The bells..the bells...

Våldtäkt av mina trumhinnor: Eros Ramazottis polyper möter Anastacias dito i en allt annat en ljuv duett. Vilket ljushuvud kom på att låta två av de obehagligaste sångrösterna i modern tid spela in en låt ihop? Two wrongs most definitely don't make a right.

Days Of Our Glamorous Melrose Beach.

Jag fick precis såpopera-hjärnblödning då gamla trotjänaren Glamour satte igång på min tv. Jag har inte sett ett avsnitt av Glamour sedan Gustav Vasas tid, så hjärnblödningen kanske var helt omotiverad - men det kändes väldigt bisarrt att se ett middagsbord runt vilket Dr Peter Burns från Melrose Place, Olivia från Sunset Beach och Stefano DiMera från Days of Our Lives satt och åt middag. Nu med nya karaktärer. Men ändå! Hostile takeover i såpauniversum.

Förtydligande.

Kände att det kanske inte riktigt gick fram nedan, och för att slippa skriva det i en kommentar efter eventuell kritik vill jag bara förtydlliga att det jag vänder mej emot inte är Elit som mailinglista i sig. Jag skiter också i den. Utan det jag tycker känns lite mögigt är hur medlemmarna på listan försvarat sej och reagerat. Om det nu bara är en jävla mailinglista som inte bör tas på allvar så är det väl bara att låta alla gorma klart och fortsätta maila i lugn och ro?

Jo men Elit.

Argh, jag tänkte att jag inte skulle skriva något om Elit, eftersom 90% av alla bloggar redan tagit upp det, och seriöst, hur spännande är det? Men ju fler inlägg jag läser om det, desto mer sjuk blir hela grejen. Det verkar framförallt handla om två grejer: själva smygläsningen och mobbningsanklagelserna.

Å ena sidan är medlemmarna jättekränkta för att deras privata mailkonversationer blir "uppfläkta i media", å andra sidan påpekar dom att Can endast publicerat en bråkdel av de konversationer som förts. Om Can endast publicerat en liten, liten del av alla mail och medvetet valt de smaskigaste bitarna så kan ju bara inte samtliga Elit-medlemmar som kommenterat detta ha fått sina mailkonversationer uppfläkta i DN. Det går liksom inte ihop, rent logiskt. Artikeln hade inte ens 10 citat liksom. Och hur privat kan en konversation egentligen bli när man mailar till en lista med rätt många medlemmar, av vilka många man aldrig har träffat?

Och mobbningen, alltså, jag fattar jämförelsen med fikarummen som alla drar. Men bara för att folk beter sig som rövar i ett fikarum (på DN eller vartsomhelst) så betyder ju inte det att det är okej att bete sej som en röv på en mailinglista. Det är liksom en ursäkt som ungarna på fritidset där jag jobbade brukade köra med (fast dom skyllde inte på den sopiga stämningen i DN's fikarum förstås). Skitsnack är alltid skitsnack, vare sej det skrivs på en mailinglista eller viskas i ett hörn på skolgården. Oftast är det inte meningen att den man snackar skit om ska få reda på det, men chansen finns ändå alltid där. Och när det läcker ut, då är det nog i längden bättre att säga "okej, vi sa det. Det var dumt. Förlåt" och bara gå vidare.

Flytta ner sammanhanget i åldrarna, och tänk er ett gäng barn som brukar träffas och leka. Tänk er sedan att de barnen ibland säger elaka grejer om andra barn i skolan. Föreställ er hur något av barnen skvallrar, flera andra barn får reda på de elaka grejerna som sagts. När gruppen konfronteras säger barnen "men, det var inte meningen att någon annan skulle få reda på vad vi sa. Det var inte meningen att det skulle komma ut, någon skvallrade och vi känner oss kränkta. Och det är faktiskt inte så farligt. Vi pratar faktiskt inte bara om hur ful Eva i 5C är eller hur tjock Anton i 4A är, mest pratar vi om leksaker och tv-program." Sannolikheten att vuxenvärlden skulle rycka på axlarna och tycka att barnen har en poäng känns inte övertygande stor. Men när vuxna argumenterar på samma vis så verkar folk tycka att det är okej. Varför är det okej? Det är nog mest det jag undrar. Som om 90 minuters samtal om köksknivar skulle rättfärdiga 10 minuters samtal om hur ful eller tjock någon är. Som om folk fortfarande tycker att bara för att man inte deltar aktivt i konversationen så har man inte haft med det att göra. Men om man lyssnar så är man väl delaktig? Om ingen lyssnade, skulle väl ingen känna behovet av att tala? Brukar inte folk hävda att det inte är mobbaren som gör mest skada, utan det är dom som tyst står och tittar på? Man har väl alltid någon sorts moraliskt ansvar som människa, vare sig på en skolgård, i ett fikarum eller på internet. Ja, så präktig är jag. Busted! Måste leta reda på min gloria bara..


Som en fotnot kan jag även tillägga att jag tycker att det är rätt stört att DN sparkade Anna Björkman för att hon var med på listan. Alltså, om poängen är att göra något sorts missriktat statement att Elit-listan-beteendet inte är okej så hoppas jag att dom bojkottar intervjuer och väljer att inte recensera andra medlemmar på listan. Men det lär dom ju inte göra, eftersom cash is king typ.

Torrent-fest.

Visserligen är Rome den enda tv-serie jag följer slaviskt (no pun intended) för tillfället, men det har ju sina skäl. Serien har hittills bjudit på en del sköna hintar om bögsex, som man väl ändå får säga var något av vardagsmat under den tidsperioden. När lilla Octavius ska initieras i männens värld ingår inte bara att lära sig hantera ett svärd, mamma insisterar även på att han ska penetrera någon. Allt enligt devisen att samlag och slagsmål gör en karl. Han skickas således till en bordell, där skönheterna radas upp framför honom. Fyra sköna unga damer, och några unga herrar är vad som erbjuds, och i sanningens namn blev jag lite besviken när han valde en av damerna. Men ändå, att valet fanns! Man får glädja sig åt det lilla, i det här fallet att amerikansk (och brittisk) television inkluderar homofaktorn som något naturligt. Ibland knullade killar med tjejer, ibland knullade killar med varandra. Huvudsaken var att man knullade. Ja, besvikelsen över att Octavius valde en donna framför en Adonis stillades när smygtitten på nästa veckas avsnitt visade att jag nu kan se fram emot lite girl on girl action. Gamla pantern Servilia förför nyblivna fienden Atias unga dotter Octavia, och needless to say jublade jag i tysthet. Det känns på något sätt så befriande att tjejsexet inte genomförs av tjejer som är en stringtrosa ifrån Playboy (hej L word!), utan av en 50-årig kvinna och en mager, engelsk tjej som ser rätt normal ut.

Ja alltså sen är alla storylines rätt bra också.

Om man känner att allt sexande och intrigerande i Rom inte är vad man letar efter så kan jag rekommendera lysande serien Weeds. Ja jag är sen med rekommendationen, men Weeds är faktiskt så sjukt, sjukt bra att jag ser det som min skyldighet att informera de olyckligt ovetande. Om ni kan hantera bitorrent - marsch pannkaka.

Googla lite.

Gud vad jag är glad att just denna googling ledde hit. Hoppas att du hittade det du var ute efter!

Hoppsan.

Hahahaha! Jag delar härmed med mej av det jag förutspår kan bli årets nyhet. Read it, and weep. Min enda fundering, om hon är kapabel att dra fram en motorsåg och såga ner en hel jävla tall - är hon verkligen i behov av Färdtjänst då? Eller var det helt enkelt så att ilskan över att berövas sin Färdtjänst lockade fram en oanad styrka i henne, a la Bruce Banner/Hulken? Sensmoralen måste ändå bli att man ska passa sej för att komma emellan tanter och deras Färdtjänst.

Skräphögen gör skäl för sitt namn.

Jag känner att jag bör kommentera hur oerhört bisarrt det är att Andreas "Ögonskuggan" Johnson ska ha barn med Lisa "jag överlevde Robinson-Robban" Knapp. Kommer ni inte ihåg Lisa? Det var blondinen från Mälarhöjden som Robinson-Robban så gärna ville hångla med på stranden den där säsongen han först förgyllde vår tillvaro. Han hade bruna hotpants i plysch. Hon hade pojkvän. Han söp ner sig på exotiska coctails och föreslog att dom skulle rulla runt i sanden. Hon avböjde. Nu ska hon ha barn med Andreas Johnson och hans ögonskugga. Jag vet inte vad som är märkligast.

Renee Zellwegers östasiatiska gener?

Renée Zellweger är en person som gör mej nervös. Det är något med hennes ansikte. Så fort hon pratar så drar hon ihop ögonen till små glipor, äppelkinderna morfas ihop med undre ögonlocket och mungiporna krusas på ett obekvämt sätt. Hon ser precis ut som vita komiker gör när de ska göra humoristiska parodier på kineser. Som en buskisversion av Lucy Liu. Det är inte det att jag tycker att hon på något vis ser kinesisk ut, det är mest så att jag ständigt förväntar mig att sockerbitarna som på ett så skojsigt sätt ska föreställa framtänder kommer att ramla ur munnen på henne såfort hon öppnar den. Det är mest så att jag tror att hon ska brista ut i Povel Ramels Sukiyaki-låt så fort dom där sockerbitarna har trillat ut. Det är mest det att jag undrar om hon över huvud taget ser någonting när hon kniper ihop ögonen så dant.

Melodifestivalen 2006, VII

Slutresultat:

Direktkvalade till Globen - Andreas Johnsons ögonskugga och Linda Bengtzings oompa-gapande.
Andra chansen - Electric Banana Band och Maggan Bäcklund.

Sverige, vad fan är det för fel på er? Linda motherfucking Bengtzing! Ett värre atonalt gapande var det länge sedan jag tvingades utstå. Kvällens stora behållning visade sej vara, förutom slinkysarna, scenen ur mickstativsdokumentären där mickstativet super ner sej backstage på Allsången och ber någon att skita ner sej.







Den här bloggningen sponsrades av Budweiser.

Melodifestivalen 2006, VI

De dansande slinkysarna är hands down den bästa pausunderhållning som någonsin visats. Kan vi inte skicka dom till Aten?

Melodifestivalen 2006, V

Andreas Johnson, ja ni. Även om jag är positivt inställd till både retrotemat och killar i mörk ögonskugga så måste jag protestera. Tidningarna hävdar att det är mix av Robbie Williams och U2. Jag skulle hellre vilja påstå att det låter som en misslyckad genetisk sammansmältning av Maggan Bäcklunds Irlands-runk och en Beatlesrip, toppad med en ohälsosam Nick Borgensk idrottshurtighet.

Melodifestivalen 2006, IV

Magnus Bäcklund, vilket jävla Irlands-runk! Men det älskar vi ju här i gamla Svedala, så det lär ju gå asbra. Men jag kan inte låta bli att undra vem som har klätt på karln. Han ser ut som general Hornblower, efter en svår diarréolycka. Why? Han är ju en ståtlig karl, nu får han stolpa runt i ett par bajsbruna skinnbyxor som egentligen är gjorda av plast.

Linda Bengtzing, jag är så jävla trött på hennes gapiga ashurtiga svenne-schlager. Speedad förprogrammerad oompa-schlager. Dessutom, klänningskuppens andra fas lär ju få Sveriges metalfans att snurra med huvudet i sann Excorsiten-anda.

Melodifestivalen 2006, III

Sahlene måste inse att hon aldrig kommer toppa Runaway. Fy fan vilken jävla Friskis & Svettis-låt det här var. Grattis alla med Friskis-kort, den här kommer ni få skumpa runt till i ett år framöver.

Melodifestivalen 2006, II

Vi borde verkligen skicka Electric Banana Band. Varför? Jag ger dej tre skäl:

1. Dom har trendiga djurmönstrade kostymer
2. Dom har bananmikrofoner
3. Koreografin

Hallå, vi var liksom beredda att skicka Brandsta fucking jävla City Släckers. Att skicka Electric Banana Band vore att bota den synden för gott, eftersom Electric Banana Band har allt det där som Brandsta fucking jävla City Släckers aldrig hade. Typ humor, självdistans och bananmikrofoner.

"Jag är en sorts kameleont, en blandning av kamel och dront", I hear ya Trazan!

Melodifestivalen 2006.

Okej. Håll i er. Realtidsblogging om Melodifestivalen.

Hittills:
- Varför i hela friden är Pekka Heino kommentator?? Varför? Vi förstår ju vad alla säger, tillochmed alla pensionärer som aldrig fick lära sig några andra språk förstår. Snälla Pekka, håll käften.

- Gud vad roligt att mannen som höll upp platshjärnan i Frankenstein-inledningen är huvuddomaren i Floor Filler.
"Var du med i Melodifestivalen, vad kul, vad gjorde du, koreograferade eller?"
"-Njae jag höll i plasthjärnan."

Lika som frysta bär för 19.90 kr?

Är det bara jag som tycker att Sara Sommerfeld ser precis ut som Siw Malmqvist i de nya ICA-reklamerna? Faktum är att när jag först såg den filmen där dom sjunger om kundkortet, så trodde jag att det var Siw Malmqvist. Ja, tills jag hittade mina glasögon.

Ditten och datten.

Alltså jag fullkomligt älskar att trean sänder Beverly Hills i repris. Älskar! Moralkakorna flödar ("You guys are pretty lucky to have eachother"), Donnas hatt med skitstor solros i pannan bekräftar att 90-talet är det nya 80-talet, och Brenda och Kelly är fortfarande assnygga. För några veckor sedan visades dessutom det klassiska avsnittet när dom jagar rätt på Color Me Badd. Och jag visste inte om jag skulle vomera eller lubricera när dom sjöng "I adore mi amore" acapella på The Peach Pit.

Vill även påpeka att jag även gillar college-säsongerna, men säsongerna efter det var fan inte så mycket att hurra för.


Måste städa (updatering: granen är nerplockad), laga mat och på något sätt hitta någon att dra med ut eftersom Liza spelar skivor ikväll. Jag förutspår följande scenario: ingen vill gå ut, börjar hinka vin i ensamhet, äter en hel stor påse cheez doodles, ringer Shaun och gnäller för att han inte slutar förrns 23.00, åker in till stan själv, sitter på en pall bredvid dj-båset och dricker öl i mängder, blir mer och mer högljudd, vevar med armarna, ramlar eventuellt av pallen, blir upplockad av Shaun som istället för en rolig utekväll får leja en svarttaxi och åka hem med sin svinfulla flickvän. Men jag är förstås ingen Saida.

Jag bara undrar.

Skriver skoluppgift med snaskiga Sex Inspectors i bakgrunden, och trots alla autentiska knullbilder och prat om fellatio så var det följande lilla händelse som fick mej att sluta knattra tangenter och istället förvånat titta upp bakom datorskärmen; Sex Inspector-Tracey anländer med ett sexkit till paret, kitet innehåller några oljor, ett par leopardmönstrade handklovar och en helt fantastisk nyhet: "a little portable vibrator". Till skillnad från dom där jobbiga gammaldagsa vibratorerna som man måste fästa med cementkloss i golvet och koppla till eluttaget?

Best of.

Alltså Best of Absolute Music.. är det bara jag som tycker att det är lite konstigt? En samlingsplatta..av en samlingsplatta. En metasamling. När kommer Absolute Best of Absolute Music? Och kommer mina barnbarn ha möjligheten att köpa Best of Absolute Best of Absolute Music?

Höhö.

Säg är det inte roligt när folk säger saker utan att tänka på hur roliga dom är, när folk råkar vara roliga. Igår, på Studio Virtanen, lyckades Tomas Andersson Wij klämma ur sig en riktig klassiker. Tv-panelen (hallå! när ringer ni in mej istället för Ellinor Persson?) diskuterade utländska program man gärna skulle se en svensk version av, Tomas Andersson Wij säger "En svensk Parkinson skulle jag vilja se" (Michael Parkinson, engelsk legendarisk talkshow-gubbe som bara intervjuar Kändisar, inget trash, inga roliga inslag som är tråkiga, inget skrivbord, heja BBC. Min anm.). Sedan kommer det roligaste jag har hört på länge, uppenbarligen inte alls uttänkt, och det glider helt förbi samtliga närvarande i programmet, Tomas Andersson Wij säger (alltså håll i hatten, fyndigheten är total): "Hur svårt skulle det vara att skaka fram en svensk Parkinson?".


Hahahahahahahaha!

Anti drog-kampanj.

Jag vet att folk brukar säga att Ozzy är en anti drog-kampanj på två ben, vilket jag aldrig har förstått. Vaddå, han ser ju likadan ut nu som för 30 år sedan och lever i värsta lyxvillan med sin lyckliga familj (där samtliga barn gått loss på knark, vilket bara bevisar det jag försöker säga). Visst, han stammar och måste förses med textremsa, men man kan ju som bekant inte få allt här i världen.

Jag skulle istället vilja utnämna Whitney Houston till den bästa anti drog-kampanjen på två ben. Förutom att hon lever ihop med världens äckligaste tjackpundare, Bobby Brown, så är hon nuförtiden även en total paria i kändisvärlden. Vem behöver se bilder på skrumpnade hjärnor och höra skräckhistorier om dödsfall när man på två sekunder kan visa att kokain och crack på några få år kan ta dej från det här:



till det här:


Folkhälsoinstitutet? Anyone?

Vit som en snö.

Har det funnits ett vitare ögonblick i musikhistorien än när Chrissie jävla Hynde beslutade sej för att förena sig med UB40 i Sonny & Chers gamla hit I've got you babe? Jag bara undrar. Och ja, jag menar vit på samma sätt som man helst inte ska använda ordet svart. Har en inte helt utvecklad teori om hur UB40 är frontfigurer för den moderna tidens sanna imperialism. Hej jag är en vit, rödhårig engelsman som har hyrt några musiker med annan hudfärg, nu ska vi spela värsta kolonial-reggaen för en massa vita medelklasskids som om 15 år fortfarande kommer tycka att Red, red, wine är världens bästa reggae-låt. Alltså dom visade precis videon, och jag tycker inte att nåt mer behövs sägas än att 5 (!) människor i videon, som tar plats på en asastor arena och sammanlagt kanske visar typ 50 000 pers, inte är vita som vetemjöl. De 5 människorna spelar bas, trumpet och några andra instrument. Dom tvingas även att dansa i takt, koreograferat, ja vad vet jag - det var säkert inte alls den vita videoregissörens idé, dom har ju rytmen i blodet. Några som verkligen inte har rytmen någonstans är alla 17-åriga, vita tonåringar som stelt stampar loss framför scenen i sina sned-tofsar och vita byxor, dom gillar verkligen den här nya musikstilen reggae alltså! Så jävla ballt! Wohoo! Låt pappa betala biljetten till en resort på Jamaica där ni can sippa drinkar på beachen och digga mer genuin reggae (tänk Baby I Love your way med Big Mountain). Skitbra. Nu, Skräphögens recept på hur man gör Imperialist-reggae:
1. Bilda ett band.
2. Se till att minst en i bandet har dreadlocks (street cred!).
3. Repa in en cover på en låt gjord av en vit artist.
4. Lägg på baktakt.
5. Grattis, 5 miljoner människor kommer köpa er singel. Den kommer även återfinnas på Absolute reggae (samlingen för den riktiga konnässören).

Du äter vad du läser.

En otrolig märklig grej jag har för mej är direkt kopplad till den skönlitteratur jag läser. Jag vill gärna anpassa min mat till den aktuella romanen. Om jag t.ex läser en fantasybok där hjälten springer runt i hosor och bor på värdshus känner jag genast ett behov av att äta grillad kyckling, revbensspjäll och dricka rött vin. Om jag läser en modern roman om unga människor i en storstad drömmer jag om sushi och lyxiga sallader. Det är helt sjukt alltså. Jag har aldrig varit så besatt av tanken på hamburgare och milkshakes som när jag läste Barnens ö av PC Jersild. Och nu sitter jag med Silas Marner av George Eliot, och längtar efter mustiga soppor, köttstuvningar och öl.


Ack om jag bara orkade släpa mej ut till köket. Herr Ober..?

Dear producers of the world..

När man sitter i soffan såhär på Söndagkvällen och tvingas titta på det minst asdåliga programmet som visas, så slås jag av att jag ännu inte presenterat mitt allra största kändishat. Mina känslor för Angelina och Sjunde himlen-miffot kommer trots allt inte i närheten av hur jag känner inför den fantastiskt vidriga Cameron Diaz (ja, jag tittar på Charlies Änglar II). Det är inte hennes abnormt breda mun som tvångsmässigt måste visa den ansenliga mängd sockerbitar som utgör hennes tänder, eller det faktum att hon verkar ha ungefär samma intelligenskvot som en guldfisk, som gör att jag tycker så intensivt illa om henne. Det är mest hela grejen "guvakul att du som är så snygg ÄVEN kan vara rolig" som gör mej lite lätt illamående och ilsken. Det innebär nämligen att folk verkar tycka att allt Cameron Diaz gör är jätteroligt, verkligen skitroligt, åh gud vad vi skrattar. Som om hennes snygghet automatiskt gör minsta lilla skitgrej till årets humorhändelse.

Exempel: När Cameron Diaz rapar så är det jättekul. När jag rapar så är det bara äckligt.

Varför? Jag har en avancerad teori som naturligtvis innefattar den där asjobbiga maskerade sexismen. För faktum är att om Cameron Diaz inte ansågs vara så snygg, så skulle ingen tycka att det var höjden av humor när hon rapade/pruttade/hade sperma i luggen. I Charlies Änglar kan man lätt räkna ut att varje spexig rap/skojdans/ful peruk måste motsvaras av lika många bikinistunder, rumpzoomar och hår som skakas ut i slowmotion. Det enda hon behärskar i egenskap av komedienne är att rapa, göra grimascher, och göra skojiga danser - något som inte skulla ha funkat om hon var ful, då hade hon iallafall varit tvungen att kunna leverera minst en snärtig one-liner i kvarten. Det vet jag, det vet ni, men frågan är om Cameron Diaz vet det. Frågan är om jag ens bryr mej om huruvida hon vet det eller inte. Hon är bara så jävla värdelös i alla filmer hon har gjort. The Mask - gud vad kul att jag är snygg och ler. Den där Mary - gud vad kul att jag är snygg och har sperma i håret. Snygg, sexig & singel - gud vad kul att jag är snygg och sjunger om snoppar. Glöm sedan inte heller den irländska dialekten som Gud glömde i Gangs of New York samt det största brottet mot mänskligheten som tv någonsin producerat: Trippin'. Det är som att det slog slint i huvet på folk när dom upptäckte att en fotomodell kunde göra något mer än att le och gå snyggt, och att dom därför felaktigt misstar något som vi vanliga människor kallar simultankapacitet för talang.


Summan av kardemumman blir ett rop på hjälp, en bön om barmhärtighet: snälla producenter, jag ber på mina bara knän, SLUTA ANSTÄLLA CAMERON DIAZ JAG STÅR INTE UT LÄNGRE.

Två flugor i en smäll.

Efter en overkligt god middag på "GRILL" begav vi oss till KGB där Team Vivagina ägde popquizen. Vi slutade tvåa, och det firades med en kombination av den redan etablerade ryssdansen och vår nya segerdans med vaginatema (naturligtvis).

(inser ungefär här exakt hur många konstiga googlingar detta inlägg kommer generera)

Jag kan inte lova att den nya segerdansen hade uppkommit om jag inte inmundigat X antal öl och några glas vin, men lika stor som glädjen var igår är bakfyllan idag. Jippie och hurra. Så medan sambon är ute och svirar med arbetskamrater sitter jag under en stor filt och har frossa. Tänkte passa på att svara på två glada utmaningar som jag fått av två glada damer, Anna och Virvla.

Numero Uno

Erkänn tre svåra synder du begått. Eller roliga, men som nånstans har ett värde i någon form av straffskala mot lagstiftning eller sociala normer.

1. Jag glor på dvärgar. Alltså när jag ser dom på stan. Jag tror att jag ser på dom på ett sätt som dom inte skulle uppskatta. Och så säger jag "dvärg", inte "kortvuxen" eller vad man nu ska säga för att vara korrekt.

2. Jag klippte sönder min f.d pojkväns tröja när han berättade att han träffat en tjej som han gillade. Alltså vi hade gjort slut, han tyckte att det verkade som en bra och smart idé att ljuga och säga att han var kär i nån ny typ en vecka efter att vi hade gjort slut eftersom jag då skulle kunna gå vidare mycket snabbare och lättare. Istället tog jag kökssaxen och klippte sönder hans fina tröja i små, små, små bitar. Sen gick jag vidare.

3. Jag är sjukt missunnsam och blir oftast inte alls glad när det går bra för folk jag känner (med undantag för några mycket få personer).


Numero Dos

Vad gjorde du för tio år sedan? Jag var 14 år och gick andra terminen i 8:an. Under sommaren åkte jag på min första språkresa, jag spenderade 3 veckor på Isle of Wight där jag hånglade med lokala förmågor och hängde i parken. En kille med mörkgrön pottfrissa pekade fuck you till mej genom bussfönstret när jag beundrade hans hårfärg. Jag hade på mej mina Dr Martens hela året.

Vad gjorde du för ett år sedan? Jag försökte kombinera ett långdistansförhållande, heltidsstudier vid Engelska Institutionen, RFSU-utbildning och avlösar-jobb. Det gick rätt bra, fast jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Den 12 februari åkte jag till kärleken i England, vi tog en minisemester i Edinburgh och sen packade vi två enorma väskor och en lite mindre och snipp snapp så var det inget långdistansförhållande längre.

Fem snacks du gillar (utan inbördes ordning - ty alla snacks äro skapade jämställda...): Popcorn, Grillchips, Potatisskruvar, Lökringar, Quavers. Plus ungefär 50 till. Man I LOOOOOOVE the snacks.

Fem sånger du kan HELA texten till: Jag kan texten till fett många låtar. Jag är lite som en jukebox. Jag lär mej även låtar som jag inte gillar. Men jag kan tillexempel sjunga Wuthering Heights med Kate Bush, Henry Lee med Nick Cave & PJ Harvey, Gyllene skor med Herreys, Take on me med a-Ha, och såklart Främling med Carola.

Fem saker du skulle göra om du var miljonär: Åka till Tokyo, bjuda ett gäng finingar till London för shopping och avancerad klubbhopping, köpa loss min själ från CSN, donera pengar till något bra, gå till en asbra frisör.

Fem dåliga vanor...: Den här har jag ju svarat på i ett tidigare inlägg! Backtracka.

Fem saker du gillar att göra: Sova, äta, bada, dansa, läsa.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa: Poncho (om jag inte befann mej i typ Peru), gummistövlar med klack, sånadär metal-skor som har asfet sula och massa konstiga nitar och spännen och typ huggtänder, äkta päls (yuck), vadsomhelst gjort av rosa ormskinnsimitation.

Fem favoritleksaker: Monchichi, My Little Pony, lego, Nintendo, hopprep.

Fem personer jag vill se göra den här undersökningen: Fem personer som inte redan gjort den!


Men kan Rome börja snart eller. Jag är trött och det värker i hela kroppen. Får svettningar bara jag tänker på allt som måste städas. Det är fucking jävla februari, och julgranen står fortfarande kvar.