Loneliness is a cloak you wear.

Vi såg äntligen 30 Century Man, dokumentären om Scott Walker, härom kvällen. Den var helt fantastisk. Om ni har möjlighet så låna, hyr eller till och med köp (om ni gillar Scott Walker). Det är intervjuer med Bowie, Jarvis, Brian Eno och fan och hans moster, och såklart med the man himself. Scott Walker ser för övrigt helt stört fräsch ut, typ tio år yngre än vad han faktiskt är. Och om man är helt ointresserad av Scott Walker, hans musik och hur den har påverkat typ allt i västvärldens musikscen så kan man iallafall låna den och spola fram till delen där vi får se honom dirigera en stackars trummis som istället för trummor ska slå taktfast på en stor bit kött under inspelningarna av senaste skivan. Pure freakshow.

Här är Scott när han var med i Walker Brothers. Rockhistoriens bästa frisyr, utan tvekan:


Och här är låten som fick mig att över huvud taget intressera mig för Scott Walker en gång i tiden. Han procuderade hela skivan som låten är tagen ifrån och och den (skivan alltså) är enligt mig en av de mest oförtjänt förbisedda skivorna någonsin. Jag älskar både låten och skivan hämningslöst.