Efter teknik-klassen idag bestämde jag mej för att ta tjuren vid hornen. Gick därför in till Mohammed och sa: "Du jag måste ha tag i en låt som finns nånstans på nån skiva här, den är typ en saiidilåt men Suzanne sa att det egentligen inte var det och att den var typ nån sorts libanesisk variant på saiidi, men vi brukar köra saiidi-och förflyttningssteg till den". Mohammed tittade lika lugnt och vänligt som alltid på mej och sa: "Det är alltså en saiidilåt?". Alltså ni måste förstå att dom har asmånga skivor där, och 1/4 är någon typ av saiidi och min beskrivning var så jävla värdelös. "Ja, men den har nog ingen sång iallafall", sa jag. Mohammed undrade om jag kunde nynna den. Det kunde jag inte. Jag har haft låten på hjärnan i en vecka, men just då var den som bortblåst. Så Mohammed rotade runt lite, hittade en skiva som han satte på och sa "det här är riktig saiidi". Och det var det ju. Men inte det jag letade efter. "Njae, den är liksom inte så traditionell, lite mer poppig", sa jag. Jag såg på Mohammed att han tänkte samma sak som jag, att spåra den här låten är verkligen som att leta efter en nål i en höstack. En skitliten nål i en rätt stor höstack. Tillslut grabbade han tag i sin fru (tidigare nämnda Suzanne) och frågade henne. Hon visste direkt. Mohammed letade fram skivan, satte på låten (som hade sång..oops) och vi dansade en gemensam liten glädjedans. Jag slängde därefter snabbt fram pengarna och tackade för Mohammeds OÄNDLIGA tålamod.
Nu poppar jag "Karika" på så hög volym att Shaun har stängt dörren till sovrummet där han tittar på Mythbusters (nerd alert). Alltså det är två och en halv hall och ett rum emellan.
söndag, september 25, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar