onsdag, september 13, 2006

Lägereldskillar.

onsdag, september 13, 2006
Lägereldskillar är bland det värsta jag vet, inget framkallar behovet av en skämskudde och en spybalja så mycket som lägereldskillar. Den värsta lägereldskille jag någonsin träffat var faktiskt en tjej. Jag och Nadja var på språkresa när vi var 14. Vi var på en ort som inte erbjöd så mycket mer än lokala tonårskillar, the wonders of TopShop och oändliga kustlinjer med milslånga sandstränder. Alla dessa sandstränder med tillhörande kuperade landskap resulterade naturligtvis i en hel del kvällar med aktiviteter som gärna finns avbildade i språkresekatalogerna; solkyssta tonåringar med stora leenden, vindrufsigt hår och stickade tröjor samlade i solnedgång i en stor härlig gemenskap. Och denna bilden hade naturligtvis inte varit komplett utan Lägereldskillen. Lägereldskillen hette Lina, inledde alla sina meningar med "min pojkvän säger att.. " och hade tagit med sig sin gitarr på språkresan.

Låt mej upprepa.

Hon hade tagit med sig sin gitarr på språkresan.

Låter det illa?

Hon hade tagit med sig sin gitarr och ett nothäfte med Nirvana-låtar.

När alla vi språkresetonåringar blivit trötta på att se solkyssta ut så klämde alltid nån jävel ur sig "men Lina, kan inte du spela lite?". Och det kunde Lina såklart. I 9 fall av 10 kunde Lina faktiskt spela Nirvanas stora Unplugged-hit "About a girl" för att sedan gå över till lite mer obskyrt Nirvana-material som "Come as you are". I de sällsynta fall när ingen bad Lina att spela lite så tog hon helt enkelt till det knep som alla Lägereldskillar sedan urminnes tider använt sig av: att helt sonika börja plinka lite förstrött på gitarren. Gärna mitt i en konversation. Gärna ackompanjerat av ett korkat leende eftersom det inte alls är sjukt oartigt att börja spela ett instrument när någon talar till en och sedan inte ge någon respons förutom ett hjärndött leende som fullkomligt skriker JAG SKITER I VAD DU SÄGER DU ÄR HELT OINTRESSANT JAG SPELAR FAKTISKT GITARR NER PÅ KNÄ OCH TILLBE MIN FANTASTISKT KONSTNÄRLIGA PERSONLIGHET ÄR JAG INTE DEN BÄSTA OCH MEST SPONTANA MUSIKER DU NÅNSIN STÖTT PÅ?. Mot slutet av språkresan blev den senare situationen mer och mer vanlig eftersom alla var så vansinnigt trötta på att sjunga med i "About a girl" och så fort någon vågade sig på att önska en låt som inte ingick i Nirvana-repertoaren och Lina mot förmodan spelade den önskade låten så avbröt hon det efter cirka 1 minut och konstaterade att det minsann inte var en låt som passade tillfället eftersom den var så tråkig och så klämde hon i med Nirvana igen, vilket bara bevisar att Lägereldskillen aldrig egentligen spelar för att upprätthålla en gemytlig Pripps Blå-stämning utan bara är ute efter bekräftelse. Jag är tillochmed beredd att påstå att Lägereldskillen spelar i samma bekräftelsebehovsliga som Slitz-tjejen, dvs top of the motherfucking line.

För allvarligt talat, hur spontant är det egentligen att ta med sig en gitarr någonstans över huvud taget? Det är liksom inte ett instrument man råkar ha i fickan eller i väskan, det är liksom en gitarr! Som någon har tagit med sig till en plats där gitarrer inte går att "råka" hittas! Man har alltså medvetet transporterat instrumentet till platsen med intentionen att använda den! Och Lägereldskillen är liksom aldrig typen som erkänner det här, utan ska alltid vara lite blygsam och liksom "oj ja jag har visst med mej min gitarr, va, vill ni att jag ska spela? nääe jag vet inte, näe, äh OKEJ DÅ!" och sen går det inte att få stopp på fanskapet!

Det värsta är att de nu börjar få skivkontrakt, James Blunt är ju den klassiska Lägereldskillen. Men Lägereldskillen har såklart hängt med i evulotionen och syns nu ibland även med piano. Snälla, det är viktigt att inte stödja den här typen av musik. Den uppmuntrar nämligen tusentals ungdomar att varje år lära sig spela gitarr för att sen släpa med den i alla möjliga och omöjliga sammanhang och plåga sina medmänniskor. Faktum är att det bästa vore att ignorera Lägereldskillen nästa gång han eller hon börjar plinka lite förstrött och le stort. Ignorera! Uppmuntra inte denna destruktiva musikform, det kan vara den största naturkatastrofen näst efter växthuseffekten.

16 kommentarer:

Kaptenen sa...

Klockrent som vi brukar säga här i obygden. Klockrent :D

Anonym sa...

Håller fullständigt med.
Om man inte bryter detta på ett tidigt stadium så hamnar man ALLTID i en lååång session (eller varför inte ett medley?) av Tomas Ledin och Gyllene Tider-låtar. Och det vill man ju inte.

Anonym sa...

jag såg robert wells spela piano mitt i en skidbacke när jag var liten och var i fjällen! fan, måste han släpa med sitt piano ÖVERALLT!

Johanna sa...

Kapten: :D

Bel Hamim: Ja förr eller senare kommer de alla den vägen vandra, till vår stora fasa!

Linda: Typisk Lägereldskillar!

Anonym sa...

Underbart! Huvudet på spiken.

eff sa...

Typiskt att jag sitter med gitarr i knät när jag läser det här. Förvisso skulle jag hellre kastrera mig själv med en röjsåg än spela Tomas Ledin eller liknande pseudo-musik.

En gitarr "råkar" man aldrig ha med sig. Munspel är en lömsk variant på lägereldskillen.

Men det är delvis en myt det där om plinkandet som ett tecken på minskad koncentration. Jag har löst mången matematikuppgift genom att plinka på gitarren samtidigt som jag glor i kollegieblocket. Visserligen måste jag nog tillstå att om Tomas Ledin ingår i repertoaren så saknas nog den förmåga för multitasking som krävs.

Johanna sa...

Chipsid: Se jag tänkte att du nog höll med mej!

Eff: Alltså, man får väldigt gärna spela gitarr. Bara man inte förvandlas till en lägereldskille. Och huruvida folk koncentrerar sig bättre samtidigt som de spelar gitarr lämnar jag åt bättre vetande, men om någon börjar plocka med en gitarr och le stort mot mej medans jag försöker föra en konversation med vederbörande så är det ungefär lika hövligt som att (utan gitarr, eller med 100 för den delen) bara vända sig ifrån mej och eventuellt avsluta dissen med en prutt. Tycker jag!

Anonym sa...

Jag såg en blivande Lägereldskille i dag på stan. Han bar ett paket med en gitarr i. Han och hans kompis pratade med en jättetrevlig tjej, men som tydligen var väldigt bra på att prata skit om alla andra, hörde jag dem säga bakom min rygg, bakom hennes rygg.

Typiskt Lägereldskillematerial.

Men det är skottpengar på dem väl? Det parti som inför skottpengar på Lägereldskillar ska jag rösta på.

Lina sa...

Så sant, så sant. Jag har för övrigt en gång befunnit mig i en enslig stuga i skogen tillsammans med en lägereldskille som hade "The lion sleeps tonight" som toppnummer på sin digra repertoar. Komplett med BÅDE "a-wim-o-we, a-wim-o-we" och det efterföljande falsettavsnittet. Det var fan den längsta helgen i hela mitt liv.

eff sa...

Jo, Johanna, du förtjänar sannerligen full uppmärksamhet. Det är ganska ohövligt att syssla med annat när man för en konversation rent generellt, jag håller med.

Ville bara peka på att man inte nödvändigtvis förvandlas till en dreglande idiot om man plinkar lite. Eller jag gör inte det. Jag är nog bättre. Muahaha.

Johanna sa...

Jaokim: Jag tror att det är skottpengar på Lägereldskillar. Om inte annat så borde det vara skottpengar på Lägereldskillar. Wanted - dead or alive.

Lina: The lion sleeps tonight! Hahaha! Nästan så förskräckligt att det vänder och blir otroligt roligt. I rätt sällskap.

Eff: Ja säg gör jag inte! Haha. Nej, men det är faktiskt rätt ohövligt, och det blir så mycket mer provocerande när man förväntas uppskatta ohövligheten.

Men det är klart att man inte behöver vara en idiot för att man plinkar på gitarr, det gjorde min far och det gör min sambo och en del vänner och jag har ingenting emot det alls, sen förväntar de sig inte allsång och applåder heller.

eff sa...

Jag förväntar mig stående ovationer. Minst!

Unknown sa...

Jag säger det också: klockrent. A-wim-o-we, a-wim-o-we.

Anonym sa...

Det bor en lägereldskille ett par hus bort. Har aldrig märkt det förut, men den här sommaren har det varit väldigt mycket gitarrplinkande och halvhjärtande medsjungande på andra sidan vår bastubadande, medelålders tyske granne - och jag kan ju säga rakt av att jag föredrar att se honom promenera omkring naken i sin trädgård efter bastubadandet framför gitarrplinket...

Anonym sa...

Precis så är det på pricken! *nickar och länkar din blogg*

Anonym sa...

Helt perfekt beskrivet!
Och om man stör sig på trubaduren annat än i tysthet blir man kallad för avundsjuk.