Tankar om Idol, del 2.

Jag klarar inte av Sanna Brådings radioröst. Klararinteav. Jag tycker att hon gör ett bra jobb som programledare för Idol men finner mej själv sitta och vänta på att hon ska annonsera ut en tävling där man kan vinna Liiiiionel Richie-biljetterrrr precis som snubbarna som bara spelade "Centerfold" i NileCity. Jag vet inte när hon lade sig till med radiorösten, men det var efter ICA-reklamen (som för övrigt bevisar att det är just en radioröst och inte hennes "riktigt" röst) som den började ta över The Artist Formerly Known as Tanja i Tre Kronor. Jag får sådana rysningar ända in i benmärgen var gång hon hesar ur sig ett "det var ju grrrymt bra" med fullt magstöd, inte ens mysrysningar utan bara rent och skärt obehag. Enda gångerna man inte vill belägga henne med munkavle och ersätta henne med en dövtolk är när hon ställer sina följdfrågor, då ibland glimtar hennes normala röst fram och man kan sluta försöka hitta små tingestar att stoppa i öronen och istället lyssna på vad hon säger.

Snälla Sanna please, jag försvarade dej när alla andra gillade Sanna i Tre Kronor, jag försvarade dej när du syntes på vimmelbilder iförd silvriga plastbyxor och knypplade toppar, och jag tyckte att det var tråkigt när du försvann ur ICA-reklamen - men jag orkar inte lyssna på dej när du envisas med att använda Radiorösten! Orkar inte! Hör hellre Mogge pipa "glassiiIIIIIIIIIIiiiiiigt" oavbrutet i 45 minuter! Jag är allvarlig.