Haggala!

Jag och Pilar lade ribban för den kommande terminen igår på vårt första danstillfällle. Efter 45 minuter var det dags att ställa sig på diagonalen (alla ställer sig två och två vid en vägg, och sen är det förflyttningssteg tvärs över salen om gäller), och jag och Pilar hamnade först i ledet. Bakom oss står en av de enorma högtalarna och Suzanne, vår lärare, scannar igenom cd:n för att hitta rätt låt. Efter att ha spelat kanske 3 sekunder av varje intro så kommer det ur högtalarna ett ljud som närmast kan likna vid en väldigt kraftig prutt. Jag och Pilar tittar på varandra och så säger jag högt: "Men Pilar...", varpå hon svarar "Förlåt, jag kunde inte hålla mig". Det tyckte vi var jätteroligt och vi börjar fnissa högljutt. Tittar ut på resten av ledet där alla har värsta stoneface, de rör inte en min, och tycker inte alls att pruttskämtet var roligt. Vilket vi inser får oss att framstå som typ Terrence & Phillip, och det gör det hela naturligtvis ännu roligare och vi börjar skratta ännu högre. Suzanne försöker distrahera oss genom att sätta igång oss i något askomplicerat förflyttningssteg till en låt som närmast kan beskrivas som orientalreggae varpå Pilar väser "we're dancin' onna da island, just havin' a party onna da island" vilket får mig att snora okontrollerat eftersom jag fattar att om ingen tyckte att pruttmanövern var något att dra på smilbanden åt kommer de definitivt inte se något roligt i det här och ungefär i den sekunden, halvvägs över dansgolvet, tappert försökandes förflytta mig snabbt i sidled och på varje steg växelvis trycka fram och trycka bak högra höften två gånger, inser jag att vi nu har iklätt oss rollen som de jobbiga flamsiga tjejerna.

Återkommer med en spya om dom galna kärringarna som vi i ett svagt ögonblick trodde att vi hade undvikit. Ack så fel vi hade, de har ju bara bytt skepnad.