Tolk!

För att beskriva Olinda och Patrick med Olindas egna ord: "Vilka jävla TOMTAR".



Nu pratade precis Matthew i typ 2 minuter och jag förstog inte ett ord.

Olinda beskrev precis Sindre som snygg. Jag tycker att han ser ut som en Mowgli på anabola. En Mowgli med riktigt dålig frisör.


Men sluta prata Matthew, vi förstår inte vad du säger.

Kalle Anka och Niveamannen.

Men har ni sett Paradise Hotel-programmet på Tv400 med Olinda och han killen som har dom vitaste läpparna i världshistorien? Olinda är kanske den sämsta programledaren i världshistorien. "Jag heter Olinda Borggren och jag var med i förra SÄSÄNGEN". Haha. Plus att hon pratar mest av alla (dom har alltså en deltagarpanel) och avbryter alla när dom väl lyckas få en syl i vädret. Killen med dom vita läpparna (Patrick?) har sagt 0 ord sen programmet började.


Är det någon som förstår vad Matthew säger?


Nu pratade killen med de vita läpparna! Men han är så dåligt mickad att man inte hörde vad han sa.

See it all in your baby.

Idag har jag varit på en tråkig föreläsning som livades upp av att föreläsaren visade teckningar av fullgubbar (alltså fullisar för er som inte vet) som hennes lilla dotter hade gjort, och utgick ifrån de teckningarna när hon pratade om Piaget. Piaget uttalas alltså som [piiaschee], men allt blir naturligtvis mycket roligare om man uttalar det som namnet Pia + djuret get.
Just det, hon hade ritat att en av fullisarna drack sin burköl med sugrör.

Sen åkte jag hem och lagade en helt maffigt god veggie-lasagne, jag gjorde två faktiskt. En till middag och en till lunchlåda/frysen. Åh fy fan jag blir hungrig igen nu när jag pratar om den. Äta bör man annars dör man.

Ja och självklart åt jag lasagne och drack vin och kollade på Britney & Kevin - chaotic, som var asbra. Hon svor, rökte och snackade sex som en riktig kvinna. Men det var jävligt skumt att hela serien avslutades med att dom visade videon till "Someday", hej skamlös promotion. Sen verkar ju inte Kevin vara the brightest candle on the cake och Britney är verkligen en sån jävla redneck!

Men alltså Paradise Hotel, jag vet att alla pratar om Natacha Peyres boobs, men har ingen sett hur hennes kinder fullkomligt sväljer hennes pyttelilla näsa? Hon ser inte alls ut som en Barbie. Hon ser ut som en real doll. (Jag tänker inte länka till real dolls, det är fan porr y'all) Alla kläder ser helt vansinniga ut på henne, helt...jävla...VANSINNIGA. Och varför är alla killarna så jävla fuuuuuuuula. Äh fy fan det vänder sig i magen när snubbarna ska hångla upp nån tjej och ska se sådär sexiga ut och typ viftar lite med tungspetsen i den öppna munnen mellan kyssarna. JAG DÖR. Helt...jävla...vidriga.

I <3 fullisar.

Åh kommer ni ihåg när man var liten och man kallade alkoholiserade människor för "fullisar"? Fullisar är mitt bästa ord. Tror ni Sven är fullis?

Ett mail.

Just det, jag fick ett mail. Såhär stog det i det (obs, radbrytningen är original stylee) :

Hej !
Hittade dej nåstans på nätet, och din beskrivning tände min lusta !!!
Även en "gammal gubbe" kan
få lust på ett äventyr !!! Kanske bara få ett 6-igt mejl om dina
äventyr - kanske med bifogad
bild ........... jag njuter av att läsa och berättar gärna om mina
"trevande" försök inom 6-området.
Hoppas du vill bjussa på lite spänning - håller den redan nu i handen
- men kanske behövs mer
än bara tanken på något okänt !! Ställ gärna om ------ vad du vill
höra om - eller få ut av vår
kommunikation - har många spännande bilder från möten med sköna
damer, som illustrerar
mina "historier" - är generös och bra på det mesta - från xyz till
att göra gott vin !!!
Hoppas på ett spännande svar kanske med bild (ev maskerad) !
Mvh
Sven


Okej, jag vet att maskerad-kommentaren är obetalbar, och att faktumet att han redan håller den i handen förklarar den konstiga radbrytning. Men det som roar mej mest är att Sven är bra på det mesta, från xyz (??) till att göra gott vin (!!). Sven, man får faktiskt inte göra vin själv. Det finns lag på det! Din gamla snubbis.

Rock n roll highschool.

Sitter i skolan och försöker skriva min examinationsuppgift. Har snårat in mej helt i en påhittad undersökning med utgångspunt i Michel Foucaults "Övervakning och straff" (ja, jag pluggar ju då till lärare..). Har noll förmåga att fokusera utan sitter och uppdaterar min inbox på mailen i hopp om att få ett brådskande mail som bara måste besvaras nu. Det ska helst ta typ 40 minuter att skriva också (måste gå om 40 minuter). Förstår inte vad det är för fel, varför det är så hopplöst svårt att bara bita ihop och tokskriva. För då skulle jag vara klar typ nu. Men jag intalar mej själv att det är luuuugnt. Vaddå, jag har ju ända till 23.58 på mej, typ.

Det är så lugnt här. Inte en massa folk som hetsar förbi som ute på universitetet. Tacka vet jag att skriva där! Då har man ju alltid folk att kolla på eller fika med, så att man slipper sitta där och..jobba.

MTV Cribs, y'all!

Jag älskar MTV Cribs. Jag är lätt en person som uppskattar att få nosa runt i kändisars hem och kolla inredning.

(ursäkta, här tar jag en paus då Darins nya video dök upp och tjena porris typ, hur gammal är han? typ tolv, och ser ut som om han vill knulla varenda jävel som sitter och fluktar bakom tv-rutan)

Hursomhelst. Cribs. Jo som sagt, älskar Cribs. Ingen har så vitt jag vet påstått att med pengar kommer god smak, och det är väl det här programmet det ultimata beviset för. Av typ en miljon sedda program har jag sett två hem som fick mej att oooh:a och aaaah:a, det ena hemmet var Boy George's fantastiska hus i London och det andra var ett sjukt snyggt penthouse i New York tillhörande en för mej okänd rappare/producent och hans skitcoola fru (i eftertexterna stog det att deras hem hade förstörts i samband med 9/11, super sad).

Vissa saker är konstanta med Cribs. Typ följande:
-> Ingen har inrett sitt hem själv, om du är rapstjärna/ basketstjärna/ baseballstjärna betyder det att ditt hem är dränkt i vit marmor och guldkranar, alla dina soffor är i vitt skinn och du har ett otal hiskliga guldpläterade "artefakter" stående på piedestaler i hallar och hörn.
-> Om du är skådespelare/ countrystjärna gäller ovanstående med undantaget att det här och var finns inslag av trä, typ furu, och du beskriver dina vita soffor som krämfärgade.
-> Om du är rockstjärna är all marmor utbytt mot krom och du tycker att det ser helt sjukt rock ut (insert random devil sign).
-> Du måste ha konst som antingen inte betyder ett skit för dej eftersom någon annan valt det, eller så betyder det alldeles för mycket eftersom du tänkt ut motivet själv och verkligen känner dej ett med konstverket. Autentiskt citat från program: "This painting is called 'What if'. I just had this crazy idea, like what if Malcolm X baptised Tupac.." Målningen ifråga var en otroligt dåligt gjord spray painting av Malcolm X och Tupac ståendes i en sjö med gröna berg runtomkring. Mycket homo-erotisk.
-> Ditt kök är aldrig använt.
-> Ditt kylskåp är dock fullt med läskburkar i sjukligt prydliga rader.
-> Din säng är så hög att du behöver stege för att komma i den.
-> När du tar in kamerteamet i ditt sovrum måste du vid någon tidpunkt säga "this is where the magic happens", eller en lustig travesti på föregående kommentar, typ "this is where no magic happens".
-> Om du är rapstjärna måste du ha minst 7 personer i poolen när du visar poolområdet.
-> Om du är basketstjärna måste du ha en basketplan i huset där du sätter åtminstone ett skott.
-> Du måste hoppa i ditt stora badkar (fast det är tomt) med skorna på när du visar badrummet.
-> Du måste beskriva den superstora tv och tillhörande dvd-spelare, tv-spel osv som ditt "entertainment unit".
-> Du måste ha Scarface på dvd.
-> Hur lite administrativt arbete du än gör måste du ha ett kontor. Det kontoret är tomt, men du har ett gäng kändisfoton/filmaffischer/utmärkelser och/eller nördiga samlargubbar där, typ Star Wars.
-> Om du är rapstjärna/basketstjärna har du 600 par exakt likadana sneakers och ändlösa rader av "sports jerseys" i din gigantiska garderob.
-> Om du är Mariah Carey har du 40 par jeans med fransig midja i din gigantiska garderob.
-> Om du är Missy Elliott har du 40 par Adidas-overaller med Swarovski-kristaller på i din gigantiska garderob. Bling, bling, bitches!
-> Du visar gärna din utsikt, som 9 gånger av 10 består av torra palmer och bruna buskage (du bor i Hollywood).
-> Du måste visa dina 7 bilar som du aldrig kört, invändigt och utvändigt, trots att ingen som kollar på MTV är intresserad av bilar.
-> Du måste vara skojig när du säger hej då och typ låtsas sjasa bort kamerateamet.

Göra potatisgratäng.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!!! SVARTPEPPAR I ÖGAT!!!

Hänt i sängen.

Shaun: "snnnnaaarrrrrrrk, SNNNAAAARRRRRRRRRRRRRRRRRRK, snaaaaaaaaaaaAAAAAAAAaaaaaaark"
Jag: *tänder lampan och försöker hitta mina öronproppar*
Shaun: *vaknar* "What are you doing?"
Jag: "Looking for my ear plugs, your snoring is really really loud!"
Shaun: "No it's not. I'm not snoring. I'm not even asleep."

Alltså grabben, om du snarkar så här högt när du är vaken så vill jag inte ens veta hur högt du kommer snarka när du väl somnar. Måste...hitta...öronproppar.

Den där låten.

Efter teknik-klassen idag bestämde jag mej för att ta tjuren vid hornen. Gick därför in till Mohammed och sa: "Du jag måste ha tag i en låt som finns nånstans på nån skiva här, den är typ en saiidilåt men Suzanne sa att det egentligen inte var det och att den var typ nån sorts libanesisk variant på saiidi, men vi brukar köra saiidi-och förflyttningssteg till den". Mohammed tittade lika lugnt och vänligt som alltid på mej och sa: "Det är alltså en saiidilåt?". Alltså ni måste förstå att dom har asmånga skivor där, och 1/4 är någon typ av saiidi och min beskrivning var så jävla värdelös. "Ja, men den har nog ingen sång iallafall", sa jag. Mohammed undrade om jag kunde nynna den. Det kunde jag inte. Jag har haft låten på hjärnan i en vecka, men just då var den som bortblåst. Så Mohammed rotade runt lite, hittade en skiva som han satte på och sa "det här är riktig saiidi". Och det var det ju. Men inte det jag letade efter. "Njae, den är liksom inte så traditionell, lite mer poppig", sa jag. Jag såg på Mohammed att han tänkte samma sak som jag, att spåra den här låten är verkligen som att leta efter en nål i en höstack. En skitliten nål i en rätt stor höstack. Tillslut grabbade han tag i sin fru (tidigare nämnda Suzanne) och frågade henne. Hon visste direkt. Mohammed letade fram skivan, satte på låten (som hade sång..oops) och vi dansade en gemensam liten glädjedans. Jag slängde därefter snabbt fram pengarna och tackade för Mohammeds OÄNDLIGA tålamod.

Nu poppar jag "Karika" på så hög volym att Shaun har stängt dörren till sovrummet där han tittar på Mythbusters (nerd alert). Alltså det är två och en halv hall och ett rum emellan.

Tv.

På fredag mellan 18 och 21 kommer jag isolera mej med tv3. Då visas "Britney & Kevin - chaotic". Jag måste kolla. Och det måste ni också! Det kan eventuellt vara så att man inte kommer få vara med i tuffa gänget i fikarummet om man inte har sett det. Eventuellt. Men det är bara ett rykte. Och just nu visas en dokumentär om Aileen Wuornos, och ni vet ju hur man reagerar. Typ tack för att jag inte bor i Amerika

I övrigt verkar det verkligen vara Asshole Day idag. Eller, Alla Skitars Dag som det så vackert hette i översättningen.

Dagens citat.

Olinda Borggren kommenterar de nya deltagarna i Paradise Hotel i Aftonbladet och får frågan om det finns någon ny Olinda i år (bevare oss väl) : "Det kanske finns en ny Olinda som är lika frispråkig men det finns ingen som hotar mig på intellektuell nivå."


Jag frustade precis ut mineralvatten över hela vardagsrumsbordet.

Överblivna fekalier?

Det finns inget roligare än arga lappar i tvättstugor och trapphus. Igår när jag lämnade min arbetsplats i ett fint hus med dyra bostadsrätter på Södermalm såg jag en neonrosa post-it sitta på väggen. Nyfiken som jag är läste jag genast vad som stog. Lappen löd: "Vem har lämnat en hink med urin i tvättstugan?"

Tänk det undrar jag också, nu när jag läst lappen.

Som flugor till bajs.

Okej, tjejen med axlarna på min dans dras till mej som flugor till bajs. Hur vår lärare än mixar leden så nog fan står hon framför, bakom eller bredvid mej. Som en gubbe i lådan dyker hon upp i sin tenniströja och axlarna kantigt lindade runt huvudet. Jag blir vansinnig! Det är som när katter bara vill kela med den i sällskapet som är allergisk. Och så idag, när vi står och gör hip drop bakåt (axel-tjejen bakom mej) så kommer läraren fram och rättar hennes skak i nergången som ska varar ett gung. Och så gestikulerar hon mot axlarna och säger "armarna här, du måste släppa axlarna, dom är ju ända uppe vid öronen". Min blick var redan vansinnigt uppspärrad i en blandning av irritation och fascination och när läraren gick igång om hennes axlar så ploppade nästan ögongloberna ur sina hålor. Koncentration, Johanna... fokusera. Läraren går därifrån och genast så är axlarna tillbaka. Dom är ännu högre upp än tidigare, hennes hals är typ inverterad. Min vansinnesblick försvinner inte och jag inser att jag måste byta plats. Vi kör hip drops bakåt, drop n kick och hela tiden kommer läraren fram och gestikulerar menande mot axlarna och spänner ögonen i axel-tjejen. Jag har aldrig ansträngt mej så på att fokusera och koncentrera..koncentration, Johanna...fokusera.

Och måste hon alltid bita sig i underläppen och funka loss så dant?

Effektivitet & knullgrannar.

Klockan är 20.30 och jag har fixat lunchlådor, tvättat och diskat. Känner mej manisk. Borde försöka fokusera på Foucault men det finns ju gränser för hur effektiv och duktig man får vara. Just nu pratar min granne så högt i telefon att han överröstar reprisen av The 4400.. nåja, bättre i hemmet än på tunnelbanan!

Apropå grannar så har den nya grannen (som vi gränsar till på sovumssidan) lagt sig till med den dåliga vanan att ha otroligt högljutt sex nätterna igenom. "Jahajafnissfniss", tänkte vi, tills vi såg snubben och hans brud vid busstationen och insåg att dom såg ut som två misslyckade genetiska experiment. Av någon anledning kändes det inte så jävla "jahajafnissfniss" att veta hur den som låter "åååååååÅÅÅÅåååhhh hah hah hah ååÅÅÅåååh" ser ut. Speciellt när dom är asfula. Det är bra märkligt.

Den dåliga sidan.

Ibland ser man någon som man bara instinktivt irrterar sig på. Utan någon egentlig anledning. En del ställen är mer frekvent befolkade av just dom människorna än andra. Typ samtliga kurser i orientalisk dans jag har tagit. Det finns alltid nån. Som gör att man måste koncentrera sej mer på att inte irritera ihjäl sig än vad man måste när man ska göra ett snabbt saiidi-steg åt sidan med skak på (och det säger inte lite!).

Favoriter vi minns:
- kvinnan som mitt under en lektion droppade brallerna och sedan envisades med att aldrig dansa iförd ett par byxor. Lägg till detta till att hon hade en myntsjal i transparent tyg och fladdriga granny-trosor. Och alltid dansade som om hon hade lagt världens största brunblaffa i brallan.
- kvinnan som även gick under namner "döden" då hon var mer genomskinlig än föregående kvinnas transparenta sjal.
- tjejen som när vi dansade saiidi med käpp inte riktigt förstog innebörden i att svinga käppen framåt respektive bakåt och istället glatt svingade den åt höger och vänster och i alla jävla vinklar där hon kunde träffa någon stackars deltagare i huvudet eller valfri kroppsöppning.
- den 60-åriga Brigitte Bardot-gone-tjackhora-wearing-some-spandex-tights-and-a-way-too-liten-jävla-orange-top som under en hel termin aldrig lyckades vända sig åt samma håll som resten av gruppen i koreografi. Men jävlar vad sexig hon var! Grrr.


Och nu; tjejen som drar upp axlarna så högt att hon kan använda dom som öronmuffar och som känner rytmen och funken och biter sig i underläppen när hon läckert studsar fram över salsgolvet med axlar och armar i den mest oergonomiska position världen skådat. Hon känner musiken. Hon skakar på höfterna mer än nöden kräver. Hon bär tenniströja.

If I had a little money..

Shaun har äntligen fått ett jobb! Efter sju månaders hårt jävla slit och spenderandet av mitt arv för att hålla oss över ytan och tårar och ångest och samtidigt lyckan över att iallafall få vara med varandra så har han fanimej landat ett heltidsjobb med en jävligt schysst lön. Vi har dansat runt som idioter i vardagsrummet hela morgonen och tjoat och tjimmat.

Nu: möjligheten att fixa en riktigt schysst lägenhet. Ingen mer ångest över pengar. Inga sorgsna dagar då han känner sej värdelös.

Det är inte så att jag skryter (jo kanske lite) men det senaste halvåret har varit det värsta i mitt liv och nu känns det äntligen som att det börjar ljusna nånstans där borta och kanske kanske kanske blir det här riktigt riktigt bra tillslut. Vill berätta för pappa men han är i himlen och därifrån ser man ju allt så han vet säkert redan.

Lockig hockeyman on my mind.

Allas vår Michael Bolton uppträder nu på Jay Leno (CNBC-avsnitten, dvs typ inte mer än en veckas fördröjning), han sjunger "Georgia on my mind" och har kort hår. All glädje är borta! Inga låtar där han sjunger "can I touch you there? touch you deep inside...ooOOOOoh" eller "nothing heals a broken heart like..TIME LOVE AND TENDERNESS" och framförallt ingen svallande, vågig, tunn hockeyman som är fäst i en nästintill hårlös skalp.

Grymma värld.

Hoping that I'll be a part of you again someday.

Pray med Take That på Vh1. Har jag sagt hur mycket jag ÄLSKAR Vh1? Igår visade dom Back for good. Take That är lätt bästa boybandet (även om jag när det begav sig var mer förtjust i East 17, måste ha varit dom där toppluvorna dom envisades med..tonårshormoner ni vet). Dom var ju så gay. Så gay, så gay och det är ju som vi alla vet ingen tillfällighet att gay betyder glad. Dom var så söta. Och gnuggade alltid sina bara bringor med olika sorters materia; i Pray gnuggade dom sina bara bringor med sand, I Back for good körde dom Miss Wet T-shirt och gnuggade in sina så småningom bara bringor med vatten. Inte konstigt att dom var så framgångsrika! Småtjejernas slumrande sexualitet sa "hallå, här är jag, jag är vaken nu", de äldre kvinnornas inre tjoade "gnugga bröstet i nåt mer! nåt mer!", och gaykillarna slickade sej långsamt om munnen och väntade på att få håva in. Det är det enda killband som har sålt sina skivor med sex på samma sätt som tjejer alltid måste göra, och vad vi köpte skivor! En lyckad kombination av viftande ögonfransar, stora leenden i solbrända ansikten och mycket hud.

Nu ser man Mark Owens delfintatuering i ljumsken! Smack his ass and call him Judy!


Okej, nu är det en Rod Stewart-video med säckpipor. Do ya think I'm sexy? Inte så värst, Rod.

Und now, ein liptrick.

Helena Paparizou är för all del en tämligen sugig sångerska, och texterna till hennes låtar skulle få den kackigaste rödvinspoet att vrida sig våldsamt i sin grav ("you're my lover - undercover", hallå?), men det obehagligaste med henne måste ju vara läpparna, gott folk. Hennes överläpp, för att vara mer specifik. Den blir bara större för varje video, snart kan den användas som rastplats för mycket små människor.

Silikontuttar och ansiktslyft i all ära, men collagenläppar som ser ut som ljusrosa skogssniglar about to pop är det läskigaste jag vet.

JA HALLÅ, JA JAG HÖR DEJ LITE DÅLIGT, VASARU?

Alltså en grej jag verkligen hatar med kollektivtrafiken är folk som använder sina mobiltelefoner som susbtitut för sina megafonkomplex. Det är som om dom har spenderat hela livet med att försöka hitta en ursäkt för att vråla saker i en megafon, men oviljan att delta i gatufester, husockuppationer och valfri del av 1 maj-tåget har skapat någon sorts uppdämmning som tillslut brister när dom sitter i en knäpptyst tunnelbanevagn med en mobiltelefon i handen. Och det märkligt ironiska i situtationen är när dessa fall för en framtida mentalvård skriker så högt i sina små, små telefoner att personen bredvid blir döv på ena örat - vilket med största sannolikhet leder till att alla som i sin tur ringer den personen kommer vara tvungna att skrika i sin lilla, lilla mobiltelefon and so the story goes on...

Och så mina vänner har vi skapat en epidemi.

Vad jag vill säga med det här är:
- om du ska ringa nån som hör skitdåligt, gör gärna det på öppen plats. Eller ännu hellre, skicka ett sms.
- om du ser logiken i resonemanget "om jag inte hör dej så skriker jag när jag pratar för då kanske jag hör dej bättre" så är du DUM I HUVUDET och bör enligt lag inte få inneha en telefon av mobilt slag.

Weeee.

Den 19:e ska jag och R se Eddie Izzard! Åh vad jag längtar.



Executive transvestite!

Who is "Hermano" ?

Det finns inget program som jag skrattar så mycket åt som Arrested development just nu. Jag vill vill vill ha dvd-boxarna. Nu. Känner mej redo för ett maraton.

Trött.

Det känns så trött med modebloggar. Överallt hamnar man hos svennebrudar som namedroppar tråkiga designers/labels och som känner en uppenbar nödvändighet att prata om dagens "outfit" (hatar ordet "outfit" när det används i svenskspråkiga sammanhang). Som allra värst är det när dom avslutar varje blogg med ett tvångsmässigt "ciao", "tjo" eller "prutt" eller vad fan de nu väljer att använda som avskedsord. Alltså det finns en Ebba von Sydow, och om du frågar mej så är det nästan en mer än vad man orkar med.

Notera: Sköna dagboksbloggar som då och då inkluderar ett shoppingdilemma eller en bild på den där väskan som du äntligen köpte och älskar mer än dina ungar räknas inte som modeblogg. Modebloggen måste innehålla minst sjuhundrafjorton länkar till bilder på fula Frye-kopior (alltså originalet är verkligen skittråkiga, varför bekymra sig om att göra en kopia?) och Diane von Furstenberg-wraps (åh vad jag önskar att hon gjorde mackor istället för tråkiga omlottklänningar, OMLOTT! "hey where you heading in that dress, 1993?") och ett evinnerligt tjat om tweedkavajer.

Vuxenförbjudet.

Igår när jag satt på tunnelbanan satte sej en kvinna mittemot mej. Hon var medelålders och hade medelåldersläppstift, en förnuftig kort medelåldersfrisyr och bar medelåldersglasögon. I famnen hade hon en stor, ljusblå väska - med en broderad Nalle Puh i hörnet. Say what? Hur gammmal var hon? På dragkedjan till den stora, ljusblå väskan med en broderad Nalle Puh i hörnet satt en 10 centimeter stor gosedjurs-Nalle Puh. Say what?

Vuxna kvinnor som:
a) köper Nalle Puh-väskor
b) fäster en rätt stor Nalle Puh på den väskan (eller någon annan väska, för den delen)
c) köper och bär trosor och bh:ar med Nalle Puh, Snobben eller någon annan seriefigur som uteslutande bör vara reserverad för barn under 12
d) all of the above

skrämmer mej. Mycket. Hjääälp!