Som flugor till bajs.

Okej, tjejen med axlarna på min dans dras till mej som flugor till bajs. Hur vår lärare än mixar leden så nog fan står hon framför, bakom eller bredvid mej. Som en gubbe i lådan dyker hon upp i sin tenniströja och axlarna kantigt lindade runt huvudet. Jag blir vansinnig! Det är som när katter bara vill kela med den i sällskapet som är allergisk. Och så idag, när vi står och gör hip drop bakåt (axel-tjejen bakom mej) så kommer läraren fram och rättar hennes skak i nergången som ska varar ett gung. Och så gestikulerar hon mot axlarna och säger "armarna här, du måste släppa axlarna, dom är ju ända uppe vid öronen". Min blick var redan vansinnigt uppspärrad i en blandning av irritation och fascination och när läraren gick igång om hennes axlar så ploppade nästan ögongloberna ur sina hålor. Koncentration, Johanna... fokusera. Läraren går därifrån och genast så är axlarna tillbaka. Dom är ännu högre upp än tidigare, hennes hals är typ inverterad. Min vansinnesblick försvinner inte och jag inser att jag måste byta plats. Vi kör hip drops bakåt, drop n kick och hela tiden kommer läraren fram och gestikulerar menande mot axlarna och spänner ögonen i axel-tjejen. Jag har aldrig ansträngt mej så på att fokusera och koncentrera..koncentration, Johanna...fokusera.

Och måste hon alltid bita sig i underläppen och funka loss så dant?