måndag, juli 24, 2006

Världens längsta boktips, del 3.

måndag, juli 24, 2006
The show must go oooOOOoon.. fingret är nästan helt läkt och jag kan knattra obehindrat på mitt tangentbord. Näst sista boktipset!


Wuthering Heights, av Emily Brontë
Den mörka, vansinniga, elaka och förblindande passionen i den olyckliga kärlekshistorian mellan Heathcliff och Catherine utspelar sig mot bakgrunden av Englands vackraste landskap; Yorkshires vindpinade hedar. Folk som inte läst boken kan eventuellt avfärda den som romantiskt dravel, men det beror på att de är illiterata idioter som inte ens tagit sig tid att slå upp handlingen på Wikipedia. Kärleken i "Wuthering Heights" är inte vacker och rosaskimrande, den är komplicerad och förvriden och får fruktansvärda konsekvenser för nästan samtliga inblandade. Det är en alldeles fantastiskt vacker och sorglig bok, och nej, filmversionerna kan inte på något sätt göra den rättvisa. Läs den gärna på engelska, om det känns för mastigt så heter den "Svindlande höjder" på svenska.

(Lär dej mer om familjen Brontë i Skräphögens sammanfattning av familjens levnadsöde.)

Neverwhere, av Neil Gaiman
Okej, det här är lite twistat. Det här är alltså en bok som baserades på en tv-serie som Gaiman skrev för BBC. I vanliga fall brukar det ju vara tvärtom. Och det kanske är därför det inte alls känns fel, boken är mycket mycket bättre än tv-serien. Boken utgår ifrån att det existerar två parallella London; det vanliga (övre) London som vi alla känner till och ett undre London, som människor från övre London inte har tillgång till. Richard, uttråkad affärskille från den övre varianten, hittar en kväll Door, en skadad mystisk ung dam från den undre varianten, på gatan på väg till en middag. Hon visar sig vara jagad av två än mer mystiska, målinriktade yrkesmördare i plommonstop; Croup och Vandemar. För att hjälpa Door ur sitt predikament skickas Richard ner i den undre världen för att få tag på Markisen av Carabas, uppdraget utförs och Door försvinner. Dagen efter är det som att världen blivit galen, han blir av med sitt jobb, och han verkar närmast osynlig. Arbetskamrater känner inte igen honom, bästisen känner inte igen honom, inte ens hans bitchiga flickvän vet vem han är. Förvirrad och förbannad ger han sig ner i det undre London för att få tag i Door och ställa allt till rätta.

Det som får mitt gamla nördhjärta att slå extra hårt för denna bok är att den undre världen kopplas till den övre genom namnen på tunnelbanestationer (jag gillar tunnelbanan, okej?), men i det undre London så finns det verkligen en ängel vid stationen Angel, och det bor ett gäng munkar i Black Friars. Givetvis finns det ett skäl till att Door heter just Door, och det är det som gör att boken helst bör läsas på engelska. De språkliga finurligheterna kräver annars en ganska aktiv realtidsöversättning för att det hela ska ha någon poäng. Dock, den svenska översättningen är bra. Den har samma titel på båda språken.

The Outsiders, av S.E Hinton
S.E Hinton var bara 16 år när hon skrev boken som handlar om Ponyboy, hans brorsor Sodapop och Darry, och resten av kompisarna i ett gäng med "Greasers" i den amerikanska staden Tulsa, i en tid då man lyssnade på Elvis, hängde på drive-in bio och skaffade sej smeknamn som "Two-bit". Greaser-gänget består av sju tonårskillar som är sociala misfits; de är föräldralösa (Ponyboy, Darry och Sodapop), har suttit i fängelse (Dally), hoppat av high school (Soda, Steve, Johnny) och är bra på att slåss. Helst slåss dom med The Socs (inte som i strumpor, utan som i förkortning av Socials, socialites), som är Greaser-killarnas direkta motsats; The Socs är rika, preppy och kommer alla gå på college. När Ponyboy och Johnny oväntat blir kompisar med två tjejer från The Socs, Cherry och Marcia, är det bara en tidsfråga innan alla dessa sociala stigman mynnar ut i våldsamheter, våldsamheterna slutar med att blyga, twitchiga Johnny dödar Bob, stor-Soc och Cherrys pojkvän. Pony och Johnny beslutar sig för att dra från stan för att slippa sitta i finkan och gömmer sig i en gammal övergiven kyrka utanför stan där dom bondar och filosoferar. Likt Shakespeares värsta tragedier blir allt sedan bara sorgligare och sorgligare och givetvis måste fler än elakingen Bob dö innan man grinande kan lägga ifrån sig boken. Är väldigt lättläst på engelska, plus att man lär sig cool slang. Finns även som stjärnspäckad film, med Patrick Swayze (Dirty Dancing!), Ralph Macchio (Karate Kid!), Matt Dillon (Singles!), Rob Lowe (hemmagjord p-rulle med tonårstjejer + Vita Huset!), Emilio Estevez (Breakfast Club!), Tom Cruise (Scientolog!) och många fler.

Alla Familjer Är Psykotiska (All Families Are Psychotic), av Douglas Coupland
Familjen Drummond är inte som alla andra familjer. Mamma Janet är sjuk i AIDS sedan hennes ex-man Ted skjutit AIDS-sjuke sonen Wade i sidan då han fått reda på att Wade har sexat loss med Teds trophy wife Nickie, kulan gick genom Wade och landade i Janet. Wades brorsa, Bryan, är en självmordsbenägen misslyckad musiker med en ettrig anarka-flickvän utan några vokaler i sitt namn, Shw. Shw är gravid men vill inte alls bli morsa och tänker därför i hemlighet sälja barnet till ett creepy par som är beredda att hosta upp en hel del stålar. Nu ska hela denna familj samlas och vara representativa eftersom lillasyster Sarah, som är en neurosedynskadad austronaut, ska åka ut i rymden. Med på färden har hon chiefen Gordon som hon har en hemlig affär med. Vad hon inte vet är att hennes man, Howie, har en affär med Gordons fru, Alanna. Och mitt i all denna drama som Norén bara kan drömma våta drömmar om dyker det upp ett brev som Prins William ska ha lagt på Dianas kista, Ted och Wade får i uppdrag av skummisen Norm att sälja brevet till en mystisk riking i Bahamas och ja, det går ju inte som planerat. Funkar bra på svenska.

Den Vidunderliga Kärlekens Historia, av Carl-Johan Vallgren
Hercule Barfuss föds på en bordell i Königsberg på 1800-talet. Han är döv, han är harmynt beyond belief, han är dvärg, han har typ inga armar - men han kan läsa folks tankar. Samma natt föds lilla Henriette på bordellen, och de två blir bästa vänner. Ödet skiljer dom åt och vi får följa Hercules väg genom Europa på jakt efter Henriette som han håller så kär. Han hamnar i kloster, på carnivaler, hos spanska inkvisitionen och jag vet inte vad för att tillslut finna henne, vackra Henriette som lyckats ta sig från ett liv på bordellen in i finare salonger. Det är en väldigt vacker, väldigt bombastisk och väldigt storslagen berättelse som aldrig känns cheesy, bara fin. Och lite sorglig.



Del 1
Del 2
Why? Because!

15 kommentarer:

Anonym sa...

mer boktips, mer boktips!

Grus sa...

Stay golden ;)

Anonym sa...

jaaaaaaaaa Neverwhere, jag älskar den! Gillar Neil Gaiman men inte i kombination med Goodkind eller vad han heter.

Johanna sa...

Chewie: Det kommer, det kommer!

Alice In Wonderland: Jadå, fint att ha dej tillbaka bejbi.

Grus: Naaw!

Virvla: Ja den är så bra ju, man behöver inte ens vara science fiction-nerrd för att gilla den.

Anonym sa...

nej precis, jag tycker det är samma med Stardust faktiskt även om det är rätt mkt fantasy. Han berättar sagor om andra världar utan att få en att känna den där nördkänslan. Förstår någon vad jag menar nu?

Alltså mina bokhyllor...Jordan, Hobb, Lindholm, Kay och nästan längst ner (i skamvrån) Eddings som startade det hela...jag är en nörd, yes I am!

Johanna sa...

Virvla: Håller absolut med dej. Hahaha, jag har också den där Eddings-samligen någonstans! Det bästa är att alla har läst Eddings, men ingen vill kännas vid det så Belgarion och Mallorea-böckerna är alltid inknölade någonstans där det är svårt att se dom.. Vi borde bara komma ut allesammans och erkänna våra synder! Hehe.

Anonym sa...

alltså, den vidunderliga kärlekens historia i alla ära, men jag måste ju slå ett slag (wierd uttryck det där) för parfymen av patrick süskind. carl-johan vallgren måste ha läst den fantastiska historien om grenouille som föds utan egen kroppsdoft men med världens bästa luktsinne på en fiskmarknad i paris nån gång på 1700-talet ett antal gånger innan han skrev sin bok. redan med sitt första andetag lyckasden motbjudande lille grenouille ha ihjäl sin trashank mor & sen rullar det bara på... han blir besatt av att skapa världens bästa parfym, hatar världen & bor i ett berg i ex antal år. me loves!

Victor sa...

jag har ju fortfarande inte gjort verklighet av att byta mellannamn, från erik till det mycket mer träffande shw. jag har alltid känt mig lite som shw. jag hjärtar shw.

Johanna sa...

Johanna: Nog påminner de båda böckerna om varandra en hel del, utan tvekan. Grenouille är liksom normal på utsidan och ett monster på insidan, medans Hercule är ett monster på utsidan och ganska normal på insidan. Hörru, när vi sågs på Mosebacke så hade du ett boktips på en bok som jag inte hört talas om! Tipsa please?

Victor: Shw? For real? Hon som är så tråkig. Jag gillar Wade. Och Janet. Kanske ska ta Wade Janet som mellannamn? :D Är du hemma nu?

Anonym sa...

hmm... det kan väl inte ha varit kärlek i europa? birgitta stenbergs första(?) roman, innehåller allt vettigt här i livet - sex, droger & franska poeter på femtiotalet.
men den måste du ju ha läst?

Johanna sa...

Johanna: Jo! Den var det. Och nej! Den har jag inte läst. Därför var det livsviktigt med tipset :D

Victor sa...

back to stocktown, inte lika back to life & reality. men supersugen på minigolf.
jag har försökt ringa dig i flera dagar och dra ett roligt skämt men du svaaaarar ju inte! din mobil är muppig.

Anonym sa...

Jag äger faktiskt även Althalusboken där eddings utan någon som helst skamkänsla har plagierat sig själv. rätt skoj faktiskt, men bara om man har läst belgarion...
nu skulle jag inte kunna komma ut mer ens om jag försökte ;)

dinajel sa...

neverwhere verkar ju asball. den måste jag leta efter!

och eddings ja. jag har hela serien (båda) fullt synlig i min bokhylla. men jag har spritt ut böckerna så det inte blir lika tydligt. dom står lite här och där.

jag har faktiskt även hans trilogi om sparvhök, eller vad han hette.

det är lite roligt att han kör hela storyn i repris i mallorea. först belgarion, och sen precis samma story i mallorea. vad är det om? :)

Johanna sa...

Dinajel: Haha, ja men han gör ju en poäng av det! Belgarion bah "hmmm, farfar, får du en känsla av att vi har gort det här förut?". Det är ju fullkomligt lysande egentligen.