Pulling an all-nighter.

Vet ni. Det gick inte så bra som jag först trodde. Jag fick en släng av mensvärk på nivån maniskt tugga på en gammal framrotad Ipren samtidigt som jag ligger ihoprullad till en boll i min säng och känner hur det onda kryper ner ända ut i benen. Sedan somnade jag. Vaknade för en stund sedan av att telefonen ringde. Jag hann inte svara. På mobilen har jag massa missade samtal och sms från vänner som är ute och gör det bästa av löning och solsken. Jag får vackert sätta mig framför datorn igen. Vid min sida har jag torkade jordgubbar, kaffe och det vackraste iTunes har att erbjuda:



Det måste gå.