American Idol - the never ending story

Har precis avslutat ett äkta tv-maraton (i motsats till den sorgliga ursäkt för Frasier-maraton som 5an körde för ett tag sedan, med typ fyra avsnitt). American Idol - hela jävla dagen. Jag sket i att jag hade sett en del avsnitt, jag kände att när folk frågar mej vad jag gjorde sista veckan på sommarlovet så kan jag numera lägga till "American Idol-maraton" på listan som hittills bara består av näsdukar, niveakräm och halstabletter.


Ska avsluta kvällen med att göra ett såntdär test som man brukade göra på Skunk (ack, det var tider det). Heja, heja.

5 album i min ipod:

El Perro del Mar - Look! It's El Perro del Mar
Joanna Newsom - The milk eyed mender
The Tears - Here come the tears
Supergrass - The road to Rouen
Feist - Let it die

5 filmer jag har sett nyligen:
-Sin city
-Harold and Maude
-Shaun of the dead
-Finding Neverland
-Pooty Tang (!)

5 trevliga saker som har hänt nyligen:
-American Idol-maraton på tv400.
-En kvinna hörde av sig och sade sig vara mycket intresserad av vår lägenhet.
-Vi bar äntligen ut det där skåpet som vi har fått klättra över i hallen så fort vi ska röra oss mellan kök och vardagsrum.
-Till tonerna av Billy Idol fångade vi tillsist den seriöst skitstora malen som härjat i sovrummet de senaste dygnen.
-Jag insåg att dansen börjar på söndag.

5 böcker jag har läst nyligen:
(okej, halvnyligen iallafall)
-Bling the novel av Erica Kennedy
-Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
-Middlesex av Jeffrey Eugenides
-Harry Potter and the half-blood Prince
-Sugar, kvinnan som steg ut ur mörkret av...jag kommer inte ihåg. Men boken var inte särskilt bra, så vem bryr sig.

5 mp3-filer i min spellista:
Song for whoever - The Beautiful South
You are my sister - Antony & The Johnsons
Human - Goldfrapp
If you don't want me - Perry Blake
All over the world - Francoise Hardy


Läggdags. Åh vad jag vill blir frisk så jag kan äta en schysst pizza (och känna smaken). Är sjukt sugen på pizza.

American Idol, the sequel.

Alltså det är värsta American Idol-maratonet. Jag tackar tv-gudarna (och proppar i mej mariekex).

Nu är det en snubbe som sjunger en souldänga och friskt mixar in lite joddel. Jag är sjukt avundsjuk, joddla är en grej som jag alltid har velat kunna. Joddla, steppa och dansa magdans. Det är de tre grejer jag har velat bemästra ända sedan barnsben. En del har siktet ställt på elitidrott, en del vill bli mångspråkiga, en del vill bli topp-politiker; jag vill kunna joddla, steppa och dansa magdans. Inte nödvändigtvis samtidigt.

Super psycho.

Oj, oj, oj American Idols alldeles egen Hannibal Lecter har precis gjort audition. HAHAHA. Hon är så jävla konstig att jag snart faller i koma! Det går inte ens att beskriva, men hon pratade lite om rösterna hon hörde i sitt huvud ..

Nu regnar det samtidigt som det är strålande solsken, hoppas på regnbåge.

American Idol.

Sitter uppkurad i min sjukt bekväma soffa och kollar på den andra reprisen av American Idol 2005, jag såg den första reprisgenomgången men missade dom här första, bästa audition-avsnitten. Efter att ha sett en skitlång, överviktig African-American i lila pannband sjunga en tondöv version av "Tomorrow" från musikalen Annie och dra ut på dom sista "daaay" och awaaay" i cirka 45 sekunder var (juryn tog tid) känner jag mej kluven. Å ena sidan är jag så hungrig att jag snart börjar tugga på fleecefilten, å andra sidan så vill jag se dom amerikanska brudarna göra sina fulaste grinansikten när dom får nobben.


Ur programmet:
-"I grew up where I was born."

-"I'm fresh. I'm 18."

-"God sent me here to sing"
-"Trust me, God doesn't want you to win this competition. He just told me."


Fan vad jag är hungrig!!

Smells like the 90s, igen.

Älskar Vh1. Först Smells like the 90s och sen So 80s. Direkt efter varandra. Varje dag.

Men varför spelas Michael Bolton varje dag på Smells like the 90s? Det är alltså bara ett 30 minuters program, och han är med varje gång. "Time, love and tenderness" spelas nu. Och han har en hårdrockstrummis! Men om jag kom från framtiden och kollade på det här programmet för att göra någon sorts kulturstudie över 90-talet så skulle ju jag tro att 90-talets största artister var Michael Bolton och Sophie B Hawkins (ni vet bruden som rullade runt i stor rutig skjorta och sjöng "damn i wish i was your lover"). Och så är det väl inte? Eller det kanske bara var i Sverige han inte var giganternas gigant, och i resten av Europa och världen så kanske han var som Michael Jackson, fast med ännu konstigare hår?

Michael Bolton is the new not so black Michael Jackson.

Åh Hermione.

Men nu laddade jag ner den riktiga trailern som inte finns på officiella hemsidan och jag svär till gud jao att jag sitter här med gåshudarnas gåshud! Den gåsigaste av alla hudar! Åh Fleur! Åh Cho! Åh Yule Ball! Åh Dumbledore! Åh Ron i sin fula baldress! Åh vagnen som Beauxbatons elever anländer i! Åh Hermione med snett leende och höjt ögonbryn!

Ge mej november nu, årstidsjävel. Nu,nu,nu.


Åh jag blev alldeles yr. Måste vara febern.

Difficult times lay ahead.

Jag är så sjukt peppad inför fjärde Harry Potter-filmen; GOF för vana HP-surfare, Goblet of Fire för den mindre vetande pöbeln. Såg teaser-trailern när jag var på bio för någon månad sen och var mer begeistrad över den än filmen som följde.
En och en halv sekund av Durmstrangelever som marscherade in på Hogwarts och en sekunds anblick av Madame Maxine bakom sina betydligt mindre elever gjorde mej alldeles knäsvag. Snälla november kom, kom.

Andra fina saker i november:
-Antony & the Johnsons på China
-Big anniversary

Måste hitta min Nivea-burk. Näsan börjar kännas torr och röd och öm. Snortarnäsa be gone.

Nanny 911.

Åh jag älskar det programmet!

Borde motivera varför men jag är helt hypnotiserad av den vidriga lilla 9-åringen som just nu ålar omkring i en soffa och skriker som en jävla dåre.

Huvudet fullt.

Finaste R påpekade att hon väntade på en sammanfattning av Ung08-äventyret här och jag vill till mitt försvar säga att det var ju från början min absoluta intention. Ända tills jag ådrog mej en jävla skitförkylning som förstör min sista sommarlovsvecka. Skitliv!

Har dock vaknat upp ur den värsta snorkoman nu (alltså snor-koman, inte snorkoman som i narkoman fast med snor) och sammanfattar härmed:

I lördags var det festivalens sista dag (hurra, hurra, den som väntar på något gott), och Lion Kings gav C ett snyggt skägg + musche, hon var misstänkt lik Hank von Helvete från Turbonegro. Vi delade ut kondomer och jag tog tillfället i akt att uppfostra några osnutna kids som inte kunde bete sig som vettigt folk. Åh jag kommer bli en så bra arg tant när jag blir gammal. Eftermiddagsgruppen (4 stålkvinnor + yours truly) packade ihop allt som dom värsta proffspackare och drog sedan hem till R för att dricka sprit och äta pizza. Det hela utvecklades snart till alla tjejfesters moder med allsång, skvaller, spontandans, ömhetsbetygelser och sminkning av varandra. Fast komprimerat på typ 2, 5 timme. Efter att ha sjungit med i Gasolina (ingen kan texten, alla sjunger "pappa gasolina, mamma pappa gasoliiiina") minst 27 gånger traskade vi glatt iväg till Trädgården där vi ägnade resten av kvällen åt avancerad fuldans.

Jag hade redan då förkylningen i antågande, men tänkte positivt och hoppades att den skulle försvinna, hux flux. Det gjorde den inte. Jag vaknade klockan astidigt på Söndagen för att åka till Kungsan där jag, I och L skulle packa in våra grejer i en bil och köra skiten till kansliet. Det gick ungefär såhär: jag - sjuk och bakfull - väntar i en kvart på att någon ska dyka upp. Jag måste åka till biluthyrningen för det har blivit nån vajsing ang beställningen. Vi packar. Några bitchgubbar i tältet bredvid tycker att vi ska göra sopgubbarnas jobb. Vi gör sopgubbarnas jobb. Vi kånkar och bär bord, kartonger, dukar och fan och hans moster uppför trapporna till kansliet. En stor karton med LAFA-material går sönder och döps genast till "bitchkartongen". L kör vilse vid Slussen när vi ska tillbaka till biluthyrningen och bryter snabbt 3 lagar för att komma rätt. Jag åker hem och dör.

Gårdagen var för jobbig för att jag ens ska orka tänka på den, men R - som borde få Ebba von Sydows jobb - konstaterade att bajs på kläderna is the new black.

Hänt i tältet.

Dagens fråga:
Liten kille med fem fjun på överläppen och jagad blick störtar fram till bordet: "Vem är det som är HIV-positiv?"
Jag, överrumplad: "Öh, ingen av oss så vitt jag vet."
Min kollega: "Men på Fredag kommer det..." (vid det laget är killen halvvägs till Norrmalmstorg)

Dagens ska-du-ha-på-käften-nu-eller-om-fem-sekunder-ungjävel:
Tonårskille: "Svarar ni på frågor om sex?"
Jag, anar ugglor i mossen: "Ja, vi svarar på frågor om sex och samlevnad."
Tonårskille: "Har du blivit knullad i röven nån gång?"
Jag, pyser lätt ur öronen: "Det har iochförsig inte med sex och samlevnad att göra, utan med mitt privata sexliv och det har du inte ett skit att göra med."
Tonårskille: "Men du sa ju att ni svarar på frågor om sex. Har du det eller?"
Jag, plockar fram maskingeväret och siktar noga: "Det är dags för dej att lämna det här tältet nu."

Sex and the vansinne.

Första dagen av kriget är över. Fyra dagar kvar.

Jag jobbar med RFSU under Ung 08-festivalen i år. Det är skitfint ibland, med grymma teens som kommer in i vårt tält för att hänga, ställa kluriga frågor och fiska efter information, snacka lite sex, och kanske vinna en kondom eller två. Men av någon anledning är det aldrig dom som man kommer ihåg vid dagens slut. Idag tillexempel har jag nästan helt glömt bort dom sköna brudarna som ville ställa jättemånga frågor om homosexualitet och den blyga snubben som försynt frågade hur man egentligen gjorde när man skulle använda glidmedel, utan istället så sitter jag här och våndas vid tanken på dom fjuniga grabbarna som brottades i ett hörn och sen frågade hur mycket dom unga tjejerna som gjorde ett quiz med min kollega kostade, för att sedan fråga min andra (kvinnliga) kollega om hon inte ville följa med ut och bli knullad. Eller killen som förklarade för mej att snubben som precis stog och var bekymrad över det faktum att kondomen han hade i bakfickan bara hade ett hållbarhetsdatum på 2 månader egentligen inte alls ville använda kondomen utan nog helst bara ville spruta mej i ansiktet. Man känner för att bara ta dom i kragen och vråla "Håll käften din äckliga jävla lilla kille, med den attityden och det fula jävla ansiktet kommer du aldrig få knulla i hela ditt jävla liv och tacka fan för det för då finns det ingen risk för att du får ungar som du kan överföra din sunkiga jävla pissattityd till".

Det är helt sjukt hur provocerad man blir. Så sjukt jävla provocerad. Men jag är en ansvarsfull vuxen som jobbar för en ansvarsfull och seriöst organisation, så istället för att be dom att dra åt helvete så får jag lugnt be dom att lämna tältet. Det funkar visserligen, men när den 74362:e målbrottskillen skriker "vaffö får jag inte en kondom för?" i mitt öra efter att jag förklarat för honom sju gånger att vi inte delar ut gratis kondomer i år så känner man ju bara för att plocka fram älgstudsaren och jaga ut dom.


Jag är så sjukt trött. Fyra dagar kvar. Kom gärna och hälsa på i vårt tält och bete dej som en normal människa, just då kan det vara en skön omväxling.



(tillägger igen - för säkerhets skull - att det kommer såklart in en hel drös jävligt fina, grymma, tuffa kids också, så det finns hopp för framtiden. annars skulle jag bara dra en kondom över huvudet och tacka för mej)

Strange highs and strange lows.

Igår var som en endaste stor berg-och-dalbana, en riktigt amerikansk superbana där man först bara åker upp, upp, oj titta vad högt upp vi är, och sen bara susar rakt ner i en såndär tvär vinkel så att man tror att man ska ramla av, för att sen bryskt ryckas upp igen och få kittligt i magen.

Jag vaknade och vädret var fint (eller det var okej, iallafall om man jämför med skitvädret vi haft ett tag). Satt och degade med Shaun framför dåligt bra söndags-tv och diskuterade vad vi skulle göra av dagen. Det såg fan bra ut. Skulle precis hoppa in i duschen när Vh1 (i love you, vh1, men ibland får du fan skärpa dej) började spela "The drugs don't work" av och med The Verve. Det var inte bra alls. Det är fortfarande den sorgligaste låten, som påminner mej om det sorgligaste som någonsin hänt, för precis sådär var det ju. Han var uppkopplad till alla dom klurigast maskinerna och fick alla dom klurigaste medicinerna, men det hjälpte ju inte. Han pumpades full med livsupphållande men det var lönlöst. Inte ens dom mest kluriga mediciner och maskiner kunde rädda min pappa. If you leave my life, I´m better off dead. Så jag rusade in i badrummet för att slippa höra men det hjälpte inte och jag bara grinade som fan och satte på radion i badrummet för att pumpa öronen fulla med 80-talshits. Som tur var så spelades "Straight up" med Paula Abdul och efter ungefär 1 minut så gick det sorgligaste över, för man kan fan inte stå och grina över pappa till Paula Abduls tondöva röst, det är som helgerån.

Sen iallafall så piffade vi och drog. Vi fikade på Blå Lotus och pratade om livets svåra frågor, typ "vad gör du om du måste bajsa på en toalett, och det luktar super-pecka och du vet att det står en lång kö utanför?". Sen traskade vi till String och drack mer te och såg på när en kille ritade av två tyska tjejer som satt bakom oss, utan att fråga om lov. Det var lite spännande. Sen påväg hem var jag så kissnödig, så vi gick in på Kellys och ba "okej, vi tar varsin öl (hallå, 19 spänn liksom) så jag kissa och sen åker vi hem". Det blev typ sju öl var och en skrämmande upplevelse med en dvärg som försökte ragga upp mej utanför damtoan. Nej alltså, det var inte en kort kille (jag är själv kort liksom), utan en riktig dvärg. Han var på en tjej som satt bredvid oss först och typ knallade rakt fram till henne och skulle bjuda henne på champagne. Sen attackerade han mej utanför toan och vår konversation lät ungeför såhär:
Dvärgen: "Tja, vad gör du?"
Jag: "Eh, står i toakö"
Dvärgen: "Okej, jag gillar din stil"
Jag: "Tack."
Dvärgen: "Alla dina..halsband (tittar på raderna av pärlhalsband) och...(stirrar ogenerat på mina bröst) allt."
Jag: "Jahadu."
(Ungefär här kommer Shaun ut från herrtoan och ser ut som om han ska spricka av glädje när han ser mej och Tummelisa)
Dvärgen: "Jag heter XXX, jag är läkare"
Jag: "Jag heter Johanna, jag är lärare. Det skiljer bara en konsonant på våra yrken då."

Sen öppnades toadörren och en arg, tanig liten hårdrocksbrud stormar ut och vrålar "ni är så jävla jobbiga". Jag och dvärgen ser förvånade ut, och sen hoppade jag raskt in på toa och lämnade honom hos Shaun. När jag kom ut var dvärgen försvunnen och vi gick till Donken. Sen drack vi coctails när vi kom hem och somnade gott.

Idag ska jag jobba, jobba, jobba. Men under min fyllesömn så lyckades jag lösa en massa av de potentiella problem som vi hade framför oss, så jag är okej med allt nu. Heja, heja.

Kom igen Wendy.

Hyrde Finding Neverland igår. Den var prima! Fint foto, fina kläder, fin historia, fin Johnny Depp.
Jag älskade Peter Pan när jag var liten. Hade en Peter Pan-bok som jag läste sönder, och jag kommer ihåg att jag tyckte att indianprinsessan Tigerlilja hade det finaste namnet. Jag som ofta är så kritisk till översättningar av namn i böcker och filmer tycker nog ändå att dom svenska motsvarigheterna funkar rätt bra; Tiger Lily- Tigerlilja, Neverland - Landet Ingenstans, Tinkerbell - Tingeling. Men hur fan tänkte dom när dom döpte Wendy till Lena? Wendy ska väl vara ett helylle namn på en oskyldig, dygdig engelsk flicka men "Lena" känns liksom inte alls som hennes svenska motsvarighet. Plus att den utspelar sig under tidigt 1900-tal och då döpte väl inte de välbärgade sina barn till Lena? Lena hette mina dagisfröknar (ja inte alla, men en iallafall) och kompisars mammor - vuxna. Söta flickor i skira, ljusblå nattlinnen med rosetter i håret ska inte heta Lena, så är det bara. Det är typ som en lag.

The real O.C

Åh, MTV visar Laguna Beach igen. Serien som lanserades som "the real Orange County" och som jag var smått besatt av när den visades första gången. Åh alla blonda beach babes som är typ 15 och planerar fester och dejtar och är bitchiga. Inser nu att dramatriangeln Kristen-Stephen-LC fortfarande är helt fascinerande. Men dom här kidsen är verkligen ljusår från hur jag var när jag var 16-17. Och jag tror att det är till min fördel. Jag väljer att tro det iallafall.

Kristen är en sån biatch! Stephen, du har valt fel tjej! Snubbar alltså. Dom fattar aldrig.

Dåliga dagen.

Idag är den sämsta dagen. Jag vaknade med världens nackspärr, kan inte vrida huvudet åt höger för det gör så sjuhelvetes jävla skitont. Sen är jag skittrött, skitstressad över Ung 08 som börjar nästa vecka (det är så mycket att fixa, hjäälp) och hjärtligt trött på att det är så jävla stökigt här hemma och att jag verkar vara den enda som bryr mej. Men jag orkar inte sätta igång att städa så fort jag kommer hem, jag bor fan inte själv här och jag har fixat som fan, snälla kan du inte bara ta lite initiativ och avliva disken, jag ooorrrrkarrr inte.

Ska värma vetekaninen.

Vince vs. Keanu

Hetsäter sura vindruvor och kollar på Letterman. Vince Vaughn är där och han verkar ju vara en trevlig tjomme, men är det bara jag eller verkar han lite för normal och schysst? Plus att han är sådär halvsnygg. Hur fan har han klarat sig i Hollywood? Det måste ju vara så att han är ett galet partymonster som ligger med alla filmchefer och snortar kokain från nakna strippor och eventuellt dejtar Jennifer Aniston (?) för att det ger bra publicitet.

Apropå mystiska människor i Hollywood så såg jag en gammal video med Paula Abdul på Vh1 häromdagen. Keanu Reeves var liksom hennes love interest och det var nån sorts tidig 90-talsversion av alla teen 50-talsfilmer som någonsin gjorts, dvs kille är inte poppis men spanar på poppistjejen som dejtar en värsting. Värstingen mobbar den opoppiga killen. Den opoppiga killen är cool och bryr sig inte. Värstingen skär upp hans däck. Dom rejsar, bruden står i mitten av bilarna och viftar med sin scarf. Någon dör. För det första: Keanu Reeves är seriöst skitdålig t.om i en video där han inte har en enda replik. För det andra: Paula Abdul ser alltid så jävla gammal ut! Och vad fan är dealen med den där videon där hon sjunger duett med en tecknad katt? Sen när dejtar Paula Abdul tecknade katter med goatees?

"FHM känns mer som en kul grej"

Såg att Denise "Dede" Lopez (of Dr Alban fame) viker ut sig i FHM. Hon har kommit på att sex säljer. Klurig tjej!
Längst ner i artikeln finns en ruta med hennes meriter. Där kan man bl.a läsa att hon har spelat in låtar i Cheiron-studion, att hon varit bakgrundsdansare åt Dr Alban, att hon har turnerat med Culture Beat (hallå, Mr Vain!) och att hon hade tjänat 2 millar när hon var 25. Nu ska hon starta en gratistidning och spela in en cover på Tarzan boy (jag antar att det är Baltimoras gamla dänga, och det irriterar mej att Aftonbladet envisas med att skriva "Tarzan boys"). Hon säger: –Jag är ingen golddigger och jag tog inte betalt. Jag tror varken jag får mer eller mindre jobb efter det här. Nä, men med dom karriärplanerna kan man ju hoppas att hon har fel. Snälla, kan någon ge Denise Lopez ett jobb!

Clashing genres.

Dagens kulturkrockschock: Att läsa Francoise Sagans klassiska dekadenshyllning "Bonjour tristesse" till tonerna av Harold Faltermeyers minimalistiska synthsoundtrack Axel F. (nej, inte crazy frog-versionen. då hade jag löpt risk för hjärnblödning)

Måste komma ihåg att stänga av radion när jag läser.

Top Ten.

Top Ten på Vh1. Dagens tema är "Great storylines". Och tvåa på listan är liksom November Rain med Guns n Roses. Jag är tveksam. Okej att dom arrangerade ett stort fejkbröllop men är det någon som någonsin fattat vad fan det är som händer i videon?

Axl och Stephanie Seymour hänger på en bar, Axl och Stephanie Seymour gifter sej i en kyrka framför 300 gäster, Slash spelar sitt solo utanför kyrkan som visar sej ligga i öknen och vara stor som ett legohus, Axl och Stephanie Seymour genomför the cutting of the cake, det börjar regna, folk glider in under borden, KLIPP, Stephanie Seymours begravning, Axl deppar vid en gravsten. Vad fan hände? Hur dog hon? Av regnet? Är hon gjord av lera? Jag fattar inte! Det är en skitdållig storyline!

Okej, etta är Take on me med A-ha. Tacka vet jag logiska och bra storylines som den. Tjej blir indragen i serietidning och jagas av arga gubbar med skiftnycklar. Tjej träffar snygg seriekille som räddar henne från dom arga gubbarna. Tjej vaknar upp i en papperskorg på fiket. Den snygga killen bryter sej ut ur serietidningen och är lite svettig. Yes.

Bröllopsfeber.

Ah men jag dör. Kollar reprisen av sista avsnittet av Bröllopsfeber som jag missade igår. Säsongen avslutas med det galna polska bröllopet som har förberetts hela säsongen, ett danskt bröllop som alla skiter i (för det har bara hållt på i de sista två avsnitten) och Rednex-Annikas riddarbröllop. Och alltså, jag har följt denna serie från början och många störda bröllop har det blivit, men det här jävla Rednex-bröllopet alltså, det tar priset.

För det första så startade deras "reportage" med att voice-overn förklarar att Jens och Annika är kändisar i Sverige. Annika sjöng alltså i Rednex.

(konstpaus)

Och jag undrade som fan vem snubben var, tills det visade sej att han är bakgrundsdansare åt Rednex.

(konstpaus)

Freak-faktorn förstärktes sedan av att dom sålde bilderna (i förskott) till typ Hänt Extra och bestämmer sej för att ha ett riddarbröllop. Alla måste ha riddarkläder. Dom väljer sen Babsan och f.d Fröken Sverige Johanna Lind (hon med skitstora smilgropar och som visade sig ha hjärna som en sockerärta när hon debatterade Fröken Sveriges vara eller icke vara för några år sedan) som toastmaster och värdinna på bröllopet. Babsan! Jag trodde mer om dej! Och den där jävla FS-Johanna är ju bara så käck och scarves-bärande att man vill lägga sej ner och spontandö. Sen får man följa förbereldelserna och typ ett reunion-gig med Rednex och man känner att det här är ju bara så vrickat. Men nu visar dom alltså själva bröllopet och det får mej som tittar att vilja lägga in mej på hispan.

För det första ser Rednex-Annika ut som Ingvar Carlsson med påklistrat vansinnesleende iförd en vit pälsbrämad mantel och klänning. För det andra har dom valt Runar att förrätta vigseln. Glömde jag säga att alla har riddarkläder? Även Runar? För det tredje så säger Jens på fullaste allvar detta under sitt tal under vigseln: "det sägs att det regnade den dan du föddes, men det var guds tårar för att han hade förlorat sin vackraste ängel". För det fjärde avslutas vigseln med att Jan Johansen sjunger Everything I do, I do it for you iförd en skitstor riddarbasker. Sen avslutas bröllopet med en bröllopsfest, komplett med borkakör och the cutting of the cake till tonerna av Jens egna inspelning av Everything I do, I do it for you.

jag behöver stilla mina nerver med ångorna av hårfärg.

Smells like the 90s.

Oj. Blev alldeles yr i huvudet av en video med Alison Limerick (jaså, hon!). Hon danser snabbt och 90-talsaktigt iförd en magentafärgad klänning i krossad sammet och en Quality Street-lila skitstor keps mot en aprikosfärgad bakgrund. Ibland med speglar som gör att hon ser ut att ha fem armar. Argh, brain freeze!



Oh, nu: Michael Bolton. Love is a wonderful thing. Michael Boltons lockiga hockeyman is a wonderful thing. Fan vilken charmknutte alltså.

Hopplösheten.

När jag väl har fått den här lägenheten bytt ska jag fira mej själv med en flaska champagne. Att det ska vara ett sånt jävla meck att byta en stor, billig trea mot en liten tvåa.. helt otroligt. Jag hänger mer på bostadsbytarsidor än någon annanstans och jag blir helt vansinnig när man läser folks annonser. En del människor har helt osannolika krav. Typ sitter med nån sketen etta med ashög hyra i innerstan och skriver typ "endast intresserad av tvåor i innerstan. om närförort måste det vara minst 3:a eller 4:a i kulturhus med kakelugn och nära till kommunikationer". Som om någon med hela hjärnan intakt skulle sitta i en rymlig 3:a i ett kulturhus med kakelugn på tre minuters avstånd till en tunnelbana och bara sukta efter deras kackiga etta med stockholmsdusch i Vasastan! Och jag letar liksom inte ens efter nåt inom tullarna, i love förorten. Jag vill bara ha en schysst tvåa som inte kostar mer än den här i hyra, för det är faktiskt helt orimligt. Men folk som sitter med tvåor på Hägerstensåsen eller liknande verkar helt smittade av hjärnskadan som drabbar alla som tror att allt handlar om byta upp sej, så dom annonserar efter 3:or i innerstan. DRÖM OCH GLÖM, jävla amöbor. Jag blir så trött.

Det som fascinerar mej mest är ändå par som precis fått barn och hellre bor kvar i sin lilla tvåa än att byta vidare, för att dom tror att dom byter ner sej om dom flyttar från en förort till en annan. What the fudge, liksom. Hur tänkte ni nu?

Shaun är påväg till gymmet, och jag känner bara att jag hellre sitter hemma och sväller under det varma täcket i soffan. Har en förkylning på intågande och det verkar som en otroligt dålig idé att bli sjuk när jag ska jobba onsdag och framåt i Pridepark. Utgång var på gång ikväll, men jag kanske borde skippa det också. Elaka små bakterier och virus brukar ju passa på när man fraterniserar med alkoholhaltiga drycker. Hm.


Måste färga håret, måste duscha. Måste äta. Äta bör man annars dör man. Smells like the 90s på VH1! 90-talet är det nya 80-talet.