While we rock ourselves to sleep

Man kommer hem och ser att sambon har informationsdammsugit Wikipedia efter en playlist från hans barndoms Now! that's what I call music. Själv drar man handen genom det hårt sprayade håret och känner att man ser ut som en inverterad Leningrad Cowboy.

Sen sitter man här och sjunger med högt i The Weeping Song. Jag är Nick. Liza brukar vara Blixa, men hon är inte här så jag får sjunga Blixa åt Liza. "They are weeping baaaaaaack at them", liksom.

I have a dream...

that one day this nation will rise up and installera nån sorts jävla värmeslinga i alla trottoarer som gör att den fallande snön smälter direkt och att jag inte behöver stappla ned för gatan och *eventuellt* halka och *eventuellt* ha en permanent lårkaka vintern igenom.

Nu: spånken. Tjenis.

And now for something completely different.

Nino Ferrer, som två dagar innan sin 64:e födelsedag vandrade ut på ett majsfält och skjöt sig själv i hjärtat:

Rant.

Förutom en flaming alcoholic så har jag insett att läraryrket kommer göra mig till världens mest självgoda martyr. Två och en halv vecka in i mitt yrkesverksamma liv så känner jag redan att jag typ föraktar folk som jobbar med.. ja, jag vet inte. Folk som inte gör någon jävla nytta liksom. Typ folk som sitter på ett fik eller i en hotellbar hela dagen och skriver små texter om kläder eller restauranger och sedan håvar in 40 000 spänn efter skatt. Själv går man till en skola där arbetsmiljön är under all kritik och försöker ge bångstyriga tonåringar en framtid. Och inte håvar jag in några 40 000 efter skatt heller. Jag är glad om jag någon gång under min "karriär" får ha kvar hälften av den summan efter skatt. Jag stångas och argumenterar med tonåringar vars föräldrar skiter i dom, jag undervisar förtvivlat elever som fått avslag på sin asylansökan och som kan bli hemskickade när som helst i förhoppning om att det jag kan lära dem ska kunna ta dem vart de vill i världen oavsett om fucking jävla migrationsverket tycker att det är försvarbart att skicka tillbaka barn som vuxit upp här till ett land de inte varit i på flera år.

Alltså jag gör ju inte det här för att jag ska kunna sätta mig på mina höga hästar och fnysa åt veckotidningskrönikörerna, absolut inte. Men det är så sjukt svårt att slå bort tankarna på att så jävla många människor får så jävla mycket betalt för att göra så jävla lite nytta.

En kollega till mig tejpade upp den där artikeln där det konstaterats att lärare har den sämsta arbetsmiljön av alla yrkesgrupper. Bredvid artikeln skrev han "Det är ju tur att vi har hög lön i alla fall!" och jag skrattade och hatade samhället samtidigt. Granted, läkare låg strax efter lärare i samma undersökning, men de har ju ungefär dubbelt så mycket i lön också. Och jag tänker på alla sjuksyrror och personalen i äldrevården och känner liksom att det inte är så konstigt att folk blir kommunister och grymtar om medborgarlön. Jag tänkte på det när jag jobbade på fritids också. Den där cirkeln. Det var alltid föräldrarna med högst lön som hade sina barn på fritids flest timmar per dag. Och skälet till att de kunde håva in sina feta löner var att jag satt där och tog hand om deras ungar för en jävla spottstyver. Det är så sjukt!

Okej. Rant over.

Shopping.

Nu har fröken handlat lunch och middag för resten av veckan.

Viktigt meddelande.

Har ej dött. Än.

Slut på viktigt meddelande.

Gülle egentligen.

Konversation inför nationella proven med mina SVA-nior (av vilka 6 stycken har IG):

Jag: Allvarligt talat, om 11 av 13 härinne får minst G på nationella. Då. Då. Då ska jag baka en stor kaka till er.
Elev: Om jag får G på nationella provet ska fan jag baka en kaka till dig.

Karaoke all alone, Frank Sinatra's microphone.

Det bästa med störda YouTubefenomen är när folk blir kreativa. Jag tänker på hela Dramatic chipmunk-grejen till exempel. En person postar en video med en rolig chipmunk, någon lägger till en hög hatt och monokel, någon annan lägger till ett lasersvärd och till slut så har man 25 små olika versioner på ett originalklipp på typ 5 sekunder. Nu har det ju såklart även hänt med Literal Video Versions. Ni vet, dom där jag skrev om förut och som ni säkert fått forwardade på jobbet. Problemet är ju att det tillslut bli väldigt svårt att hitta antingen originalversionen av klippet, eller att bara sålla mellan de roliga nya videorna. För i ärlighetens namn så är det kanske bara en tiondel av alla remakes som faktiskt är något att hänga i granen.

Nu hittade jag iallafall en rolig literal video version till. Jag bjussar på den och tipsar samtidigt om att undvika till exempel en literal video version av George Michaels Careless whisper. Den var inte rolig alls.

Alla mina vänner, alla som jag känner...

Idag fick jag hem ett kuvert med hela 30 kronor i värdecheckar och ett brev där någon stackars människa bad om ursäkt för att deras produkter inte nådde upp till mina förväntningar. Kul! Men frågan är: vad är det för produkter? Jag kan inte komma ihåg att jag har skickat in något klagomål någonstans. Kan någon vänlig själ som känner mig upplysa mig om vad sjutton som är i görningen?

Max torrent. Kommer vovven. Max inte ladda ner.

Hörrni, fan va bekväm man blir av internet (o rly?). Jag tänker på när man var liten tonåring och spenderade hela dagarna med att kärleksfullt smeka sina cd-skivor och drömma om nästa tripp till skivbutiken då man skulle köpa den eller den skivan, kanske nån singel. Man väntade troget på skivsläpp och infann sig på Pet Sounds eller Mega eller något när dagen D infann sig. Men nu. Nu så är man ju helt van vid att skaffa musik med några tangentklick. iTunes, Spotify, torrents.. Man hör något man gillar och man knapprar in namnet och vips! så är det tillgängligt.

Det är därför jag blir så jävla frustrerad och drabbas av en helt oresonligt påtaglig irritation när man hör något man gillar - OCH SÅ GÅR DET INTE ATT FÅ TAG PÅ! Inte för att bandet eller artisten är så litet och obetydligt, utan för att det inte släppts än. Min reaktion blir liksom instinktivt ett How very daaaaare you!!!, som om jag var någon jävla pascha som bara inte kan få in i sin tjocka skalle hur något inte kan finnas tillgängligt när jag behagar nyttja det.

Och så kanske man kollar in releasedatum och ser 2/2 och tänker att "men guuuuuuud det är ju hur länge som heeeeeeeeelst". Sedan påminns jag om hur jag och mina kompisar peppade på ett skivsläpp ett jävla halvår innan det var aktuellt och bara "ja, åh, snart släpps den!!". Gud, hur har mina perspektiv förskjutits så mycket på så kort tid?

Alltså NO.

Guuuud sitter här och transkriberar lärarintervjuer och min intervju med en ung NO-lärare är så låååång och han är så trååååååkig. Bara maler på skitlångsamt helt off topic från mina intervjufrågor. Kommer ihåg hur jag satt och liksom försökte hålla mig vaken under vår lilla rendez-vous. Under hela intervjun säger jag hurtigt "vad spännande!" och han bara *maaaal maaal maal*.

Min nya kille är ghettobög.

Ohmigod, min nya tv-crush är gangstervigilanten Omar i The Wire. Liksom, dom där sjukt heta gnagartänderna och höga amorbågarna precis som Russell Brand har (hetaste munnen i showbiz liksom), och så ett fett jävla ärr över hela fejan och corn rows på det. Med ett hagelgevär i ena handen och en ung het juvenile delinquent-älskare under armen kan man ju inte annat än swoona i tv-soffan. Visst?


Och apropå Russell, när jag köpte hans självbiografi i London tittade den typ 19-åriga tjejen i kassan på mig och sa "you've got good taste". Ja ba "heheheeeeeeeee thanks". Vi hade ett litet moment of mutual understanding, kassörskan och jag, kan man säga.

Retorikfest.

Alltså det är inte mycket jag orkar sitta och irritera mig på framför datorskärmen i tider som dessa, men jag ramlade in i någon sorts bloggbeef mellan en kvinna vid namn Emelie och Quetzala Blanco.

Kortfattat: Quetzala skriver om att hon är för tjock och ska gå ner i vikt. Emelie skriver att Quetzala, som är en väldigt smal tjej, kanske borde fundera på vilka signaler hon sänder ut till folk i allmänhet och unga tjejer i synnerhet. Emelie passar även på att ge Quetzala en känga för den dåliga musikjournalistik hon skriver och nämner hennes medverkan i Bons sexsamtal. Quetzala svarar genom att kalla Emelie för en tjock indiemoralpanikfitta.

När blev den här sortens retorik okej? Jag vet naturligtvis att den förekommer, men jag tycker att den dyker upp oftare och oftare. Kanske för att det folk förut tänkte och höll tyst om nu publiceras på bloggar, vad vet jag. Men faktum är att fler och fler verkar tycka att det finns två försvar att ta till när någon tycker att man handlar fel:

1. Du är ful, tjock och dum-försvaret.
Also known as "The Jan Björklund". Typexempel: Quetzalas svar på Emelies inlägg. Du tycker att jag eldar upp smalhetsen? Det är bara för att du är tjock! Du tycker att jag verkar ha en extremt heteronormativt och sexistiskt färgad syn på sex? Det är bara för att du är en frigid moralfitta med orakad faktisk fitta. Liksom, nej, man behöver inte vara en tjockis för att tycka att det är osunt att vikthetsa ner till 48 kg. Man behöver heller inte vara frigid och drivas av moralpanik bara för att man ifrågasätter ett samtal om sex. (Jan B-stylee: Du tycker inte att man ska ha betyg från sju års ålder och nationella prov i alla kärnämnen varje år? Då vill du ha en flumskola!) Bara för att man inte håller med behöver man inte befinna sig på andra änden av spektrat. Det finns jättemånga människor med ganska nyanserade åsikter och orsaker att ifrågasätta sina medmänniskor.

2. Lika god kålsupare-försvaret.
Har på senare tid setts i minst fem bloggar rörande människors vana att bära päls. Försvaret går ut på att när man ifrågasätts för, låt oss säga pälsbärande, så svarar man på frågan "Hur kan du stödja pälsindustrin" genom att peka på frågeställarens -eventuella- köttätande och skinnbärande. Alltså: du kan inte ifrågasätta mitt pälsbärande eftersom du säkert äter kött och har skinnjacka och skinnskor. Men liksom, tänk om jag är vegan då? Tänk om jag inte bär någons skinn förutom mitt eget? Vad ska du svara då? Det är ju det vi vill veta! Vi vill inte veta att det är lika hemskt att ha pälsjacka som skinnjacka, det är liksom inte ett svar på frågan. Man kan inte sätta på sig offerkoftan och ba "buuhuu ni bara anklagar mig fast ni inte känner mig" och samtidigt uttala sig om samtliga okända kritikers lika okända livsstilar som en förevändning för sitt eget handlande och tycka att det är ett vettigt försvar.


Jag känner lite såhär: fuck läsförståelse och interpunktion, jag behöver tydligen drilla mina elever i praktisk retorik. Annars vettefan hur detta kommer sluta.

Bättre än bottle in a giny, I guess.

Hade glosförhör med mina åttor. Ett av orden var "genie in a bottle". När jag sedan sitter och rättar ser jag att en av eleverna skrivit "giny in a bottle". Jag tyckte det var jätteroligt. Så roligt att jag hela resterande dagen fick bita mig i läppen för att förhindra ett plötsligt "hööhöööhöööö" från mitt håll när mina elever satt och arbeta superflitigt.

Liksom, jag är alldeles för omogen för att vara lärare! När ska någon avslöja bluffen?

Grinfest, grinfest, hela da'n.

Jag låg på soffan efter min första dag med alla mina miljarders nya elever och kände såhär: "hur fan ska det här gå? vad ska jag läsa med åttorna? hur ska jag styra upp den där lilla engelskagruppen? hur ska jag få ett slut på aphusstämningen? när ska jag ha tid att planera?". Då kom Shaun hem med ett kuvert som det stog "To teacher" på. I kuvertet låg ett kort och med kortet kom två små presenter. En ny fin Penguinmugg att ha i lärarrummet och en jättefin liten anteckningsbok som jag inte vill använda för att den är så fin. Just då kändes det som den finaste presenten jag fått i hela mitt liv, så jag gjorde det mest passande i situationen: jag började grina.

Ja, så roligt är det att köpa presenter till mig.

Självinsikt.com

Jag älskar reklamen för Mix Megapol, den med sloganen "Inte vanlig radio". Den består av klipp från videor med Jason Mraz och Robbie Williams. Kul med en radiostation som vågar sticka ut tycker jag!

Ofresh Prince i Bel Air.

15:40, 5 januari 2008: Femman visar Fresh Prince i Bel Air.

Jag vet att jag nämnt det förr, men i hur många år kan denna serie egentligen repriseras innan folk ba "nej, nu får det fan va nog, jag har sett varenda avsnitt sju gånger" och stänger av, varpå Femman beslutar sig för att låta serien ligga i träda i åtminstone tio år innan nästa repris?

Mitt 2008 - som det såg ut på Facebook.

(ett urval)

Januari:
Johanna är quizmaster på KGB ikväll, 20.00!
Johanna grinar till Extras julspecial.
Johanna är i Liverpool-Sheffield-Barcelona
Johanna åker till Berlin ikväll.
Johanna kommer slå personligt rekord i antal kurser lästa parallellt den här terminen.
Johanna ska kränga HIV-info på H&M Drottninggatan 14-19. Join the party ffs

Februari:
Johanna är försatt i chocktillstånd över folks fräckhet.
Johanna läser och läser men kommer aldrig fram till dörren.
Johanna är som säpo med mensvärk
Johanna fasar inför Carolas & Andreas Johnssons gospelballad. Men eww?
Johanna tänker: vin, ja, varför inte lite vin?
Johanna tänker sätta fart på sina magsjuka tarmar med lite thaimat. Geronimooo!
Johanna är så himla glad över nyheten att det kommer utföras sprängningsarbeten utanför huset i 6 veckor. Sömn är ju ändå överskattat!

Mars:
Johanna ska aldrig mer dricka alkohol. Eller sjunga Singstar till klockan 5.20 på morgonen.
Johanna är inne på sin 15:e raka timme av hysteriskt pluggande. Hallå, slackerlivet, vart tog du vägen?
Johanna meddelar att tapetsering med Easy-Cover is the new fysträning.
Johanna befinner sig jävligt långt ner i saltgruvan för tillfället.
Johanna is emotionally attached to her tub of Baked Alaska.

April:
Johanna börjar bli jävligt trött på James Joyce nu.
Johanna är som en åsna mellan två skittråkiga hötappar.
Johanna ska se Posies ikväll!
Johanna skriver skittentor som vanligt.
Johanna har sommarlov i England. Tillbaka nästa vecka.

Maj:
Johanna har en ny BiB i sitt liv.
Johanna är packad hemma hos Liza. Skål då!
Johanna behöver senilsnören till livet.
Johanna gör sig redo för Pridemingel på Café Opera.

Juni:
Johanna har druckit sin vikt i brinnande polynesiska romdrinkar.
Johanna softar på ballen.
Johanna tänkte försöka orka med att se Yvonne ikväll.
Johanna har 80-talsfredag hemma hos Liza
Johanna målar hallen och lyssnar på powerballader.

Juli:
Johanna har spenderat förmiddagen i en hängmatta vid Vinterviken.
Johanna har juckdansat till Billy Idol.
Johanna får elchocksmassage.
Johanna blev precis nästan uppäten av två jävla crazydogs i trappuppgången. Förortsliv!
Johanna är hemma och experimenterar med propplösare.
Johanna pridejobbar.
Johanna är redo för lite grusgropsaction.

Augusti:
Johanna har köpt ett par jävligt dyra lösögonfransar.
Johanna laddar mentalt för drugbingo och Right Said Fred.
Johanna laddar poden och packar inför Way Out West.
Johanna gör sig redo för Göteborgsöl.
Johanna dricker Göteborgsdrinkar och äter Göteborgschips.
Johanna är Göteborgsbakis.
Johanna hatar knullpittarna på Arlanda Express.
Johanna äter sojakorv i Freudiansk protest.
Johanna is "big bag of conkers."

September:
Johanna är trött på att vara rödhårig.
Johanna har självlysande naglar.
Johanna Idolbloggar åt Telia: http://teliaidol2008.blogspot.com/
Johanna is attending the most boring lecture in the history of academia.
Johanna is panik panik.

Oktober:
Johanna är iallafall omtyckt av Sydsvenskan.
Johanna har lämpligt nog helt tappat studiegnistan.
Johanna is Miss Effektivitet 2008.
Johanna is fosterställning med en pava vin.
Johanna upptäckte att "någon" käkade upp hennes frukostfrallor när "någon" kom hem från krogen inatt.
Johanna är kissnödig på universitetsbiblioteket.

November:
Johanna is kåldolmeposition i soffan.
Johanna is men ööööörka skriva jävla hemtenta liksom.
Johanna hatar sina jävla idiotgrannar och all världens hantverkare!!!!!
Johanna snöar bort.
Johanna har äntligen fått iväg jobbansökan.

December:
Johanna kör turbojul.
Johanna blir fröken på X-skolan i vår.
Johanna is in Waikiki!
Johanna är förkyld som en gnu.
Johanna har en sjuårings dygnsrytm.

Should auld acquaintance be forgot...

Jaha, här ligger jag i min fransklänning och sippar på en Resorb on the rocks. Det är nyårsafton och jag har ätit trerätters hos grannen och sänkt några flaskor bubbel med svärmor. Håhåjaja. Alla i den härliga bloggosfären gör årsbästalistor och som vanligt får jag ångest för jag har så dåligt minne. Kommer knappt ihåg vilka skivor jag gillade i januari. Säkert Yeasayer. Men liksom, jag kommer inte ens ihåg om det var då vi drog till Barcelona via england? Det är väl det bloggen är till för, men då får man fan dagboksblogga a la Blondinbella om man ska komma ihåg varenda liten fika. Hej, idag drack jag en latte på Generisk Kaffekedja som finns överallt, sen åt jag Ceasarsallad, sen tränade jag på SATS, sen åt jag mörk choklad med min kille. Ps. Hade massa möten. Ds. Jobbigt bara när mitt liv typ är Hej, idag drack jag en kopp te, sen läste jag inte min kurslitteratur utan kollade på Montel och orkade inte göra frukost. Sen åt jag spaghetti till lunch. Sen tittade jag på kursbokhögen och WoW:ade lite. Sen fick jag ångest för att klockan var fem. Det gör ju liksom inget vidare bloggmaterial (nu typ kastade sig nån lönnfet 30-taggare som lockats hit av Prankmonkeys gylliga inlägg men känner sig besviken på min "brist på substans" över tangenterna och ba "de ä ju de du göööööööööör jäla hora" men till dig vill jag bara säga att det kunde ta mig fan va värre!).

Så ja. Jag lyssnade på litta musik. Kollade några filmer. Läste några böcker. Kanske radar jag upp dom här sedan, så att ni kan humma och nicka och ba wow, hon har verkligen fingret på pulsen. Men det blir iallafall inga outfitbilder.