Mr & Mrs heterolycka.

Ja nu vet vi ju alla att Brad Pitt och Angelina Jolie ska ha biologisk bäbis. Åh vad kul, tycker alla. Åh vilken snygg bäbis det kommer bli, tror alla. Åh vilken fin familj, ojar alla. Åh vilket lyckligt slut, suckar alla. Alla utom jag. Jag är som bekant sådär halvt avigt inställd till Angelina, och man skulle nog kunna säga att jag hyser liknande känslor för Brad Pitt. Ja, han är snygg - tvålfager tillochmed. Men så jävla ointressant. Och han verkar ju så himla schysst, och Angelina är ju så himla down to earth och adopterar och är medveten och kändis-jobbar för FN. Dom är liksom det heterosexuella drömparet. Så vansinnigt politiskt korrekta på det där hej jag adopterar barn från alla världsdelar och hej jag är en jättebra plastpappa som hämtar min flickväns barn i skolan och kolla när vi går gatan fram som en enda stor, lycklig, multikulturell hetero-manifestation.

Och ja, deras bäbis kommer säkert bli assnygg och dom kommer leva i harmoni i alla sina dagar och jag SNARRKAR IHJÄL MEJ. Något med deras förhållande känns så jävla utstuderat, antagligen för att Angelina Jolie känns som världens mest utstuderade kvinna och för att Brad Pitt typ har tilldelats rollen som hennes prydnadsgris av porslin. Var det bara jag som fick känslan av att Mr & Mrs Smith var en två timmar lång reklamfilm för deras förhållande? Är det bara jag som känner att paret Jolie-Pitts intressefaktor endast kan ökas av en skandal som INTE inbegriper Jolies lesbiska älskarinnor eller snyftsamtal från Jennifer Aniston?