Men ska jag säga eller? Okej, alla verkar hata Christer Sjögren i Melodifestivalen och ba "vem FAN röstade på honom"? Jag röstade på honom. Två gånger. Och jag var inte ens full! Varför i helvete då, kanske någon undrar nu. För det första så är det numer tradition att välja en deltagande tjej och en kille att ligga med, och jag valde såklart Amy Diamond och Christer. Så det är väl klart att man vill att båda liggen ska gå vidare till Globen! För det andra så tyckte jag att det var lite obehagligt att Suzzie Tapper såg ut att börja grina vilken sekund som helst och jag är jävligt trött på mogendisco (ja, jag pratar om dig nu Velvet). Poodles-sångarens nitsusp var ju iofs jävligt het, men helhetsintrycket drogs ner avsevärt av E-types astråkiga kläder och lika tråkiga sång. Låt hårdrockaren i nitsusp waila mer god damn it, det har ingen dött av! Ingen pyroteknik i världen kan däremot dölja en tråkig låt. Dom här Face-84 vet jag inte riktigt hur jag ska tackla. Å ena sidan: kul låt, älska tjejer som gör rockvärldens motsvarigheter till Zoolander. Å andra sidan: bandnamnet. Vem fan kom på det? Det låter som en gammal hotmailadress. Och den här Brandur. Är alla så trista på Färöarna? Är det därför han flyttat därifrån?
Vem har jag glömt? Jo just, Michael Michailoff. Snygg, som en inte lika flottig och horig Andreas Johnsson. Som ögongodis räknat hade jag ju hellre sett honom än typ Suzzie Tapper i Andra Chansen, men jag diskriminerar inte. Lite mer kunde han väl ha poppat till låten eller? För så jävla catchy var den inte.
Men sedan iallafall, mina ligg. Amy, skitgullig i åldermässigt passande kläder (vi jämförde efteråt med en Jojo-video, dom är lika gamla och som Sonja sa "she's playing the whole budding boobs card a bit more") och jag älskar Amy! Jag och fritidsbarnen! Wohoo! Och sedan Christer, skitgullig i åldersmässigt passande kläder och dansöser med kjolar vars designer gått under jorden och jag älskar Christer! Jag och penschisarna! Wohoo!
Och alla ni Christerhaters, känner ni inte att historien upprepar sig själv här? Jag lovar att det var ni som skrattade ut Loa Falkmans Symfonin, men vem skrattar nu egentligen? Den visade sig ju vara en odödlig klassiker, och operans tyska oompaschlagermotsvarighet kommer att gå samma öde till mötes. Jag vet det. Kalla det... intuition.
tisdag, februari 12, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du är så hård ibland. Niklas tyckte också om Suzzie Tapper och vi pratade igår om den kamp hon går igenom med sin sjukdom och att hon var så rörd när hon sjöng och... ja, du fattar.
Men så är jag ju tant också.
Äh, jag är inte hård. Det såg ju ut som om hon skulle börja grina och lite livshotande sjukdom hottar inte upp en stentrist låt. Alltså: hon är grym som kämpar mot sin sjukdom, men inte grymmare än alla andra miljoner människor som varje dag kämpar mot sina livsavgörande sjukdomar bara för att hon står på en scen och sjunger om allt stöd hon fått av sin snubbe. Kul för henne liksom, men om jag somnar med telefon i hand så blir det ändå ingen röst. Puss på dej, tantskrälle.
Ida och jag (och resten av vår fest) tyckte oxå om Christer...när vi såg honom sa vi han vinner :)
Jag har fortfarande inte hört en enda av låtarna.
Emma: Go Chrille!
Eff, det behövs inte. Du kan lita på mitt goda omdöme.
Skicka en kommentar