She walks the arsefelt world.

Idag fyller min bästis år, och imorse när vi pratade på IM så glömde jag bort att gratta henne. Det var så himla dumt, och därför tänkte jag blogga henne, istället för att hålla ett tal liksom.

Jag och Liza fann varandra under en värderingsövning på kursen Elevinflytande 2000 (som även inofficiellt gick under namnet Elefantbajs 2000). Efter att ha spanat på varandra forumvägen, som det kallas, fann vi oss i sällskap med kanske 10 andra gymnasister i en lokal någonstans i Stockholm någon gång under den andra halvan av 1999. Värderingsövningen var av typen Heta Linjen, och man skulle efter uppläst påstående placera sig någonstans på linjen där ena ändan representerade "håller helt med" och andra ändan "håller inte alls med". Vi två truliga indiebrudar i svart ställde oss konsekvent antingen vid ena änden eller vid den andra, men hela övningen igenom i samma ände som den andra. Ja, det var kärlek vid andra ögonkastet och snart satt vi i varandras knän under diskussionerna. En gnishta var tänd! (roligt internskämt)

Sedan flyttade Liza hit från Malmö och vi fikade kvällarna igenom på String och pratade om taskiga killar och Suede. Vi började mygla in Liza, som var minderårig, på popklubbar och hånglade oss igenom halva Stockholms indiekretsar. Vi åkte på festival efter festival. Vi grinade. Vi söp. Vi tog hand om varandra. Vi förföljde Björn Kjellman på Söder. Allt man någonsin kunnat önska!

Nu, nio år senare, så gör vi väl ungefär samma saker. Lite mindre indieklubbshångel kanske, och festivalerna har vi väl lagt på hyllan, men vi förföljer fortfarande Björn Kjellman om vi ser honom på stan.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN LIZA, DU ÄR VÄRLDENS SNELASTE KÅMPIS!

Vår låt får avsluta det här. Alla ljuvliga 7 minuter är med! Och det regnar under framförandet = wet t-shirt!