Friendship last forever..

För det första: När jag sitter här och softar i min nyinköpta, havsgröna galabeya och kollar på repriser av Cityakuten slår det mej hur många numer kända namn som dykt upp där. Jag hade tillexempel helt glömt bort att William H Macy var med i första säsongen, som nån sorts överläkare. Ja och alla vet vi ju att George Clooney var med. Och hon som spelade Emily Valentine i Beverly Hills (den fulaste snygga tjejen i tv-historien). I dagens avsnitt gästspelar liksom Lucy Liu, en sisådär hundra år innan nån visste vem hon var. Hon har dessutom fått lägga sig till med värsta kinesiska brytningen. Mycket stört.

För det andra: Alltså goter, vad fan är det för fel på er? Jag tänker hålla er kollektivt ansvariga för det som följer nu. Jag har visserligen skrattat som en sann dåre (iförd min nya galabeya) då jag tittat på detta om och om igen, så jag borde kanske tacka. Ses på Grottan..



Ps. Jag lovar att inte bli en såndär himla människa som bara postar massa YouTube-filmer, men hur skulle jag kunna undanhålla er en sådan här godbit?

Att rappa, eller inte rappa..

Jag inte att jag kan beskriva exakt hur roligt det är att Conan O Brien låter James Lipton recitera Kevin Federlines raptexter. James Lipton, med sin allvarliga mörka röst och sitt noggrannt färgade skägg, som till vardags är värd för det eminenta programmet Actors Studio. Här har vi en man som i vanliga fall ägnar sin tid åt att i stillsam takt intervjua skådespelare om teknik, upplevelser och goda råd inför ett gäng dramaskolestudenter, men som här reciterar K-Feds fantastiskt asdåliga låtar. Ungefär hur roligt som helst. Minst ett klipp till finns till beskådan på YouTube, men här bjuder jag på min personliga favorit; Popozao. Enjoy:

Dagens google-skörd.

1. "bajs på pizzan" (nu får ni fan ge er..)
2. "spännande fakta" (du kan inte tänka dej att specificera lite närmare?)
3. "sära på benen" (gör det själv)
4. "vuxna som sexar och knular" (om du tror att verben 'sexar' och 'knular' kommer att leda dej till porr så förtjänar du att hamna här)

Avdelningen jävligt konstiga saker att diskutera med folk man inte känner.

Hört i omklädningsrummet på dansskolan:
Kvinna1: Hej! Allt bra?
Kvinna2: Hejhej. Jooorå..
Kvinna1: Du är inte sjuk iallafall? Eller? Du har ju missat två gånger nu på raken.
Kvinna2: Nej, första gången var jag sjuk men förra gången så kom jag inte för att min pappa dog. Ja och sen nu i veckan så blev jag diagnosticerad med bröstcancer.

Jaha. Nej men då tar jag på mej myntsjalen nu och går ut och dansar då.

Dagens snyftare.

Det är ju inte utan att man undrar hur det egentligen står till med hormon-nivåerna när jag får en klump i halsen och vidgade tårkanaler vid åsynen av hur Verne "Mini-Me" Troyer grinande förklarar sin djupa (givetvis platoniska) kärlek till Markus Schenkenberg under sista middagen i säsongens Surreal Life. När de båda sedan förenas i en manlig kram på det där sättet som endast kalsongmodeller och dvärgar i rullstol kan, så var jag tvungen att spärra ut näsborrarna för att undvika att sympati-grina.

Min egen lilla modeblogg.

Alla dunvästarna som börjar dyka upp får mej att tänka på Marty i min gamla älsklingsfilm "Tillbaka till framtiden". Ni kommer väl ihåg hur han transporterades från 1985 tillbaka till 1955 i Doc's gamla DeLorean? Och hur alla i 1955 trodde att han var sjöman, eftersom han gick omkring med flytväst...

I rest my case.

Permanenter Vi Minns, del 1.

Jon Bon Jovi.
Kommer ni ihåg när insändarsidorna i OKEJ alltid innehöll kåta tonårsbrudars fantasier om möten med Jon Bon Jovi? Då hade han fortfarande långt, svallande, permanentat hår. Sen klippte han av sig det. Då glesnade insändarna.

I ärlighetens namn..

Nyheterna på Tv4 drämmer idag till med en sensationell nyhet: Anitra Steen har sålt sin bostadsrätt och tjänat pengar på det. Skandal! Skandal eftersom hon var verksam i Socialdemokraterna för tio år sedan, och eftersom hon är gift med Göran Persson, och "socialdemokraterna förespråkar hyresrätter" (citat Nyheterna). Bah hallå, sist jag kollade så var det väl ändå okej att sälja sin bostadsrätt. Och säljer man den utan att köpa något annat för pengarna så .. ja.. då har man tjänat dom pengarna. Menar dom att det hade varit mer förenligt med socialdemokraternas politik om Anitra hade gjort något med pengarna? Eller är det så enkelt att Anitra bör tänka på sig själv som Fru Persson, och därför bör hon leva efter socialdemokraternas deviser? Så vitt jag vet heter Anitra fortfarande Steen i efternamn. Så vitt jag vet kallar man inte längre kvinnor som är gifta med läkare för Doktorinnor. Så vitt jag vet räknas kvinnor nu för tiden som självständiga varelser även om dom är gifta. Så vitt jag vet får man väl göra vad fan man vill även om maken sysslar med en politik som föredrar motsatsen. Det känns bara som ett billigt knep att försöka knipa åt Göran lite extra inför valet, typ nån andefattig liberal som suttit och gnuggat händerna av förtjusning när han/hon kom på denna fantastiska koppling.

Bra jobbat!


4300 ord skrivna. Nu ska jag supa ner mej på Gula Villan.

Arrividerci, Roma.

Sista avsnittet av Rome. Det var längesen jag faktiskt comittade till en tv-serie på detta vis, utan att ladda ner hela skiten i förväg alltså. Men jag visste ju att det bara fanns 12 avsnitt, och ville väl suga på karamellen lite. Nu måste jag vänta ända till 2007 innan jag får se en fortsättning. Hallå, är det rättvist eller? Jag känner mej lite nyfiken på om vi får se Octavius utvecklas till den megakejsaren han sedan blev. Eller om det är önsketänkande för ytterligare en preliminär säsong framåt. Octavius, som han heter i tv-serien eftersom han fortfarande bara är en liten tonårsslyngel, lade ju sedan till namnen Gaijus Julius Ceasar Octavianus Augustus. Och kejsar Augustus är ju rätt känd. Förutom mitt eminenta skolarbete i latin om just Augustus (som jag antar att de flesta förkovrat sig i..) så kan ni ha hört talas om honom i Nya Testamentet, där han tydligen gav order om nån sorts skattskrivning.. Carola kan säkert utveckla det där för er om ni inte känner till historien.

För att fortsätta på spoiler-stigen jag redan trampat upp så undrar jag dessutom om den nya säsongen kommer inkludera avslöjandet av Ceasars testamente, det visade sej nämligen att den gamle rackaren hade adopterat Octavius. Hoho. Och om jag inte minns helt fel så tror jag även att Marcus Antonius ingick konvenansäktenskap med Octavia. Tänka sig vilka intriger som kan dyka upp!

Men ALLVARLIGT.

Jag vet att det inte är kul att läsa om alla jävla googlingar, men det är som en konspiration. Så fort jag skrivit om en störd googling så googlas det ännu konstigare saker. Hallå människor, ni är jättekonstiga!

Dagens skörd:
1. "hur jag blev känd som snygg ful"
2. "svenne-schlager"
3. "sexkläder"
4. "vet du att det regnade den dagen då du föddes"
5. "cedric diggorys autograf" (alltså det här måste ju ändå ta priset som den märkligaste googlingen hittills, för obildade är alltså cedric diggory skolkamraten till harry potter som dör i fjärde boken..)

Bon Jovi på Vh1! Hmm..kanske ska börja på ny bildserie..

Hoppla snorre.

Det här är verkligen är intressant liten artikel. Jag vet inte om jag kan sätta fingret på vad som trollbinder mej så, men jag tror att det är kombinationen av fotot som visar en glad japanska som sitter på en gigantisk träsnopp och citat som dessa:

Festivalen som är döpt efter Kanamara Sama - eller "Lord Järnpenis" - har rötter tillbaka till 1700-talet.

Lord Järnpenis?! Vad krävs för att föräras med en sådan titel? Kan jag bli Lady Järnvagina? Vart ansöker man? Låter Järnslida bättre? Järnfitta kanske är coolare? Och tror ni att det här inlägget gör att personen som hamnade här av misstag när den googlade "snoppar som visas i sverige" kommer hamna här igen? Eller han/hon kanske hade läst samma artikel och googlade efter Sveriges motsvarighet?

Hallå, Pelle, Bel-Hamim...vad säger ni? V-day, eat your heart out?

Lovely Lena.

Lena Nyman på Studio Virtanen.

Som jag älskar Lena Nyman.

Jag svärmar för många svenska damer, men mest av allt svärmar jag för Lena. Det kan säkert spåras tillbaka till mitt svåra missbruk av Ronja Rövardotter och Morrhår och Ärtor, under en tid i livet då vi hade video, men ytterst få videofilmer (som intresserade mej). Hon blir äldre, men aldrig ointressant. Åh Lena! Hon är ju lite kort i rocken, precis som undertecknad, och i början av programmet blir det väldigt tydligt, då hon står bredvid Fredrik Virtanen. -"Hur lång är du?", undrar Lena. -"Tjaa, 1 och 92", säger Fredrik. -"Ja, vad bra, jag gillar ju långa killar", flinar Lena. -"Hur lång är du själv?", frågar en förtjust Fredrik. -"En och en halv", säger Lena.

"En och en halv". Helt jävla briljant. Det ska jag med säga nu när folk frågar. Lena for president.

Mustascher Vi Minns, del 3.

Walker, Texas Ranger. Inga skurkar går säkra när Walker är dom på spåren. Walker kan karata ner nästan alla, och är lite förtjust i distriktsåklagaren Alex, som spelas av allas vår April i Dallas. När han inte jagar bovar eller flörtar med Alex så sjunger han lite. Eller det gjorde iallafall Chuck Norris som spelade Walker. Han sjöng ju faktiskt introlåten till programmet alldeles själv.

In the eyes of a ranger,
The unsuspecting stranger,
Had better know the truth of wrong from right,

'Cause the eyes of a ranger are upon you,
Any wrong you do, he's gonna see,

When you're in Texas, look behind you,
'Cause that's where the ranger's gonna be.

Mustascher Vi Minns, del 2.

Hulk Hogan. Det fanns en tid då tv3 sände Wrestling på helgmorgnar. Hoa-Hoa Dalgren var kommentator, och det var här jag först stiftade bekantskap med Hulk. Stor, gyllenbrun som en nygrillad kyckling och iförd hotpants krossade han allt motstånd i Wrestling-ringen. Ingen bodyslam i världen ruckade på hans bandana, och inga modenycker i världen skulle få honom att ta av den. Lika lite som Hulk frivilligt skulle ta av sig sin bandana, lika liten är risken att Hulk skulle raka av sig sin majestätiska, platinablonda mustasch.

I likhet med Ozzy och Run (från Run DMC) har Hulk Hogan sin alldeles egen realityshow nuförtiden. Där kan vi se hur hans dotter kämpar för att få ett skivkontrakt, och hur Hulk tränar pilates. Man får även njuta av hans mustasch.

Uppdatering.

Hade skrivit ca 1500 ord av uppsatsen när jag insåg att jag inte hade en aning om vad i helvete jag höll på med. Fick snilleblixt, hittade något som jag tror kan vara en vettig tes och började om. Status just nu: 350 ord skrivna. Bara 4650 kvar då!

April, april din dumma sill, jag kan googla dej vart jag vill.

Rätt ofta ställer jag mej frågan "vad fan är det för fel på folk"? På senare tid dyker den frågan ofta upp när jag kollar in mitt statistikverktyg och inser att jag av någon anledning verkar locka hit folk som letar efter väldigt specifika saker. Ganska ofta nakna specifika saker. Ja och så Pussycat Dolls då. Alla stackars tonåringar som letar efter fakta om Pussycat Dolls verkar hamna här. Får säkert typ fyra googlingar om dagen som handlar om "fakta om Pussycat Dolls". Jag har tyvärr inga fakta om dom här i bloggen, eller nån annanstans heller för den delen, men tänkte att jag kan dela med mej lite av den lilla information jag faktiskt besitter. Nu när ni ändå bemödat er med att landa här liksom. Det här vet jag om Pussycat Dolls:

1. Alla utom hon som sjunger är/var medlemmar i burlesktruppen "Pussycat Dolls". Dom är lite av Holllywood-favoriter och en hel del kändisar har tydligen besökt deras shower och tyckt att dom är dunder. Om du inte vet vad en burlesktrupp pysslar med, och inte vågar googla av rädsla för vad som kan komma upp, kan jag säga att dom mest ägnar sig åt att dansa shownummer. I små kläder. Oftast åker kläderna av. Men eftersom tjejerna är dansare, har på sig coola kläder och inte är helt näcka så tycker folk att det är en helt annan sak än striptease. Fråga mej inte varför.

2. Hon som sjunger var med i Amerikanska versionen av Popstars. Typ.

3. Inte ett fakta, men en misstanke är att ingen annan än Popstars-tjejen faktiskt kan sjunga i gruppen. Det baserar jag på helt ovetenskapliga undersökningar utförda av mej framför tv:n. De andra tjejerna är ofta uppmicade, men när dom uppträder live är det inte alltid alla tjejerna kommer ihåg att mima i sin mikrofon hela låten igenom. Oavsett hur många av tjejerna som kommer ihåg att mima så är det alltid lika många röster som hörs i högtalarna. Det luktar Milli Vanilli lång väg..


Det är allt jag vet. Ett tips är annars att inte söka på just meningen "fakta om Pussycat Dolls". Testa att söka bara på namnet så hamnar ni säkert på deras officiella hemsida.

Däremot så har jag ingen information och inga råd att lämna till personen i Ronneby som har googlat "sexiga tjejer som visar sig nakna". Inte heller till dej som letar efter "kåta svenska hemmafruar". Hade min mormor levt hade jag gärna vidarebefodrat dig som googlade "göra vin själv". Och till dej som sökte på "här har du texten till en evighet med carola" kan jag ju bara säga att nej, här har du inte texten till den låten. Och hör sen!

Mustascher Vi Minns, del 1.

Thomas Magnum, P.I. Bor på Hawaii, där han jobbar som privatdetektiv och väktare av egendom hos den mystiske Higgins (är han Robin Masters eller inte?). Kör en röd Ferrari, men syns även ibland i T.C's helikopter. Hänger rätt ofta på King Kamehameha Club, som ägs av kompisen Rick. Magnum är även känd för en extensiv samling Hawaii-skjortor och sina bländande vita tennisskor.

Kuriosa:Magnum teamade upp med mästerdetektiven och författaren Jessica Fletcher (från "Murder, she wrote"/"Mord och inga visor") för att lösa ett klassiskt mordmysterium i bästa Agatha Christie-stil i ett avsnitt.

Life is a pigsty.

Jag hatar att jag är så jävla dålig på att komma igång med den här jävla C-uppsatsen. Hade en deadline i tisdags som jag försöker få ihop nu. Vet inte vad jag håller på med. Alls. Men tror att jag eventuellt precis kan ha fått en snilleblixt av sällan skådat slag. Nattmangel närmar sig och jag har laddat upp med cola och andra livsnödvändigheter. Har dessutom dragit på mej feber, och sitter således iförd en randig toppluva under täcket i soffan. Alltså ursäkta mej, men hur FAN ska det här gå till? Bajsuppsats! Kunde man inte ha fått typ lite längre en typ en dag på sig att bestämma vad man skulle skriva om? Då hade man iallafall haft en rimlig chans att skriva om något som man faktiskt har något grepp om. Hata, hata, haaata... (mammas sång).

Tittade på Grey's Anatomy idag när jag åt middag (smart drag, mat och uppsprättade människor brukar ju vara en bra kombination) och slogs av att medicin, juridik och engelska är tre ämnen som är väldigt överrepresenterade i Amerikanska tv-serier och filmer som utspelar sig bland universitetsstudenter. Medicin- och juridikstudenterna har alltid jättemycket att göra och supertjocka böcker. Engelsk-studenterna har alltid superdjupa analyserande samtal om litteratur i klassrum som blänker av mahogny. När kommer det en serie om rafflande studentliv bland botanik-studenter? Eller varför inte.. lärarstudenter! Skulle säkert bli rafflande.

Jaså det säger du?

HJÄÄÄÄÄLP!

"På en klippa vid Akropolis fick hon plötsligt ett galet infall och började att tala om Jesus inför greker på söndagsutflykt vid nationalsymbolen.
- Jesus is God! And Messiah is coming back again, ropade hon på engelska."

Det är alltså såhär vi ska få Europa att rösa på oss. Ruslana åkte runt i Europa och uppträdde med sin låt, Carola klättrar i berg och predikar för lokalbefolkningen som bara vill softa i solen. Definitivt ett nytt grepp när det gäller marknadsföring.
Hela den här artikeln är fullproppad med bisarra citat, och jag blir bara mer och mer övertygad om att jag verkligen inte vill bli representerad av Carola i några som helst sammanhang. Maken till hycklande imperialisthagga får man nog leta efter..

I tid och otid.

Hallå bitches and hoes,
glöm inte att ställa fram klockan nu!

Vad är det för fel på folk?

JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Man kan fan inte bete sig hursomhelst när man har familj. Man har fan ett ansvar inför åtminstone sina barn. JAG BLIR GALEN, SÅ JÄVLA ARG. Only spånken can save me now.

Ps. Jag hjärtar mina yoga pants från Way.

Long distance call.

Shaun ringde precis från en telefon i lobbyn på The Flamingo. Kul för honom att hans jobb bjöd honom på en resa till Las Vegas, själv sitter jag uppkurad under ett täcke i soffan och väntar på bättre tider. Borde ha skrivit på min kära C-uppsats då jag har deadline nästa vecka och har typ.. 4000 ord kvar att skriva. Ja och så måste jag ha en ordentlig tes. Och läsa typ 13 artiklar. Jag har alltså inte ens öppnat dokumentet.

Alltså: min karl befinner sig i Syndens Näste, med pengar på fickan och 20 graders värme. Jag sitter i en lägenhet kallare än polarvidderna och hoppas att dom tar kort på pizzerian. Something is rotten in the state of Denmark..

Muffe i muffen?

Både Aftonbladet och Expressen rapporterar idag om att Big Brother-Jessica misstänks vara gravid. Gravtest har utförts och läkare är påväg in i huset. Muffe (alltså det namnet..) misstänks vara far, och eftersom Muffe röstades ut för ett tag sedan har tidningarna jagat reda på honom för att kolla läget. Det känns väldigt typiskt att Muffe direkt måste påpeka att Jessica minsann haft sex med Samuel (enligt Jessica var det bara "några juck"!), underförstått "en snopp som inte är min har varit i kontakt med henne och därför kan det lika gärna vara ägaren till den snoppen som är far till det eventuella barnet", samtidigt som han inte riktigt verkar kunna bestämma sig för om han har haft sex med henne eller inte. Först blånekade han, sen tyckte han att okej, lite hade dom kanske sexat loss, och nu är det "ingen kommentar" som gäller. Jag trodde först att det handlade om att Muffe var en feg jävla ynkrygg som inte vågade stå för att han haft sex med Jessica, då han hade en flickvän av något slag på utsidan och försökte mörka det hela. Men efter att ha läst notiserna angående gravtestet så börjar jag misstänka att helt andra orsaker ligger bakom det här, kan det vara så att Muffe inte är helt hemma på det här med Blommor & Bin? Enligt Aftonbladet har han i programmet sagt: "- Jag var i henne, men vi hade inte sex." Om han var "i henne", men dom inte hade sex, vad på Muffe var då i henne, och vart i henne var han? Förslag, någon?

Willkommen, Bienvenu, Welcome..

Hej, vad kul att just du hittade hit.

Google-rapport.

Kan inte låta bli. Det är ju så roligt. Folk är så roliga.

Googlingar som har lett hit de senaste dagarna:
1." elena paparizou trosor"
2. "linda rosing känd snygg ful"
3. "en kulen natt"
4. "fakta om green stefanis"
5. "fakta om pussycat dolls?"

Jag har visserligen skrivit om fröken Paparizous ständigt växande överläpp, men inte om hennes trosor. Att Linda Rosing är känd vet vi ju, men är det inte konstigt att personen som googlade inte verkar ha kunnat bestämma sig för huruvida hon är snygg eller ful? Googling nummer 3 är såklart min stora favorit, så jävla roligt att någon googlat "en kulen natt" för det första, och ännu roligare att han/hon/den/det hamnade här. Om du letade efter texten till den gamla barnlåten så kan jag bistå med den. Lämna en kommentar bara. Googling nummer 4 måste ju vara en dyslektiker som letar fakta om Gwen Stefani och googling nummer 5 hade inte varit rolig om det inte varit för det där lilla frågetecknet. Jag är inte riktigt säker på om jag vill googla efter fakta om Pussycat Dolls, men jag gör det ändå, kanske, tror jag?

Baksmällan.

Jag har nu så smått hämtat mej från Lördagens fatala nederlag. Carola..Carola...för första gången sen jag var liten pytte-Skräphög kommer jag inte att heja på Sverige i ESC. Jag hoppas så innerligt att vi inte går vidare från semin, så att Carola, och alla som röstade på henne, riktigt får skämmas. Men ni som röstade på Carola, hur tänkte ni egentligen? Jag vill väldigt gärna veta. Och ni som hoppades att hon inte skulle vinna, men inte röstade på någon annan, kunde ni inte bara ha offrat 3 spänn på ett samtal så hade vi kanske sluppit det här?! Mitt samvete är iallafall rent, jag röstade som fan. Inte på Carola, nej.

Obehagliga saker med Carola:
1. Hennes fixade tänder i överkäken.
2. Darrande haka.
3. Bibeltatuering
4. Bibeltatuering
5. Bibeltatuering

Vi fattar att du är kristen, Carola. Det har inte undgått någon, jag lovar. Lena Philipssons hotell-diss är såklart redan en klassiker. Jag höll på att frusta rödvin över mina vänners nya vardagsrumsgolv. En fundering, Sanna Nielsen blev även hon erbjuden att sjunga 'Evighet' men Carola knep den istället. Ponera att Carola hade avstått, tror ni att Sanna Nielsen hade vunnit då? Om du funderar längre än 5 sekunder på denna fråga så kan jag meddela att svaret är HELL NO. Låten är inte tillräckligt bra, folk röstar för att det är Carola. Det räcker liksom. Hon hade kunnat gå ut på scen och mökat fram låten ståendes på alla fyra, hon hade vunnit ändå.

Man blir alltid lika besviken när man inser att svenska folket är lika hjärntvättade som medlemmarna i Livets Ord.

Smackdown.

NAD inbjuder till krig. Han spelar sin samling av Softrock-Hits Vi Inte Minns på okristligt hög volym och jag kontrar med min magra samling egyptisk popmusik på lika hög volym. Helt enkelt för att jag tror att det irriterar honom mest. Jag är fylld av fördomar mot människor som har en liten svensk flagga på balkongen året om nämligen och tror därför att takter och instrument av "orientaliskt slag" gnisslar värre i hans öron än om jag spelade, tja, vad som helst annat jag har hemma.

Bring it on, bitch!

Jo det var det här med Carola.

Jaha, då vill jag bara ännu en gång vädja till Dej. Ja Du. Just Du. Som sitter där. Ikväll, när det är final i Melodifestivalen, och vi ska välja en låt som ska tävla i Aten om några månader, då, då kan du alltså inte rösta på Carola. Du kan inte rösta på henne för att:

a) du måste sluta vara så jävla naiv och tro att bara för att hon är folkkär här, så betyder det inte att hon är, eller har potential att bli, folkkär i Europa.

b) du måste sluta vara så jävla naiv och tro att svenne-schlager går hem någonstans utanför Skandinavien.

c) Carola framstår nuförtiden som spritt språngande vansinnig. The motherfucking bitch is losing her mind. Hur jag vet det? Ja, hon tävlar alltså mot en 50-årig karl som har hitlermustasch och shorts, och han framstår som helt jävla normal i jämförelse med den kleinblåa uppenbarelse som är Carola.

Carola är såhär: Hjäääälp. Okej? Allt från underläppen som darrar vid wailing till den där jävla fläkten är liksom hjääääääälp. Rösta på nån annan. Vem som helst. Helst BWO, för det är vår enda chans att vinna ESC. Men seriöst alltså, rösta inte på Carola.


Ps. Man kan sjunga inte mindre än TVÅ nygamla bidrag till melodifestivalen över Carolas refräng. Shirley Clamps "Att älska dej", och Sahlenes "Runaway". Det är alltså inte en bra grej.

Crazy frog VS Lukasjenko

Okej, dagens sjukaste tv-upplevelse:

Nyheterna rapporterar angående valet i Vitryssland och Lukasjenkos maffiametoder. En lågmäld vitryss intervjuas. Stämningen är gravallvarlig. Mitt under den filmade intervjun går någons mobil igång i bakgrunden. Mobilen har Crazy Frog som signal. Vitryssen pratar med bister röst om valet. Allt är grått. Valobservatörer slängs ut. Demokratin är hotad, tillintetgjord. Och i bakgrunden hör man en animerad groda med hjälm göra moppeljud.

Sa jag dagens sjukaste tv-upplevelse? Årets sjukaste tv-upplevelse. Utan konkurrens.

Tur i kärlek?

När jag var liten samlade jag på saker. Problemet var bara att jag aldrig kunde bestämma mej för vad jag skulle samla på, och samlade därför på allt. Samlingarna blev aldrig kompletta och coola, jag sitter liksom inte med en komplett My Little Pony-samling som jag kan sälja för big bucks på valfri auktionssida. Det enda jag lyckats samla på mej någorlunda bra är kontaktannonser, jag brukar klippa ut dom bästa och klistra in i en bok där jag klistrar in saker jag vill spara men inte vet vart jag ska göra av. Häromdagen fick jag en med posten, skickad till mej från en kär vän som ej bör nämnas vid namn, då hennes studier är av sådant slag att hon kan bli googlad och smutskastad så till den milda grad att hon för alltid förnekas en framtid inom yrket hon siktar på. Ja något sånt iallafall. Här i bloggen omnämns hon ibland som R, men hon går även under aliaset "Bel Hamim". Nåväl, annonsen, som är för bra för att vara sann (så den är nog inte sann) lyder:

Du är kvinna 162 lång. Du bor i en
villa vid havet. Du är mogen och
vacker. Din favoritfärg är grön. Du
bryter på någon utländsk dialekt.
Din pappa är tysk. Du gillar pingis.
Du dricker te. Jag vill träffa dig.


Come to mama.

MorgonTV.

Det slår mej, när jag tittar på Triss-skrapningen på Tv4, att det aldrig är någon som tar lotten längst fram. Alla gräver i mitten. Om dom inte blandar runt lotterna mellan varje sändning så borde det ju rent teoretiskt ligga jättemånga lotter med höga vinster längst fram, eftersom alla tanter som alltid är med "bara" får 100.000-kronorsvinsterna.

Tittarombudsmannen är min favorit. Maken till klagomål han får ta emot alltså. Det är säkert en ren slump att det bara är panschisar som ringer in och klagar på att programmen aldrig startar i tid ("och då hinner jag aldrig spela in slutet på programmet, jag går ju och lägger mej så tidigt, så jag programmerar ju in själv på videon och spelar in va"), på att Steffo Thörnqvist sluddrar (på bred skånska: "hur ska då invandrarna lära sig att prata redig svenska?"), och på att det är "för mycket Stockholm" på Tv. Och han är så förstående, tittarombudsmannen, vilket tålamod. Jag blir alltid lika djupt imponerad.

The Big Bang.

Ikväll smäller det, sista delfinalen. Och vilken delfinal! Svt har verkligen sparat på krutet, för efter veckor av meningslös disco och HM-kläder ska vi nu få njuta av Carola, Günther, Pontare, Rednex och Sandra "jag gillar att ha på mej turkosa fjädrar som en riktig etno-indian" Dahlberg under en och samma final! Freakfest 2000, om du frågar mej. Har oerhörda förväntningar på Pontare eftersom han enligt Fredrik Virtanen "såg ut som en transvestitdemon från Midgårds bisarraste mjödhall."

Victor kommer över och lagar veganmiddag, och sedan kan vi låta spektaklet börja. Och kom ihåg, vad ni är gör, rösta inte på Carola.

"Titta uppåt, sära på benen"

Men nån måtta får det väl vara. Med risk för sitt liv? Alltså det är ett jävla lyft! Är det bara jag som tycker att med Let's Dance så gick Arja från att ha varit en finsk schlager-legend med basröst till att bara vara down right skitläskig? Och är det bara jag som verkligen inte skulle lägga pengar på att se en show med Arja och Tobias? Det blir visserligen "både sång och pardans", men jag kan inte tänka mej något värre. För det första: Arja kan faktiskt inte sjunga. För det andra: Arja kan faktiskt inte dansa. Jag förväntas alltså betala pengar för att se Arja göra saker hon är dålig på. Sedan när är det en marknadsföringsidé? När ska folk börja betala för att få se mej hoppa simhopp? Ingen? Jag är jättedålig på det.

Att vara elit.

Alltså vad är det för fel på folk? Vad driver en människa att spendera tusentals kronor flera gånger om på att lära sig något man uppenbarligen aldrig kommer lära sig? Ska folk aldrig lära sig att självinsikt är guld värt och att man inte kan vara bra på allt?

Jag har såklart spenderat 90 minuter med att dansa Baladi tillsammans med 20 kvinnor, av vilka ca 15 har avancerat till en för dem alldeles för svår nivå. Cirka 10 av dessa 15 kvinnor lider dessutom av en svår åkomma som kallas "noll taktkänsla". Eventuellt lider några även av en mild form av rigor mortis.

När ett rums väggar är täckta av speglar, hur kan man undgå att se att man snurrar åt ett annat håll än de övriga - om och om igen? Hur kan man undgå att se att man går dubbelt så snabbt som de andra? HUR KAN MAN UNDGÅ ATT SE ATT MAN SER UT SOM EN EPILEPTISK MUMIE SOM FÖRSÖKER HÅLLA SIG EFTER EN STARK DOS LAVEMANG? Jag bara undrar! Dansar jag med ett gäng lobotomerade och gravt synskadade fembots ? Ja, det verkar onekligen så!

Ett tips: om du inte kan göra rörelser man lär sig under termin ett, så bör du kanske inte ge dej på att dansa i en klass där man måste ha dansat i minst tre terminer innan och där de flesta dansat i fyra eller fem. Ett till tips: Om du suger på att dansa, så kan du inte kamouflera det genom att bära full cabaret-dräkt i grälla färger. Sista tipset: Det spelar ingen roll hur lite du väger, hur mycket du plutar med munnen, hur snygga dina danskläder är eller hur bra myntsjalen smiter åt runt din perfekt formade stjärt - du ser iallafall helt jävla sinnessjuk ut när du slarvar igenom ett gäng steg du inte är i närheten av att behärska.

Och nej, det hjälper inte att du verkligen gillar att dansa.

Och ja, axeltjejen går SÅKLART i min grupp den här terminen också. Hur mycket ska man behöva stå ut med? Jag bara undrar.

Oscarsnotis.

1. Michelle Williams är snyggast av alla. GUD SÅ SNYGG!!


2. What the fuck is going on with Charlize Theron's jätterosett? Vi har en teori om att den dubblar som drinkbricka. -"Your Martini, Ms Theron". -"Juuust put in on the bow, next to the champagne".


3. Ben Stiller i grön sparkdräkt är hur rolig som helst. Vi garvar så täckena hoppar.

Melodifestivalen 2006, Karlskrona.

Visserligen ingen realtidsblogging, men kan inte låta bli att filosofera lite kring gårdagens tävling. Men del två, kanske ni undrar då. Men kära alla, andra delfinalen var ju så infernaliskt tråkig. Maggan Carlsson var så jävla trist, Kikki hade så fula kläder och låtarna var så jävla dåliga. Inte ens tre dansande elefanter kunde rädda andra deltävlingen.

Så gårdagen. Allvarligt talat, varför hade alla killar väst? Shaun var helt förkrossad och konstaterade att han får hänga undan sina västar ett tag, för att rädda sitt anseende. Och Gregors frisyr! Och Gregors namn! Och Gregors låt! Jag bara väntade på att en av hans körtjejer skulle fatta eld och sätta fart på skiten. Jessica Andersson. Nejnejnej. Du kunde bara inte gå vidare. Och det har inget med dina syrénlila shorts att göra. Det har med låten att göra. Kan nån nynna på Jessica Anderssons låt idag? Nej. Antagligen inte Jessica Andersson heller. Elysion, ELYSION! HALLÅ! Det finns ingen ursäkt! Ingen! Religiösa Disney-anthems framförda av spacklade operasångare får bara poäng om dom kommer från Rumänien eller Malta, och det är bara för att Europa tycker synd om Rumänien och Malta. Okej? Patrik Isaksson får mej att aldrig vilja lyssna på musik igen, Sverige, varför gör ni såhär mot mej? Kayo borde ha fimpat locktången och typ ..låten. Jessica Folcker borde ha fimpat mössan och typ ..låten.

Poodles och BWO då. Jag kände mej glad, rent av lättad, att båda bidragen gick vidare. BWO är nämligen, hittills, det enda bidraget som kvalat till finalen som jag skulle kunna skicka till ESC med hopp om bra placering. BWO har ju en maffig fanbase i Östeuropa, och det är ju Östeuropa som avgör tävlingen. Ställer mej dock undrande till hur BWO blir mottagna av Tyskland. Alltså vi har ju en klaviaturspelare som sportar brun skjorta, bruna shorts och väldigt liten musche.. Fast det borde ju å andra sidan generera en fet 12-poängare från Danmark! Och hur kan man motstå The Poodles? Ett gäng småbarnsfarsor som inte vill något hellre än att vara Mötley Crüe. Gulle! "They're no WigWam", sade sambon. Nej, tacka fan för det. När byxorna är så tighta och blanka att man kan se om personen som bär dom är omskuren så är det inte roligt. Då föredrar jag predikantrockar och bröstharnesk. Kalla mej gammalmodig om ni vill!


Inatt: Oscarsgala. Måste sova lite innan. Hej då Macken, vi ses imörrn.

Inte så goda grannar.

Ljuva helg.

I fredags fick jag nog av min techno-spisande granne. Enough is enough, d00d (trovärdig technojargong). Sist nöjde jag mej med att sätta upp en lapp i trapphuset, där jag i inte särskilt hårda ordalag bad honom att inte spela techno på så hög volym att jag inte kan höra min tv. Ett krav som jag inte tycker är helt orimligt med tanke på att jag bor på nedre botten och han bor på tredje våningen. När mina rutor dessutom skallrar av basen så kan jag t.om tycka att en ynka lapp i trapphuset är en rätt vänlig gest. Ja, lappen fick sitta uppe i cirka fem timmar innan "någon" tog ner den och musiken tystnade. Hurra, hurra. Men så i fredags kväll, cirka 22.30 satte det igång. Techno. Snabb techno. På volym "t00 fucking loud d00d" (fortsatt trovärdig technojargong). Och när technon fortfarande var igång 23.30 och hade genererat alla moders huvudvärk (jag är faktiskt förkyld!) så fick jag nog och ringde Störningsjouren. Dom kom hitsusandes på 10 minuter, konstaterade att volymen var outhärdlig och traskade sedan uppför trapporna och gjorde plågan kort. Nu ljuda icke längre någon techno, men jag kan försäkra er om att så fort volymen åker upp igen så är det jag som kastar mej på telefonen och ringer Störningsjouren. Älskar Störningsjouren.

Och som om inte detta vore nog så har NAD skaffat sig ett hemmabiosystem. Så nu har jag inte bara privilegiet att få dela hans skivsamling (mest spelade denna månad: Gary Barlows soloalbum och Richard Marx samlingsalbum), utan kan även njuta av de tv-program han väljer att titta på.

Sa jag att väggarna i det här huset är gjorda av rispapper?

Tv-kväll.

Alltså INTRIGERNA i Floor Filler gör mej alldeles svettig. Eller så är det förkylningen. Jag har ju då verkligen en förkylning, till skillnad från Fredrik, som avslöjade att han fejkat en förkylning hela veckan och lagt sig i gruppkoreografin bara för att få chansen att battla ut sin partner, den lätt omogna och egotrippade Michaela. Jaa..vad ska man säga. Hon lär ju ha haft lite ågren eftersom hennes solo inte blev klart förrns häromveckan, då hon hela tiden litat på att Fredrik ska gå upp och battla om dom hamnar sist. Åh så jag har väntat på det här, väntat på att Fredrik ska explodera och sparka bakut. Vad passar då mitt blodtörstande sinne bättre än ett battle, som föregåtts av fighter och intriger? Söndagkväll är bokad.

Äntligen är Du är vad du äter tillbaka! Anna Skipper ger tillochmed mej dåligt samvete för min kostföring, jag kan bara ana hur personen hon faktiskt skäller på känner sej. Den stackars tjejen i dagens program dricker inte mindre än åtta (!!) stora glas latte om dagen. Alltså om jag dricker två stora glas latte en dag så mår min mage skit. Hur min mage skulle må om jag drack åtta under en dag kan jag bara gissa. Men dom här matbergen Anna lassar upp i början varje gång, som är någon sorts äckelvision av vad personen i kvällens program tryckt i sig under veckan känns så skeva. Vilken mat skulle inte se äcklig ut hopblandad på det där sättet? Nog för att en veckas konsumtion av pompa, kebab, räksallad, ris, nudlar, grädde och chokladkaka ser äckligt ut ner det ligger sådär på ens matbord, men det skulle väl bönor, dinkelpasta och grönsaker också göra. Det är ju inte själva maten som gör att det ser äckligt ut, mer mängden och det faktum att allt är ihopgeggat på ens matbord.

Man kanske skulle ha sig lite glass, jag är ju förkyld och frostar dessutom av frysen. Då är det okej va, Anna?

Masochistfilm.

Plöjer igenom topplistan hos lokala videobutiken eftersom Shaun jobbar nattskift. När man börjar jobba 23.00 kan det lätt kännas som om man har ungefär noll timmar fritid, som om man bara äter, sover och jobbar. Då är det bra att ha filmkväll innan jobbet börjar. Hittills har vi hunnit med två filmer, en för varje nattpass han jobbat. Ikväll klämde vi Crash. Superhyllad och jämförd med älsklingar som Magnolia och alla filmer Magnolia i sin tur jämfördes med när den kom.

Ja, och den var ju jättebra. Men så jävla deppig. Lätt deppigare än Magnolia. För er som inte sett Magnolia kan jag ju meddela att den filmen bl.a innehåller en döende gammal man, hans deprimerade ångestridna fru, en gameshow-host som är döende i cancer, hans knarkande dotter som anklagar honom för incest, ett överintelligent barn som ingen bryr sig om och som kissar på sig i direktsänd tv, en vansinnigt ensam föredetta barnstjärna med tandställning som har ett skitjobb och är olyckligt kär i en ung bartender och Tom Cruise i jävligt tighta byxor.

Däremot är den inte på långa vägar lika deppig som Requiem for a dream. Men att kalla Requiem for a dream för deppig är en underdrift, rent ångestframkallande är nog mer lämpligt. Jag och Victor låg i två små psykiskt flämtande högar efter att ha genomlidit den, och var således tvungna att rensa våra huvuden med en film om en ninjamusketör efteråt.

Men missförstå mej inte, jag gillar ju alla tre filmerna jättemycket (notera hur jag inte inkluderade filmen om ninjamusketören här..). När man tänker på det så låter det nästan lite masochistiskt.

Vågskålen.

Gör du en elak karikatyr av Fredrik Reinfeldt blir du polisanmäld och riskerar 2 års fängelse.
Gör du en elak karikatyr av profeten Mohammed och hela den muslimska världen slår du ett slag för tryckfriheten.

Jag tror det stavas hyckleri.

Nattgull.

Jag fick precis ett jättegulligt mail från min handledare! Mitt i natten! Alltså det var ju ingen kärleksförklaring, bara ett mail som var väldigt rart och omtänksamt. Hon skriver omtänksamma mail på det stora hela, men när det kommer ett PS-mail med ett filmtips så blir man ju alldeles varm i hjärtat. Så lättflörtad är jag.

Hon är för övrigt en sådan människa som alltid kommer att se ut som om hon är typ 11. Liten uppnäsa, fräknar, stora ögon och bångstyrigt hår. Hon ser ut som en vuxen version av George i Famous Five (Fem-böckerna), minus hund plus barn. Hon har en nyckelknippa som det står "Världens bästa mamma" på och skickar filmtips till mej mitt i natten. Man bah GULLE jag ska skriva bästa C-uppsatsen så att hon slipper skämmas.

The bells..the bells...

Våldtäkt av mina trumhinnor: Eros Ramazottis polyper möter Anastacias dito i en allt annat en ljuv duett. Vilket ljushuvud kom på att låta två av de obehagligaste sångrösterna i modern tid spela in en låt ihop? Two wrongs most definitely don't make a right.

Days Of Our Glamorous Melrose Beach.

Jag fick precis såpopera-hjärnblödning då gamla trotjänaren Glamour satte igång på min tv. Jag har inte sett ett avsnitt av Glamour sedan Gustav Vasas tid, så hjärnblödningen kanske var helt omotiverad - men det kändes väldigt bisarrt att se ett middagsbord runt vilket Dr Peter Burns från Melrose Place, Olivia från Sunset Beach och Stefano DiMera från Days of Our Lives satt och åt middag. Nu med nya karaktärer. Men ändå! Hostile takeover i såpauniversum.

Förtydligande.

Kände att det kanske inte riktigt gick fram nedan, och för att slippa skriva det i en kommentar efter eventuell kritik vill jag bara förtydlliga att det jag vänder mej emot inte är Elit som mailinglista i sig. Jag skiter också i den. Utan det jag tycker känns lite mögigt är hur medlemmarna på listan försvarat sej och reagerat. Om det nu bara är en jävla mailinglista som inte bör tas på allvar så är det väl bara att låta alla gorma klart och fortsätta maila i lugn och ro?

Jo men Elit.

Argh, jag tänkte att jag inte skulle skriva något om Elit, eftersom 90% av alla bloggar redan tagit upp det, och seriöst, hur spännande är det? Men ju fler inlägg jag läser om det, desto mer sjuk blir hela grejen. Det verkar framförallt handla om två grejer: själva smygläsningen och mobbningsanklagelserna.

Å ena sidan är medlemmarna jättekränkta för att deras privata mailkonversationer blir "uppfläkta i media", å andra sidan påpekar dom att Can endast publicerat en bråkdel av de konversationer som förts. Om Can endast publicerat en liten, liten del av alla mail och medvetet valt de smaskigaste bitarna så kan ju bara inte samtliga Elit-medlemmar som kommenterat detta ha fått sina mailkonversationer uppfläkta i DN. Det går liksom inte ihop, rent logiskt. Artikeln hade inte ens 10 citat liksom. Och hur privat kan en konversation egentligen bli när man mailar till en lista med rätt många medlemmar, av vilka många man aldrig har träffat?

Och mobbningen, alltså, jag fattar jämförelsen med fikarummen som alla drar. Men bara för att folk beter sig som rövar i ett fikarum (på DN eller vartsomhelst) så betyder ju inte det att det är okej att bete sej som en röv på en mailinglista. Det är liksom en ursäkt som ungarna på fritidset där jag jobbade brukade köra med (fast dom skyllde inte på den sopiga stämningen i DN's fikarum förstås). Skitsnack är alltid skitsnack, vare sej det skrivs på en mailinglista eller viskas i ett hörn på skolgården. Oftast är det inte meningen att den man snackar skit om ska få reda på det, men chansen finns ändå alltid där. Och när det läcker ut, då är det nog i längden bättre att säga "okej, vi sa det. Det var dumt. Förlåt" och bara gå vidare.

Flytta ner sammanhanget i åldrarna, och tänk er ett gäng barn som brukar träffas och leka. Tänk er sedan att de barnen ibland säger elaka grejer om andra barn i skolan. Föreställ er hur något av barnen skvallrar, flera andra barn får reda på de elaka grejerna som sagts. När gruppen konfronteras säger barnen "men, det var inte meningen att någon annan skulle få reda på vad vi sa. Det var inte meningen att det skulle komma ut, någon skvallrade och vi känner oss kränkta. Och det är faktiskt inte så farligt. Vi pratar faktiskt inte bara om hur ful Eva i 5C är eller hur tjock Anton i 4A är, mest pratar vi om leksaker och tv-program." Sannolikheten att vuxenvärlden skulle rycka på axlarna och tycka att barnen har en poäng känns inte övertygande stor. Men när vuxna argumenterar på samma vis så verkar folk tycka att det är okej. Varför är det okej? Det är nog mest det jag undrar. Som om 90 minuters samtal om köksknivar skulle rättfärdiga 10 minuters samtal om hur ful eller tjock någon är. Som om folk fortfarande tycker att bara för att man inte deltar aktivt i konversationen så har man inte haft med det att göra. Men om man lyssnar så är man väl delaktig? Om ingen lyssnade, skulle väl ingen känna behovet av att tala? Brukar inte folk hävda att det inte är mobbaren som gör mest skada, utan det är dom som tyst står och tittar på? Man har väl alltid någon sorts moraliskt ansvar som människa, vare sig på en skolgård, i ett fikarum eller på internet. Ja, så präktig är jag. Busted! Måste leta reda på min gloria bara..


Som en fotnot kan jag även tillägga att jag tycker att det är rätt stört att DN sparkade Anna Björkman för att hon var med på listan. Alltså, om poängen är att göra något sorts missriktat statement att Elit-listan-beteendet inte är okej så hoppas jag att dom bojkottar intervjuer och väljer att inte recensera andra medlemmar på listan. Men det lär dom ju inte göra, eftersom cash is king typ.

Torrent-fest.

Visserligen är Rome den enda tv-serie jag följer slaviskt (no pun intended) för tillfället, men det har ju sina skäl. Serien har hittills bjudit på en del sköna hintar om bögsex, som man väl ändå får säga var något av vardagsmat under den tidsperioden. När lilla Octavius ska initieras i männens värld ingår inte bara att lära sig hantera ett svärd, mamma insisterar även på att han ska penetrera någon. Allt enligt devisen att samlag och slagsmål gör en karl. Han skickas således till en bordell, där skönheterna radas upp framför honom. Fyra sköna unga damer, och några unga herrar är vad som erbjuds, och i sanningens namn blev jag lite besviken när han valde en av damerna. Men ändå, att valet fanns! Man får glädja sig åt det lilla, i det här fallet att amerikansk (och brittisk) television inkluderar homofaktorn som något naturligt. Ibland knullade killar med tjejer, ibland knullade killar med varandra. Huvudsaken var att man knullade. Ja, besvikelsen över att Octavius valde en donna framför en Adonis stillades när smygtitten på nästa veckas avsnitt visade att jag nu kan se fram emot lite girl on girl action. Gamla pantern Servilia förför nyblivna fienden Atias unga dotter Octavia, och needless to say jublade jag i tysthet. Det känns på något sätt så befriande att tjejsexet inte genomförs av tjejer som är en stringtrosa ifrån Playboy (hej L word!), utan av en 50-årig kvinna och en mager, engelsk tjej som ser rätt normal ut.

Ja alltså sen är alla storylines rätt bra också.

Om man känner att allt sexande och intrigerande i Rom inte är vad man letar efter så kan jag rekommendera lysande serien Weeds. Ja jag är sen med rekommendationen, men Weeds är faktiskt så sjukt, sjukt bra att jag ser det som min skyldighet att informera de olyckligt ovetande. Om ni kan hantera bitorrent - marsch pannkaka.

Googla lite.

Gud vad jag är glad att just denna googling ledde hit. Hoppas att du hittade det du var ute efter!

Hoppsan.

Hahahaha! Jag delar härmed med mej av det jag förutspår kan bli årets nyhet. Read it, and weep. Min enda fundering, om hon är kapabel att dra fram en motorsåg och såga ner en hel jävla tall - är hon verkligen i behov av Färdtjänst då? Eller var det helt enkelt så att ilskan över att berövas sin Färdtjänst lockade fram en oanad styrka i henne, a la Bruce Banner/Hulken? Sensmoralen måste ändå bli att man ska passa sej för att komma emellan tanter och deras Färdtjänst.

Skräphögen gör skäl för sitt namn.

Jag känner att jag bör kommentera hur oerhört bisarrt det är att Andreas "Ögonskuggan" Johnson ska ha barn med Lisa "jag överlevde Robinson-Robban" Knapp. Kommer ni inte ihåg Lisa? Det var blondinen från Mälarhöjden som Robinson-Robban så gärna ville hångla med på stranden den där säsongen han först förgyllde vår tillvaro. Han hade bruna hotpants i plysch. Hon hade pojkvän. Han söp ner sig på exotiska coctails och föreslog att dom skulle rulla runt i sanden. Hon avböjde. Nu ska hon ha barn med Andreas Johnson och hans ögonskugga. Jag vet inte vad som är märkligast.

Renee Zellwegers östasiatiska gener?

Renée Zellweger är en person som gör mej nervös. Det är något med hennes ansikte. Så fort hon pratar så drar hon ihop ögonen till små glipor, äppelkinderna morfas ihop med undre ögonlocket och mungiporna krusas på ett obekvämt sätt. Hon ser precis ut som vita komiker gör när de ska göra humoristiska parodier på kineser. Som en buskisversion av Lucy Liu. Det är inte det att jag tycker att hon på något vis ser kinesisk ut, det är mest så att jag ständigt förväntar mig att sockerbitarna som på ett så skojsigt sätt ska föreställa framtänder kommer att ramla ur munnen på henne såfort hon öppnar den. Det är mest så att jag tror att hon ska brista ut i Povel Ramels Sukiyaki-låt så fort dom där sockerbitarna har trillat ut. Det är mest det att jag undrar om hon över huvud taget ser någonting när hon kniper ihop ögonen så dant.

Melodifestivalen 2006, VII

Slutresultat:

Direktkvalade till Globen - Andreas Johnsons ögonskugga och Linda Bengtzings oompa-gapande.
Andra chansen - Electric Banana Band och Maggan Bäcklund.

Sverige, vad fan är det för fel på er? Linda motherfucking Bengtzing! Ett värre atonalt gapande var det länge sedan jag tvingades utstå. Kvällens stora behållning visade sej vara, förutom slinkysarna, scenen ur mickstativsdokumentären där mickstativet super ner sej backstage på Allsången och ber någon att skita ner sej.







Den här bloggningen sponsrades av Budweiser.

Melodifestivalen 2006, VI

De dansande slinkysarna är hands down den bästa pausunderhållning som någonsin visats. Kan vi inte skicka dom till Aten?

Melodifestivalen 2006, V

Andreas Johnson, ja ni. Även om jag är positivt inställd till både retrotemat och killar i mörk ögonskugga så måste jag protestera. Tidningarna hävdar att det är mix av Robbie Williams och U2. Jag skulle hellre vilja påstå att det låter som en misslyckad genetisk sammansmältning av Maggan Bäcklunds Irlands-runk och en Beatlesrip, toppad med en ohälsosam Nick Borgensk idrottshurtighet.

Melodifestivalen 2006, IV

Magnus Bäcklund, vilket jävla Irlands-runk! Men det älskar vi ju här i gamla Svedala, så det lär ju gå asbra. Men jag kan inte låta bli att undra vem som har klätt på karln. Han ser ut som general Hornblower, efter en svår diarréolycka. Why? Han är ju en ståtlig karl, nu får han stolpa runt i ett par bajsbruna skinnbyxor som egentligen är gjorda av plast.

Linda Bengtzing, jag är så jävla trött på hennes gapiga ashurtiga svenne-schlager. Speedad förprogrammerad oompa-schlager. Dessutom, klänningskuppens andra fas lär ju få Sveriges metalfans att snurra med huvudet i sann Excorsiten-anda.

Melodifestivalen 2006, III

Sahlene måste inse att hon aldrig kommer toppa Runaway. Fy fan vilken jävla Friskis & Svettis-låt det här var. Grattis alla med Friskis-kort, den här kommer ni få skumpa runt till i ett år framöver.

Melodifestivalen 2006, II

Vi borde verkligen skicka Electric Banana Band. Varför? Jag ger dej tre skäl:

1. Dom har trendiga djurmönstrade kostymer
2. Dom har bananmikrofoner
3. Koreografin

Hallå, vi var liksom beredda att skicka Brandsta fucking jävla City Släckers. Att skicka Electric Banana Band vore att bota den synden för gott, eftersom Electric Banana Band har allt det där som Brandsta fucking jävla City Släckers aldrig hade. Typ humor, självdistans och bananmikrofoner.

"Jag är en sorts kameleont, en blandning av kamel och dront", I hear ya Trazan!

Melodifestivalen 2006.

Okej. Håll i er. Realtidsblogging om Melodifestivalen.

Hittills:
- Varför i hela friden är Pekka Heino kommentator?? Varför? Vi förstår ju vad alla säger, tillochmed alla pensionärer som aldrig fick lära sig några andra språk förstår. Snälla Pekka, håll käften.

- Gud vad roligt att mannen som höll upp platshjärnan i Frankenstein-inledningen är huvuddomaren i Floor Filler.
"Var du med i Melodifestivalen, vad kul, vad gjorde du, koreograferade eller?"
"-Njae jag höll i plasthjärnan."

Lika som frysta bär för 19.90 kr?

Är det bara jag som tycker att Sara Sommerfeld ser precis ut som Siw Malmqvist i de nya ICA-reklamerna? Faktum är att när jag först såg den filmen där dom sjunger om kundkortet, så trodde jag att det var Siw Malmqvist. Ja, tills jag hittade mina glasögon.

Ditten och datten.

Alltså jag fullkomligt älskar att trean sänder Beverly Hills i repris. Älskar! Moralkakorna flödar ("You guys are pretty lucky to have eachother"), Donnas hatt med skitstor solros i pannan bekräftar att 90-talet är det nya 80-talet, och Brenda och Kelly är fortfarande assnygga. För några veckor sedan visades dessutom det klassiska avsnittet när dom jagar rätt på Color Me Badd. Och jag visste inte om jag skulle vomera eller lubricera när dom sjöng "I adore mi amore" acapella på The Peach Pit.

Vill även påpeka att jag även gillar college-säsongerna, men säsongerna efter det var fan inte så mycket att hurra för.


Måste städa (updatering: granen är nerplockad), laga mat och på något sätt hitta någon att dra med ut eftersom Liza spelar skivor ikväll. Jag förutspår följande scenario: ingen vill gå ut, börjar hinka vin i ensamhet, äter en hel stor påse cheez doodles, ringer Shaun och gnäller för att han inte slutar förrns 23.00, åker in till stan själv, sitter på en pall bredvid dj-båset och dricker öl i mängder, blir mer och mer högljudd, vevar med armarna, ramlar eventuellt av pallen, blir upplockad av Shaun som istället för en rolig utekväll får leja en svarttaxi och åka hem med sin svinfulla flickvän. Men jag är förstås ingen Saida.

Jag bara undrar.

Skriver skoluppgift med snaskiga Sex Inspectors i bakgrunden, och trots alla autentiska knullbilder och prat om fellatio så var det följande lilla händelse som fick mej att sluta knattra tangenter och istället förvånat titta upp bakom datorskärmen; Sex Inspector-Tracey anländer med ett sexkit till paret, kitet innehåller några oljor, ett par leopardmönstrade handklovar och en helt fantastisk nyhet: "a little portable vibrator". Till skillnad från dom där jobbiga gammaldagsa vibratorerna som man måste fästa med cementkloss i golvet och koppla till eluttaget?

Best of.

Alltså Best of Absolute Music.. är det bara jag som tycker att det är lite konstigt? En samlingsplatta..av en samlingsplatta. En metasamling. När kommer Absolute Best of Absolute Music? Och kommer mina barnbarn ha möjligheten att köpa Best of Absolute Best of Absolute Music?

Höhö.

Säg är det inte roligt när folk säger saker utan att tänka på hur roliga dom är, när folk råkar vara roliga. Igår, på Studio Virtanen, lyckades Tomas Andersson Wij klämma ur sig en riktig klassiker. Tv-panelen (hallå! när ringer ni in mej istället för Ellinor Persson?) diskuterade utländska program man gärna skulle se en svensk version av, Tomas Andersson Wij säger "En svensk Parkinson skulle jag vilja se" (Michael Parkinson, engelsk legendarisk talkshow-gubbe som bara intervjuar Kändisar, inget trash, inga roliga inslag som är tråkiga, inget skrivbord, heja BBC. Min anm.). Sedan kommer det roligaste jag har hört på länge, uppenbarligen inte alls uttänkt, och det glider helt förbi samtliga närvarande i programmet, Tomas Andersson Wij säger (alltså håll i hatten, fyndigheten är total): "Hur svårt skulle det vara att skaka fram en svensk Parkinson?".


Hahahahahahahaha!

Anti drog-kampanj.

Jag vet att folk brukar säga att Ozzy är en anti drog-kampanj på två ben, vilket jag aldrig har förstått. Vaddå, han ser ju likadan ut nu som för 30 år sedan och lever i värsta lyxvillan med sin lyckliga familj (där samtliga barn gått loss på knark, vilket bara bevisar det jag försöker säga). Visst, han stammar och måste förses med textremsa, men man kan ju som bekant inte få allt här i världen.

Jag skulle istället vilja utnämna Whitney Houston till den bästa anti drog-kampanjen på två ben. Förutom att hon lever ihop med världens äckligaste tjackpundare, Bobby Brown, så är hon nuförtiden även en total paria i kändisvärlden. Vem behöver se bilder på skrumpnade hjärnor och höra skräckhistorier om dödsfall när man på två sekunder kan visa att kokain och crack på några få år kan ta dej från det här:



till det här:


Folkhälsoinstitutet? Anyone?

Vit som en snö.

Har det funnits ett vitare ögonblick i musikhistorien än när Chrissie jävla Hynde beslutade sej för att förena sig med UB40 i Sonny & Chers gamla hit I've got you babe? Jag bara undrar. Och ja, jag menar vit på samma sätt som man helst inte ska använda ordet svart. Har en inte helt utvecklad teori om hur UB40 är frontfigurer för den moderna tidens sanna imperialism. Hej jag är en vit, rödhårig engelsman som har hyrt några musiker med annan hudfärg, nu ska vi spela värsta kolonial-reggaen för en massa vita medelklasskids som om 15 år fortfarande kommer tycka att Red, red, wine är världens bästa reggae-låt. Alltså dom visade precis videon, och jag tycker inte att nåt mer behövs sägas än att 5 (!) människor i videon, som tar plats på en asastor arena och sammanlagt kanske visar typ 50 000 pers, inte är vita som vetemjöl. De 5 människorna spelar bas, trumpet och några andra instrument. Dom tvingas även att dansa i takt, koreograferat, ja vad vet jag - det var säkert inte alls den vita videoregissörens idé, dom har ju rytmen i blodet. Några som verkligen inte har rytmen någonstans är alla 17-åriga, vita tonåringar som stelt stampar loss framför scenen i sina sned-tofsar och vita byxor, dom gillar verkligen den här nya musikstilen reggae alltså! Så jävla ballt! Wohoo! Låt pappa betala biljetten till en resort på Jamaica där ni can sippa drinkar på beachen och digga mer genuin reggae (tänk Baby I Love your way med Big Mountain). Skitbra. Nu, Skräphögens recept på hur man gör Imperialist-reggae:
1. Bilda ett band.
2. Se till att minst en i bandet har dreadlocks (street cred!).
3. Repa in en cover på en låt gjord av en vit artist.
4. Lägg på baktakt.
5. Grattis, 5 miljoner människor kommer köpa er singel. Den kommer även återfinnas på Absolute reggae (samlingen för den riktiga konnässören).

Du äter vad du läser.

En otrolig märklig grej jag har för mej är direkt kopplad till den skönlitteratur jag läser. Jag vill gärna anpassa min mat till den aktuella romanen. Om jag t.ex läser en fantasybok där hjälten springer runt i hosor och bor på värdshus känner jag genast ett behov av att äta grillad kyckling, revbensspjäll och dricka rött vin. Om jag läser en modern roman om unga människor i en storstad drömmer jag om sushi och lyxiga sallader. Det är helt sjukt alltså. Jag har aldrig varit så besatt av tanken på hamburgare och milkshakes som när jag läste Barnens ö av PC Jersild. Och nu sitter jag med Silas Marner av George Eliot, och längtar efter mustiga soppor, köttstuvningar och öl.


Ack om jag bara orkade släpa mej ut till köket. Herr Ober..?

Dear producers of the world..

När man sitter i soffan såhär på Söndagkvällen och tvingas titta på det minst asdåliga programmet som visas, så slås jag av att jag ännu inte presenterat mitt allra största kändishat. Mina känslor för Angelina och Sjunde himlen-miffot kommer trots allt inte i närheten av hur jag känner inför den fantastiskt vidriga Cameron Diaz (ja, jag tittar på Charlies Änglar II). Det är inte hennes abnormt breda mun som tvångsmässigt måste visa den ansenliga mängd sockerbitar som utgör hennes tänder, eller det faktum att hon verkar ha ungefär samma intelligenskvot som en guldfisk, som gör att jag tycker så intensivt illa om henne. Det är mest hela grejen "guvakul att du som är så snygg ÄVEN kan vara rolig" som gör mej lite lätt illamående och ilsken. Det innebär nämligen att folk verkar tycka att allt Cameron Diaz gör är jätteroligt, verkligen skitroligt, åh gud vad vi skrattar. Som om hennes snygghet automatiskt gör minsta lilla skitgrej till årets humorhändelse.

Exempel: När Cameron Diaz rapar så är det jättekul. När jag rapar så är det bara äckligt.

Varför? Jag har en avancerad teori som naturligtvis innefattar den där asjobbiga maskerade sexismen. För faktum är att om Cameron Diaz inte ansågs vara så snygg, så skulle ingen tycka att det var höjden av humor när hon rapade/pruttade/hade sperma i luggen. I Charlies Änglar kan man lätt räkna ut att varje spexig rap/skojdans/ful peruk måste motsvaras av lika många bikinistunder, rumpzoomar och hår som skakas ut i slowmotion. Det enda hon behärskar i egenskap av komedienne är att rapa, göra grimascher, och göra skojiga danser - något som inte skulla ha funkat om hon var ful, då hade hon iallafall varit tvungen att kunna leverera minst en snärtig one-liner i kvarten. Det vet jag, det vet ni, men frågan är om Cameron Diaz vet det. Frågan är om jag ens bryr mej om huruvida hon vet det eller inte. Hon är bara så jävla värdelös i alla filmer hon har gjort. The Mask - gud vad kul att jag är snygg och ler. Den där Mary - gud vad kul att jag är snygg och har sperma i håret. Snygg, sexig & singel - gud vad kul att jag är snygg och sjunger om snoppar. Glöm sedan inte heller den irländska dialekten som Gud glömde i Gangs of New York samt det största brottet mot mänskligheten som tv någonsin producerat: Trippin'. Det är som att det slog slint i huvet på folk när dom upptäckte att en fotomodell kunde göra något mer än att le och gå snyggt, och att dom därför felaktigt misstar något som vi vanliga människor kallar simultankapacitet för talang.


Summan av kardemumman blir ett rop på hjälp, en bön om barmhärtighet: snälla producenter, jag ber på mina bara knän, SLUTA ANSTÄLLA CAMERON DIAZ JAG STÅR INTE UT LÄNGRE.

Två flugor i en smäll.

Efter en overkligt god middag på "GRILL" begav vi oss till KGB där Team Vivagina ägde popquizen. Vi slutade tvåa, och det firades med en kombination av den redan etablerade ryssdansen och vår nya segerdans med vaginatema (naturligtvis).

(inser ungefär här exakt hur många konstiga googlingar detta inlägg kommer generera)

Jag kan inte lova att den nya segerdansen hade uppkommit om jag inte inmundigat X antal öl och några glas vin, men lika stor som glädjen var igår är bakfyllan idag. Jippie och hurra. Så medan sambon är ute och svirar med arbetskamrater sitter jag under en stor filt och har frossa. Tänkte passa på att svara på två glada utmaningar som jag fått av två glada damer, Anna och Virvla.

Numero Uno

Erkänn tre svåra synder du begått. Eller roliga, men som nånstans har ett värde i någon form av straffskala mot lagstiftning eller sociala normer.

1. Jag glor på dvärgar. Alltså när jag ser dom på stan. Jag tror att jag ser på dom på ett sätt som dom inte skulle uppskatta. Och så säger jag "dvärg", inte "kortvuxen" eller vad man nu ska säga för att vara korrekt.

2. Jag klippte sönder min f.d pojkväns tröja när han berättade att han träffat en tjej som han gillade. Alltså vi hade gjort slut, han tyckte att det verkade som en bra och smart idé att ljuga och säga att han var kär i nån ny typ en vecka efter att vi hade gjort slut eftersom jag då skulle kunna gå vidare mycket snabbare och lättare. Istället tog jag kökssaxen och klippte sönder hans fina tröja i små, små, små bitar. Sen gick jag vidare.

3. Jag är sjukt missunnsam och blir oftast inte alls glad när det går bra för folk jag känner (med undantag för några mycket få personer).


Numero Dos

Vad gjorde du för tio år sedan? Jag var 14 år och gick andra terminen i 8:an. Under sommaren åkte jag på min första språkresa, jag spenderade 3 veckor på Isle of Wight där jag hånglade med lokala förmågor och hängde i parken. En kille med mörkgrön pottfrissa pekade fuck you till mej genom bussfönstret när jag beundrade hans hårfärg. Jag hade på mej mina Dr Martens hela året.

Vad gjorde du för ett år sedan? Jag försökte kombinera ett långdistansförhållande, heltidsstudier vid Engelska Institutionen, RFSU-utbildning och avlösar-jobb. Det gick rätt bra, fast jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Den 12 februari åkte jag till kärleken i England, vi tog en minisemester i Edinburgh och sen packade vi två enorma väskor och en lite mindre och snipp snapp så var det inget långdistansförhållande längre.

Fem snacks du gillar (utan inbördes ordning - ty alla snacks äro skapade jämställda...): Popcorn, Grillchips, Potatisskruvar, Lökringar, Quavers. Plus ungefär 50 till. Man I LOOOOOOVE the snacks.

Fem sånger du kan HELA texten till: Jag kan texten till fett många låtar. Jag är lite som en jukebox. Jag lär mej även låtar som jag inte gillar. Men jag kan tillexempel sjunga Wuthering Heights med Kate Bush, Henry Lee med Nick Cave & PJ Harvey, Gyllene skor med Herreys, Take on me med a-Ha, och såklart Främling med Carola.

Fem saker du skulle göra om du var miljonär: Åka till Tokyo, bjuda ett gäng finingar till London för shopping och avancerad klubbhopping, köpa loss min själ från CSN, donera pengar till något bra, gå till en asbra frisör.

Fem dåliga vanor...: Den här har jag ju svarat på i ett tidigare inlägg! Backtracka.

Fem saker du gillar att göra: Sova, äta, bada, dansa, läsa.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa: Poncho (om jag inte befann mej i typ Peru), gummistövlar med klack, sånadär metal-skor som har asfet sula och massa konstiga nitar och spännen och typ huggtänder, äkta päls (yuck), vadsomhelst gjort av rosa ormskinnsimitation.

Fem favoritleksaker: Monchichi, My Little Pony, lego, Nintendo, hopprep.

Fem personer jag vill se göra den här undersökningen: Fem personer som inte redan gjort den!


Men kan Rome börja snart eller. Jag är trött och det värker i hela kroppen. Får svettningar bara jag tänker på allt som måste städas. Det är fucking jävla februari, och julgranen står fortfarande kvar.

Rynkiga barn.

Alltså progeria-barn är ju så söta. Jag vet att det är en hemsk och sorglig sjukdom och allt det, men jag tycker att dom är så söta med sina knarriga små röster och gamla små ansikten. Man vill bara krama dom!

Sjunde helvetet.

Ni vet ju hur man bara helt omotiverat kan bli extremt aggressiv av vissa grejer. Typ någons sångröst, ko-aktiga blick, eller vad som helst. Inget sänder såna blixtar av omotiverad ilska genom mej som den där skitfula dottern i Sjunde himlen. Hon som är gift och har ett barn som alla alltid bara kallar "the baby". Det är något med hennes utseende som gör mej så otroligt aggro. Jag vill bara dunka näven i hennes fula plyte så fort jag ser henne. Och morsan sen då! Stela, egotrippade, självgoda jävla äckelmorsan! JAG BLIR GALEN. JAG HATAR SJUNDE HIMLEN SÅ HIMLA MYCKET.


Och nu kommer minst 5 pers bah (med tungan som i Tigerjakt) "men varför kollar du om du inte gillar det då?". Men jag kollar ju inte! Jag gör ju allt för att undvika skiten, men det är jävligt svårt när kanal 5 envisas med att ändra sändningstiden hipp som happ. Jag är liksom student och har därför tid att kolla på alla serier som sänds på dagtid, och det räcker med att man går och gör en kopp te eller går på toa och när man kommer tillbaka så är den där vidriga serien igång och jag kan faktiskt inte stänga av OCH blunda samtidigt. Åh jag fick rysningar nu, bara jag skrev om det!

In the middle of a chain reaction.

Anna utmanar mej i sin blogg, och jag är aldrig sen att anta en utmaning!


Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.

1. Jag gör grimascher när jag skriver på datorn. Inte när jag läser nåt på skärmen, bara när jag skriver. Typ biter på underläppen, den är helt instoppad i munnen just nu faktiskt.

2. Så fort jag ser någon på tv som jag vet har varit med i något annat program eller film, men som inte är så känd, så måste jag påpeka det för sällskapet. Ibland inkluderar jag även personlig information om personen, om den har koppling till ytterligare en person som är någorlunda känd. T.ex "Åh det där är ju han som spelade den där birollen i den där Hallmarkfilmen, han brukade ju vara gift med hon som spelade den där doktorn i den där tv-serien. Fast sen skiljde dom sej, och hon gifte sej med den där countrysångaren".

3. Om jag och Shaun lämnar lägenheten samtidigt frågar jag alltid vem av oss som låste dörren när vi satt oss på bussen. Om vi inte kan komma på det får jag panik och tror att vi glömt låsa dörren. I de situationerna tänker jag alltid att vi borde åka tillbaka och känna på dörren, men det gör vi aldrig. Istället oroar jag mej hela dagen. Dörren är alltid låst när vi kommer hem.

4. När nånting är jätteviktigt att ta tag i, för att jag har missat att göra det, typ en räkning som verkligen måste betalas, så gör jag allt som står i min makt för att inte behöva tänka på det. Alltså aktivt skjuter undan tanken så fort den dyker upp. Och då får jag magknip. Och då tänker jag att det är för att jag inte tar tag i den där saken jag måste ta tag i. Och då skjuter jag undan den tanken. Och då får jag mer magknip. Jag tror det kallas ond cirkel.

5. Jag dansar alltid spastiska 80-talsdanser med extra feeling on top framför tv'n när den visar nån video som är extra poppig. Faktum är att jag är SJUKT bra på just det och jag skulle uppskatta att det inträffar minst en gång om dagen.


Utmanar härmed Liza, Daniel, Emma, samt släkten, som ju faktiskt är två individer - trots att de är tvillingar och har en gemensam blogg.

Jesus walks.

I USA har Kanye West upprört många med sin omslagsbild för Rolling Stone. Bilden föreställer som synes Kanye i törnekrona och Jesusbarometern visar såklart på stormvarning. I Sverige bryr sej naturligtvis ingen, och det beror inte på att vi är ett gäng gudlösa hedningar som tillochmed tillåter homos att gifta sej (nåja), utan helt enkelt på att vi lever i ett land där vi varje jul får stå ut med att kvinnan som räknas som en av våra största artister håvar in stålars genom att klä ut sig till Jesus morsa och sjunga julsånger. Jag presenterar bildbevis nr 1:


Vi är helt enkelt härdade och kan bara iskallt konstatera att Kanye nu är USA:s svar på Carola. Grattis USA. Ni har inte ens sett början på det här. Vänta bara tills Kanye gifter sej med en vansinnig norsk predikant som skjuter djur från balkongen. Vänta bara tills Kanye glatt hävdar att homosexualitet kan botas med förbön. Vänta bara tills Kanye börjar kasta krukväxter på sina fans. Då, älskade USA, kan ni börja gnälla.

It only takes a minute girl, to fall in love, to faaall in loove.

Dagen kändes seg och tråkig ända tills Vh1 beslutade sej för att visa den rejält underskattade Take That-videon "It only takes a minute". Jag hade faktiskt glömt att Gary Barlow hade näspiercing. Den togs snabbt ut när dom försökte skifta publik (från kåta män till kåta tonårstjejer). Jag hade även förträngt att Robbie Williams försöker sej på breakdance i en slutscen. Argh.

Dessutom: Gudars skymning vad daterad "It must have been love" låter.

Don't mention the war.

Jag är så kluven. Å ena sidan: älska dumma översättningar på textremsor. Å andra sidan: varför skulle jag behöva läsa 4 år på universitet för att få ett jobb som utförs av människor som, hur språkligt begåvade de än må vara, verkar ha varit komatosa både under historialektioner och så fort någon i deras omgivning nämnt något som eventuellt skulle kunna ha gjort dem en gnutta allmänbildade.

Under onsdagens avsnitt av Rome passade överklasskärringen Atia på att förolämpa sin dotter över en middag med Markus Antonius, genom att påpeka att hon var så oerhört dyster och tyst (konstigt när hon nyss blivit tvingad att skilja sej från mannen hon älskar för att istället bli rövknullad av gamle politikergubben Pompeius som till syvende och sist inte gifte sej med henne). Nåväl, de vänliga orden som i princip gick ut på att Markus Antonius måste tro att han hamnat på en begravning eftersom dottern var så tyst avslutades med ett ursäktande: "You'd think she was raised by Germans". Glatt översatt till "Man skulle kunna tro att hon uppfostrats av tyskar".

Snälla översättare, Rome utspelar sig typ 50 år innan Jesus föddes. Innan Colosseum byggdes. Innan da Vinci målade Mona Lisa. Innan franska revolutionen. Och definitivt innan Otto von Bismarck enade ett gäng små furstendömen och landsnuttar till ett stort land som till sist kallades Tyskland. År 50 f.Kr fanns det ett gäng håriga och skitiga barbarer som bodde i norra Europa och dom kallades germaner. Dom var inte tyskar. Dom byggde inte en stor mur genom Berlin, dom hängde inte på playan iförda tangakalsonger, och dom gjorde inte David Hasselhoff till popstjärna.

Så when in doubt, googla. Eller konsultera Skräphögen. För såhär kan vi bara inte ha det.

Hata, hata, hata.

Idag är dagen då jag har lägenhetsångest, csn-ångest och betala räkningar-ångest. Dessutom är min mobil avstängd (så förvänta er inga svar på sms på ett tag), mitt sl-kort går snart ut och NAD kräks på andra sidan väggen. Jag är även i akut behov av ett till extrajobb, så om du sitter här och läser och gärna vill ge mej ett extrajobb så kan du ju haja att jag kommer älska dej för evigt amen. Jag kan tänka mej att göra det mesta, bara det inte innefattar avföring på något sätt.

Just one of those days. Just one of those lives.

McTvångstanke.

Ja okej, jag ska sluta, men det är så sällan jag får några roliga sökningar. Därför:

Dagens Google-sökning som ledde hit: "donken, norrmalmstorg"

Donken är, för oinvigda, alltså McDonalds. Om det nu är någon som inte hänger med i de unga kidsens hippa lingo.

Mycket ironiskt då jag i mitt kyrkråttefattiga tillstånd inte kan tänka på annat än mat. Mat som jag inte lagat själv. Så fort jag rör mej utanför lägenheten och ser en inrättning som serverar mat av vilket slag som helst så blir jag sjukt sugen på just deras mat. "Åhhh vad gott med lamm sizlar", "Åååh vad gott med pizza", "Alltså ååååh vad gott med chimichangas", "Åååh vad gott med kokt kalvhjärna", and so on. Det gäller även om en restaurang eller snabbmatskedja figurerar på tv. Donken-reklamen för McFeast med rågbröd ger mej ett akut hungerhugg i magen, fast jag är mätt och inte gillar McFeast. Det är som värsta tvångstankarna. Minus allt tvättande och tryckande på lampknappar.

Jag känner mej som Obelix. Går omkring och nynnar ..äta bör man annars dör man och spanar efter vildsvin att klubba ihjäl.

Äran.

Fan va soft att två personer hamnat här i bloggen efter att ha googlat på 'tjockisbraten'.

In the name of boredom.

Shaun försöker förtvivlat ställa om sin dygnsrytm och har således retirerat till sovrummet. Jag slötittar på 28 dagar senare, som jag visserligen gillar, men som innehåller några scener som jag tycker är såpass jobbiga att jag inte riktigt pallar att kolla på den själv. Inte ikväll. Obs! Förväxla ej 28 dagar senare, en domedagskatastrofhorror-film med fina Cillian Murphy, med filmen 28 dagar där Sandra Bullock spelar alkis på rehab. Man skulle visserligen kunna kalla den senare katastrof-film, men av helt andra skäl..

Hursomhaver, casa del Skräphögen bjuder nu på äkta "hej jag sitter hemma en lördagkväll och längtar efter csn-pengar"-underhållning och presenterar ytterligare en del i serien "Skunktest vi minns":

Öppna itunes eller liknande program. Gå till låtbiblioteket och svara, hur pinsamt det än må vara.

Hur många låtar?: 1109, jag har lovat mej själv att inte proppa laptopen full.

Sortera låt efter titel:
Första låten: ...Baby one more time - Brittan
Sista låten: Your day will come - Cousteau

Sortera efter tid:
Kortaste låt: I am X - I am X
Längsta låten: Love from room 109 at the Islander (on Pacific Coast Highway) - Tim Buckley. Lätt längsta titel också..

Sortera efter album:
Första låten: Rent-a-wreck - Suburban Kids With Biblical Names
Sista låten: Please don't go girl - New Kids On The Block

Sortera efter artist:
Första låten: Här kommer solen - [ingenting]
Sista låten: Wires - Yvonne

De fem mest spelade låtarna:
Orpheus - David Sylvian
Everyone else in the world - Stina Nordenstam
Kiss me like you mean it - Magnetic Fields
What are we waiting for - Marion
Bentswood Boys - Suede

Första låten som kommer upp på Shuffle: Jóga - Björk

Sök ...
"sex", hur många låtar kom upp? 5
"love", hur många låtar kom upp? 84
"death", hur många låtar kom upp? 13
"you", hur många låtar kom upp? 146
"chewbacca", hur många låtar kom upp? 0, jag är fan ingen star wars-nörd.


------------------

Okej, nu tryckte precis Cillian Murphy in tummarna i en killes ögon. Visserligen en jävla våldtäktsman som vill döda honom, men ändå. Rätt nasty. Äh. Vem fan är känslig?

You had a temper, like my jealousy.

Mitt bästa tips för att göra uppsatsskrivning till en mer njutbar upplevelse: Att högt sjunga med i Kate Bush's pärla "Wuthering heights". I samma tonart. Med samma frasering.

I'm coming back love, cruel Heathcliff
My one dream, my only master


Måtte grannarna älska mej nu.

Lovecat.

Liza och jag har, både mentalt och fysiskt, gått hand i hand i många år nu. Skrattat hysteriskt åt samma skämt, varit osannolikt fulla ihop och pruttat under samma täcken. Vi har låtar som är "våra" låtar. Vi har filmer som är "våra filmer". Vi har minnen som är "våra minnen". Sedan vi lärde känna varandra har vi haft stunder som har varit så sjukt jävla roliga att inga ord någonsin kommer kunna beskriva dom. Vi har också delat sorger som ingen av oss på förhand kunde ana skulle göra så fruktansvärt ont. Alltså, i mellanstadieord: en bästis. (I Lunarstorm-ord: en beztiz)

Det är därför jag idag skickar extra mycket kärlek åt hennes håll, då hennes älskade kattmatrona Viking gick bort i morse.

Some girls are bigger than others.

Något som slår mej när jag tittar på Let's dance och läser alla djupsinniga artiklar om programmet i kvällstidningarna är det här med tjock och smal. Kanske framförallt det här med tjock. Kan någon vara snäll att förklara för mej varför tjocka människor alltid måste ursäkta sin kroppshydda? Jag menar inte att dom själva nödvändigtvis vill ursäkta sig, utan mer den där känslan av att allmänheten, via kvällsjournalistiken, vill veta varför man är sådär tjock och inte ser ut som tillexempel väder-Tone. Anna Book får ständigt förklara att hon är tjock pga en hormonsjukdom, och det skjuts ständigt in i artiklarna som skrivs om henne. Men skit i hennes hormonsjukdom! Skit i varför hon är tjock! Det har inget nyhetsvärde överhuvud taget! Vi vill veta andra saker, jag bryr mej väl inte om varför hon är tjock. Vi ser aldrig artiklar där väder-Tone känner sej tvungen att förklara varför hon är så smal. Jag tycker att Anna Book är jättesöt och ser skitsnygg ut i tv-rutan. Snälla människor, fatta att alla inte har som livsmål att kunna klämma sig i ett par snortajta stuprörsjeans. De flesta människor med ett någorlunda självständigt tänkande styrs inte blint av rådande skönhetsideal, utan förstår att uppskatta skönhet för vad det är - en subjektiv uppfattning som ständigt ändras.

Väder-Tones slanka ryggtavla ser naturligtvis fantastisk ut när hon sveper över golvet. Men när kameran filmar Anna Books mjukt rundade vader ser de givetvis precis lika fantastiska ut.

Smaken är som baken. Ibland stor, ibland liten, men alltid delad.

Tick-tock-tick-tock.

Alltså jag är fortfarande vaken.

GAH!

Men gud jag sitter här och ska skriva uppsats till imorgon. Men jag vet inte vad jag skriver om, hur jag ska skriva eller varför. Så jag får väl sitta här hela jävla nattjäveln och uppdatera min jävla blogg för att sedan skriva den här jävla uppsatsen på en halvtimme när jag tillslut blir så trött att jag inte har några litterära hämningar kvar (sade kvinnan som bloggar om bajs och Natacha Peyre).


Hata, hata, hata, som min mamma brukar sjunga.

Ingen jävla mäklare.

Du som hade googlat det här kan ju bara känna dej fetsnuvad på konfekten. Det finns inte en chans i helvetet att jag skulle genomföra ett byte åt någon annan ens om du betalade mej efter att ha stångat min fagra panna blodig i den lömska husvägg som kallas Stockholms bostadsmarknad alltför länge i jakten på ett lägenhetsbyte.

Stoppa pressarna.

I sann Nobelanda tycker jag att vi samtliga utbrister ett rungande ÄNTLIGEN.

Ja sen skulle man ju kunna skriva nåt roligt om pyjamas-uttalandet, men det är too easy.

Lågvattenmärken i mitt liv.

Den skitfeta tjejen på 150 kilo som spelar skivor lägger på "You're the one for me, fatty", vänder sej till mej och säger "Det är ju tur att det skrivs låtar om tjejer som dej och mej också".

Ridå.

Put on you red shoes and dance the blues.

Ja, jag gillar också Let's dance. Än så länge. Känner nästan lite ångest över det faktum att jag ska gå ut på lokal ikväll och således missar Paolo Roberto dansandes en blodig rumba till Joakim Thåströms 'Fan fan fan'. Tack och lov för repriser!

Mr & Mrs heterolycka.

Ja nu vet vi ju alla att Brad Pitt och Angelina Jolie ska ha biologisk bäbis. Åh vad kul, tycker alla. Åh vilken snygg bäbis det kommer bli, tror alla. Åh vilken fin familj, ojar alla. Åh vilket lyckligt slut, suckar alla. Alla utom jag. Jag är som bekant sådär halvt avigt inställd till Angelina, och man skulle nog kunna säga att jag hyser liknande känslor för Brad Pitt. Ja, han är snygg - tvålfager tillochmed. Men så jävla ointressant. Och han verkar ju så himla schysst, och Angelina är ju så himla down to earth och adopterar och är medveten och kändis-jobbar för FN. Dom är liksom det heterosexuella drömparet. Så vansinnigt politiskt korrekta på det där hej jag adopterar barn från alla världsdelar och hej jag är en jättebra plastpappa som hämtar min flickväns barn i skolan och kolla när vi går gatan fram som en enda stor, lycklig, multikulturell hetero-manifestation.

Och ja, deras bäbis kommer säkert bli assnygg och dom kommer leva i harmoni i alla sina dagar och jag SNARRKAR IHJÄL MEJ. Något med deras förhållande känns så jävla utstuderat, antagligen för att Angelina Jolie känns som världens mest utstuderade kvinna och för att Brad Pitt typ har tilldelats rollen som hennes prydnadsgris av porslin. Var det bara jag som fick känslan av att Mr & Mrs Smith var en två timmar lång reklamfilm för deras förhållande? Är det bara jag som känner att paret Jolie-Pitts intressefaktor endast kan ökas av en skandal som INTE inbegriper Jolies lesbiska älskarinnor eller snyftsamtal från Jennifer Aniston?

På återseende, Biggan.

Nyheten att en av Sveriges sanna kulturskatter slutligen tagit farväl och jordfästs nådde mej för en liten stund sedan. Operadrottningen Birgit Nilsson begravdes idag i Skåne. Jag brukar inte bry mej så fasligt om kändisar som dör, men Birgit, åh Birgit, jag önskar att hon hade levt några hundra år till. Om inte annat så för att jag så förtvivlat gärna hade velat träffa henne och prataprataprata. Åh Birgit! Alla som har läst hennes självbiografi "La Nilsson" vet vad jag talar om, och ni som inte har gjort det bör genast göra det.

Birgit, hälsa pappa min (han tyckte också att du var grym) så ses vi sen.

Hej igen.

Meningen var ju då att jag skulle använda mina 3 timmar och 40 minuter på X2000 till att tokblogga, men den planen gick i stöpet när jag började må asilla så fort jag tittade på datorn. Längst fram i tåget = hej kan någon ge mej en påse att spy i?

Nu är jag iallafall tillbaka och redo för ett seminarium som handlar om en bok jag haft två veckor på mej att läsa, men ändå bara lyckats plöja 30 sidor i. Antingen säger det en hel del om hur obra boken är, eller så säger det en hel del om vilken skam jag är för pluggisar världen över.

FYI

Jag har semester i skogen. Använder en PC för första gången på 100 år och inser hur konstig min blogg ser ut i Windows. Yikes!

Jaja, tillbaka den 9:e. Nu är det Silent Hill 4 och tusenbitarspussel som gäller. På återseende, kärringar!

Ja, jag också..

Året i urval enligt Skräphögen

Årets nyhet: Carola blir under ett framträdande på Allsång på Skansen så uppfylld av rock n roll att hon kastar en pelargonia (med rötter och jord) i nunan på ett troget fan.
Årets "men kom igen, vem är förvånad?": Jessica Simpson och Nick Lachey skiljer sig. Jag hoppas verkligen att ryktet om hennes utomäktenskapliga äventyr med Johnny Knoxville är sant. Han må försörja sej på att åka rullskridskor med raketer uppstoppade i rumpan, men han har iallafall inte en look som påminner om en blingifierad Care Bear med en fäbless för gigantiska sportlinnen.
Årets imitation: Jimmy Fallon gör Jack Black i Star Wars-spoof på Mtv Movie Awards. "Rrrricky-ticky-doo, rrricky-dicky-doo, ROCK".
Årets självmordsuppdrag: Att försöka genomföra ett lägenhetsbyte i Stockholm.
Årets uppmaning till ca 80% av Hollywoods snopplösa hälft: Sluta snorta, börja äta. (Yes, I'm talking to you miss Lohan)
Årets grinfest: Jag och Andra Johanna kollar på Whale Rider. Grinar cirka 700 gånger. Fast det är lyckligt slut.
Årets insikt: Hur mycket tjejtidningsredaktionerna än försöker förneka det var 2005 året då alla med normal syn insåg att Leonardo di Caprio har gått från valpig slyngelsnygging till att vara ungefär lika attraktiv som en låda bajs.
Årets mest använda uttryck:"Kärring", "Jesus tittyfucking Christ!", "Snarrrk".
Årets icke-nyhet: Kate Hudson erkänner att hon experimenterat med droger. Sen när anses det vara en nyhet? Hon är liksom gift med Chris Robinson, en av de största haschtomtarna jorden någonsin skådat (han dansade för guds skull omkring barfota i utsvängda sammetsbyxor i videon till Remedy) och är dotter till Goldie Hawn, som inte alltid framstår som helt nykter. Just det, lägg gärna till faktorerna snygg och kändisbarn, så har du en ekvation som är lika med var glad att hon bara experimenterat. Sannolikhetskalkyler säger oss att hon egentligen borde vara påväg till Betty Ford för fjärde gången och gift för femte.


Annars gillade jag Antony & the Johnsons på ett ohämmat och pinsamt sätt. Jag lyssnade också en del på Perry Blake. Amy Diamond gjorde årets sjukaste tuggummilåt och Robyn gjorde årets Annie (alltså ett helt ok album som var helt sjukt överskattat, för egentligen gillade man bara två låtar). Will Ferrell gjorde några konstiga filmval, men jag garvade iallafall mycket åt Anchorman. Andra filmer jag gillade var Sin City (som alla andra), Harry Potter (för att jag är pedofil), Garden State (för att jag har en crush på både Natalie Portman och Zach Braff) och såklart Kalle och Chokladfabriken (för att jag identifierar mej med OompaLoompierna). Jag skulle vilja säga att jag gillade Narnia också, men jag har inte sett den än. SVT tog sitt ansvar och sände Little Britain, synd att dom inte visat säsong 2 bara. Ingen kollade på Fame Factory (fullt förståeligt), ingen kollade på Club Goa (helt sjukt, det var underhållning på hög nivå). Dansrevivalen var ett faktum, då alla kanaler hade sitt eget dansprogram. Tv-serier på DVD was the new black, och vår bokhylla visade sig vara homofobisk när boken Homo Art hela tiden ramlade ur hyllan.

Sen var det väl en massa personliga saker också, som att Shaun flyttade till Sverige, min älskade pappa dog, ett ex snodde ett bankkort och tog ut minst 4000 kronor från mitt konto, jag fick en ångest-attack för första och sista gången, jag fick en ny liten kusinbäbis, Äldsta lillebror började använda smink och Yngsta lillebror drogs ner WoW-träsket.

Ja. Det var 2005. Ett sugigt jävla skitår. Antagligen det värsta i mitt liv. 2006 kan ju bara bli bättre.
(Det sa jag förra året också, eftersom jag tyckte det var ett skitår, och kolla hur universum belönade mej för det..)

W-T-F?

Vafan!

Vad kul för honom att de hela tiden känner sig tvungna att kalla honom för Legolas. Men liksom, Kvarnen?! Mineralvatten?! SCHACK?! Ja, så går det när man dejtar en av de mest intetsägande och sämsta skådisar Hollywood någonsin klämt fram (hej Kate Bosworth!).

"We need to eliminate the old made-up version of Rome, HollyRome."

Jag är så SJUKT peppad på Rome. Onsdagar kl 22 på Canal +, med start 18 januari. "The making of.." och det faktum att dom stenhårt kör på att återge dåtidens vardagsliv med allt vad det innebär av homosex och slavar bådar gott. Modern tantsnusk i välgjord historisk klädnad passar mej som tårna i sandalen.

Goda Grannar.

Jag vill gärna presentera er för ytterligare en av mina grannar; mannen som hos oss går under namnet Naked Angry Dad. Hans lägenhet gränsar till mitt vardagsrum och jag kan därför njuta av hans vackra stämma när jag försöker titta på tv, spela tv-spel, läsa en bok samt utför övriga aktiviteter som kan vara lämpliga att ägna sig åt i ett vardagsrum. Naked Angry Dad, eller NAD* som vi gärna kallar honom då det känns passande, ägnar väldigt mycket tid åt att skrika. Han skriker i sin telefon. Han skriker åt sin 12-åriga son. Faktum är att man aldrig hör honom tala till sin son på något annat sätt än gormande i stil med: "MEN FÖR I HEEEELVETE DÅ FÅR DU VÄL TA Å PLOCKA UPP DEN DÄR JÄVLA SKITEN DÅ!!". Ibland känner man att man vill ringa soc. För det mesta känner man att man vill slå honom på käften. Som grädde på moset har vi även upptäckt att han verkar vara naken väldigt ofta. Han (och vi) bor på nedre botten och när vi går förbi hans köksfönster så är han alltid där. Naken. I köket. Och när vi är i vardagsrummet är han alltid där på andra sidan väggen. Skriker och skriker. Tur att jag vet att sonen mestadels bor med sin mamma, annars hade man ju blivit rådeppig.

Arga nakna män. Platsar lätt in på topp 5 över dåliga grannar.





*Nad är engelsk slang för testikel.

Personer jag alltid undrat hur de ser ut, pt 2:

Regina Lasko, tv-skripta. Mor till David Lettermans barn.

Personer jag alltid undrat hur de ser ut, pt 1:

Mavis Leno. Politisk aktivist, styrelsemedlem i Feminist Majority Foundation. Gift med Jay Leno.

Festligt värre.

Hur sorglig känner man sig inte när man försöker piffa till sin vardag genom att dricka mineralvatten ur vinglas?

Fick akut glamourkomplex när jag satte tänderna i sjätte säsongen av Sex & the City. Vill svassa omkring i fina klänningar som Charlotte, inte hasa runt i lurviga mysbyxor med färgfläckar. Vill trippa omkring i fina silver-Manolos som Carrie, inte släpa omkring i nergångna randiga tofflor från Muji.

Ge mej Dom Perignon, lyxluncher och shoppingkassar. Har bara några tyska BiB:ar, överbliven skinka och cirka noll kronor på kontot. Vill gråta, boo-fucking-hoo. Men häller upp mitt mineralvatten i ett vinglas och putsar glasögonen. Jag älskar min tv.

Länkar.

Jo jag lade till några länkar här till höger tidigare idag. Sedan kom jag på att man kanske ska fråga att det är okej, alltså det är väl kanske okej i de flesta fall men man vet ju aldrig. Ja så jag började skriva till folk och fråga, kom till två pers, sen insåg jag att det kommer fan ta en oproportionerligt mycket tid av mitt CSI-spelande. Så därför frågar jag nu: Är det okej att jag har länkat dej ellerrr? Om det inte är det, säg till!

Nu, tillbaka till Las Vegas och brottsplats nummer fyra.

Julkoma.

Känner att jag borde skriva något här och har känt så i några dagar, men jag är så jävla mätt hela tiden att jag inte orkar. Allt blod är i magen, inget i huvet. Spelar Sonic the Hedgehog 2 på BR's Segakonsol och förbereder mej mentalt på att spela CSI-spelet (för mac! heja spel som är mac-kompatibla!). Jag har en känsla av att det eventuellt kan generera den där känslan av att man måste spela klart hela spelet i ett svep, som Silent Hill ungefär. Har även gjort mitt bästa för att förtränga allt jag måste skriva till 10 januari. Men hallå, jag har ju typ två veckor på mej. Ehehe.


Ps. Detta inlägg skrevs på vår veckogamla nya bäbis, iMac G5 avdelning skitstor och skitfin. Våra iBooks har fått ett syskon! Nu är vi en lycklig trebarnsfamilj där endast två levande varelser ingår. Otroligt hälsosam inställning. Sund relation till din dator is the new black.

Oops.

Felaktiga textremsor har alltid roat mej. Nu fick dom till det på Tv3, där dom just nu visar Victoria's Secrets årliga underklädesbonanza. En akt i showen består av att damerna visar sexiga underkläder utklädda till leksaker. Om vi då försöker undvika den eventuella smaklösheten i att sammankoppla stringtrosor och underkläder i godis med säg.. 5-åringar, så kan vi ändå konstatera att det blir oerhört lustigt när den stressade backstagekvinnan rappt beordrar "Next up are the sexy toys" och textremsan visar "Nästa på scen är sexleksakerna".

För hur roligt vore det inte om Tyra Banks visade underkläder utklädd till dildo? Hur sexigt vore det inte om Heidi Klum stegade fram i sina sylvassa stiletter utklädd till penisring? Och hur många par ätbara stringtrosor skulle de inte sälja om Gisele Bundchen och hennes förmodade kurvor svassade fram som den största och snyggaste buttplug en catwalk någonsin skådat?