Men nej. Kollade just in klippen från kvällens Idol då jag missade spektaklet och gjorde det fatala misstaget att klicka upp Sams version av min gamla guilty pleasure-låt She's so high. Alltså när han kom till första refrängen så började jag paniskt att trycka på stoppknappen, som naturligtvis inte ville reagera vilket till slut fick konsekvensen att jag satt här och förtvivlat utropade "make it stop! make it stop!". På riktigt. En slakt i sann Mamma Scan-anda if I ever saw one.
Men ja. Kevin McKidd i soffan hos Leno och jag som är så Rome-indoktrinerad hade helt förträngt hans ljuvligt rullande och böljande skotska. Som man alltså får njuta av i Trainspotting. Som jag inte har sett på kanske fem år.
lördag, oktober 06, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Trainspotting är sjukt jobbig att se efter att ha bott i England. Samma med Quadrophenia.
...knasigt så, att ens tonårs största "generationsfilmer" bara ger en ångest idag.
Nu ser ju jag inte på Idol (kan inte), men jag har just kollat på X Factor och lipat som ett barn. ÄLSKAR när dom måste åka hem till sin familj och säga "I didn't make it". Det är som på Antikrudan när Ulla, 54, får reda på att hennes fula porslinsbyst bara är värd 40 spänn.
Dexo: Haha, du bara njuter av folks olycka och förnedring. Som alla vi (jag) andra (jag igen). Och när du säger porslinsbyst antar jag att du menar som en liten skulptur. Eller borde jag börja kolla på Antikrundan igen?
Skicka en kommentar