How funky is your chicken?

Trevlig helg!

Nu är det helg ja..

Det märker man på googlingarna, som blir märkligare och märkligare. Idag googlade någon gay gurka, kan det härledas till gurka loves gurka som googlades för någon vecka sedan? En queergrönsaksgooglare är i farten, det står klart.

Speder-fjärt.

Åh guuuud så roligt det är med dålig korrekturläsning: I denna djuplodande artikel om kändisromanserna vi inte känner till kan man läsa sig till att Kevin Federlines nya smeknamn tydligen är "K-Fes". Wahahaha! (Ja, jag är 5)

Jaja, lätt att slinta med fingret och slå till S istället för D, men är det verkligen ingen som korrekturläst för senare i artikeln saknas det andra bokstäver. Men liksom..K-Fes! Vad säger B-Prutt om det?

Just add everything.

På tunnelbanan kan man se reklam för Mrs. Cheng's DinnerKits, den ser ut som så att det är en kartong som på bilden här följt av ett plus, som i sin tur följs av lite kött som följs av ett plus som följs av grönsaker, det är tillslut likamed en tallrik Cantonese Dinner. Man ska alltså köpa ett dinner kit, lägga till kött och grönsaker för att få en tallrik med kött, grönsaker och ris. Så vaddå, man betalar 50 spänn för ris och lite kryddor? Ursäkta mej, men låter inte det som en sjukt dålig deal? Inte för att jag är nån konsumentombudsman eller så, men det är typ som om man skulle sälja lite strösocker i ett Mrs. Cheng's Kanelbullekit, strösocker + jäst + mjöl + mjölk + ägg + kanel = en kanelbulle (med viss reservation för att jag inte har en aning om hur man bakar bullar).

Sverker, vart är du när man behöver dej?

Haschparty.

Får ett mail från plastfaster:

Hej Johanna

Nu får du nog ta hand om din farmor för här hjälper inga kåtkepsar. Kolla på bilderna jag bifogar så förstår du vad jag menar. Busken i bakgrunden finns i hennes grönsaksland och är en haschplanta på 3 meter.

Och det är verkligen en haschplanta på tre meter. Farmor rensar bort den varje år, men den växer sej bara större och större för varje sommar - i år när det var så varmt och torrt växte den utan bara sjutton. Hon har glatt visat upp den för grannsonen som är polis, och nu har jag 8 fotografier där farmor och plastfarbror, båda uppklädda i tidsenliga hippiekläder, har stoppat varsin pipa full med spretande haschplanteblad och glatt poserar framför den enorma plantan. Eller vaddå plantan, det är ett jävla träd! Min farmor har ett haschträd i sin trädgård. Och jag har de 8 roligaste fotografierna jag någonsin sett i hela mitt jävla liv i min ägo.

Tankar om Idol, del 2.

Jag klarar inte av Sanna Brådings radioröst. Klararinteav. Jag tycker att hon gör ett bra jobb som programledare för Idol men finner mej själv sitta och vänta på att hon ska annonsera ut en tävling där man kan vinna Liiiiionel Richie-biljetterrrr precis som snubbarna som bara spelade "Centerfold" i NileCity. Jag vet inte när hon lade sig till med radiorösten, men det var efter ICA-reklamen (som för övrigt bevisar att det är just en radioröst och inte hennes "riktigt" röst) som den började ta över The Artist Formerly Known as Tanja i Tre Kronor. Jag får sådana rysningar ända in i benmärgen var gång hon hesar ur sig ett "det var ju grrrymt bra" med fullt magstöd, inte ens mysrysningar utan bara rent och skärt obehag. Enda gångerna man inte vill belägga henne med munkavle och ersätta henne med en dövtolk är när hon ställer sina följdfrågor, då ibland glimtar hennes normala röst fram och man kan sluta försöka hitta små tingestar att stoppa i öronen och istället lyssna på vad hon säger.

Snälla Sanna please, jag försvarade dej när alla andra gillade Sanna i Tre Kronor, jag försvarade dej när du syntes på vimmelbilder iförd silvriga plastbyxor och knypplade toppar, och jag tyckte att det var tråkigt när du försvann ur ICA-reklamen - men jag orkar inte lyssna på dej när du envisas med att använda Radiorösten! Orkar inte! Hör hellre Mogge pipa "glassiiIIIIIIIIIIiiiiiigt" oavbrutet i 45 minuter! Jag är allvarlig.

Galen mamma.

"Ibland tycker jag att det är rätt skönt att vara en galen mamma", sade precis Pernilla Wahlgren som tydligen är ny programledare för Babyboom på Tv4+. Eh. Jag kan inte tänka mej en mindre galen mamma än Pernilla Wahlgren. Men då förutsätter jag naturligtvis att hon menar galen som i "spexig" och "knasig" och inte galen som i "vansinnig".

Tankar om Idol.

Det kunde vara lite mer varierat ur den aspekten. Det är lite många piercade rocktjejer nu men jag gillar alla dem, meddelar Peter Swartling angående startfältet i Idol 2006. Det får väl ändå räknas som dagens underdrift, då typ samtliga deltagare som landade i topp 10 (med undantag för smörisen Danny och potentiella Lägereldskillen Erik) kan placeras på en glidande devil sign-skala. Låt min cyniska tv-skadade person på förhand anta att det trots detta kommer att framföras max tre låtar som över huvud taget kan förknippas med rock i veckofinalerna, alla piercade rocktjejer och punkiga killar till trots. Jag tror att Idol-tittare kommer att få dras med samma gamla FM-pop, ofarliga riff och uttjatade souldängor som tidigare år.

Cher up!

Dags att gaska upp sig? Jadå. Bilden som Liza länkade mej till har hållit mej på relativt gott humör genom helgens prövningar:

Man skulle nästan kunna tro att jag gjort den alldeles själv!

Och om inte det gör tricket, do you believe in life after love?

Shoot that poison arrow through my heart

Nej, jag är självklart inte nöjd. Har bara varit så sjukt upprörd de senaste dagarna att jag inte pallat med att motivera, det här är min vänliga censurerade version.

En röst på "Alliansen" är fan en röst på Kristdemokraternas ruttna jävla familjepolitik som på allvar hävdar heterosexualitetens överhöghet och oantastlighet som familjeform. FY FAN. En röst på "Alliansen" är en röst på Folkpartiets vidriga skolpolitik som enbart handlar om förtryck och kontroll. FY FAN. Det är liksom INTE okej. Jag är ledsen. Känner på fullaste allvar att jag hellre senarelägger yrkeslivet som lärare än tvingas arbeta i en skola där lösningar på problem stavas "tidigare betyg", "betyg i ordning och reda" och "fler läxor". FY FAN. Jag vill bara att ni ska inse att en röst på "Alliansen" skapade en möjlighet för Jan Björklund att bli skolminister. Jan Motherfucking Björklund. Mannen som tyckte att vi skulle lösa lärarbristen genom att anställa pensionerade yrkesmilitärer. I'm just saying..Maken till infantil skolpolitik får man fan leta efter, och det gäller hela "Alliansen". Att de första åtgärderna som ska ske är att ge läraren befogenhet att beslagta mobiler etc är så sjukt jävla DUMT och VÄRDELÖST. FAN SKÄMS PÅ ER, JAG VILL INTE BLI LÄRARE I ERT JÄVLA ALLIANS-SAMHÄLLE, HOPPAS ATT ERA BARN FÅR ADHD OCH INLÄRNINGSSVÅRIGHETER OCH HAMNAR I "FEL SÄLLSKAP" SÅ SKA VI SE HUR LÅNGT ERA JÄVLA BETYG OCH LÄXOR RÄCKER ERA GAMLA FÄHUNDAR.

Nu ska jag gå och kaskadkräkas över bilder på Axén-Ohlin. Tack och hej.

Den sista googlingen.

En stilla Google-betraktelse innan jag går och lägger mej. De senaste timmarna har tydligen tjänat som verktyg för de mest kreativa Sökarna!

De specifika förfrågningarna:
you're my lover undercover melodifestival
le som en fotomodell torrent
kläder för stora tuttar

De existensiella frågorna:
varför tatuerar man sej?
vilken kondom för mej?

De socialrealistiska konstaterandena:
att vara ett skilsmässobarn
skitliv

Och ingen Google-rapport komplett utan lite knul:
filmer där dom knular

Min personliga favorit är "att vara ett skilsmässobarn", den och "le som en fotomodell" får mej att skratta högt här i det halvmålade kaoset som är mitt vardagsrum.

Lägereldskillar.

Lägereldskillar är bland det värsta jag vet, inget framkallar behovet av en skämskudde och en spybalja så mycket som lägereldskillar. Den värsta lägereldskille jag någonsin träffat var faktiskt en tjej. Jag och Nadja var på språkresa när vi var 14. Vi var på en ort som inte erbjöd så mycket mer än lokala tonårskillar, the wonders of TopShop och oändliga kustlinjer med milslånga sandstränder. Alla dessa sandstränder med tillhörande kuperade landskap resulterade naturligtvis i en hel del kvällar med aktiviteter som gärna finns avbildade i språkresekatalogerna; solkyssta tonåringar med stora leenden, vindrufsigt hår och stickade tröjor samlade i solnedgång i en stor härlig gemenskap. Och denna bilden hade naturligtvis inte varit komplett utan Lägereldskillen. Lägereldskillen hette Lina, inledde alla sina meningar med "min pojkvän säger att.. " och hade tagit med sig sin gitarr på språkresan.

Låt mej upprepa.

Hon hade tagit med sig sin gitarr på språkresan.

Låter det illa?

Hon hade tagit med sig sin gitarr och ett nothäfte med Nirvana-låtar.

När alla vi språkresetonåringar blivit trötta på att se solkyssta ut så klämde alltid nån jävel ur sig "men Lina, kan inte du spela lite?". Och det kunde Lina såklart. I 9 fall av 10 kunde Lina faktiskt spela Nirvanas stora Unplugged-hit "About a girl" för att sedan gå över till lite mer obskyrt Nirvana-material som "Come as you are". I de sällsynta fall när ingen bad Lina att spela lite så tog hon helt enkelt till det knep som alla Lägereldskillar sedan urminnes tider använt sig av: att helt sonika börja plinka lite förstrött på gitarren. Gärna mitt i en konversation. Gärna ackompanjerat av ett korkat leende eftersom det inte alls är sjukt oartigt att börja spela ett instrument när någon talar till en och sedan inte ge någon respons förutom ett hjärndött leende som fullkomligt skriker JAG SKITER I VAD DU SÄGER DU ÄR HELT OINTRESSANT JAG SPELAR FAKTISKT GITARR NER PÅ KNÄ OCH TILLBE MIN FANTASTISKT KONSTNÄRLIGA PERSONLIGHET ÄR JAG INTE DEN BÄSTA OCH MEST SPONTANA MUSIKER DU NÅNSIN STÖTT PÅ?. Mot slutet av språkresan blev den senare situationen mer och mer vanlig eftersom alla var så vansinnigt trötta på att sjunga med i "About a girl" och så fort någon vågade sig på att önska en låt som inte ingick i Nirvana-repertoaren och Lina mot förmodan spelade den önskade låten så avbröt hon det efter cirka 1 minut och konstaterade att det minsann inte var en låt som passade tillfället eftersom den var så tråkig och så klämde hon i med Nirvana igen, vilket bara bevisar att Lägereldskillen aldrig egentligen spelar för att upprätthålla en gemytlig Pripps Blå-stämning utan bara är ute efter bekräftelse. Jag är tillochmed beredd att påstå att Lägereldskillen spelar i samma bekräftelsebehovsliga som Slitz-tjejen, dvs top of the motherfucking line.

För allvarligt talat, hur spontant är det egentligen att ta med sig en gitarr någonstans över huvud taget? Det är liksom inte ett instrument man råkar ha i fickan eller i väskan, det är liksom en gitarr! Som någon har tagit med sig till en plats där gitarrer inte går att "råka" hittas! Man har alltså medvetet transporterat instrumentet till platsen med intentionen att använda den! Och Lägereldskillen är liksom aldrig typen som erkänner det här, utan ska alltid vara lite blygsam och liksom "oj ja jag har visst med mej min gitarr, va, vill ni att jag ska spela? nääe jag vet inte, näe, äh OKEJ DÅ!" och sen går det inte att få stopp på fanskapet!

Det värsta är att de nu börjar få skivkontrakt, James Blunt är ju den klassiska Lägereldskillen. Men Lägereldskillen har såklart hängt med i evulotionen och syns nu ibland även med piano. Snälla, det är viktigt att inte stödja den här typen av musik. Den uppmuntrar nämligen tusentals ungdomar att varje år lära sig spela gitarr för att sen släpa med den i alla möjliga och omöjliga sammanhang och plåga sina medmänniskor. Faktum är att det bästa vore att ignorera Lägereldskillen nästa gång han eller hon börjar plinka lite förstrött och le stort. Ignorera! Uppmuntra inte denna destruktiva musikform, det kan vara den största naturkatastrofen näst efter växthuseffekten.

"And I'm back in the game!"

Idag hämtade jag och Shaun ut vår nya digitalbox. Det var, som Kishti Tomita skulle ha sagt, ett hallelujah moment utan dess like. Äntligen kan jag återuppta mina Vh1-orgier. Dessutom var de medföljande radiokanalerna inte fy skam, vi har utvärderat 80s-kanalen under kvällens tejpande och spacklande (och avancerat fuldansande) och konstaterat att den inte spelat en enda dålig låt. Att spackla och samtidigt sjunga stämmor (nåja) i spackelspadarna till "(I've had) The time of my life" var inte det lättaste, men allt går ju som bekant med vilja, våld och vaselin.

Nu börjar dock den känslomässiga utmattningen att sätta in, även om "We are the world" lyckades hålla vår låga uppe ytterligare ett tag, varför vi tänker resignera oss till sovrummet för ett avsnitt av Carnivále s2 innan vi däckar i snarkningar och med glasögonen på sniskan.

Long time, no google.

Bland alla bröst, knul och namn på kändisar dök idag denna googling upp:
gurka loves gurka

Kaka söker maka?

Baccara-faktorn.

Det som fascinerar och förbryllar mej när jag ser auditions för Idol är hur fruktansvärt värdelösa folk är på engelska. Om man ska sjunga en låt och man väljer en låt med engelsk text, är det då inte en bra idé att faktiskt kunna uttala iallafall 50 % av orden? Om man byter ut alla V mot W, förvandlar ord till oigenkännlighet eller byter ut dom mot andra, liknande ord så spelar det liksom ingen roll hur bra sången är, jag bara irriterar mig på hur slarvig sångaren är som inte ens verkat tagit sig tid att läsa igenom texten en endaste gång. Om det är nerverna som spelar in, varför väljer man inte en låt på svenska så att man har en stressfylld faktor mindre att oroa sig över? Jag fattar verkligen inte.

Detsamma gäller i Eurovision Song Contest, när reglerna ändrades och alla länder tilläts att sjunga på engelska så insåg man rätt snart att det ju var en jättedålig idé. Hur många som stapplade sig igenom en text som de inte förstog ett ord av vet jag inte, det är omöjligt att räkna. Ibland tar det ju en hel vers + refräng innan man ens fattar att engelska är språket de sjunger på. "Det är en fördel att sjunga på engelska för budskapet i texten kan nå fram till alla då", säger en del. Men budskapet går ju inte fram, det enda budskap som går fram är att artisten kommer från ett land där skolämnet "engelska" inte direkt är prio ett. Hellre en stabilt sjungen trudelutt på turkiska som jag inte förstår ett skvatt av än en trudelutt som jag förväntas fatta men som försvinner i mystiska assimilationer och substitutioner.

Det är okej att inte kunna engelska. Det är okej att inte låta som en infödd talare av språket. Men det blir så jäkla jobbigt att höra i ett sammanhang där de faktorerna skymmer intentionerna. Sjung på det språk du behärskar, budskapet går fram ändå.

Du är min drog.

Play.com är min drog. Sjukt billiga filmer och ibland även skivor, leverans inkluderat i priset och varan levererad inom en vecka. Har kanske inte alltid det mest obskyra (speciellt inte musik), men om man som jag (och Shaun) är svårt beroende av tv-serier på dvd så är det helt oslagbart. Här kan man bl.a fynda säsong 1 av Carnivále för 25 pund. Den kostar alltså 800 spänn på Åhléns (och över 500 på svenska nätshoppar).

Men på senaste tid så kan jag inte riktigt kontrollera mitt missbruk, jag lägger varor i kundkorgen men skiter så småningom i att köpa. Jag vet inte varför. Jag tror att jag är girig och vill ha allt på en gång, och så får jag kortslutning i hjärnan när jag lägger en vara i korgen, typ "fan tänk om jag lägger XX pund på det här och så ångrar jag mej och vill hellre ha det här och så kan jag inte köpa det för att jag köpte den första likabraattintetanågot". Men lik förbannat är jag där några timmar senare och lägger nya grejer i varukorgen. Hjääälp. Finns det nån akutlinje till Dr. Phil eller hon psykologen i Oprah med stora stela håret och Tyra-panna?

Men ändå. Säsong 1 av Extras för 14.99. Och lagom till nästa helg får vi soffan så man kan dega i den under en filt och kolla alla avsnitt i sträck.

Check please!

Chockartat uppvaknande.

Mtv står på i sovrummet medans jag försöker vakna till liv, reagerar lite över att de visar "Since I left you" med The Avalanches och precis när jag ska dryfta mej till ett blogginlägg om musikvideor så klämmer dom i med ett gammalt liveperformance av Suede, 'Beautiful Ones' från Mtv Live n' Direct som spelades in typ -96 eller -97. Brett i svart skjorta, lång lugg. Richard i tantblus. Jag hade den inspelad på Vhs och kollade alltid på den efter skolan (måste ha varit -96). Jag vet att majoriteten av befolkningen bara rycker på axlarna, men det är fan rätt konstigt att den visas. Jag blev lite ställd. Sen blev jag glad. Sen sjöng jag med. Sen slutade jag sjunga med för jag är förjävla morgonhes.

Lost it to bostik, kanske världens bästa off-rhyme.

Vasadu?

Rubriken löd: "Jag gömde flyktingar hemma"

Jag läste: "Jag glömde flyktingar hemma"

Spontan reaktion: Jag som tyckte det var jobbigt att glömma necessären..

I all välmening.

Men allavarligt talat Fergie, när du nu sjunger om din "London Bridge" hade det inte varit på sin plats att faktiskt läsa iallafall en turistguide innan ni spelade in videon och fotade omslaget till singeln? Bron du dansar under och fotograferas vid är ju för fan Tower Bridge! Och ja, jag fattar att det hela är en metafor men det döljer liksom inte själva faktumet att du refererar till fel bro. Om ni liksom inte tycker att det är så viktigt vilken bro det är så hade ni kunnat spara på budgetpengarna och spelat in under Golden Gate kanske? Det är ju också en känd bro.

Kanske upptäckte dom inte misstaget förrns dom kom fram, typ "Shit, är det HÄR London Bridge? Den är ju asful! Hörrö Fergie, det är nog inte bra för din image att jämföra din muff med den här fula gråa betongbron. Okej, fixa några taxis, vi drar till Tower Bridge istället, den ser iallafall lite lyxig ut".

Vila i Frid.

Käre Steve,
när Shaun väckte mej imorse och konstaterade att dagen troligtvis skulle gå i sorgens tecken för mej då du avlidit i sviterna av ett stingrocke-stick, så trodde jag först att han skojade. Visserligen ett grymt och hänsynslöst sätt att skoja med folk på morgonkvisten, men vi har ju gått igenom det här förut. Jag minns tillfällen då det cirkulerat rykten om både din och popartisten Tarkans död på internet vid flera tidigare tillfällen, men det har naturligtvis inte varit något annat än illvilliga rykten spridda av människor som inget hellre vill än att brottas med krokodiler (eller sjunga turkiska pophits). Men den här gången är det alltså sant.

Jag kommer ihåg hur min pappa förtjust tittade på Crocodile Hunter och hur jag rynkade näsan och tyckte att du var lite skämmig. Men du växte i mina ögon, och innan jag visste ordet av så myste jag också framför tv:n när du forcerade Australiens vildmark iförd dina khakishorts. Med fnasiga läppar och vinden i din blonda lugg fanns det inga djur du inte vågade hålla i, sitta på eller killa under hakan. Och sedan kom Teri. Den amerikanska lejontämjerskan verkade vara din exakta kvinnliga motsvarighet, matchande khakis, matchande fnasiga läppar. Kommer du ihåg den där gången ni hjälpte en bondgård som var invaderad av råttor? När ni öppnade dörren till ladan och man såg ett golv som bestog av brun, pulserande päls så trodde jag att jag skulle kräkas. När ni filmade takbjälkarna där råttorna hängde i varandras svansar för att de inte fick plats så var vi tvungna att stänga av. Jag undrar hur ni gjorde med alla dom där råttorna. För jag är alldeles säker på att ni löste bondens problem, det fanns inga djur som du och Teri kärleksfullt inte rådde på. Ända tills du beslöt dej för att simma med nån himla stingrocka, jag vet inte om du försökte killa stingrockan under hakan eller om du ville brottas lite men tydligen så fick rockan nog och stack dej rakt i bröstet. Det tycker jag är synd, jag får väl leva med repriserna och Teri, ja, hon får leva kvar med era två små barn och berätta om pappas kärlek till farliga djur.

Hej då Steve.