Strange highs and strange lows.

Igår var som en endaste stor berg-och-dalbana, en riktigt amerikansk superbana där man först bara åker upp, upp, oj titta vad högt upp vi är, och sen bara susar rakt ner i en såndär tvär vinkel så att man tror att man ska ramla av, för att sen bryskt ryckas upp igen och få kittligt i magen.

Jag vaknade och vädret var fint (eller det var okej, iallafall om man jämför med skitvädret vi haft ett tag). Satt och degade med Shaun framför dåligt bra söndags-tv och diskuterade vad vi skulle göra av dagen. Det såg fan bra ut. Skulle precis hoppa in i duschen när Vh1 (i love you, vh1, men ibland får du fan skärpa dej) började spela "The drugs don't work" av och med The Verve. Det var inte bra alls. Det är fortfarande den sorgligaste låten, som påminner mej om det sorgligaste som någonsin hänt, för precis sådär var det ju. Han var uppkopplad till alla dom klurigast maskinerna och fick alla dom klurigaste medicinerna, men det hjälpte ju inte. Han pumpades full med livsupphållande men det var lönlöst. Inte ens dom mest kluriga mediciner och maskiner kunde rädda min pappa. If you leave my life, I´m better off dead. Så jag rusade in i badrummet för att slippa höra men det hjälpte inte och jag bara grinade som fan och satte på radion i badrummet för att pumpa öronen fulla med 80-talshits. Som tur var så spelades "Straight up" med Paula Abdul och efter ungefär 1 minut så gick det sorgligaste över, för man kan fan inte stå och grina över pappa till Paula Abduls tondöva röst, det är som helgerån.

Sen iallafall så piffade vi och drog. Vi fikade på Blå Lotus och pratade om livets svåra frågor, typ "vad gör du om du måste bajsa på en toalett, och det luktar super-pecka och du vet att det står en lång kö utanför?". Sen traskade vi till String och drack mer te och såg på när en kille ritade av två tyska tjejer som satt bakom oss, utan att fråga om lov. Det var lite spännande. Sen påväg hem var jag så kissnödig, så vi gick in på Kellys och ba "okej, vi tar varsin öl (hallå, 19 spänn liksom) så jag kissa och sen åker vi hem". Det blev typ sju öl var och en skrämmande upplevelse med en dvärg som försökte ragga upp mej utanför damtoan. Nej alltså, det var inte en kort kille (jag är själv kort liksom), utan en riktig dvärg. Han var på en tjej som satt bredvid oss först och typ knallade rakt fram till henne och skulle bjuda henne på champagne. Sen attackerade han mej utanför toan och vår konversation lät ungeför såhär:
Dvärgen: "Tja, vad gör du?"
Jag: "Eh, står i toakö"
Dvärgen: "Okej, jag gillar din stil"
Jag: "Tack."
Dvärgen: "Alla dina..halsband (tittar på raderna av pärlhalsband) och...(stirrar ogenerat på mina bröst) allt."
Jag: "Jahadu."
(Ungefär här kommer Shaun ut från herrtoan och ser ut som om han ska spricka av glädje när han ser mej och Tummelisa)
Dvärgen: "Jag heter XXX, jag är läkare"
Jag: "Jag heter Johanna, jag är lärare. Det skiljer bara en konsonant på våra yrken då."

Sen öppnades toadörren och en arg, tanig liten hårdrocksbrud stormar ut och vrålar "ni är så jävla jobbiga". Jag och dvärgen ser förvånade ut, och sen hoppade jag raskt in på toa och lämnade honom hos Shaun. När jag kom ut var dvärgen försvunnen och vi gick till Donken. Sen drack vi coctails när vi kom hem och somnade gott.

Idag ska jag jobba, jobba, jobba. Men under min fyllesömn så lyckades jag lösa en massa av de potentiella problem som vi hade framför oss, så jag är okej med allt nu. Heja, heja.