På bemärkelsedagen.

Idag skulle min lilla pappa ha fyllt 50. Då hade jag ställt till med ett jättekalas. Det var han värd. Han var värd ett jättekalas varje dag i hela sitt 47 och ett halvt år långa liv. Med tårtor och whiskey och rock. Och miljarders miljarders kramar. Jag skulle ha kramat tills armarna gick av. Men istället har jag legat hemma med mensvärk och saknad i hjärterot. Kanske grinat en skvätt eller två.