Hopplösheten.

När jag väl har fått den här lägenheten bytt ska jag fira mej själv med en flaska champagne. Att det ska vara ett sånt jävla meck att byta en stor, billig trea mot en liten tvåa.. helt otroligt. Jag hänger mer på bostadsbytarsidor än någon annanstans och jag blir helt vansinnig när man läser folks annonser. En del människor har helt osannolika krav. Typ sitter med nån sketen etta med ashög hyra i innerstan och skriver typ "endast intresserad av tvåor i innerstan. om närförort måste det vara minst 3:a eller 4:a i kulturhus med kakelugn och nära till kommunikationer". Som om någon med hela hjärnan intakt skulle sitta i en rymlig 3:a i ett kulturhus med kakelugn på tre minuters avstånd till en tunnelbana och bara sukta efter deras kackiga etta med stockholmsdusch i Vasastan! Och jag letar liksom inte ens efter nåt inom tullarna, i love förorten. Jag vill bara ha en schysst tvåa som inte kostar mer än den här i hyra, för det är faktiskt helt orimligt. Men folk som sitter med tvåor på Hägerstensåsen eller liknande verkar helt smittade av hjärnskadan som drabbar alla som tror att allt handlar om byta upp sej, så dom annonserar efter 3:or i innerstan. DRÖM OCH GLÖM, jävla amöbor. Jag blir så trött.

Det som fascinerar mej mest är ändå par som precis fått barn och hellre bor kvar i sin lilla tvåa än att byta vidare, för att dom tror att dom byter ner sej om dom flyttar från en förort till en annan. What the fudge, liksom. Hur tänkte ni nu?

Shaun är påväg till gymmet, och jag känner bara att jag hellre sitter hemma och sväller under det varma täcket i soffan. Har en förkylning på intågande och det verkar som en otroligt dålig idé att bli sjuk när jag ska jobba onsdag och framåt i Pridepark. Utgång var på gång ikväll, men jag kanske borde skippa det också. Elaka små bakterier och virus brukar ju passa på när man fraterniserar med alkoholhaltiga drycker. Hm.


Måste färga håret, måste duscha. Måste äta. Äta bör man annars dör man. Smells like the 90s på VH1! 90-talet är det nya 80-talet.