Shout at the devil.

Har idag tagit det första vettiga steget till att en gång för alla ta itu med vår derelicte-hall. Fem lager tapet har vi hackat och lossat på och väggarna har sett ut därefter. Nu har vi täckt en vägg med en tapet som är glasfiberarmerad och därför bara täcker och slätar ut alla dom där sönderskrapade lagrena. Lite mer tidseffektivt än bredspackling kan man ju säga utan att ens vara i närheten av att överdriva. Ett problem är bara det där med "glasfiberarmerad". Mina händer, och även mina ben, kliar nu på det där sättet händerna gjorde när man var liten och julpysslade med Djävulens påfund nummer ett: "änglahår". Man riktigt känner dom där osynliga små glasbitarna borra sig ner i huden och nöjt lägga sig tillrätta. Spelar ingen roll hur många gånger man tvättar händerna, det sticker som sjutton ändå.

Finns det några husmorsknep för det här? Jag blev bara utsatt för änglahår en gång som barn, och vägrade sedan ta i skiten ever again. Nu känner jag mig lite lurad, som om ånglahåret har bidat sin tid i 20 år och nu morfat om i tapetskepnad för att sedan nöjt och ondskefullt skratta när jag glatt ovetandes rullade ut skiten och kröp över den på bara ben för att mäta och skära lite. Med tanke på hur mycket glasfiberstoff som sitter fast i mina händer kan jag ju meddela att jag är jääävligt försiktig när jag går på toa. Just a friendly word of advice alltså.