Jag vet att det enda jag pratar om är Efter Tio och Malou von Siwers, men jag kan inte släppa detta program. Jag har ju seminarier på eftermiddagar och jobbar oftast kvällar så jag är ju en av de människor som ligger på sofflocket i Nyhetsmorgons efterdyningar när spektaklet sätter igång. Nu har jag iallafall kommit fram till vad som är Efter Tios största problem (näst efter den fullkomligt vidriga dekoren som mer och mer ser ut som Sköna Söndag eller Fräcka Fredag, jag tror jämt att Malena Ivarsson ska dyka upp på en divan i bakgrunden), och ja, det är såklart Malou. Men tillåt mig utveckla.
Efter Tio ska väl vara någon sorts version av Oprah och andra gemytliga dagprogram som leds av kvinnor vi älskar att beundra. Problemet är liksom att där Oprah kan växla mellan allvarliga intervjuer om allt från sexuella övergrepp till naturkatastrofsoffer och lättsamma inslag om mode och nöje så lämnas Malou åt tigrarna. Hon är visserligen rätt bra på de allvarligare inslagen, men så fort det ska bli lättsamt så blir Efter Tio rent plågsamt att titta på. Malous skjutjärnsjournalistik passar liksom inte när hon ska vara trevlig och lättsam med sina gäster. Alla hennes kommentarer låter anklagande och tillslut framstår hon som helt ointresserad av de hon dricker champagnelunch med. Och när vi ändå är inne på det, champagnelunch. Allvarligt talat. Idén är bra (samla några omaka gäster runt ett bord och låt dom gagga loss) men bara att det kallas för champagnelunch och alltid annonseras med någon sorts spjuveraktig förtjusning över dekadensen i att sippa på champagne en vardagsförmiddag gör mig yr av osympatisk präktighet. Jag menar, please bitch, kom tillbaka när du svept dagens första öl klockan 11 i ett varmt och äckligt festivaltält.
Så nej, Malou behärskar inte konsten att vara folklig och sådär härligt otvungen som Oprah, eller Ellen de Generes för den delen. Höjden av malplacering var ju ändå när någon idiot till tittare skrev in och undrade om inte Malou kunde dansa in till sin vinjettlåt (seg mogensoul) som Ellen gör. Alltså jag kan inte tänka mig något värre. Jag menar jag klämmer förtvivlat på skämskudden när hon på ett helt oinitierat sätt intervjuar danstruppen Bounce, att se henne jazza in i studion och runt bland publiken till mogensoul skulle ge mig hjärnblödning av skämmighet.
tisdag, februari 05, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att det beror på Malous totala brist på karisma. Hon är skitbra på att läsa från prompter och är säkert en habil journalist, men det jag sett av henne i programledarrollen lämnar nästan allt att önska. Hon verkar så obekväm på nåt vis, det känns inte naturligt för fem öre. Sen är röstläget alltid sömnigt och knarrigt, vilket tyvärr också spelar roll, en slags Bollibompahysterikornas antites.
(Sen vill jag nästan tvångsmässigt nämna Tyra Banks som också försöker göra en Oprah men heller inte fattar vad själva nyckeln är. Där finns också en brist på karisma, men även självdistans och, typ, talang. Det är som en slags Sovjetisk kopia av Oprah där producenterna inte förstått vad som sagts men de gillade när Oprah skrek och delade ut presenter.)
Jag såg ett avsnitt för ett par veckor sedan där Paolo Roberto och Martin Lidberg (han, Let's Dance-brottaren) var där. Jag kommer inte ihåg vad de var där för då min enda minnesbild är då de precis ska utmana varandra i nåt (typ armbrytning) men plötsligt vänder de sig om, tar tag i Malou, snurrar runt med henne innan de slänger ner henne i soffan. Det var väldigt underhållande att se Malous min, hon var så stel och kunde verkligen inte släppa loss alls. Haha.
Skicka en kommentar