Lite oreos på det här så.

Det finns nånting lite fint men samtidigt djupt oroväckande i Pridefestivalens sista skälvande timmar (alla vet ju att söndagen inte räknas, förutom drugbingon kanske). Bananarama uppträder och folk dansar på borden till Love In The First Degree, cavan är slut i bartälten och dansbanan fylls av svinpackade människor i paradutstyrslarna som Gud glömde. Spanade in Dexo utanför champagnetältet (vart annars?), men som den stalker jag är kände jag mig alldeles för nykter och framförallt alldeles för ful för att gå fram och hälsa. Man skulle kunna säga att min fabulousness låg på en stabil nolla hela dagen. Dansade istället bort en Riesenpåse värt av kalorier till ett Michael Jackson-medley. Utanför parken stog det en full kille som höll en knallgul trädgårdstomte i ett krampaktigt grepp i famnen, nere i tunnelbanan möttes jag av spandexrockare i drag (skillnaden är hårfin).