Burp.

Det var längesedan jag åt så mycket godis att jag fick faktisk magknip. Kan inte minnas när det sist hände, faktiskt. Men nu sitter jag här, magen som en jävla spärrballong. Det enda som hindrar mig från att spy är tanken på iskallt citronvatten och krispiga salladsblad. Kära dagbok, har jag kanske smittats av min handledares magsjuka? Det har jag verkligen inte tid med. Jag hoppas på godiskräk. Eller jag har ju inte kräkts än, men för var gång jag skriver ordet känns det som om det närmar sig. Åh fy fan. Aldrig mer godis.