Personer jag alltid undrat hur de ser ut, pt 2:

Regina Lasko, tv-skripta. Mor till David Lettermans barn.

Personer jag alltid undrat hur de ser ut, pt 1:

Mavis Leno. Politisk aktivist, styrelsemedlem i Feminist Majority Foundation. Gift med Jay Leno.

Festligt värre.

Hur sorglig känner man sig inte när man försöker piffa till sin vardag genom att dricka mineralvatten ur vinglas?

Fick akut glamourkomplex när jag satte tänderna i sjätte säsongen av Sex & the City. Vill svassa omkring i fina klänningar som Charlotte, inte hasa runt i lurviga mysbyxor med färgfläckar. Vill trippa omkring i fina silver-Manolos som Carrie, inte släpa omkring i nergångna randiga tofflor från Muji.

Ge mej Dom Perignon, lyxluncher och shoppingkassar. Har bara några tyska BiB:ar, överbliven skinka och cirka noll kronor på kontot. Vill gråta, boo-fucking-hoo. Men häller upp mitt mineralvatten i ett vinglas och putsar glasögonen. Jag älskar min tv.

Länkar.

Jo jag lade till några länkar här till höger tidigare idag. Sedan kom jag på att man kanske ska fråga att det är okej, alltså det är väl kanske okej i de flesta fall men man vet ju aldrig. Ja så jag började skriva till folk och fråga, kom till två pers, sen insåg jag att det kommer fan ta en oproportionerligt mycket tid av mitt CSI-spelande. Så därför frågar jag nu: Är det okej att jag har länkat dej ellerrr? Om det inte är det, säg till!

Nu, tillbaka till Las Vegas och brottsplats nummer fyra.

Julkoma.

Känner att jag borde skriva något här och har känt så i några dagar, men jag är så jävla mätt hela tiden att jag inte orkar. Allt blod är i magen, inget i huvet. Spelar Sonic the Hedgehog 2 på BR's Segakonsol och förbereder mej mentalt på att spela CSI-spelet (för mac! heja spel som är mac-kompatibla!). Jag har en känsla av att det eventuellt kan generera den där känslan av att man måste spela klart hela spelet i ett svep, som Silent Hill ungefär. Har även gjort mitt bästa för att förtränga allt jag måste skriva till 10 januari. Men hallå, jag har ju typ två veckor på mej. Ehehe.


Ps. Detta inlägg skrevs på vår veckogamla nya bäbis, iMac G5 avdelning skitstor och skitfin. Våra iBooks har fått ett syskon! Nu är vi en lycklig trebarnsfamilj där endast två levande varelser ingår. Otroligt hälsosam inställning. Sund relation till din dator is the new black.

Oops.

Felaktiga textremsor har alltid roat mej. Nu fick dom till det på Tv3, där dom just nu visar Victoria's Secrets årliga underklädesbonanza. En akt i showen består av att damerna visar sexiga underkläder utklädda till leksaker. Om vi då försöker undvika den eventuella smaklösheten i att sammankoppla stringtrosor och underkläder i godis med säg.. 5-åringar, så kan vi ändå konstatera att det blir oerhört lustigt när den stressade backstagekvinnan rappt beordrar "Next up are the sexy toys" och textremsan visar "Nästa på scen är sexleksakerna".

För hur roligt vore det inte om Tyra Banks visade underkläder utklädd till dildo? Hur sexigt vore det inte om Heidi Klum stegade fram i sina sylvassa stiletter utklädd till penisring? Och hur många par ätbara stringtrosor skulle de inte sälja om Gisele Bundchen och hennes förmodade kurvor svassade fram som den största och snyggaste buttplug en catwalk någonsin skådat?

Spola kröken.

När ni inredde era barer och klubbar med vita kakelväggar och klinkersgolv, hur tänkte ni då? Tänkte ni att det var en ny fräsch idé? Tänkte ni att det såg "cleant" och snyggt ut? Tänkte ni att det var lite annorlunda och stog ut från övriga barer med fula murriga inredningar och omotiverade speglar?

Då vill jag bara säga att idén är typ en miljon år gammal och araberna var långt före er och era arkitektpolare. Skälet till att det ser "cleant" ut beror inte på att det är enfärgat och enhetligt, utan mer på insikten att man kan spola av hela stället med en trädgårdsslang vid behov. Och ja, visst står det ut, men inte ens de inpissade sofforna på Ali's bar får mej att känna mej mer som om jag sitter och dricker öl på toa med 200 personer jag inte känner, än ute på spännande äventyr i Stockholms barliv.


Om jag ville dricka öl på toaletten med folk jag inte känner så skulle jag ta en burk, sätta mej i badkaret och bjuda in första bästa granne som råkade gå förbi utanför fönstret. Inte betala 100 spänn för att gå och lyssna på nån jävla house i en lokal som är inredd av Toafetischister United.

Shout out!

GRATTIS MIN FINA R, TILL ANSTÄLLNINGEN!!!!!!!!

Det var du värd.

Burn Barbie, burn.

Aftonbladet rapporterar förfärat om hur flickor bränner och torterar sina Barbiedockor. Orsakerna är såklart djupt psykologiska; vi gör upp med plastiga ideal och en barndom som vi egentligen inte vill lämna genom att snagga Barbie eller köra henne i micron.

Det har absolut inget att göra med att det är ganska kul att ha sönder saker och att det är bättre att ha sönder saker man inte leker med längre. Jag klippte hål i mina tröjor ganska ofta när jag var liten. Orsaken var inte djupt psykologisk, hade inget att göra med avståndstagande eller hat, utan berodde helt enkelt på att jag tyckte att det var kul att klippa i saker. Jag klippte även nästan av tungspetsen på mej själv. What can I say - saxar var sjukt spännande.


Känns så trött att förfäras över att småtjejer ibland utför aggressiva handlingar såpass mycket att man måste genomföra en stor undersökning om saken. Vad behandlar nästa rafflande undersökning? Hur småtjejer leker knullfest med Barbie och Ken? Stoppa pressarna! Sex-chock! Högst onaturligt! Det måste väl iallafall ha en djupt psykologisk orsak?

Fullis Hilton.

Man vet att trenden med pyttehundar omkringburna i dyra väskor är påväg mot sitt slut när a-lagarna vid Zinken bär omkring chihuahuor i sina fläckiga ryggsäckar.

Copy Cat.

Hej alla barn. Nu ska jag berätta en märklig saga som är sann. För några år sedan började en för mig okänd tjej att besöka min sida på ett svenskt community. Ofta. Jag kunde se att hon var inne på min sida inom en minut från att hon loggat in. Inget att noja över, men hon var där nästan varje dag och jag undrade varför. Så vitt jag kunde se hade vi inga gemensamma vänner, inte ens några gemensamma bekanta. (det brukar vanligtvis vara obligatoriskt om man snokar på nåns sida)

Så en dag, på ytterligare ett community hade en användare med ett intressant namn kollat in min profil. Jag kollade in hans profil och den var väl inte ens måttligt intressant, om det inte vore för att hans vänlista innehöll ett namn jag kände igen. Exakt samma namn som på det förra communityt var inne på min sida nästan varje dag. Klick, sa jag och hittade en sida som tillhörde samma tjej som på just det första communityt. Kollade in dagboken, och dröm om min förvåning när jag hittade mina egna dagboksanteckningar. Inte inspirerade av mina dagböcker, utan exakta kopior. Copy + paste. Och jag hade inte ens skrivit om något allmänt, utan om privata grejer. Jag höll koll på hennes profil efter det, och visst, de dök upp. Anteckningar om vad jag sett, vad jag tänkt och om hur jag såg fram emot Mias grillfest (!).

Så tillslut blockerade jag henne. Kände att hon kanske borde komma på något att skriva om som handlade om henne själv och inte om mej, gärna i sina egna ord också. Och det funkade ju bra. Tills hon gjorde samma sak mot en kompis. Why? Bra fråga. Man kan ju tycka att det verkar lite kamikaze.

Så häromveckan surfade jag in på hennes profil, av gammal vana. Och hittade ett av mina blogginlägg. Innan jag han ta screenshot blev det raderat. Men så nu, surfar jag in och hittar detta. Jämför gärna inlägget på bilden som är skrivet den 15/12 med det här, skrivet här i bloggen den 12/12.

Du, om du läser det här: du är säkert en kompetent och smart tjej. Bevisa gärna det genom att publicera dina egna inlägg fr.o.m nu.

Våga vägra ansiktsbehåring.

Folk som genast måste lägga ner ansiktsbehåringen utan att passera gå: Darin of Idol & Jack White of Stripes. Darin, jag ber dej, skäggstubben är inte het. Den får dej inte att se äldre ut. Faktum är att det får dej att se ut som en trettonåring som har kluttat på fejkstubb med kontaktlim. I bästa fall ser det ut som en olycka i photoshop. Jack, skärp dej. Att dejta Renée Zellwegger var illa nog; gycklarbyxor och tangorabatt gör inget för din trovärdighet som rockstjärna.

Tyra Banks däremot, du gör dej riktigt bra i mustasch! Keep it up, girl.

Whole Lotta Glögg anno 2005.

Lotta tog även detta år sitt medmänskliga ansvar och arrangerade glöggfest. Älskade glöggfest, älskade glögghäxa, älskade glöggfylla. När alla har med sig minst två flaskor glögg, och dessa inte alltid är av samma sort, bjuder det inte enbart in till glöggprovning (jag ser mej gärna som the Bengt Frithiofsson av glögg) utan så småningom även till en hejdlös mix i de två kastrullerna (en för vit glögg, en för röd glögg) tills man så småningom inte vet vems glögg man dricker, hur många flaskor som har blandats i kastrullen och eller varför man måste fokusera så förtvivlat för att inte hälla utanför ABF-muggen. Jag misstänker att det var det senare stadiet Alex befann sig i när jag och Andra Johanna tultade ut i köket för att fixa mer glögg. Alex sippade lugnt på en kopp och jag frågade om kastrullen med den fortfarande rykande glöggen var hans och om vi isåfall skulle dela den systerligt så kunde vi bjuda tillbaka senare från vår flarra. "Jaa", sade Alex, "men den här glöggen var fan inget god. Den smakar bara rödvin". "Jaha", sade jag, "vilken flaska tog du av?". Alex pekade på en flaska bland 10 andra. "Men det är ju rödvin", sade Andra Johanna samtidigt som jag vände på flaskan och såg att det var en J.P Chenet. "Aj fan", sa Alex. Under hysteriska skrattsalvor beslutade vi att hälla tillbaka det varma vinet på flaskan, det är ju inget FEL på det, det är bara lite varmt. Sen ställde vi flaskan i fönstret och hoppades på att det skulle svalna fort.

40 minuter senare kom Liv in i vardagsrummet med ett glas rött och undrade högt: "Vem fan har värmt mitt vin?". Oops. Inte jag. Jaja, det gick ner ändå. Vin är ändå vin, även om det är lite varmt (alkisen på torget har talat).

Annars hade Emell och Wobert bakat lussebullar. Det var fint tycker jag. En djupt rynkad panna uppstod visserligen i Emells fagra anlete när det visade sej att Wobert hade tagit med deras kärleksbulle (en dubbelkatt) som snabbt slukades av en lussebullstörstande gäst.

Slutet gott, allting gott hursomhelst. Älska glögg. Älska glöggpartyn. Här är några bilder som jag lånat av mästerfotografen i Converse, Lotta:




Emell med slipsen som det krävdes ca 15 försök för 5 olika personer att knyta.


Värdinnan.


Andra Johanna och yours truly, minst 5 flaskor glögg senare.




(om Johanna, Lotta eller Emell inte vill vara med här så får ni säga till. förlåt isåfall. men jag tyckte ni var så fina!)

Spice up your life.

Den här nyheten roade mej på fler plan. För det första eftersom Posh är den magraste kändisen jag vet, och är det nån jag INTE skulle vilja äta upp så är det hon. Noll kött på benen liksom, snacka om smalmat. Eller tycker han helt enkelt att hon är så sjukt irriterande att han är värd att offra sig och smaska i sig Posh ändå? Kanske om man kryddar henne ordentligt.. då skulle man väl kanske kunna koka soppa på henne. Ger uttrycket 'att koka soppa på en spik' en helt ny innebörd!

Brittisk invasion.

När man kommer hem och hittar köksbordet såhär så vet man med säkerhet att svärmor och svärmoster har landat. Notera flaskan med Bumble & Bumble-schampoo, alla Lushprodukter och den stora chokladfontänen. Lägg även gärna märke till den kopiösa mängd Pringles (supersmå, typ en tredjedel av ett vanligt Pringlechips) och jättepåsen med Quavers som ligger på bordet. Förstår ni vad det kommer göra för mitt "Du är vad du äter"-projekt (se nedanstående inlägg)? Skandal. Men ändå - rule Britannia!

Råttornas vinter.

Jag sitter här på soffan och mår illa. Har druckit öl på KGB och inte ätit middag och det här är inte bra för min nya "Du är vad du äter"-image. Nytt livsmål: bajsa mörkare bajs. (Linda Skugge har faktiskt inte monopol på bajsbloggar!)

Borde laga mat, då mitt illamående antagligen beror på att jag inte ätit middag. Men jag mår för illa för att laga mat. Mår så illa att jag bara tänker på saker som är äckliga, som får mej att må ännu mer illa. Som häromveckan, jag och Shaun står vid en trappa vid Slussen och pratar. Jag här ett "piiiiiip, PiiiIIIiiiip, skriiiIIiiiii" och tror för en sekund att det är råttor men fattar att det egentligen är duvor och säger "Eww, I just thought that was the sound of rats, but it's pidgeons, eww..". Sen vrider jag huvudet till vänster och ser två råttor i samma storlekskategori som mindre bisonoxar försöka bita ihjäl varandra, bodyslamma varandra i luften och sen pysa in under trappan. ALLTSÅ FY FAN jag får rysningar bara jag tänker på det. Jag är liksom inte ens råttfobiker, men det där var så jävla asäckligt att jag bara mår ännu mer illa just nu. Skitiga jävla anabolaråttor som skulle kunna käka upp en schäfer till middag och som inte bryr sig ett skit om eventuella människor som må stå i deras väg.


Dagens kändisspotting: Matthew från Paradise Hotel på Akademibokhandeln! Han väntade i toakön! Utan textremsa! Obs, har inget med äckliga råttor att göra.

Oasis vs. Blur.

Nästa fight på Versus alltså. Hade jag varit 14 nu så hade jag suttit hemma med vimplar och skit och hejat som fan på Blur. Jag gillade prydlig och dekadent indie. Inte ölstinkande knullindie.

Nu kan jag väl tycka att det kanske är lite pinigt att Blur alltid skulle utge sig för att vara sådär arbetarklassiga och snacka fejk-cockney när dom var värsta medelklassgrabbarna från landet. Och om jag hade vuxit upp i Manchesters mer än lovligt deprimerande förorter så hade jag nog blivit sådär milt irriterad, så okej - jag fattar varför Oasis inte gillade Blur. (Sidenote: I senaste numret av Q så ser Liam och Damon asmysiga ut ihop när dom står och skvallrar med armarna om varandra. Love is in the air?)

Men finns det nåt mer irriterande än när Liam sjunger "spend my life in the suuuuuun-shiiii-ajn" i 'Cigarettes and alcohol'? Jag bara undrar. Och finns det en mer överskattad låt än 'Wonderwall'? Det var ingen seriös undran för övrigt, utan en retorisk fråga. Den enda låt som är och nosar i närheten är Robbie Williams 'Angels'. Det borde ha legat etta på 100 höjdares lista över efterkrigstidens största hjärnsläpp; hur brittiska folket röstade fram 'Angels' som århundrates bästa låt. Ja, århundradets bästa låt. Vem fan RÖSTADE egentligen? Det är en seriös undran däremot.

I don't need permission, make my own decisions..

Jag ligger hemma och är krasslig. Om ni känner mej, eller kanske läser här lite då och då, så inser ni omedelbart att det är synonymt med "svårt missbruk av Vh1".

Nu är det då 'Versus'. Alltså varannan video från två olika artister/band. Dagens fight: Britney vs. Christina.
I min värld kommer Britney alltid vinna. Jag vet att det i vissa kretsar anses helt okej att gilla Christina fast man i vanliga fall lyssnar på något helt annat och att hon på något sätt anses vara lite..eh..konstnärlig helt plötsligt. Och jag vet att det bara är okej att gilla Britney om man är en helt lobotomerad amerikansk college-chick, typ 8 år gammal eller post-ironisk. Men nu är det dags att en gång för alla ta tag i alla de här missförstånden och ge Brittan lite upprättelse.

Jag skulle kunna orera om Christinas pinsamma försök till att göra rock, hennes uttalanden om att Drrty handlar om kvinnlig frigörelse och om hur tjejer måste slut konkurrera och hålla varandra om ryggen istället. Men faktum är att nermixade gitarrer och en video regisserad av Floria Sigismondi fortfarande lämnar henne på samma rocknivå som Pink och Kelly Clarkson. Faktum är att Drrty i slutändan ändå bara är en video där vi får se Christinas röv, tjejer som hånglar i en dusch och Christina som gör knullrörelser och jag är ledsen men så länge poängen är att killar ska runka till den videon så har jag svårt att se hur den främjar kvinnlig frigörelse. Bla, bla, bla. Och medans Christina fortfarande bitchar om Britney i pressen så sitter Britney hemma och käkar Kentucky Fried Chicken med sin nya bäbis och sin fula snyltare till äkta man. Men ändå.


Dessutom, Britney har Born to make you happy, Sometimes, Lucky, (You drive me) Crazy och Toxic. Christina har Genie in a bottle.

Kommer du ihåg hur det var förra vintern, kommer du ihåg alla stjärnor och strutar..

Älskar CP-Joel. Nu såhär i efterhand. Men hatade honom när jag var liten. Kommer ni ihåg Joelbitar eller? Ett typexempel på ett välmenande pedagogiskt barnprogram som liksom inte riktigt hade den effekt som antagligen önskades. Istället för att tänka "Nämen, den där Joel är ju inte så olik mej, bara det att han har CP. Vi är ju inte så olika alls!", så bara tyckte man att han verkade helt dum i huvet. Att ha en CP-skada likställdes med att inte sätta på korkarna på tuschpennorna fast fröken sa till, och att slå dagiskompisarna i plaskdammen så att dom halkade och slog sej. Ingen sa "Kollade du på Joelbitar igår?", alla sa "Kollade du på CP-Joel igår?". Stackars Joel. En hel skara småungar tyckte att han var helt knäpp. Ingen förklarade ju! Ingen förklarade vad det innebar att leva med en CP-skada, vad det är för handikapp och hur det påverkar en. Inte ens i programmet. Bara Joel som inte satte på korkarna på tuschpennorna fast fröken sa till, och den där jävla låten.

Bunnylove.

Det här är den kanske roligaste bilden jag någonsin sett i hela mitt jävla liv. Jag skrattade precis så mycket att jag blåste ut ett ljus. Är detta den manliga motsvarigheten till Tutt-Natachas superspexiga bunnydräkt? Genialiskt! Inget mindre än genialiskt. Tjockisbraten for president.



PS. Ursäkta, men vart tog den här dagen vägen?


(Bilden har jag lånat från Stureplan.se, tack för att ni förgyller min vardag.)