Han är både stark och kan bugga!

Jo jag blir faktiskt lite upprörd över resultatet i Let's Dance. Och då bryr jag mig ändå inte särskilt mycket om Let's Dance, det ska erkännas.

Jag har ingenting emot världens starkaste man (som han hela tiden kallas, som om vi tittare för en sekund skulle glömma att den tre meter långa och 150 kg tunga mannen är något annat än just det). Det är ju jättekul att han fick släppa lös och vara lite "fjollig" (his words, not mine) och lära sig bugga till frugans stora glädje. Toppen!

Men känns det inte väldigt typiskt alla Ringa-In-Och-Rösta-program att just han vinner? Är det inte samma krafter som ligger bakom den här vinsten som när till exempel Paul Potts framröstades till vinnare av brittiska Talang? Jag har skrivit om det förut, och jag har svårt att se någon annan förklaring. Folk gillar att världens starkaste man lär sig att dansa, för det är inget han förväntas kunna. Då röstar man hellre på det än på Laila Bagge, för att hon kan lära sig att dansa kommer inte som en överraskning för någon. Snygga tjejer ska kunna dansa, så är det ju bara. Jag är knappast först i världen att kommentera publikens toleransnivå för de kvinnliga deltagarnas danskunskaper jämfört med den för de manligas dito, så vi behöver kanske inte gå närmare in på det va?

John kommenterade i inlägget under att humor och självdistansen hos Magnus självklart prioriterades före Lailas pretentiösa inställning, men för mig är det en självklarhet att man röstar på den bäste dansaren i en danstävling. Jag fattar att folk säkert röstar på den person de gillar bäst, snarare än vem som har skarpast tåteknik - men liksom allvarligt talat. Hade man gillat Magnus så jävla mycket om han inte hade varit en skitstor snubbe som helt plötsligt ska trippa runt i trikåer på högklackade dansskor till alla tittares skadeglada förtjusning? Det är ju fördomarna som omger hans deltagande som utgör förutsättningarna för hans vinst. Han behöver inte kunna dansa bra för att vinna en danstävling, han behöver bara spela på sin storlek och gå fram och tillbaka över dansgolvet och kicka fram och tillbaka, till höger och vänster och hoppsa i takt till musiken. Och hemma sitter vi allihopa och tindrar och tycker att är det inte fantaaaastiskt att han som är så stoooor kan hoppsa sådär i takt till musiken? Det är lite Anna Book-syndromet. Det var ju ingen som i diskussioner sa att "åh vad hon är duktig", utan det var alltid "åh vad hon är duktig - hon som är så stor". Liksom doh! Ja, tjockisar kan dansa. Ja, det är möjligt att lyfta en bil och lära sig att dansa tango. Och nej, jag tycker inte att ett skojigt Baloo-nummer och en hyfsad bugg är skäl nog för en vinst i Let's Dance.

Årets klipphängare:

Jag är faktiskt lite upprörd över resultatet i gårdagens Let's Dance.

Jag ska bara handla en handväska, hämta en dator och gå på bröllopsfest. Sedan återkommer jag i ämnet.

Midnattsquiz!

Mot bakgrunden av ett sms som lyder: Dö we have chock ö låte?, hur många öl har min sambo druckit?

Ramsay's kitchen nightmares.

Jag älskar det jävla programmet. Fullkomligt älskar det. Men varför o varför är säsongerna när Gordon härjar runt i amerikanska kök så märkligt ändrade rent dramaturgiskt jämfört med säsongerna i brittiska kök? 

Det jag främst tänker på är bakgrundsmusiken. Amerikanska säsongerna har något sorts evigt pågående  violinspelande Grinchen-soundtrack som ska få oss tittare att förstå att nu är det lugnt (glad Disney-barock), men nu trappas konflikten upp ( Disney-barock i moll) och nu är det fara på färde (Disneyversion av I Bergakungens Sal).

Problemet är bara att det är Gordon Ramsay vi pratar om här. Jag behöver ingen jävla Humlans Flykt i bakgrunden för att förstå att det är fara på färde när Gordon med eftertryck gormar "oi you fakkin' panini head!!" till den odugliga kocken som serverar rutten kyckling på paninibröd till sina gäster. Jag är fullt kapabel att förstå det själv, och för en gångs skull har det inte att göra med mitt oerhörda intellekt. Även den mest ivrigt banjospelande hillbilly förstår att det är fara på färde när Gordon Ramsay vrålar "this is a Valentine fucking massacre - it's a disgraaace!!!!" och sedan beordrar restaurangen att stänga ner mitt under servering. Vi förstår det så chilla med the mood music, för guds skull! 

Värst är ändå när de lägger till Omen-körer, för det vet ju alla att ingen utskällning är begriplig utan ett konstant åttastämmigt "baaaa baaaa" i bakgrunden.

Allvarligt talat så irriterar bakgrundsmusiken mig så till den milda grad att programmet nästintill blivit otittbart. Inga störiga kockar och mögliga kylar i världen kan kompensera övergreppet på mina öron och på min sinnesfrid som jag utsätts för varje gång jag hoppfullt zappar över till Gordons heta översittartimme och möts av soundtracket som Gud glömde.

What it was like to sleep with you.

Får liksom ett sms från Shaun som sitter och okynnes-afterworkar på världens minsta krog Indigo där det står "Wannadies singer AND MOTO BOY in indigo".

Jo men själv står jag och tvättar trosor i handfatet så skål på den då!

Glamorama.

Jag känner mig så jävla ofab just nu. Hostar som hade jag lungpesten och festar till torsdagkvällen med Brämhultsjuice och Vicks Fruity Fresh. Lägenheten ser ut som satans rövhål och jag med för den delen. Måtte eleverna ha saknat mig imorrn när jag släpar mig till arbetsplatsen och undervisar med min avgrundsstämma. Annars blir det fan satslära i flera veckor framöver.

Mer sjukgnäll.

Okej, det känns ogint att gnälla på Spotify, speciellt när jag inte betalar ett öre för kalaset. Men allvarligt, är det inte lite irriterande när en hel skivas låtar är feldöpta?

Här tänkte jag sakta tillfriskna till Freddie Wadlings Jag är monstret och så upptäcker jag att minst fyra av låtarna är fel. Alltså alla låtarna som ska vara med är med, de bara heter fel sak i låtlistan. Låten Jag är monstret får jag lyssna på om jag spelar upp Tjuven (Ligger i säcken för bytet) till exempel, och jag kan inte låta bli att tycka att det är döirriterande. Va? Det är det väl?

För varje gnäll - ett steg närmare tillfrisknad.

Jag kan inte låta bli att tjura över faktumet att jag trots min sjukskrivning förväntas förbereda lektioner till min vikarie. Jag gör alltså det här hemma. Obetalt. För att kunna vara sjuk. Är inte det lite bakvänt?

Kräks. Bokstavligt och bildligt talat.

Saker man inte behöver när man ligger hemma med magvirus:

- ett samtal från arga tanten på skolexpeditionen som skäller ut en för att man inte har färdigställt en vikariepärm.

 

Vad man vill säga till arga tanten på skolexpeditionen som skäller ut en för att man inte har färdigställt en vikariepärm när man ligger hemma med magvirus:

Vikariepärm? VIKARIEPÄRM? Ni gav mig access till mina egna klasslistor för några veckor sedan eftersom ni hade missat att ge mig de befogenheterna på skolwebben! Kul att det här med att sköta sitt jobb är ett ömsesidigt krav. Hur i helvete kan ni ställa krav på att jag ska sammanställa en pärm med aktiviteter och planeringar till mina eventuella vikarier när ni inte ens kan bistå mig med en jävla PÄRM? (obs obs detta sades till arga tanten varpå hon gormar om att det minsann ligger pärmar överallt, eeeh men okej galna tanten det var därför jag efter en månads pärmsafari var tvungen att köpa en själv???!?!?!?!?!?!?!?!) Just nu jobbar jag minst 45 timmar i veckan för att hinna med planeringar och konferenser och bedömningsunderlag (= minimumnivå för att jag ska kunna sköta mitt jobb) - en vikariepärm ligger inte på min topp 10-lista över saker jag måste göra! Kanske hade jag kunnat skippa tvåtimmarskonferensen om nästa års budget (som inte berör mig som har ett terminsvik) eller de 4 konferenser om de lokala kursplanerna (som inte heller berör mig som har ett terminsvik) OCH DÅ KUNNAT SAMMANSTÄLLA DIN JÄVLA KUKVIKARIEPÄRM!! 

Åh gud vad jag hatar människor som liksom är arga på default och som alla bara tassar runt och tycker att hehehe ja hon är ju som hon är, härligt rivig! Hon är inte härligt rivig, hon är fan psykopat! Hon låter arg till och med när hon är glad och tycker att hon kan tilltala folk på vilket jävla sätt som helst. Den enda hon tilltalar på ett acceptabelt sätt? Rektorn, såklart.

Sångfågel.

Låtar jag sjöng på karaoke igår:

Symfonin - Loa Falkman

Heartbreaker - Pat Benatar

Did I tell you - Jerry Williams

Jojo. Nu ska jag lämpligt nog på dop. Kan behöva en lätt exorcism efter den karaoketrion, men jag vet inte om protestantiska präster kan erbjuda det.

Hetapappan.se

Stog med mitt huvudvärkshuvud i den uppåtgående rulltrappan vid Mariatorget. Stirrade som vanligt på människorna som åkte neråt och fastnade med blicken på en gullig unge. Typ 12. Liten kille med långt hår och en kaka lika stor som hans huvud som han nöjt mumsade på. Bakom honom stog gulliga lillkillens pappa och jag bara "hell-ooooo heta pappan". Pappan med sitt stora leende, sitt gråsprängda dandyhår och tredelad tweedkostym. Jag med min resårlösa stickade mössa nerdragen över pannan, vinterbleka hud och allmännt sura utseende. Pappan log. Jag swoonade. Rulltrapporna drog åt varsitt håll. Pappan ler mot världen och jag ler inombords men ser antagligen ut som en förbannad anemisk gris i noppig halsduk.

Det är då jag inser att pappan är Björn Kjellman. "Älskar du livet så lev det med mig", ville jag ropa. Eventuellt ville jag vända mig om och springa mot strömmen och.. ja, sedan är det hela lite oklart. Vet inte riktigt vad jag skulle göra sedan. Antagligen bara surt klampa efter Heta Pappan och Gulliga Lillkillen för att senare avvika (antagligen i samma ögonblick som de möter upp Svincoola Mamman).

Jag

Ibland vill jag bara krama alla som bemödar sig med att fylla Wikipedia med mer eller mindre korrekt information. Saxat ur artikeln om Leet Speak (leetspeek) på svenska Wiki:

 

Vanligtvis byts en del bokstäver ut mot siffror: O=0, I/L=1, R=2, E=3, A=4, S=5, G=6, T=7, B=8,. Ex. "i pwn u 14m3 n00b. f342 m3 45 i kick j02 455!1!!!!1111!", renskrivet "I pwnz j00, laym nub. Fear me as i kick your arse", vilket på ren svenska betyder att "Jag äger dig din töntiga nybörjare, frukta mig medan jag sparkar din röv!".

Det skulle jag ha sagt till min sjua som för någon vecka sedan hävdade att han kunde "ta mig" när som helst i engelskaskillz.

Skräphögen löser världssvälten.

Allllltsåååååå påven! Vad är det för fel på gubbjäveln (hoppas inte Paolo Roberto sitter hemma och typ katolikgooglar nu)?!?!

Nä okej, att dela ut kondomer kommer inte att hejda spridningen av AIDS, tvärtom så säger påven att kondomer kommer främja spridningen av AIDS. Vad vi behöver enligt påveskrället är istället en humanisering av sexualiteten.  Asbra analys - verkligen bra jobbat påven. Problemlösning när den är som bäst! När vi ändå är inne på jävligt kvalificerade uttalanden så vill jag passa på att meddela att mat inte hejdar svält, tvärtom så kan mat bidra till mer svält. Vi behöver inte mat och rent vatten till svältoffer, vad vi behöver är en humanisering av hunger, okej?

Ursäkta,

men kan någon vara så jävla vänlig att förklara för mig varför i HELVETE jag fick för mig att ge mig ut och JOGGA när jag kom hem efter jobbet? Mina lårmuskler, eller ja.. "muskler".., har typ grinat i flera timmar nu och hävdar att the only cure is more cowbell.

Det är vårsolens fel. Horsol! Aj! Cowbell!

När man förvandlas till sina föräldrar.

Ni vet hur det är. En dag så bara "blaaaarf" säger man något och i samma sekund som orden lämnar munnen så hör man att nu jävlar lät jag precis som min mamma eller pappa. Jag har personligen inte så mycket problem med det här, jag är nämligen välsignad med två mycket vettiga och på alla vis av mig älskade föräldrar. Men ändå. Jag känner liksom att "näe, har jag kommit dithän i livet att det här är vad som definierar mina vardagsproblem?". Jag menar, när mina päron gav uttryck för de här känslorna så var de ändå supervuxna och hade barn! Jag har inga barn! Men samma problem! Not ok!

Jag kommer ihåg att pappa ibland lackade och ba "nu är jag trött på att komma på vad vi ska äta till middag varje dag! Det är asjobbigt! Kom på nåt duuuuuu!" och jag himlade med ögonen och suckade tonårsindignerat om att hallå please jag är liksom baaaaaarn, orka komma på sånt?!

Och nu sitter jag här på soffan och har ett sant pappa-moment: jag är trött på att komma på vad jag/vi ska äta till middag varje dag! Det är asjobbigt! Kom på nåt duuuuuu! Så skulle jag vilja säga till ett tonårsbarn. Men jag har ju då som sagt inget tonårsbarn. Jag har visserligen en sambo men han är sjuk på nivån att han funderar på att äta soppa meddelst sugrör till middag.

Soppa med sugrör. This is not how I imagined life to be.

Hur gör man nu igen?

Nu har lilla datorn kommit hem från doktorn. Frisk och kry, än så länge - förhoppningsvis håller det i sig. Man vet ju aldrig i såna här influensatider.

Ps.

Moto Boy sjunger Perrans Hero i pausen på Melodifestivalsfinalen. Bra eller dåligt? Jag säger: bråligt.

Bra för att det såklart kommer vara alldeles fantastiskt. Dåligt för att jag är en självisk person som inte vill dela med mig av mina gullegrizar till pöbeln (som ändå inte kan lokalisera briljans om man så kör upp en GPS i röven på dom). Sån är jag. Härligt öppen och generös.

Skolbloggandet tar tamejfan aldrig slut!

Några beundransvärda individer på denna skola har gjort sig besväret att lära eleverna att spela instrument och fått dem att bilda egna små rockband. Okej, det låter ju toppen på alla sätt och vis - om det inte vore för att replokalen de harvar sina rockklassiker i ligger precis under språklärarnas arbetsrum.

Det betyder att jag i tid och otid får sitta och lyssna på elever som övar om och om igen på till exempel Seven Nation Army. I typ en timme eller så. Om och om igen. Riffet. Neeeow-neow-new-new-new-neow-neeeeow. Det fanns en period på några veckor då jag trodde att jag skulle utveckla ett eget par svartröda gycklarbyxor av bara farten. Jag satt här på min kammare och bara "hallå, är inte jag ihop med Reneé Zellwegger? Eller vänta, är jag gift med min syster? Är hon ens min syster?".

Idag har jag haft den stora äran att i 90 minuter rätta uppsatser till tonerna av Keep on rocking in the free world. Eller ja, till inledningen av Keep on rocking in the free world.  I 90 minuter. Inledningen. Keep on rocking in the motherfucking free world. I 90 minuter!

Men jag ser det från den ljusa sidan, hittills under veckan har jag suttit här och jobbat till några envisa elevers försök att spela Metallicas Enter Sandman. Har gått sådär kan jag meddela, utan att ens ha satt min fot i replokalen. Åh gudars, i just denna sekund när jag skriver det här har ungjävlarna satt igång med Seven Nation Army igen. Nu är det trumsolo! Nu får det vara nog! Måste. Hem.

Jo förresten.

Vet ni, en av mina nior som har IG i svenska, hon skrev VG på läsförståelsen i nationella provet. VG! Jag blev så stolt när jag rättade, ni anar inte. Hon är inte dålig på svenska eller korkad på något sätt. Däremot är det en vital del av hennes image som väldigt snygg högstadietjej att bara fnittra när hennes klasskamrater kallar henne för bimbo. Hon är ett sådant textboksexempel på frasen "självuppfyllande profetia" och på hela klyschan om tjejen som inte tillåts/tillåter sig själv att vara både het och pluggis.

Jag har peppat henne som en dåre och ba "skärp dig, jag vet att du kan. Du har chans på G i svenska så sumpa inte den här terminen nu", och hon har svalt med hull och hår och jobbat häcken av sig på alla lektioner. Så skriver hon VG och det är dags för eleverna att komma ut till mig en och en i korridoren och få reda på sitt resultat. Hon är dönervös och när hon kommer ut till mig ser hon ut som om hon ska spy och så säger hon:

-"Alltså bara säg, klarade jag G?"
-"Hm. Kändes det som om du klarade G?"
-"Jag vet inte. Nej. Inte egentligen. Men jag hoppas", säger hon och tittar på mig med ledsna hundvalpsögon.
-"Okej. Då kan jag berätta att du fick ett klockrent VG", svarar jag och väntar på reaktion.

Sedan infann sig ett äkta [cue epic music]-moment och hon började nästan gråta och sen flög hon på mig och bara kramade och kramade.

Ba okej hej I love my job.

Noterat.

Nu när jag sitter här på jobbet vid en förhatlig PC och använder det än mer förhatliga Internet Explorer så ser jag att min lilla header ser helt störd ut i Explorer. Men ååh! Kolla inte på den här bloggen i Explorer, okej? Kolla på den i Firefox eller till och med Safari om du är old school-äpple. Vad som helst men inte Explorer, hör du?

Jaha, nej men om man skulle lämna arbetsplatsen då. Slutade ändå för 33 minuter sedan.

Note to self:

Bildgoogla inte dödsmasker precis innan läggdags.



hej hej Gustav lelle

Och jag som suger på att baka.

Kommer ni ihåg det här?

Nu får jag äta upp mina ord. Eller rättare sagt, de kommer få äta upp mina ord, bokstavligt talat.

Känner mig som en stolt kycklingmamma.

Ja hej och välkomna då.

Nu bor jag här. Det kommer bli toppen ska ni se. Mixtrar glatt och amatörmässigt med inställningar, lite som man ibland måste göra med kuddar och filtar för att hitta bästa positionen i soffan ni vet. Snart kommer vi ha det så bekvämt alltså. Ni kommer aldrig vilja resa er. Kanske bara för att gå på toa. Men bara kanske. För så bekvämt kommer det bli. Så bekvämt att man bara vill ligga kvar i soffan och njuta av mjukheten, fluffet och kisset.

Skräphögen flyttar ut.

Skräphögen återfinns nu här. Snälla lova att ni följer med? Uppdatera er RSS, era bokmärken och länkar och vad fan ni nu har - gör vad som krävs för om ni var ett hav vore jag ett regn, om ni var himmelen skulle jag ha vingar... (ni kan resten, om inte: googla niclas strömstedt lyrics).

Okej, men hej så länge då. Ses där borta. Här uppdateras inte mer.

När postironin slår tillbaka.

Så Victor ska flytta till New York. Hans WoW-konto är visserligen användbart vart i helvete han än befinner sig, men vi kände ändå att en sista guildöl vore på sin plats. En guildöl är för den oinsatte alltså ett tillfälle där vi som är med i samma WoW-guild* träffas och dricker öl. Visserligen känner folk varandra även utanför guildet, så att säga, det är inte så att vi träffas med namnskyltar. Men ja, faktum kvarstår att informationskanalen som öltillställningen utannonserades i var guildchatten.

När jag och Victor sitter och pratar om att föreslå denna öl så kom vi av någon dunkel anledning fram till att vore det inte jeteroligt att dricka ölen på medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Gamla Stan? Det är väl ändå vad alla människor i vår övriga omgivning som hör ordet "guildöl" förväntar sig? Ska vi inte bara embracea och liksom försöka se det härligt saftigt geekiga i situationen? Jo. Vi tyckte det.

Så vi övertalade vårt ölsällskap om det förnämliga i att dricka öl ur lerkrus och infann oss på angiven plats igårkväll.

Man kan väl säga att stället är allt man tror att en medeltidskrog ska vara. Vi var alla livrädda för att det skulle dyka upp gycklare och hällde i oss Wisby färsköl för att dämpa denna vår gycklarångest. Bartendern hade en maffig läderpung, nissen hade en bäbismössa i lin och ett stort killgäng blev handfast utkastade av den store skäggige bartendern efter att ha ägnat en dryg timme åt att bröla huliganramsor inspirerade av Borkarövarna (kl. 21.20..). Innan någon i sällskapet hade gjort det första toalettbesöket och kunde konstatera motsatsen funderade vi på om toaletten kanske enbart bestog av en planka att sitta på och en pinne att torka sig med. Det var på den nivån, ja.

Under hela kvällen såg jag bara 10 andra tjejer. Vårt sällskap ökade alltså kvoten kvinnor med cirka 100 %. Det här är inte en jätteovanlig situation, det händer även ibland när man beslutar sig för att delta i musikquiz på olika barer. Men det är alltid lika fascinerande! Hur jävlig jag än ser ut så vet jag till exempel nu att om det skiter sig med Shaun så kan jag med största sannolikhet rulla ner för trapporna på Sjätte Tunnan och gå hem med sällskap. Granted, sällskapet kommer antagligen ha Iron Maidens hela diskografi i bokhyllan och replikor av medeltida yxor på väggarna, men beggars can't be choosers som det ju heter.








* Ett guild är alltså som ett lag. Kan man säga.

När postironin slår tillbaka.

Så Victor ska flytta till New York. Hans WoW-konto är visserligen användbart vart i helvete han än befinner sig, men vi kände ändå att en sista guildöl vore på sin plats. En guildöl är för den oinsatte alltså ett tillfälle där vi som är med i samma WoW-guild* träffas och dricker öl. Visserligen känner folk varandra även utanför guildet, så att säga, det är inte så att vi träffas med namnskyltar. Men ja, faktum kvarstår att informationskanalen som öltillställningen utannonserades i var guildchatten.

När jag och Victor sitter och pratar om att föreslå denna öl så kom vi av någon dunkel anledning fram till att vore det inte jeteroligt att dricka ölen på medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Gamla Stan? Det är väl ändå vad alla människor i vår övriga omgivning som hör ordet "guildöl" förväntar sig? Ska vi inte bara embracea och liksom försöka se det härligt saftigt geekiga i situationen? Jo. Vi tyckte det.

Så vi övertalade vårt ölsällskap om det förnämliga i att dricka öl ur lerkrus och infann oss på angiven plats igårkväll.

Man kan väl säga att stället är allt man tror att en medeltidskrog ska vara. Vi var alla livrädda för att det skulle dyka upp gycklare och hällde i oss Wisby färsköl för att dämpa denna vår gycklarångest. Bartendern hade en maffig läderpung, nissen hade en bäbismössa i lin och ett stort killgäng blev handfast utkastade av den store skäggige bartendern efter att ha ägnat en dryg timme åt att bröla huliganramsor inspirerade av Borkarövarna (kl. 21.20..). Innan någon i sällskapet hade gjort det första toalettbesöket och kunde konstatera motsatsen funderade vi på om toaletten kanske enbart bestog av en planka att sitta på och en pinne att torka sig med. Det var på den nivån, ja.

Under hela kvällen såg jag bara 10 andra tjejer. Vårt sällskap ökade alltså kvoten kvinnor med cirka 100 %. Det här är inte en jätteovanlig situation, det händer även ibland när man beslutar sig för att delta i musikquiz på olika barer. Men det är alltid lika fascinerande! Hur jävlig jag än ser ut så vet jag till exempel nu att om det skiter sig med Shaun så kan jag med största sannolikhet rulla ner för trapporna på Sjätte Tunnan och gå hem med sällskap. Granted, sällskapet kommer antagligen ha Iron Maidens hela diskografi i bokhyllan och replikor av medeltida yxor på väggarna, men beggars can't be choosers som det ju heter.








* Ett guild är alltså som ett lag. Kan man säga.

Inflyttningsfest.

*skål*

Fråga:

Är det direkt olämpligt att fläska iväg en slängkyss till en elev? Nyss ropade en av mina nior på mig och när jag vände mig om kastade han glad i hågen iväg en slängkyss. Instinktivt svarade jag. Känner mig nu som en lightpedofil. Pedofilkänslan kan också ha att göra med, a) att vi läser Shoo Bre på svenskan och b) att jag just publicerat ett s.k "runkinlägg" om Rupert Grint. Mvh, Du och jag på anstalt i vår?

Fråga:

Är det direkt olämpligt att fläska iväg en slängkyss till en elev? Nyss ropade en av mina nior på mig och när jag vände mig om kastade han glad i hågen iväg en slängkyss. Instinktivt svarade jag. Känner mig nu som en lightpedofil. Pedofilkänslan kan också ha att göra med, a) att vi läser Shoo Bre på svenskan och b) att jag just publicerat ett s.k "runkinlägg" om Rupert Grint. Mvh, Du och jag på anstalt i vår?

Vi ska ha det så fint du och jag, parkbänken lilla.

Har lyckats haXXa mig runt alla töntiga inställningar som gör att jag inte kan logga in här från mina arbetsdatorer. w00p w00p! *får sparken*

Okej. Problembild: när jag beställer klassuppsättningar av böcker från Cirkulationsbiblioteket så heter katalogen man söker i WinBiB. Eller okej. Det kanske är Winbib. Men principen kvarstår! Man sitter där och söker efter böcker som är för moderna eller olämpliga och ba "mmm, BiB..". Nästan som undermedvetet blir man kanske lite sugen på att gå hem och klämma på påsen. Men nej, istället får man ta sig en kopp kaffe och avstyra ett slagsmål mellan två galna ryssar.

Vi ska ha det så fint du och jag, parkbänken lilla.

Har lyckats haXXa mig runt alla töntiga inställningar som gör att jag inte kan logga in här från mina arbetsdatorer. w00p w00p! *får sparken*

Okej. Problembild: när jag beställer klassuppsättningar av böcker från Cirkulationsbiblioteket så heter katalogen man söker i WinBiB. Eller okej. Det kanske är Winbib. Men principen kvarstår! Man sitter där och söker efter böcker som är för moderna eller olämpliga och ba "mmm, BiB..". Nästan som undermedvetet blir man kanske lite sugen på att gå hem och klämma på påsen. Men nej, istället får man ta sig en kopp kaffe och avstyra ett slagsmål mellan två galna ryssar.

Won-Won indeed.

När kommer nya filmen nu igen?

Won-Won indeed.

När kommer nya filmen nu igen?