Jag var aldrig ett stort fan av Vänner och är inte heller ett jättefan av Joey. Dock händer det att jag slökollar på båda programmen lite då och då och det slog mig idag hur jobbigt det är när spin-offserier inte är konsekventa. Alltså om man gör en spin-off, alltså låter en karaktär fortsätta leva utanför originalprogrammet i ett parallellt tv-universum, så måste man fan vara konsekvent. Det var helt okej när Kelly i Beverly Hills fick ihop det med snickaren Jake och sedan letade upp honom på Melrose Place i det som blev spin-offen. När Kelly dök upp i Melrose Place var hon fortfarande Kelly och Jake hade fortfarande snickart ihop bröllopsdekor till hennes morsa (eller hur det nu var). Så långt allt bra.
Men när Adam Goldberg dyker upp i Joey som Ginas snubbe Jimmy så är det inte okej. Han spelade ju psykot Eddie, som flyttade in hos Chandler (nu är vi tillbaka i Vänner-världen) när Joey flyttade ut tillfälligt. Joey och Chandler fick ju finta som sjutton för att han skulle flytta ut, så att Joey kunde flytta tillbaka in igen när han inte hade råd att bo själv. Hallå eller. Det var en så pass stor/klassisk storyline att till och med jag kommer ihåg den! Man kan ju inte ta med en skådis från originalserien och casta honom som en ny karaktär i spin-offen! Och jag reagerar på det här, hur reagerar de som slaviskt följde och kan citera varenda avsnitt av Vänner? Är de inte upprörda? Lite kontinuitet please. Ska det vara så mycket begärt?
måndag, maj 07, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
det har jag aldrig tänkt på innan men det är ju fan sant alltså! så jävla typiskt dåligt! lika illa som att vissa karaktärer byter skådis bara för att karaktären inte får dö i dåliga såpoperor.
Komediserier, särskilt sitcoms, känns som ett specialfall vad gäller spin-offs. Lite OBS-klass vad gäller hela dramaturgi- och storylineinnehållet. De skiter i det, helt enkelt. Det ses som en skrattfabrik, bara det är roligt så gör det inte så mycket.
Men det är störande.
Jag stör mig också som fan ibland nu när jag snart klämt alla sjutton säsonger av Law & Order (jo, det är sant). Hon som är snut nu i säs. 17 var servitris i ett tidigare avsnitt. Ibland är någon tjyv i en tidig säsong och sen advokat några år senare. Visserligen beror det väl till stor del på att det går åt ungefär tjugo-trettio skådisar per avsnitt och sett på 17x22 avsnitt har man snart dammsugit hela jävla östkusten på talang och måste börja om.
Sen kändes Joey lite som någon slags vänlighetsgrej. Trodde aldrig att den rätt enspåriga karaktären skulle kunna bära upp en helt egen sitcom. Och det sket sig ju också. Egentligen kändes Chandler som den enda jag ville se mer av. Typ The Office + Office Space + Chandler. Sen hittade jag Andy Richter Controls The Universe och fick två säsonger med kontorskomedi, vilket dödade de önskningarna.
Linda: Haha, ja! Det värsta är när dom byter skådis mitt i veckans avsnitt, tisdag så är det Actor X och på onsdag är det Actor Y som spelar samma person. Lite mer okej är det om karaktären försvinner ett tag så att man långsamt kan sudda ut Actor X's feja ur minnet liksom.
Eff: Dör åt att du plöjt 17 säsonger. Lär ju vara värt en medalj, minst! Jag är sjukt imponerad. Men visst, du har absolut en poäng i resonemanget om tillgången på skådisar i förhållande till antalet roller som måste fyllas! Andy Richter.. kollade jag på när de sände det på någon av fyrans avartskanaler, jag tyckte det var trivsamt! Precis som du säger, någon sorts kombination av de serier du nämnde. Utan att bli ett dåligt plagiat!
Jag har nog en 3-4 säsonger kvar, kanske 5-6 jag minns fan inte längre. Man blir mer fokuserad när teven pajar och man måste få sin fix via nedladdad fnulteve. Sen augusti har jag också sett alla fyra The Wire, fyra säsonger av Spin City, fem säsonger av Dirty Jobs, eh, och en massa annat. Alltså, jag borde skjutas. På riktigt. Eller åtminstone använda min tid till något vettigt, typ att leva.
För övrigt hade Anty Ricther CTU en grym cast, trots att de flesta var rena doldisar som mest fått biroller sen dess, vad det verkar (han tecknarkollegan var med i senaste Ugly Betty, t.ex). Synd att den bara fick två korta säsonger.
Sen saknar jag alltjämt Arrested Development. Tony Hale var ju med i Andy Richters nya komediserie som lades ner efter sex avsnitt. Det var konstigt, det är ju Buster, liksom. I'M A MOOOONSTEEEER!
Jag störde mej på exakt samma grej! Och jag kollar inte ens på Joey, men jag råkade se fem minuter och tyckte det var asmysko att sajkot var där helt plötsligt. Han är ju för evigt förknippad med rollen som sajko.
Sen det här med återvinning är ju lite roligt också iofs. Typ att Danny i CSI NY spelade tuff streetracing kille i ett tidigt avsnitt av original-CSI. :)
Chandler som spinoff i kontorsmiljö hade nog varit sjukt roligt. :D
Jag tyckte alltid att Phoebe var det enda som gjorde Vänner sevärt ens i nödfall. Trist serie full av skitjobbiga brudar och tröttsamma killar..
Men jag förstår irritationen över inkonsekvensen till fullo - det känns slarvigt, och det är att underskatta publiken litegrann också, tycker jag.
Skicka en kommentar