjärnorna bakom verksamheten?

Varför?

Orkar fan inte resa mej upp efter fjärror. Behöver någon sorts toolbelt att ständigt bära med mej den i.

Fetto 4 life.

Okej. Panikade i torsdags när jag försökte mig på konststycket att producera fem veckors (supposedly) kontinuterlig textproduktion på tio timmar. Men. Jag är stålkvinnan, om det var någon som tvekade, och fixade biffen.

Nu sitter jag hemma efter en dags föreläsningar och har mensvärk. Äter två dagar gamla chipssmulor som smakar apa och slözappar när Bel Hamim dyker upp i rutan. Hon är supersnygg och säger superbra saker. Känner plötsligt ett trängande behov av att gå till Friskis & Schvettis.

Nu trycker jag.

Begåvningsreserven spekulerar.

Följande läsarkommentar återfinnes under notis i Expressen om att Martin Rolinski, sångare i BWO, har förlovat sig med sin tjej:

Det är väl bara att gratulera då.I och för sig trodde jag att han var bög.Både Alexander Bard och Jean Pierre Barda är ju lagda ått det hållet.Detär i och för sig vars och ens ensak.Men jag blev snopen när det stod hans flickvän.
Så var det med det.

Bah, eh, finn fem fel?

Kontinuitet?

Jag var aldrig ett stort fan av Vänner och är inte heller ett jättefan av Joey. Dock händer det att jag slökollar på båda programmen lite då och då och det slog mig idag hur jobbigt det är när spin-offserier inte är konsekventa. Alltså om man gör en spin-off, alltså låter en karaktär fortsätta leva utanför originalprogrammet i ett parallellt tv-universum, så måste man fan vara konsekvent. Det var helt okej när Kelly i Beverly Hills fick ihop det med snickaren Jake och sedan letade upp honom på Melrose Place i det som blev spin-offen. När Kelly dök upp i Melrose Place var hon fortfarande Kelly och Jake hade fortfarande snickart ihop bröllopsdekor till hennes morsa (eller hur det nu var). Så långt allt bra.

Men när Adam Goldberg dyker upp i Joey som Ginas snubbe Jimmy så är det inte okej. Han spelade ju psykot Eddie, som flyttade in hos Chandler (nu är vi tillbaka i Vänner-världen) när Joey flyttade ut tillfälligt. Joey och Chandler fick ju finta som sjutton för att han skulle flytta ut, så att Joey kunde flytta tillbaka in igen när han inte hade råd att bo själv. Hallå eller. Det var en så pass stor/klassisk storyline att till och med jag kommer ihåg den! Man kan ju inte ta med en skådis från originalserien och casta honom som en ny karaktär i spin-offen! Och jag reagerar på det här, hur reagerar de som slaviskt följde och kan citera varenda avsnitt av Vänner? Är de inte upprörda? Lite kontinuitet please. Ska det vara så mycket begärt?

Dags att skaffa nanny?

Kommer hem från min utflykt, går sakta uppför trappan med mina två kassar då jag noterar att grannens dörr står öppen. Helt plötsligt hoppar det 6-åriga grannbarnet fram med en stor gul napp i munnen vrålandes "GAH GAH GAH GAH". Som den sanna pedagog jag är ignorerar jag hennes märkliga beteende och girar mot min egen dörr som ligger mitt emot. Under denna sekund hinner det konstiga barnet med någon slags celldelning, för helt plötsligt står det en linblond liten kille bredvid henne, också han med en stor gul napp i munnen. Deras gemensamma "GAH GAH GAH GAH GAH GAH GAH GAH" blir bara högre ju längre jag ignorerar dom, och jag känner mig ytterst tacksam för att volymen i min iPod är högre än Socialstyrelsen antagligen rekommenderar. Av någon anledning tar det ganska lång tid för mig att hitta mina nycklar och jag undrar vid det här laget varför ingen vuxen människa i grannens lägenhet reagerar på att det står två barn och maniskt skriker "GAH GAH GAH" i trapphuset, med ytterdörren öppen till på köpet. När jag äntligen låst upp ytterdörren vänder jag mig snabbt om och lipar. Reaktionen? De små robotbarnen fortsätter sitt "GAH GAH GAH"-ande med oberörda miner. Så vitt jag vet står de där än.

Harry & the Potters.

Blev genuint deppig när jag läste att Harry and the Potters Englandsturné kommer att genomföras typ två veckor innan jag och Shaun åker dit för att fira min födelsedag. Kuken! Hade varit helt fantastiskt att få stå på en all ages-show med näven i luften sjungandes weeee've got to saaaaave ginny weasly from the basilisk, we've got to save the school from this unseen HORROR. Fast min favoritlåt är The Human Hosepipe som handlar om Harrys och Chos misslyckade date.


Well maybe I shouldn't have mentioned Hermione
and maybe you shouldn't have brought up Cedric Diggory
because I'd rather not talk about your dead ex-boyfriends over coffee
and why'd you have to bring up Roger Davies
when he's sitting right there with his tea?
'Cause if you wanted to go out with Roger Davies
how come you're here with me?

Cho Chang what have I done?
I don't care where you and Cedric were snogging
Cho Chang what have I done?
I just want to replay this Valentine's day



Man kan lyssna på låtarna på Harry and The Potters MySpace såklart. Där bör ni också lyssna på Wizard Chess, som innehåller den fantastiska raden: I got a mysterious gift from my dead dad, it was an invisibility cloak, how rad.

Nu ska jag åka till Systemet och handla rosévin som min Systemet-mamma har rekommenderat.

Burp.

Det var längesedan jag åt så mycket godis att jag fick faktisk magknip. Kan inte minnas när det sist hände, faktiskt. Men nu sitter jag här, magen som en jävla spärrballong. Det enda som hindrar mig från att spy är tanken på iskallt citronvatten och krispiga salladsblad. Kära dagbok, har jag kanske smittats av min handledares magsjuka? Det har jag verkligen inte tid med. Jag hoppas på godiskräk. Eller jag har ju inte kräkts än, men för var gång jag skriver ordet känns det som om det närmar sig. Åh fy fan. Aldrig mer godis.

Ehrm.

Pinsamhetsfaktorn är skyhög när jag gång på gång kommer på mig själv med att höja volymen på tv:n och digga med som fan när VH1 spelar "You win again" med Bee Gees. Every single time. Extremt antiklimax när de väljer att följa upp den med sömnpiller som Norah Jones (ja hon är jätteduktig, men så sjuuuukt tråkig, tacka vet jag falsettsång och kritvita tandrader på män i motvind).

Karaoke.

Det har varit mycket snack om karaoke den senaste tiden i mitt liv. Det är visserligen alltid rätt mycket snack om karaoke i mitt liv av någon anledning, men många av mina kompisar besökte nyligen Sakura där ytterligare en kompis hyrt ett privat rum för att fira födelsedagen. Jag kunde tyvärr inte närvara eftersom jag då befann mig hos morbror + familj, som kvällen till ära erbjöd just karaoke. Morbrors fru älskar karaoke och de har köpt hem jag vet inte hur många piratskivor när de varit på Filippinerna. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om den kvällen men avstår då min tanke med det här inlägget var något annat. Jag har nämligen funderat på det ultimata karaoke-setet, alltså de låtar man verkligen vill gå lös på efter lite spånken. Låtarna ska självklart vara osjungna av mig, jag får alltså inte välja låtar som jag redan briljerat med. Jag tror att mitt superset skulle bestå av tre låtar med ett extranummer att riva loss efter de stående ovationerna (ehm).

Mitt ultimata karaoke-set:

1. Perhaps, perhaps, perhaps - Doris Day
2. Baby got back - Sir Mix a Lot
3. Young hearts run free - Candi Staton
Extranummer:
Mambo Italiano - Rosemary Clooney

Värt att notera: Har en gång haft chansen att avverka Baby Got Back. Den återfanns, otippat nog, på Viking Lines karaoke. Och jag avstog! Alltså jag skäms när jag tänker på det. Det hade varit så rätt att göra den där och då, klockan 14.00 i ölbaren bland fulla män i läderväst mitt ute på Östersjön.

En parentes.

Det är helt sjukt vad roligt det är att släppa lös högstadiekids med penna och papper för att skriva egna noveller. Speciellt om man innan själva skrivandet eldat upp dom med en novell som innehåller barnamord och förförelse.

Snyft!

Dagens attacksnyft: Dustin Hoffman börjar gråta i Actors Studio när han blir intervjuad om sin pappa. Mina kanaler kopplas på som tittade jag på Extreme Home Makeover. Åh Dustin Hoffman, jag ville gifta mig med honom när jag var liten, typ sju, och den enda videofilmen vi hade hemma som jag gillade var Tootsie. Jag brukade kolla på den på morgnarna, innan pappa och M vaknade. Det var något med hans röst, ingen låter som Dustin Hoffman.

I never really cared until I met you...

Finns det något bättre att skruva ihop balkongmöbler till tonerna av Hearts Alone? Knappast. Man kan nämligen: a) sjunga flerstämmigt i skruvmejslarna (live version), b) krypa i motvind (balledörren står öppen) över kartongerna medans plasten yr omkring en samtidigt som man sjunger flerstämmigt (music video version).



Vilka kvinnor!

Nämen hoppsan.

Dagens insikt: Hugh Laurie (Doktor House) är kungen i vit peruk i Annie Lennox fina 1700-talsvideo till Walking on broken glass. Var det det han gjorde mellan Black Adder och House, frågar jag mig då? Men sedan går jag ut på ballen och kollar HM-katalogen istället.

Hjelp.

Imorgon ska jag börja undervisa en klass nio om novellen som skönlitterär form. Sedan ska vi stafettläsa Guy de Maupassant. Sen ska de skriva egna noveller. Havet är djupt, som krabban Sebastian sjöng.

Argh!

Känner lite att den oheliga alliansen mellan Avril Lavigne och sångaren i Sum 41 är förkroppsligandet av allt jag hatar i amerikansk musikkultur. Den där känslan av att ta ett begrepp typ punk och göra en maskerad av det hela och sedan tycka att man är så jävla true. Avril skulle vara en söt skejtpunktjej, så hon fick ha på sig vidriga byxor i bermudashortslängd, en slips och kammade den råttfärgade mittbenan så att ansiktet knappt syntes. Det skulle liksom räcka, ja det i kombination med att hon sjöng om att hon blev i ihop med en skejtsnubbe efter att han blivit dumpad av en töntig balettbrud. Men liksom, vilka coola skejtpunktjejer har råttfärgat hår? Vilka coola skejtpunktjejer äldre än 12 tycker att "Sk8terboi" är en acceptabel stavning? Och eftersom hon visste att någon någonstans skulle genomskåda henne så anammar hon en otrevllig attityd för att ytterligare försöka dölja det faktum att hon är helt väck. Allt enligt övertygelsen om att det är jävligt punk att vara otrevlig.

Och så Sum 41. Ett gäng pojkar som tror att det blir punk för att man gör spikes av pojkfrisyren och sedan grimaserar som om det inte fanns någon morgondag när man sjunger.

Allt bara eskalerade när Avril började dyka upp i värsta galaklänningarna och brun ögonskugga och Hollywoodlockar på alla tillställningar. Hon hängde med Karl Lagerfeld och andra vidriga gamla modegubbar och ba "sweet, nu slipper jag se ut som en idiot längre". Ja tills hon släppte sin nya skiva, och den första singeln, surprise surprise, handlar om hur en kille dumpar sin töntiga normistjej för att bli ihop med coola punk-Avril. Och då måste Avril helt plötsligt klä ut sig igen, i nätstrumpor, nitar och dom där jävla vidriga bermudasbrallorna. För att alla ska glömma att hon för några månader sedan paraderade runt som en jävla nickedocka till Italiens modehus så bitchar hon så ofta hon kan om Brittan och alla andra jämnåriga tjejer som inte är lika coola och punkiga som Avril, hon är minsann sig själv och skulle aldrig strutta runt och bara va typ snygg. Hon försöker desperat att få omvärlden att gå på att hon inte är en produkt, och det är ju en fet jävla lögn om någon.

Och så är dom liksom gifta! Avril och sångaren med fetus-face i Sum 41. Det är så jävla hemskt. Dom kommer få hemska små barn som dom iklär små bodys som det står "Sex Pistols" på och sen kommer dom stå därhemma i sina normiskläder och rufsiga normisfrisyrer i naturlig hårfärg och ba "yes, we made it, vi är så jävla punk".

Natt-chatt

(Bakgrundsinfo: Liza har i Danmark köpt en BagInBox med vodka av märket Jeltzin. BiB:en har sedan inköpet dykt upp i varje telefonsamtal oss emellan, samt diskuterades ingående under dagens fika.)


iChat, Tisdag, 00:43
Liza: yeltsin är död!!!
Johanna: jag vet!
Johanna: tänkte på din BiB när jag läste det
Johanna: *politiskt engagerad*

Hot stuff.

Okej, tar lite tillbaka det jag skrev i förra inlägget då Canal + just nu förser mig med en långfilm som trots att den inte är vidare bra iallafall innehåller två asheta skådisar: Rachel McAdams och Cillian Murphy. Men lämna det till betalkanalerna alltså.

Förfest hos Satan.

Varför är tv så kasst på måndagar? För att inte tala om lördagar! Jag kommer ihåg en tid då kanalerna antsrängde sig för att sända iallafall något som inte sög gigantiska elefantballar under helgen. Nu är man utelämnad till ytterligare en visning av någon asdålig film eller ännu sämre underhållningsprogram. Men det värsta jag har hört talas om på länge är ju det här "Förfest hos Gabriel" eller vad sjutton det heter. Liksom religiösa Gabriel från Blond som har en studio med någon gäst och sin vidrigt käcka gospelkör One Voice. Alltså jag kan inte tänka mig något värre än intervjuer med hemska människor som Sonja Aldén varvat med gospelversioner av "Pärleporten" och "Fångad av en stormvind". Seriöst! Betalar jag tv-licens för det här? (okej har inte betalat den på ett tag men det är ju inte som om man rusar till banken för att betala den när sån här skit sänds)

Lill-Babs tar en Stor-Sup?

Bara jag som tycker att Lill-Babs verkar snorfull i reklamen för Fastighetsbyrån?

We can dig our graves tonight.

Vi kom tillslut iväg på Jon Auer-spelningen på Stacken. Helt vansinnig liten spelning med kanske 70 pers i lokalen och Jon som går av scenen mellan låtarna för att hämta en öl i baren, plockar upp en trummis från publiken som får trumma några låtar på det tomma gitarrfodralet och svävar ut i långa monologer om låtarna och hur han spöat Sondre Lerche (även om det inte framgår så var det på skoj och ett återkommande skämt som jag fann oroväckande roande).

Jag och Shaun stog och tryckte i ett mörkt hörn eftersom Shaun fruktade att Jon skulle känna igen honom i den lilla lokalen. För en del år sedan, någon gång runt millennieskiftet, träffade Shaun en amerikansk dam på legendariska och numer insomnade indieklubben Trash i London. Hon kom från Seattle och undrade om inte Shaun ville hänga med henne dit, nu var jag ju inte närvarande (låg antagligen och spydde på den leråker i Danmark som är Roskildefestivalen) men jag antar att han svarade typ "kör i vind" fast på engelska.

"Drive in wind", sa han alltså och så fann han sig helt plötsligt boende i Seattle tillsammas med Lara och hennes kompis Tamar. Han beskrev dem igår som gothvarianten av Patsy och Eddie, ständigt fulla och/eller höga. Några månader av sanslös berusning infann sig och toppades av det bisarra i att Lara och Tamar var uppvaktade av diverse lokala musiker. Okej om du bor i typ Vingåker och jobbar på puben och blir uppvaktad av Trubadur-Janne, men om du bor i Seattle, är nere med rockscenen och jobbar på de rätta barerna så innebär det Jon Auer (som var het på Tamar) och GnR-Duff (som var het på Lara). Så där satt Shaun, i Seattle, med sin höga och fulla flickvän, och blev erbjuden illegala susbtanser av sina gamla hjältar i The Posies och Guns n Roses. Slutade som man kan ana: Shaun var med om en "olycka" på Disneyworld och drog hem till England efter en kortare sjukhusvistelse. Jon gav upp Tamar och gifte sig senare med sin Michelle. Tamar flyttade tillbaka till Texas. Lara nyktrade till, blev troende och gifte sig. Slutet gott, allting gott.

Jag försökte uppmuntra Shaun att gå fram igårkväll, men han kände väl att järnringen som de asfulla killarna som högt sjöng med i varje låt (även de akustiska som sjöngs utan mick, från en ölback mitt i lokalen med publiken i ring runt) hade slutit runt Jon var lite för jobbig att forcera för ett "Hello, remember me?". Eller så var han väl helt enkelt inte tillräckligt full. Jag var gruvligt besviken, men det vägdes upp av att den två timmar långa spelningen var helt jävla sjukt bra. Kolla in Jons MySpace och lyssna på några av låtarna från förra årets "Songs from the year of our demise". Jetebra.

Alla vägar leder till Skräphögen.

09.32, Lund, Sverige
kikhålet på dörren vad heter det

22.44, Rio de Janeiro, Brasilien
toplees de olinda

21.24, Stockholm, Sverige
jävla alliansen

20.44, Göteborg, Sverige
indie hår

Un, dos, tres..

Dagens höjdpunkt: 12.41 visar MTV videon till Ricky Martins "Maria", den spanska versionen. Följs upp av "Bittersweet symphony" som påminner mig om sommaren 1997 när jag bodde hos en indisk familj i London. Det var varmt och jag vill ha samma hår som Saffron i Republica.

Nu tar jag en bok och går och fikar med mig själv bland alla barnvagnar som onekligen kommer att stå parkerade på varje fik i Asspudding. Kanske går jag och hälsar på minigrisarna som bor hos getterna i parken.

Nu på MTV: "Backstreet's back"! Det är vad jag kallar en saftig boybandvideo. Jämför Nick Carter inlindad i gasbinda juckandes i en krypta med Westlife i ett kalt rum iförda grå kostymer sakta lyftandes ett ben och kanske tagandes ett steg framåt om låten når sitt klimax.

Hallå?

Är det ingen som är ledig och vill hänga lite med mig i solen? På torsdag ska det liksom bli 3 (!!!!!!!!!!!!) grader. 3! Nu är det typ 23! Kom igen dårå.

Ikväll: Jon Auer på Nalen. Om Shaun kommer ihåg att hämta biljetterna.

Chez pundarkvart.

En påtagligt påtänd pundare (alliteration!) bad mej just att visa honom vart löjromen stog inne på mitt lokala ICA. Han höll i en påse krutonger. Jag känner mig förvirrad.

Ystra mattanter och en husmor vid namn Greger.

När jag gick i gymnasiet brukade vi runt tolvsnåret förundrat titta på den lilla griffeltavlan som satt på den aprikosfärgade pelaren strax innanför ingången till matsalen. Där hade våra mattanter (under ledning av vår Husmor vid namn Greger) med hjälp av färgglada kritor plitat ner vad vi skulle få njuta av till lunch. Oftast stog det ju typ "Oxjärpar med potatis och gräddsås", men så ibland kände de väl tristessen attackera, jag menar det är ju inte all mat som är så rolig att sätta i skrift som "Cevapcici", och då dök de konstigaste maträtter upp. En dag fick vi njuta av "Trädgårdsmästarens soppa", vilken inte var annat än en grönsakssoppa. Några veckor senare stog det skrivet "Trädgårdsmästarfruns soppa", och det var fan samma grönsakssoppa som hennes man hade erbjudit. Jag tror att vi under ett läsår blev serverade samma soppa men under premisserna att det varje gång var någon ny person ur den här jävla trädgårdsmästarens familj som lagat den. Jag och en kompis brukade fantisera om vad som skulle hända när den närmsta familjen använts upp, skulle vi få äta "Trädgårdsmästarens frus kusins soppa"?

Nåväl. När jag sedan började jobba på fritids tittade jag alltid lika fascinerat på matsedlarna som barnen fick med sig varje månad. Förutom att de ibland är rent skrivregelsvidriga så är det alltid lika kul att se att "Lemon fisk" fortfarande konkurrerar ut det lite mindre exotiskt klingande "Fiskpanetter med citronsmak". Dock, härom månaden kom barnen med listornas lista. Det skulle bli temavecka. Namnet på temaveckan: Ladda batterierna!. Ja, det var runt sportlovet. Vad blir man då serverad under temaveckan Ladda batterierna!?

Jo. Mattanterna presenterar härmed:

Yster tomatsoppa

Pasta med power-korvgratäng

Och sist, men definitivt inte minst laddande av de batteriladdande maträtterna:

Peppad kebabgryta med ris


Peppad kebabgryta med ris! Det är kebabgryta! Med ris! Och den är PEPPAD! Wooo-hoooo!
Fan vad jag älskar mattanter.

Du är vad du dricker.

Allvarligt talat. Kan någon bara sätta mig i en taxi med destination Betty Ford Clinic?

Avslutade påskhelgen iförd leopardklänning på ett fullpackat (i ordets alla bemärkelser) Patricia med Bel Hamim och hennes fina vänner. För övrigt ett av de få ställen där män tillåts att relativt oprovocerat ta på mig (en hand runt min midja för att ta sig förbi) utan att jag slungar handväskan med så mycket kraft som fyllan tillåter. Påminner mig för övrigt om den gången en kille i slingat indie-hår dansade fram till mig på avsomnade indieklubbslokalen Holger och försökte charma mig genom att trycka in sin tunga i mitt öra. Han fick smaka second-handväska så det stog härliga till.

Operation detoxvecka inleds härmed.

Read it and weep.

Fina Johanna skriver ett inlägg som nästan får mig att grina såhär på påskdagen. Jag tycker att ni ska läsa det.

Lång fredag.

Varför är allt stängt på långfredagen i detta sekulariseringens tidevarv? Kan någon upplysa mig om det? Är det verkligen så att alla anställda på till exempel Clas Ohlson sitter hemma och tänker på Jesu lidande på korset? Jag bara undrar (behöver verkligen gå till Clarre Olle).

Annars hittas jag och mitt Father Figure-hår i tältet på 90s ikväll. Bakom skivspelaren, som är så hög att jag knappt syns bakom.


Ps. Idag slängde vi sopor. Inte särskilt anmärkningsvärt om det inte vore för att det sammanlagt var 6 soppåsar! Fattar ni hur sällan vi slänger soporna? Det är fan skämmigt, för att inte säga ohygieniskt. Usch. Tog mig själv i örat. Ds.

Lubba?

[dräggel]
Allvarligt talat, fan vad det rinner till när videon till Patience visas på tv. Jason Orange - när blev du så snygg? Till och med Mark Owen ser het ut i den här videon. Fast Gary Barlow, ja alltså inte ens de andra killarnas snygghet kan smitta av sig tillräckligt för att han ska kunna ge mig ens en tillstymmelse till gåshud.
[/dräggel]

There goes my hero, watch her as she comes.

Idag vill jag ge omätliga mängder kudos till min vän Vardagshjälten Bel Hamim. Under en solig eftermiddagspromenad på självaste Sveavägen såg hon idag ett gäng 10-åriga grabbar som omringat en kamrat i samma ålder. Denna kamrat hade de dragit ner byxorna på för att sedan ståendes i ring sparka på honom. Denna kvalificerade förnedring utspelar sig på en av Stockholms största gator i rusningstrafik och ingen förbipasserande vuxen styr upp dessa jävla snorungar och lär dem att veta hut. Ja, tills min vän Vardagshjälten Bel Hamim passerar. Hennes åthutningar besvaras med argument som "han är vår kompis, vi får göra vad vi vill med honom" medans den så kallade kompisen drar upp byxorna och pyser därifrån innan polarna ser hur jävla ledsen och skakis han är. Min vän Vardagshjälten Bel Hamim upplyser de 10-åriga huliganerna om att deras beteende är vidrigt och avslutar med att önska dem alla en kväll full av skuldkänslor.

Jag hoppas att Ni som såg denna mobbning på öppen gata och bara gick förbi sover jävligt dåligt ikväll. Jag hoppas att Ni kan leva med att Ni idag bekräftade att det är okej att ge sig på folk på det här sättet, att det kanske sitter en 10-årig kille på ett pojkrum någonstans som tror att han inte är värd mer än såhär eftersom ingen vuxen verkade tycka att det hans vidriga "kompisar" gjorde var fel. Era jävla sopor. Kom inte och påstå att det är skolan som formar våra barn till vuxna monster, när samhället så öppet socialiserar in folk att bry sig så jävla lite om varandra.