Baccara-faktorn.

Det som fascinerar och förbryllar mej när jag ser auditions för Idol är hur fruktansvärt värdelösa folk är på engelska. Om man ska sjunga en låt och man väljer en låt med engelsk text, är det då inte en bra idé att faktiskt kunna uttala iallafall 50 % av orden? Om man byter ut alla V mot W, förvandlar ord till oigenkännlighet eller byter ut dom mot andra, liknande ord så spelar det liksom ingen roll hur bra sången är, jag bara irriterar mig på hur slarvig sångaren är som inte ens verkat tagit sig tid att läsa igenom texten en endaste gång. Om det är nerverna som spelar in, varför väljer man inte en låt på svenska så att man har en stressfylld faktor mindre att oroa sig över? Jag fattar verkligen inte.

Detsamma gäller i Eurovision Song Contest, när reglerna ändrades och alla länder tilläts att sjunga på engelska så insåg man rätt snart att det ju var en jättedålig idé. Hur många som stapplade sig igenom en text som de inte förstog ett ord av vet jag inte, det är omöjligt att räkna. Ibland tar det ju en hel vers + refräng innan man ens fattar att engelska är språket de sjunger på. "Det är en fördel att sjunga på engelska för budskapet i texten kan nå fram till alla då", säger en del. Men budskapet går ju inte fram, det enda budskap som går fram är att artisten kommer från ett land där skolämnet "engelska" inte direkt är prio ett. Hellre en stabilt sjungen trudelutt på turkiska som jag inte förstår ett skvatt av än en trudelutt som jag förväntas fatta men som försvinner i mystiska assimilationer och substitutioner.

Det är okej att inte kunna engelska. Det är okej att inte låta som en infödd talare av språket. Men det blir så jäkla jobbigt att höra i ett sammanhang där de faktorerna skymmer intentionerna. Sjung på det språk du behärskar, budskapet går fram ändå.