Mitt liv som turist.

Nu är jag hemma igen. Något tjockare, något rödare - förutom håret som antagit någon sorts laxorange ton courtesy of saltvattnet och solen.

Och medans jag har satt i mig fetaost och dipper och bröd och oliver och stifados och firre och alkohol i sådana mängder att jag nästan fick betala övervikt för levern på planet hem så har Dexo alltså lämnat mig (ja, mig, allt är bara jag, jag, jag). Inte en vecka kan man vara borta alltså, det är ju inte klokt. Nu ska jag tröstäta tortillas för att sedan dansa bort lite av mitt kolhydrathull på Pattan tillsammans med en hög heta karlar och Bel Hamim.