Melodifestivalen 2006, Karlskrona.

Visserligen ingen realtidsblogging, men kan inte låta bli att filosofera lite kring gårdagens tävling. Men del två, kanske ni undrar då. Men kära alla, andra delfinalen var ju så infernaliskt tråkig. Maggan Carlsson var så jävla trist, Kikki hade så fula kläder och låtarna var så jävla dåliga. Inte ens tre dansande elefanter kunde rädda andra deltävlingen.

Så gårdagen. Allvarligt talat, varför hade alla killar väst? Shaun var helt förkrossad och konstaterade att han får hänga undan sina västar ett tag, för att rädda sitt anseende. Och Gregors frisyr! Och Gregors namn! Och Gregors låt! Jag bara väntade på att en av hans körtjejer skulle fatta eld och sätta fart på skiten. Jessica Andersson. Nejnejnej. Du kunde bara inte gå vidare. Och det har inget med dina syrénlila shorts att göra. Det har med låten att göra. Kan nån nynna på Jessica Anderssons låt idag? Nej. Antagligen inte Jessica Andersson heller. Elysion, ELYSION! HALLÅ! Det finns ingen ursäkt! Ingen! Religiösa Disney-anthems framförda av spacklade operasångare får bara poäng om dom kommer från Rumänien eller Malta, och det är bara för att Europa tycker synd om Rumänien och Malta. Okej? Patrik Isaksson får mej att aldrig vilja lyssna på musik igen, Sverige, varför gör ni såhär mot mej? Kayo borde ha fimpat locktången och typ ..låten. Jessica Folcker borde ha fimpat mössan och typ ..låten.

Poodles och BWO då. Jag kände mej glad, rent av lättad, att båda bidragen gick vidare. BWO är nämligen, hittills, det enda bidraget som kvalat till finalen som jag skulle kunna skicka till ESC med hopp om bra placering. BWO har ju en maffig fanbase i Östeuropa, och det är ju Östeuropa som avgör tävlingen. Ställer mej dock undrande till hur BWO blir mottagna av Tyskland. Alltså vi har ju en klaviaturspelare som sportar brun skjorta, bruna shorts och väldigt liten musche.. Fast det borde ju å andra sidan generera en fet 12-poängare från Danmark! Och hur kan man motstå The Poodles? Ett gäng småbarnsfarsor som inte vill något hellre än att vara Mötley Crüe. Gulle! "They're no WigWam", sade sambon. Nej, tacka fan för det. När byxorna är så tighta och blanka att man kan se om personen som bär dom är omskuren så är det inte roligt. Då föredrar jag predikantrockar och bröstharnesk. Kalla mej gammalmodig om ni vill!


Inatt: Oscarsgala. Måste sova lite innan. Hej då Macken, vi ses imörrn.