Man kommer hem och ser att sambon har informationsdammsugit Wikipedia efter en playlist från hans barndoms Now! that's what I call music. Själv drar man handen genom det hårt sprayade håret och känner att man ser ut som en inverterad Leningrad Cowboy.
Sen sitter man här och sjunger med högt i The Weeping Song. Jag är Nick. Liza brukar vara Blixa, men hon är inte här så jag får sjunga Blixa åt Liza. "They are weeping baaaaaaack at them", liksom.
lördag, januari 31, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åååååh, jag älskar den här videon!
vinflaskan!
kaffekoppen!
blixa & nick!
wordever: pubco. *fniss*
Frasen "inverterad Leningrad Cowboy" är värdelös utan bilder.
Eff: Screenshot or it didn't happen! Jag tror inte att någon skulle bli glad av att se hur jävla illa mitt barr såg ut igår natt. Men tänk Leningrad Cowboys, fast bakåt istället för framåt.
Ooh! Hade faktiskt inte sett videon till den här. :D Fullmåne, mansångest och pekdans i kostymer - i like it!
Skicka en kommentar